Friskt vågat, hälften pannkaka.

Alltså, tidigt åttiotal... Då tyckte man att det var helt normalt att ha såna här promobilder. 
Detta är mjukhårdrockarna Scorpions som visar upp sin bästa sida. (OKEJ hade ju såna halvporriga affischer på både tjejer och killar. Samantha Fox och han, killen i badkaret där man såg ALLT.)

Var är proportionaliteten?

Var är tanken om fartblindhet?

Var är betongväggen vi snart kommer att åka in i, eftersom alla som knackar föraren på axeln, ses som bakåtsträvare?

***

Jag tror att det i dagens läge är superlockande att gå in i någon enfrågekult och stanna där, eftersom hela resten av samhället är så svårhanterligt att greppa, speciellt om man trott stenhårt på att de lösningar man anammat och genomfört, skulle fungera. När de kom med biverkningar, är det inte roligt längre,

Då kan man antingen förneka rådande tillstånd, eller anklaga budbärarna för lögn eller dolda agendor, eller pressa ännu hårdare på att fortsätta äta arsenik. 

***

Det är så trist att privat stå på en trampolin och arbeta upp ett jävla momentum inför det där trippelhoppet man övat på, men precis när man ska till att hoppa, då går trampolinjäveln av och man tumlar 5 meter ner i bassängen och måste dessutom passa sig för att inte få en halv trampolin i huvet. Bildligt talat, alltså.

***

Men vem klagar? Det är bara att klättra upp ur bassängen och köra igen. 

***

Förändrat sinnestillstånd p g a hög feber och en släng av Post Covid. Fattar att det är Covid, när kaffet smakar skit, allt är salt och jag känner folks parfymer, fast på ett vidrigt sätt. Alla luktar kemiskt. Denna gång är jag luttrad och är bara glad att jag verkar överleva utan IVA, denna gång. Fast då är det det där med hjärntrögheten, då. Och den ojämna kognitionsprofilen. Jag får inget gjort, precis som förra gången, då jag kunde sitta och kolla på tandborsten i 90 minuter innan jag satte igång med borstningen. Samtidigt gjorde jag nu ett sånt Matrigmatest on line, för ett jobb jag sökt. Och satte alla, utom två, som timade ut innan jag hann klicka. Det är så förvirrande. Jag känner inte igen mig själv. Eller jo, jag minns ju hur det var efter IVA, men det var inte hur jag brukar vara.

Tänker bra och snabbt inuti huvudet, men utifrån ser det ut som om jag är en svettig säck potatis. 

*** 

En bekant som jag stött ihop med i olika sammanhang, i olika städer, helt oberoende av varandras agendor; vi jobbar inte ens inom samma fält, men verkar känna samma människor, började prata om bästa sättet att fixa en passiv inkomst. Båda sade samtidigt: STIM! Så nu ska vi skriva en jullåt som ska ge oss ett årligt tillskott tills vi dör. OBS! OBS! Utan inblandning av AI. AI är fusk.

***

Nu är jag så trött på allt. Jag vill vara en kattunge i en korg med mjukt. Somna bort lite.

***

Förra gången jag hade strikt diet, gick jag ner 5 kilo och har behållit den vikten sedan dess. Det är bra. Då vet jag att jag har en god kosthållning till vardags och att det är en balans mellan intag och förbränning. Nu är målet att gå ner ytterligare 5 kilo. Jag har nu en lista över saker jag vill äta när jag får. Cravings: Mandelskorpor, Champagne, Jordgubbstårta, Pommes Frites, Havrebollar, Coca Cola, Polly med Bilinnanmäte, Snickersglass, Pizza med Bearnaisesås och krispig Tacotallrik. Guinness. 

***

Det är så kul att vara bland människor. Tag 30 personer som inte känner varandra, sätt dem i arbete med att lösa ett gemensamt problem. Först i teorin och sedan praktiskt. Ge dem 20 veckor i ett hus med allt de behöver för att lösa uppgiften och mat på regelbundna tider. Givetvis kommer de att fixa det de blev satta att göra, men det intressanta är att iaktta vad som händer socialt. Vem som sätter tonen, hur grupperingar bildas och bryts upp, vilka konflikter som uppstår osv. Det bästa är om det inte är meningen att någon skall titta på det, så störningsmoment som utröstning och tävlingar och sånt slipper man. Löööööv it!

