Nätverkande och sånt

 

Eftersom jag är en gammal stofil som aldrig använt sociala medier för att marknadsföra mig själv, har jag inte heller använt LinkedIn. Jag blev uppmanad att öppna ett konto där, typ 2004, men glömde av det öppnade kontot, totalt. Jobbade mycket och hårt och kände aldrig behov av att skapa och upprätthålla något slags digitalt karriärnätverk. Jag var sen med Facebook också. Hoppade på, först då det höll på att bli passé. Samma sak med bloggandet. 

Skulle jag nu börja LinkedIn:a mig, skulle LinkedIn säkert börja dö i samma sekund jag aktiverade det där gamla kontot. Jag har dessutom tagit del av helt GALNA LinkedIn-poster och undrar om det är kutym att humblebragga och att cringeinfluensa. Då vill inte ja´va´me´.

Fast å andra sidan kan man väl utforma sin presentation som man vill. Utan pinsamt.

NU är det lite trist att jag inte har 20 års upparbetade yrkeskontakter på ett eget konto, för nu är det dags för mig att börja jobba igen. Jag orkar. Har testat.

Mina skills: Föreläser om Naturvetenskap, Teknik och Vetenskap, gärna med fysiska demonstrationer och humor. Undervisar i Matematik och Fysik på gymnasienivå. Sjunger på semiprofessionell nivå.

Mina kvarstående handikapp efter sjukskrivningen: Svårt att hantera intryck såsom många människor och stökig miljö med hög ljud- och ljusnivå. Sånt leder till extrem trötthet. Skador på stämband och ärrbildning i halsen. Hosta och slem. Det betyder alltså att det jag är bra på, också är sånt jag inte kan göra längre.

En föreläsning fungerar. Eller ett undervisningstillfälle. Men att göra det flera gånger per dag, fem dagar i veckan, skulle trötta ut min sköra hjärna. Och fortfarande saknas flera oktaver i mitt tonomfång. Det låter inget bra, heller.

Så nu ska det bli spännande att försöka hitta nya sätt att jobba. 

Och hade jag haft ett aktivt LinkedIn-konto, hade jag gått ut med ett allmänt anrop:

"Jag är en social kameleont med 100 000 högskolepoäng. Begränsningar: Känslig för intryck och med återkommande pausbehov. I övrigt levererar jag med omsorg och spets. Vad skall jag nu hitta på?"

Julkalender 2024! Lucka 1

 

Den nya tiden är här. Vi håller förstås fast vid traditionerna, för vad kan vi annars göra?

Likt Sovjetmänniskan, som tvingats leva under repression och statliga lögner, utvecklar vi en sorts överlevnadsstrategi. Uthärda och utveckla en dubbelhetens humor, eftersom "alla" vet att alla ljuger.

Riktigt så illa är det förstås inte ännu i Sverige, men... Bekanta i andra länder uttrycker oro över "banned books" och "free speech". Ingen tror väl att man i en demokrati skall kunna bli fängslad enbart på grund av att man inte håller med den sittande regeringen? Eller att presstöd skall dras in, för att man inte följer samma linje som regeringen? Det vore ju verkligen att agera repressivt  - alltså icke-demokratiskt. Det man anklagar "andra sidan" för att göra. Hetsa mot press och journalister och utmåla dem som megafon för oppositionen, när deras arbete går ut på att granska. 

Det otänkbara blev just en möjlig realitet. Historien tog inte slut när muren föll. Kalla kriget är över men nu börjar något nytt. Telefonkatalogens sidor "Om Kriget kommer" var en anektdot, men nu kommer ett nytt gult häfte i våra brevlådor. Jag är inte orolig eller rädd. Jag konstaterar. 

Det lilla och det stora.

I det lilla är det fint. Vi har plockat fram alla lådor med jultextilier och glitter + tomtar och pynt,  storstädat inför första december och kommer snart glöggfryntligt logga in på SR och SVT Play för att begå julkalenderpremiär. 

I det lite större är det också bra. Ungdomarna är engagerade i internationella utbyten i naturvetenskap och matematik, vilket är kul. Fast ungdomar? De är ju vuxna nu. 

I denna första lucka kommer mitt bästa lyssnartips:

Hjärtslag, från 2011, som kommit tillbaka på P2:s hemsida. Fint och bra på alla vis. Lyssna på alla!

https://sverigesradio.se/artikel/har-hittar-du-samtliga-hjartslag

Osannolikhetsdriften

-Var har jag läst den där artikeln, förut, någonstans?

