Tröttheten

-          Tyvärr, vi kan inte släppa ut dig i samhället med en så tung baksmälla och kvarhängande fylla. Vi tänker förvara dig i vår tillnyktringsenhet, här, och släppa dig vidare i ditt liv, när din utandningsluft inte innehåller minsta spår av ditt ohejdade supande.

Det är härmed min utopi och högsta önskan, att man vid varje tågstation faktiskt inte släpper någon som inte kan blåsa grönt, utanför stationsområdet. Då kanske folk slutar betrakta varje tågresa över två timmar som ett tillfälle att svina, ofreda folk, spy ner toaletterna, tafsa, somna i andras säten, vråla, störa folk som vill sova, försöka bjuda folks hundar på Vodka Explorer och dra i nödbromsen, efter att skojfriskt (och jävligt nöjt med att ha kommit på detta geniala skämt) ha hojtat ”VART ÄR VI PÅ VÄG?” i en halvtimme, och sedan skrikit ”Helsingborg!!!!” och dragit, EFTER att tåget passerat Helsingborg (logiken?).

Varför är just TÅG att betrakta som en ALLT TILLÅTET-zon, när man inte får bete sig störande på annan allmän plats? Det är ju värre på tåg, eftersom man inte bara kan avlägsna sig och gå hem, om människor börjar bete sig.

Har folk så torftiga liv, att det första som ploppar upp i huvudet, när man får kravlös tid är: ”SUPA!” Är det deras Högsta? Det man helst av allt vill ägna sig åt och tar varje chans till? Även fastän man reser av en anledning – man skall jobba, träffa andra, leva, ser man till att man kommer fram i ett icke-operativt tillstånd. I mitt huvud ser jag hela Sverige ovanifrån. Vid varje station där ett tåg stannar, ser jag hur det pumpas ut enorma mängder bakfulla och salongsberusade människor i samhället, bara för att de valt att åka tåg. Som om det vore en naturlag att människor som inte själva kör, måste dricka sprit. Och bland alla dessa, lite ostadiga människor, finns det då några som riktigt raglar och har piggat upp sig med en sista påfyllning efter det hårda jobbet att förpesta livet för sina medpassagerare på olika sätt.

Det är de som märks. De man blir förbannad på. Men jag undrar om de verkligen skulle finnas i såna mängder (minst en på varje resa) och så våldsamt störande, om det inte fanns en sån acceptans gentemot tågsupandet i gemen. Som om det ”hör till” att dricka alkohol på tåg. Toleransen är högre än i övriga samhället och ingen säger stopp som på andra ställen. Jag tror, att de som själva tycker att de kan ”hantera” sitt tågsupande, underlättar och legitimerar de jobbiga passagerarnas supande. Och… vet man verkligen själv om man kommer att stiga av i Ånge som en av de Jobbiga? Man skulle ju bara ta sig en liten jävel som färdknäpp…

Och förresten, hantera…  Bara för att man inte spyr och sitter sönder tårtkartonger och drar i nödbromsen, betyder det inte att man kan hantera spriten. Det är ganska vidrigt, även med kostymklädda herrar som tagit med sig matsäck. Lågmält och slirigt går de runt i sin Wiskeyförstärkta självförtroendebubbla och tror att de konverserar belevat (till skillnad från fyllot i jeansjackan som just vrålar Ulf Lundelltextrader åt blondinens håll) samtidigt som de missar att kvinnan framför dem för tredje gången tagit tag i deras händer och lyft bort dessa från bröst och bak. Hade det inte varit så attans lång kö till bistron, hade hon stuckit för länge sedan, och vem vill ställa till med en scén?

-          Tyvärr, vi kan inte låta dig hålla på att ofreda dina medmänniskor bara för att du gör det på ett tåg. Ja, du har köpt biljett, men det har dina medmänniskor också. Friheten att ofreda måste vara underordnad friheten att slippa bli ofredad. Ditt beteende blir inte mindre opassande för att flera andra också beter sig opassande. Under en övergångsperiod ber vi om ursäkt för att Fyllecellen är proppfull och att ni bara har varandra att ofreda, men vi hoppas att det inom en snar framtid har gått fram att även transpormedel på räls är en del av det övriga samhället. Då kommer det att finnas svängrum i fyllecellen för er som envisas med att tro att SJ betyder Supa Järnet.