***

Byta jobb, byta miljö. Byta sociala interaktionsmönster. Byta status och byta arbetstider. Jag har ett datum och en adress att dyka upp på. Och såna privatspanarlågskor med smala snören.

***

.Jag sover alltid med öppet fönster, oavsett väder och temperatur. Fryser man, är det bara att slänga på ett extra täcke och sätta på flanellmössan. Därför kan jag nu med säkerhet skriva in i almanackan att Koltrasten kommit exakt precis nu! När jag gick och lade mig (03.00) satt den utanför fönstret och hänföresjöng att våren var här!

***

Bästa poddarna just nu är: 

Vetenskapsradion som bjuder på 20 minuter vetenskapsfördjupning i något speciellt ämne, varje vardag. Det finns massor med gamla avsnitt att leta bland, och lyssna på.

Dagens Eko som förvirrande nog INTE är nyheterna, utan ett nytt 20-minutersmagasin som gräver lite djupare än man hinner med i vanliga nyhetssändningarna. 

Söndagsintervjun med Martin Wicklin. En timmes intervju med någon man är nyfiken på, eller inte kände till så mycket om. 

***

...och så säger jag som Astrid Lindgren när hon talade med sin bästis i telefon: "Döden, döden", och så var det avklarat. Fast jag säger "Jävla Trump" och så är det avklarat. Jag skulle kunna skriva 1000 krönikor med olika vinklar och med stöd i officiella beslut och diplomatiska riktlinjer och promemorior och peka på en massa saker som skevar, men jag orkar faktiskt inte nu. Hellre löser jag Palmemordet en gång för alla, om jag så skall krossas och kvävas under tyngden av alla arkiverade handlingar. Typ så trött är jag på samtiden. Börja peta i ett 40 år gammalt mordfall utan facit.... så unket!

***

Trött på allt

 

Det handlar kanske främst om att ingå i ett sammanhang, eller flera.

Tillfälliga sammanhang, som när tåget stått stilla i snöstorm mellan Kiruna och Fjärran i flera timmar. Då börjar man prata med varandra och kanske hjälpa en uttråkad nioåring att stå ut. Kortlek är bra att ha i sin väska.

Någon har huvudvärkstabletter och en grupp körsångare är på resa. Egentligen för att åka skidor på en glaciär, men nu går de mellan vagnarna och sjunger snapsvisor.

De längsta sammanhangen är kanske familj, partner, ett skrå.... landet man bor i.

Att bli människa - så som människan umgicks på savannen - i varandras ögon. Och att uppleva sann kontakt ger ett svar i kroppens belöningskemi, precis som svaret på en kanyl i armen. Instant lycka. 

Men det kräver också att man anstränger sig lite, för att connecta. Vara snäll. Hitta en gemensam grund. I ditt öga ser jag mig själv. Jag kan se vad du behöver och försöker göra din tillvaro lite lättare. 

Fast då finns ju ett annat sätt, att snabbt få till den där mysiga känslan av gemenskap... Att dela upp i "vi" och "dom andra" och hitta gemenskap i att försöka hitta så mycket fel på "de andra" som möjligt.

Det ena kräver lyhördhet och ansträngning. Det andra kräver bara att våga bröta på och hänga på andras bröt. Det är så sorgligt, alltihop. 

Filmtips!

 Det är faktiskt ingen skam att bromsa, när alla vill peppa en att gasa.

Nu säger de att det är vår, och då ska man må bättre genom att påbörja en massa nytt. Folk är fan som det där återkommande uppslaget i KP inför varje sommarlov:

"Har du svårt att hitta på något att göra? Här är 50 tips! Skrev ner alla tips på små lappar och dra en lapp när du har tråkigt!"