Sannolika saker hända 

än i våra dar, minsann.

Sannolikast är dock denna

om Elvira Madigan.

Tage Danielssons sannolikhetsmonolog och de egna matematikstudierna inom området, öppnar upp för nya aspekter på detta med sannolikhet. Ändå är det Douglas Adams som sätter mig på spåret. Rymdskeppet Hjärtat av Guld, i Adams "Liftarens guide till galaxen",  tillryggalägger extrema avstånd med hjälp av skeppets Osannolikhetsdrift. Man kommer fram dit man skall, snabbt och smidigt, men man får räkna med att helt osannolika saker händer, som bieffekt.

Och nu händer många, helt osannolika saker, inom väldigt kort tidsrymd. Hittills. För vem vet - det kanske fortsätter såhär osannolikt, länge till? Det kan bara betyda att någon, någonstans har tryckt på en röd knapp och att Osannolikhetsdriften har satts igång.

Bevis för denna tes finns i överflöd i min absoluta närhet. Helt ointressant för gemene man, förstås, men ett exempel finns i denna text.

Men i världen, då?

Det räcker väl med att påminna om Dansken som i Norge sköt med pilbåge på folk. Vad är oddsen för att Nordisk Film i Danmark lige nu skulle ha premiär på en film med liknande premiss?   

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/a/x8eQqV/danska-komedin-vildmnd-skjuts-upp-efter-pilbagsdadet

Och vad är sannolikheten för att någon blir olyckligt vådaskjuten under en filminspelning av en film som bygger på att någon av misstag råkat döda någon?

https://edition.cnn.com/2021/10/21/entertainment/rust-film-accident/index.html

Sedan kan man ju, om man vill, diskutera hur nära nedanstående artikel i DN, ligger ovan länkade artikel och om det är sannolikt eller ej, att de TVÅ artikelförfattarna bara skrivit om artikeln och lite pliktskyldigt angett CNN som källa till en DETALJ i artikeln, inte hela. 

https://www.dn.se/kultur/kvinna-skots-till-dods-av-alec-baldwin-under-filminspelning/

Överkurs blir att ange sannolikheten för att de två artikelförfattarna diskuterat just sannolikheten för att någon nörd läst CNN:s artikel och känner igen den om den råkar dyka upp i DN, på svenska. De måste ha kommit fram till att sannolikheten var väääääldigt liten, och bestämt sig för att köra slappjobb innan kaffet.

Då är ju sannolikheten för att den nörden skulle råka vara just jag, extremt liten. 

Ändå är det så nu. 

Osannolikhetsdriften är aktiverad.

P.S. Ja, jag vet. Ni andra matematikmänniskor och sannolikhetsjonglerare vet också att premissen är fel, här. Det är som att blanda en Rubiks kub helt slumpmässigt. Sannolikheten för att bitarna efter slumpblandningen skall sitta EXAKT så som de sitter just nu på kuben, är precis lika stor som sannolikheten att alla bitarna skall sitta så som de sitter när kuben är löst. Så är det, även fastän det intuitivt kan verka fel. Och är kuben redan arrangerad på detta vis, är sannolikheten 1. Sedan är det förstås väldigt liten sannolikhet att en annan kub skulle råka få exakt samma mönster eller bli löst efter en räcka slumpmässiga vridningar. Men det är ju i sig en lustighet att böja på sannolikhetsbegreppet och att man räknar med att andra förstår vad man gör. Men det är väl lika bra att jag skriver ut det i klartext, för jag orkar inte förklara i efterhand för folk som tror att de sätter en på plats, när de egentligen inte förstår att man skojar.

Uppdatering: Bonusmaterial!

Det är som klassiska exemplet med Pansarkryssaren Potemkin. Man uttalar det inte "Patjomkin", eftersom det skulle kännas som om man i ett vanligt samtal skulle låtsas vara lite kontinental och säga "Kobnhävn" när man menar Köpenhamn. Man skulle framstå som väldigt pretentiös och kanske lite manierad. Nä. Man kör på svenskan.

Man kör också på "Potemkin", och flinar lite menande, eftersom man räknar med att alla andra dels förstår vilken film man menar och dels inte heller skulle säga "Patjomkin". Fast då är det alltid NÅGON i sällskapet som på P1-skånska spetsigt påpekar att: "Det heter faktiskt Patjomkin!" 

Hur lätt är det då att förklara för den pretentiösa person som egentligen uttalar namnet rätt, att man med flit säger fel, för att undvika att uppfattas som pretentiös?

Nobeldagen!

Lucka 10!

December betyder Nobelkonsert, Prisutdelning och Nobelbankett.

Horace visar ingen finkänslighet. Varför skulle han hålla sig borta i år? Han har RÄTT att gå på Nobelfesten. Styvnackat. Vid ett bord en bit bort.

Sara Danius gör entré som en sagodrottning i rosa och orange och sitter vid honnörsbordet.

Vem har läckt flera litteraturpristagares namn till Jean Claude Arnault?

JCA förhåller sig till Svenska Akademin, som Ebbe Carlsson till Socialdemokratin. Ingen formell position, men ändå med överallt. Hälsar välkommen. Agerar värd. Styr och ställer.

Till sist tror JCA själv att han verkligen ÄR den 19 medlemmen och börjar skrävla. Läcka. Demonstrera att han inte bara är en hangaround.

Men vem läckte till JCA?

Ingen. Alla. Båda. Inte med flit, förstås. Men kan man verkligen vara skyldig om man TROR att JCA redan vet, eftersom man är säker på att någon annan redan läckt? Hans fru, t e x, tänker bäste vännen. Hans bästa vän t e x tänker frun. Och så är han ju nästan med i akademin ändå.

Den där osunda svärmiska hållningen mellan män. En skog av Sumak. Där beskrev Klas Östergren precis det där. När man idoliserar; mytologiserar någon som verkar vara det man själv önskar vara. En lebemann, en världsmedborgare med sofistikerad smak. 

Är Skogen en nyckelroman?

Stol 11 berättar om stol 17 och stol 19.

Primtalens positioner.

Sagor för Ångestdrömmare

Julkalender! Lucka 8

Julkalender som präglat mig. Förvånansvärt ofta (vid feber och stress) utspelar sig mina 

mardrömmar i just denna färgglada värld. Sagorna nedan skall läsas och tänkas utspelas

i just denna bildvärld. 

1. En Diofant gick Eulervägen fram. Den behövde Bevis, och inte vilka bevis som helst - här dög bara sådana som kunde hjälpa Fermat att utöka sin lilla, lilla sats till minst ett par po-mängder!
Diofanten sökte bland de rotade och de uppspännande träden, men fann ingenting. 
Surjektivt!
Bipartit!
Diofanten beslöt att ringa Zermelo-Fraenkel, dra i nödkardinaliteten eller fråga publiken.
Isomorfismen hängde i luften....


2. "Vem har sagt att det skall vara pentapodi? Är det inte ett tecken på grav Zeugma, att tro att det skall vara snyggt och nystevat hela tiden?" Akatalexis stampade med ordfoten för att understryka sina accentkongruenta ord. Nu var hon ett relativt resonabelt och dipodiskt djur, men idag gick hon på i sina terziner: "Dessa synalefa fonem! Nu får ni se till att packa era runometrar och ge er av!"


3. Det var en gång en Unox som hette Wellman-Lord. Han hade varit ute länge i venturin och behövde nu ett riktigt betbad i BDT-vatten från en riktigt stor fyllkroppskolonn. Ju närmare han kom dammen, desto starkare blev doften av kammarfilter och katox. "Aaaah!" Wellman-Lord drog in luften genom Unox-Snabeln och njöt av venturins dofter. Vid dammens strand hälsade han på två Zeoliter som stod och ANAMETADE innan han tog sats, hoppade i och påbörjade såväl flotation som pyrolys. Vad skulle nu hända? Slamsvällning? Avdrivning? Katalys?



Ja, sådär kan man hålla på och tramsa och tycka det är jättekul. Men jag minns de där hemska nätterna innan tentor eller inför inlämningar då man sovit alldeles för lite och hetsdrömmer i skarven mellan sömn och vaka. Och man FÅR INTE gå upp förrän man löst en (i vaket tillstånd helt omöjlig) ekvation eller ett problem, eller fått ihop allt i någon skruvad sonettcykel, eller kommit på en lösning på världens alla avfallsproblem.

Det här är verklig ångest.

Så ser den nakna skräcken ut.