Nej. Mitt problem är inte att jag inte har skojiga saker att göra. Problemet är att ha tid att överhuvudtaget göra något, när alla måsten är avklarade. Tid och ork. För jag orkar inget mer när all energi är slut efter alla måsten.

Och då kan det ju vara skönt att bara sitta och doomscrolla på sin telefon. Men inte ger det något.

Bättre då att ickemultitaskande verkligen koncentrera sig på en film. Är det en bra film, blir hjärnan glad.

Men om man nu bestämt sig för att se en film, kan man leta i 2 timmar på olika strömningstjänster innan man hittar den bästa. Om man är fler än en som ska se, kan det bli ännu svårare.

SÅ för min egen skull, och för alla andra som vill slippa leta, kommer här länkarna till saker som man borde se. Länkarna kommer att bli gamla och trasiga, förstås, men allt och alla är färskvaror i ett längre perspektiv. 

Film:

Fröken Chic (Sickan Carlsson)

Kortfilm:

Sallys Film

Dokumentär:

En sista Kväll...

Slow TV:

U6 - Finaste linjen!

Konsert: 

The Sparks hemma hos

Serie:

Hugh Grant

basfiol och flöjt

 

Jag håller på att skriva allvarliga artiklar åt seriös beställare.

Det är historia och det är krigskonst.

Strategi och diplomati.

Och allt lägger sig som ett tunt silkespapper ovanpå ett ljusbord, så att samtid och dåtid bildar sådana där bilder som fanns i Bamsetidningen när man var liten. 

Det var fyra rutor som man skulle lägga ett smörpapper på, och rita i linjerna som fanns i varje ruta. När man flyttat pappret och ritat i alla fyra rutors streck, blev det en bild. Kanske på Lille Skutt.

Jag skriver fram sådana bilder i mitt huvud, samtidigt som jag målar upp nittonhundratalshistoria i datorns worddokument. 

Det är intressant. 

Att skriva faktatexter är inte samma sak som att skriva skönlitterärt. Att skriva faktatexter är att dubbelkolla fakta och att ange källor rätt, när inspirationen tryter. Att tvinga sig att sitta ner och läsa igenom för att hitta fel och saker som måste förtydligas, när man egentligen vill gå iväg och ta något att äta. Eller plantera om en trött växt, fastän klockan bara är 11 på förmiddagen. Det kan också vara att hamna i flow och glömma bort att äta. Idag var en sådan dag. Det var lycka.

Nu är det snö på buskarna. Nu har utefåglarna fått nya fröer. Nu skall jag skriva eget. 

Det var säkert 30 år sedan jag var inne i Fanzinesvängen, förresten. Alla Punkfanzines, SF-blad och egenutgivna serier man fått och gjort. Hemsidor, Bloggar och Instagram tog över. Videobloggar och Youtubekanaler. Twitterflöde. Poddar. 

Tänk om man skulle ta å knåpa ihop ett pappersfanzine igen? Så jäkla kul! Det är ju något visst med prasslande papper och ozonosande kopieringsrum. Fast nu kan man i o f s formge allt på skärmen och skriva ut i fyrfärg. Eller välja att vara renlärig ner till skrivmaskinsnivå, kopiera upp och färglägga varje enskild kopia med vattenfärg, där man tycker det behövs. 

Ja, kanske...

Perceptionssensation

 

Om man har ont i en fot, blir det svårt att gå obehindrat. Om man är kissnödig, är det svårt att koncentrera sig på det arbete man har framför sig. Om man är mitt i en svår konflikt eller har djup sorg, lever man så mycket inne i sitt eget huvud, att det blir svårt att adekvat svara på tilltal eller passa tider eller ens orka hålla sig vaken, eftersom det är så utmattande att bara existera.

Våra hjärnor tar emot sinnesintryck, bearbetar informationen och lägger till ytterligare en bit i vår förståelse av omvärlden. Under bearbetning kan det vara svårt att ta emot ytterligare information. 