Meddelas endast på detta sätt

Jaha. Nu har jag och min PT satt upp ett mål, identifierat vad som skall göras för att nå målet och sedan faktiskt genomfört förändringarna i min livsstil.

Det var lättare än jag trodde att det skulle bli. Allting är lätt när man lärt sig. Det svåra ligger i att sätta igång. Våga. Misslyckas, men inte ge upp. Fortsätta.

Nu har jag passerat gränsen mellan FETMA, klass 1, och Övervikt, (gränsen går vid ett BMI på 30) samt även passerat 10 kilos viktnedgång.

Nu är det bara 10 kilo kvar till Normalvikt!

Mätning av omkretsen på olika höjder ger också en radie, vilken kan användas vid konstruktion av rotationskroppar:

Förbränning noll utan muskler

Bättre förbränning med väckta muskelceller.

Tom och Jerry

Mikas Julkalender

Lucka 8

Gnagare - stor som en katt!
 

 

 

Mössen är ute i sin rasthage och springer, klättrar och tokrusar i hjul. De har ett slott byggt av pappkartonger att gömma sig i också.

Men så blir det misstänkt tyst.

Förr när det blivit sådär tyst, har det berott på att vi underskattat mössens utbrytartalanger. De klättrar, hoppar och gnager sig ut på olika sätt och så får vi leta upp tre små möss bland alla våra prylar. Det tar flera timmar.

Nu kollar jag av hagen och ser inga hål, inget överhängande klätterträd och noterar att de inåtlutande barriärerna är kvar.

Jag gissar att mössen har sovperiod och att de ligger under något tyg och sover tillsammans, men säker kan man inte vara. Jag ser två misstänkta upphöjningar under filten i hagen. Var kan de vara?

Och då kommer jag att tänka på Schrödingers Katt, förstås.

Inte förrän jag petar på en av upphöjningarna, kommer jag med säkerhet att veta om mössen är därinunder. Sannolikheten för att de skall befinna sig under just den upphöjning jag petar på, kan beräknas, men säker kan man aldrig vara. Om de befinner sig där, kommer de snabbt att pila fram och ta sig till närmsta skydd (deras tvåvåningshus med stege) med hjälp av sitt sinnrika navigationssystem, om inte Schrödingers katt är framme och kniper dem först.

Hur var det nu då?

Jo, om man utgår ifrån den tidsoberoende ekvationen (som jag föredrar framför den allmänna, eftersom jag aldrig gillat d/dt,) 

kan man ändå beskriva alla lösningar om man har tid och en bra dator.

Två invändningar och varningar: Denna ekvation går faktiskt inte helt ihop med Einsteins teori OCH: Denna sannolikhetsbeskrivning av var partiklar skulle kunna befinna sig, gäller bara i ett smått partikelperspektiv och går INTE att applicera på vår fysiska verklighet!

Jag må vara fördomsfull, men jag inbillar mig att sambandet

Galna Katt-Tanter – Otillbörlig Användning av Kvantmekaniska Termer,

är starkare än

Faktiska Katter  - Schrödingers Ekvation.

 

Fast nu handlade det ju om möss...

Veckans Pausfågel

Sedan jag tvangs börja blogga och kommit igång ordentligt, har jag följt rekommendationerna och uppdaterat ofta. Helst varje dag, säger de, men det är för mycket om man skall hålla någon slags lägstanivå på det skrivna. Och att lägga ut bilder på äten mat är billiga poäng. (Fast, tänk så många visningar man skulle få om man lade upp "dagens spya" varje dag! "Gissa vad det här har varit för maträtt!")

 Men nu! Nu var det en hel vecka sedan förra inlägget!
Jag vågade pausa!

Mycket har hänt denna vecka: Jag har varit sjuk, målat på en tavla, knarkat Tiles of The Simpsons, fixat håret, Ätit en semla på väg hem från jobbet (sååå nice!), blivit bjuden på två fester (men hann bara gå på en), fått en massa godis av mina studenter, blivit introducerad och utbildad i ett fantastiskt statistikprogram (här börjar jag nästan dregla, men förstår att inte alla delar min passion så jag avstår från att berätta om alla smarta grejer som programmet kan göra), förvånat konstaterat att det ju är påskledighet, traditionellt påskträffat mina mångfacetterade och kloka vänner (...och tänkt, att det är ju så det skall vara - att bli hel i själen och kalibrerad inför ett år till, genom att träffa människor man litar på till 100%, så man inte driver iväg i sin egen lilla bubbla. Tänker lite till på att kvinnor nog gjort så i alla tider, när året erbjöd ett andningshål vid påsk. Och får ett svart moln över huvudet när jag tänker på var Påskkärringsmyten om Blåkulla kommer ifrån. VÅGA inte kalla oss kafferepskärringar och koppla ihop oss med dunkla ritualer! Kvinnor som träffas är garantin för att världen inte blir för galen. Fötterna på jorden och en välgörande humor och impulser från olika branscher... Klart att man vill förminska en sån potentiellt revolutionerande kraft!), vaknat till fågelsång, köpt fröer, planerat bokmanus, tänkt på Guldlars, myst åt pojkarnas bygge av en skitstor staty av Angela Merkel ("Skall hon ha BRUNA byxor?")  och köpt tre kilo smör.

Då hinner man inte blogga.

Men nu kör vi igen. Häpp, häpp, häpp!

(Har kryddorna överlevt vintern? Måste ut, barfota och kolla, nu!)

Post Sovjet

 

 

 

Skolans fotbollsplan med vacker fond.
 

Första gången jag besökte skolan i Ukraina, var det ingen riktig kulturkrock när det gällde skola, undervisning, centralt innehåll etc.  Det handlar en del om brist på resurser, vilket var väntat, men samtidigt har läraren högre status både i klassrummet och i samhället. Man ställer också högre krav på eleverna – när de är 12 läser de matematik som svenska elever blir presenterade för först i årskurs åtta – som överkurs.

Det som slog mig var istället hur man valt att planera bebyggelsen. I Sverige har vi tydliga industriområden, bostadsområden, rekreationsområden, stadsbebyggelse… I denna lilla tätort utanför en större stad verkar det som om de tänkt ”tomt som tomt”. Allt är helt blandat! Boende, skola, industri, hagar…

Skolans närmaste granne är nån kemisk fabrik. Hallå! En SKOLA vägg i vägg med tung industri!!!  (Det sitter anslag i lärarrummen om vad man skall göra vid ev. kemiska utsläpp. Man skall kolla vindriktningen och gå vinkelrätt, klassvis, bort från skolan.)  Längs med skolan och fabriken finns en sjö/ ett vattendrag med större, äldre trävillor som säkert varit jättefina när de byggdes, fast himla nära fabriken. Ytterligare en bit bort finns betonghus och ett idrottscenter med skitstor rackethall, gymnastiksal, simhall, fotbollsplan utomhus, rundbanor och friidrottsgropar. Helt överdimensionerat; det är ingen hejd.  Och bostadshus där det får plats, lite mellan allt annat. Bibliotek. Det är dåligt med matställen och affärer (det finns bara en affär för motorsågar/större maskiner och en Optiker – inget man behöver till vardags) men man kan köpa saker på bensinmacken och äta inne på ett äldreboende om man ger personalen pengar.

 

Rekreationsområdet. Men se krafttornen i bakgrunden!
 

Vackert

 

Idrottsdag
 

 

Estetiken!
 

 

 



Långsam Konst

Min kropp är ett konstprojekt. En mycket långsam happening. Skulle man se hela verket i alla dess delar, fick man ta två år ledigt och spänt bevaka varje sekund av sömn och vaka. Det går ju inte.

Och skulle jag bjuda in till vernissage, där besökarna fick se kroppen och känna lite på den, skulle det inte ge så mycket heller. Det besökarna då får med sig är ett NU, en momentanbild som blir så stillastående att man inte ens ser riktningen i rörelsen.

Filmen Boyhood (http://www.imdb.com/title/tt1065073/  https://www.youtube.com/watch?v=IiDztHS3Wos ) handlar om just det. Att fånga den långsamma rörelsen genom att vara intensivt i ögonblicket, samtidigt som ögonblicken läggs intill varandra, så man kan se rörelsen i skillnaderna, utvecklingen.

Dagens försök att fånga den mycket långsamma förändringen av min kropp, gick till som följer:

 

Tack till Jaime Hernandez!

 

Med måttband mätte jag omkretsen av min kropp vid var femte centimeter i höjdled, med början vid golvet. Jag stod med fötterna så tätt intill varandra det gick. Då fick jag en uppsättning längder som motsvarar mina kroppsmått. Vid axlarna bildar omkretsen inte en cirkel, direkt. Det är mera som en oval. ”Cirklarna” ligger inte heller centrerade kring en tänkt axel – bröstcirklarna är förskjutna framåt i siktriktningen och stjärtcirklarna är förskjutna bakåt.