Vissa saker bearbetas snabbt, och i det närmaste automatiskt utan att vi medvetet styr uppmärksamhetsmoment, bearbetning och lagring. Vi kan komma in i ett rum, notera att det luktar hund, konstatera att någon annan redan varit ute med hunden i regnet och om någon senare skulle fråga, kan vi räkna ut att det nog är typ 1, 5 timme sedan hunden varit ute och bajsat. Även fast det luktar hund en bra stund i rummet, slutar hjärnan "larma" om det, eftersom det är samma hela tiden och just den informationen är då överflödig. Hjärnan kan behövas till annan bearbetning så det är bara dumt att ta in och bearbeta saker som man redan "vet". 

Andra saker bearbetas långsammare. Om man verkligen vill, eller behöver ha denna nya information lagrad i huvudet - som när man lär sig ett nytt språk, eller hur man garvar skinn - kanske man måste repetera teori och praktik flera gånger innan det sitter.

Eller - man får ny information som helt går emot allt man tidigare trott, eller som får långtgående konsekvenser - en skilsmässa, ett dödsfall, en lögn som avslöjats - då måste man bearbeta detta och fundera på hur det nu ska bli. 

Ett specialfall av ny information som snabbskaver mot det man förut visste, och som sedan faller "på plats", är humor. Varje vits är en set up enligt följande formel: Man etablerar "hur det är", eller utgår ifrån kända förhållanden. Man sätter upp ett motpåstående som verkar gå emot det etablerade. Man förlöser spänningen genom att "avslöja" hur det där motpåståendet på ett klurigt sätt ändå kan inlemmas i det etablerade. Ibland genom att - aha!- se verkligheten/ord ur flera perspektiv. Vi människor blir därvid så lättade att vi får en Dopamintopp och kroppen svarar genom att stöta ut luft genom stämbanden. Det är extremt lustfyllt. 

Den primalaste formen av humor är att se folk trilla, eller få något i bakhuvudet, oväntat. För det hade man ju inte förväntat sig. Etablering - oväntad info - det hände ändå!

Extremt roligt

Så detta med bearbetning kan ta olika lång tid för olika människor, beroende på vad som skall bearbetas.

Och ibland har jag svårt att ta mig ur bearbetningsfasen. Sensationen och Dopamintoppen försvagas inte. Om och om igen upplever jag sensationen av att ha "förstått" något, eller av att kunna se tillvaron på ett nytt sätt. I typ tre dagar har jag gått runt i sensationen, som startade när jag hörde någon medicinsk expert på radion, tala om människans yttre barriär som en "hudkostym".

Hudkostym.

Jag har på mig en kostym av hud. Och den passar perfekt! Till och med runt fingrarna och när jag rör kroppens leder, sitter hudkostymen med exakt passform runt muskler och fett. Perfekt avpassad. Jag märker att jag står alldeles stilla, med armarna rakt ut från sidorna, fingrarna spretande, bara för att till fullo TA IN att jag har en hudkostym i exakt rätt storlek, helt utan glapp eller revor, på mig. Jag gapar lite, för att se var hudkostymen ligger an mot läpparna, som i sin tur övergår i slemhinna. En viljestyrd öppning i hudkostymen! Om jag blundar, sluts två andra öppningar så perfekt anpassat, att varken direkt ljus eller vätska kan ta sig in. Den är ändamålsenligt förstärkt vid slitytor som fotsulor och armbågar, men är fortfarande en heltäckande hudkostym. Jag går med höga benlyft, knäböjer, vrider överkroppen i olika riktningar och känner att hudkostymen minsann smidigt hänger med i alla mina rörelser. Alltså, man går hela tiden runt i sin hudkostym!

Går man ut på stan, är det lite hemligt, sådär, för ingen man möter tänker på att man har HUDKOSTYMEN under sina vanliga kläder. Det är lite fnissigt. "Haha, ingen vet att jag går här i min hudkostym!" Eller, de vet ju, men de tänker inte aktivt på det. Man känner sig lite upplyst och upprymd i sin medvetandebubbla.

Vi får väl se hur länge detta fortsätter vara sensation i min hjärna, innan det klingar av. 

Stickad och fotad av Cathrine Johansson, loopycathrine.com

Panikluckan, 23 december 2024

Fulvin

Om man nu har lite panik inför julklappsutdelningen, pengarna är slut och alla affärer är stängda, då kan man alltid göra ett fint presentkort.

En av mina bästa presenter jag fått, var att tillsammans med givaren (en kompis), gå en kurs!

På presentkortet stod typ, att det skulle vara kul att göra saker tillsammans, eftersom vi sågs så sällan numera. Och så skulle vi tillsammans välja en kurs som vi ville gå! Lycka! Vi gick en kurs i dans, som sedan blev fler. Kul!

Så att ge bort en kurs på sitt presentkort är en bra idé. Andra bra presentkortsidéer:

Konsert med band/artist man kommer överens om

Spa tillsammans, kanske även med respektive

Äventyrsbana/fallskärmshoppning/luftballong/klättring/forsränning/islandshästridning etc.

Lyxrestaurang (gärna med hela kompisgruppen, som lägger ihop till personens kuvert)

En helkväll med mat och bio

Mer grejer man kan ge presentkort på, är ju hushållsnära tjänster. En av mina bästa, är när en vän som är arborist, kommit hem och rensat träd och buskar på fulväxta grenar (och dessutom "möblerat om", anlagt uteplats och planterat syrener).

Barnvakt

En dags butlerjobb (städ, tvätt, matlagning, silverputsning osv.)

Något man själv är bra på, som man kan berika mottagarens liv med. Om man är en fena på heminredning eller styling, eller på att fixa ordning och förvaring, kan man ge en dag hemma hos. Eller om man kan ekonomi, kan man hjälpa till att styrsla till lån och konton och öppna ett aktiekonto. Eller om man kan bilar... Osv.

Man kan också fixa ett medlemskap i någon klubb eller sammanslutning. Ej något politiskt parti. Det kan bli fel. Men litterära sällskap och liknande är perfekt! Johnny Bode-sällskapet, Povel Ramel-sällskapet, Fakirensällskapet osv. 

Eller så kan man köpa en stor, genomskinlig burk och fylla med monokromt godis: Enbart Gröna godisbitar, eller enbart vita, eller enbart orangea osv. Lösgodisaffären är din bästa vän, när allt annat är stängt. Knyt ett band runt burken i samma färg som godiset. 

Alkohol är absolut sista utvägen när inget annat går att fixa. Bra: Oöppnad flaska ur det egna förrådet (vilket kan bli dyrt om man skäms för att ge bort fulvin, och måste offra jättefint, som man har hemma). Har man tur, finns oöppnad calvados. Bättre: Egengjord glögg eller egengjord likör. Bäst: Egenkurerad ölblandning. Eller toksprit man köpt utomlands, för bizarrofaktorn.

Choklad i alla former och finlakrits är också fint. 

 

22. 2024

 

Gissa Temat!

Pink Floyd

Dire Straits

ABBA

Liza Minelli

Jo, man kan gissa även om man inte klickar på länkarna. Alla dessa artister har skrivit/framfört hitlåtar på samma tema.

Men den bästa låten på temat måste vara DENNA.

Jaha, då får man lyssna på den om och om igen och riktigt komma in i stämningen. Ta fram tvärflöjten, manchesterbrallorna, träskorna och Pippi-tröjan. Baka fullkornsbröd. Dricka örtte.

annalaura_art

Tredje advent. Femtonde luckan. 2024

 

O! 

Nu är det tredje advent och det börjar bli klart med allt stök.

Har man tid över och en önskan att överträffa sig själv i att maximera julperfektionismen, ska man kolla HÄR. Anamma eller anfäkta. 

Kanske blir man avskräckt, kanske blir man inspirerad.

Såhär jobbade vi i år. Lagom ambitionsnivå.

De stora hjärtana skall förses med namn och hängas upp i röda band. Julelefanterna skall avnjutas till risgrynsgröten på julaftons morgon.

Nu ska jag över till grannen och sjunga julsånger. 💖

Joulukalenteri 2024, Lucka 3

 

Jag har upptäckt att såna megamataffärer som ligger mitt i såna köpladoområden i utkanten av storstäder, har öppet 06:00-23:00 på vardagar.

Det är ju helt fantastiskt!

Så idag har jag bytt ut löpturen innan jobbet mot veckans Matinköp. Är man där prick 06:00, är man relativt ensam där och fixar inköpen smidigt och snabbt. Istället för en dusch åker man hem och lassar in allt i kyl och frys och är ändå på jobbet i tid. 

Lifehack!

Och så kan man löpa loss efter jobbet, när alla andra är och svettas i köpladeområdets megaaffärer.

Löpa och Köpa på udda tider är en sån vinst. Speciellt när man kommer hem på eftermiddan och det redan finns grejer hemma. Man känner sig så duktig.

Våkkört!

 

Ja.

Planerar lite framåt, nurå.

Kanske kan bli mer levnad, här.

Somrar och vintrar och få vara med när barnen växer upp och står i.

Få sitta på gräset på Döblinger Bad i Juni och känna doften av blommande träd.

Fortsätta träna.

Och Jazzklubb! Jag vill gå på en rökig klubb med en massa människor och lydde til Jazz!

Och när jag får dricka alkohol igen, skall jag ta den första klunken iskall öl och känna livet i mig.

Litet framsteg - stor lycka!

Skriv ut och färglägg!

Idag!

Idag har jag ensam - utan ledsagare - tagit bussen in till stan. Jag satt inte i rullstol och hade varken rullator eller kryckor. Jag GICK till bussen och till en park, där jag kunde dricka utekaffe med en vän.

Stort.

Dessutom har jag i veckan tränat mitt första rehab-pass på Landstingets totalt oglamorösa gym. Jag gillade mitt hemrehabteam, men det är fint att kunna bocka för: Resa mig till sittande, bre en smörgås, kunna gå själv på toaletten, ta mig från sängen till rullstolen, tvätta håret, gå tre steg i trappan etc. etc. Nu när jag klarar grundläggande grejer i hemmet flyttas jag över till nästa steg. Vajert!

Mina långsiktiga mål inbegriper saker jag gjorde förr, utan att ens tycka att det var något: Kunna springa 5 km, simma 1 km, cykla, rida, köra bil...

Fast det kommer att dröja.

Jag har nyss lärt mig att gå. Och nu måste jag sova, för den där sträckan på 500 meter tog alla mina krafter. 

Mulm

 

Jag tycker mycket om ordet "mulm". Jag gillar också materialet mulm.

Den här texten är hämtad från Wikipedia och handlar om mulm. Jag fick glädjerysningar av textens torra saklighet och självklarhet. Läs långsamt och låt leendet bli större!

Denna text är som ASMR, fast litterärt. Allt som står där stämmer och presenteras logiskt. Den sista meningen är som att stryka över redan finborstad päls.

Mulm

Mulm är det lösa material som ansamlas inuti ihåliga träd. Den består framförallt av lös, murken ved. Där finns också ofta exkrementer från vedlevande insekter, fåglar och fladdermöss, gamla fågelbon samt rester av döda djur. I mulmen lever en artrik och särpräglad fauna, bestående av bland annat skalbaggar, tvåvingar och klokrypare. Välkända arter är bland annat läderbagge, matt mjölbagge, mulmknäppare och gammelekklokrypare.

Träd med mulm kan kallas mulmträd.

Aaaaah!

Nu har jag landat på jorden igen

... men jag är fortfarande väldigt trött efter Nyår och veckan som följde på den.

En film jag gjort, hittades på en hårddisk och jag fick se den efter många år. Skoj!



Kolla här:

God Jul

Lucka 24

Jag har helt annan musik i huvudet nu.
Jag har helt andra smaker som norm.
Jag har en helt annan tideräkning och dygnsrytm.
Julen berör mig inte längre. 

Den är snart över och sedan 
skjuter jag ut mig 
och hoppas på att uppnå flykthastigheten
så att jag själv kan bestämma tidpunkten 
för mitt återinträde.