Det struntar jag i!

Idén är nämligen att göra en schematisk rotationskropp utifrån måtten. Jag använder varje omkretsmått för att räkna ut radien på en cirkel som placeras vid den plats på min kropp, där omkretsen togs. Förbinds punkterna och roteras kring axeln, får man en rotationskropp som motsvarar hur min kropp ser ut just nu:

 

Om 10 kilo skall jag göra samma sak igen, och se hur rotationskropparna skiljer sig från varandra. Man kanske till och med kan fråga någon träslöjdare om den kan svarva till en 3D-modell?


 

Milstolpe!

Idag passerades gränsen, så nu är det över 500 sidvisningar på denna blogg! Inte 500 unika besökare, men väl 500 inloggningar.

Man undrar hur många av dem som bara varit inne och vänt och aldrig kommer åter.

500 går att faktorisera som 2 * 2* 5* 5*5, och blir 111110100 binärt. (Tvångstankar)

 

USA toppar listan över utländska besök, och sedan kommer Tyskland. Antingen är det Svensktalande människor som befinner sig i utlandet, som kommer in och läser, med flit, eller så är det bara varje bloggs andel av IRR-surfare som, om man undersökte alla bloggars sammanlagda IRR-tal för varje land, skulle ge en fingervisning om hur uppkopplat varje land är.

Jag undrar om Tyskarna sökt efter Rommel, och vad Amerikanarna finner. Själv finner jag det lite spännande att Ryska människor hittat hit.

De populäraste, eller i alla fall mest lästa inläggen är "Var är Reinfeldt?" och "Portugalarens återkomst." I båda fallen är det andra än jag som står för nytänkande och idé. I Reinfeldtinlägget citerar jag bara en kompis. I Portugalaren har jag visserligen skrivit allt själv, men lånat konceptet av en självutnämnd Professor och Fakir. Jaha...

Jag har en vän som startade sin blogg efter min. Hon har nu över 5000 besökare. Säkert bara IRR-besök! Slumpartade variationer! Nybörjartur!

Uppdatering: Sedan detta skrevs (för bara några dagar sedan) har Frankrike tagit detta som en utmaning! Från ingenstans kom Frankrike och petade ner USA från andraplatsen. På 2 timmar besöktes bloggen av 36 fransmän! Sedan har det varit alldeles tomt på Fransmän här.
Man undrar hur sånt kommer sig...

Fötterna är hjältar

 ”Man kan ju inte bara plantera en massa, det skall ju skördas också!”

Det stör mitt sinne för uppföljning att inte avsluta eller fortsätta intrigen på de inlägg jag etiketterat som cliffhanger. Det äldsta CH-inlägget handlar om min fysiska status.

Nu då? Tränar numera varje dag, men attans vad fötterna tar stryk av att bära upp en sådan extratyngd hela tiden, varje minut man utsätter fotsulorna för belastning. Växlar skor varje dag (fyra olika) för att variera trycket på fotens olika delar. Alla skor fördelar tyngd och tryck på sina speciella vis. Häromdagen skulle jag vara representativ och klarade av att stå i 12-centimetersklackar i flera timmar, men kavajen gick inte att knäppa… 

Vill man se en utveckling eller en trend, kan man se här:

Analys: Ser man till den stora trenden, kan man extrapolera sig (Deltavikt/Deltatid => 1kg/mån!) till att jag når min målvikt i april 2016. Följer man de mindre rörelserna och tror att fluktuationer förbådar en ny trend, kan man sluta sig till att jag istället kommer att nå målvikten 55 kg i december 2015.

Den som lever får se.

Roligt på jobbet

I ett projekt jag arbetar med, försöker jag visa, att matematik inte bara handlar om att räkna böcker fulla med likadana tal och sedan bli bedömd på vad man lyckas komma ihåg på Provet.
Nej.
Matematik är ett sätt att beskriva världen, ett språk som gör att vi enklare kan förklara samband och skeenden - om vi behärskar språket och begreppen. Talar vi om ackumulerad ilska, förstår alla direkt varför Nisse plötsligt slog till Axel, fastän Axel bara petade lite på Nisse.
Talar vi om exponentiell ökning vs. linjär, kan vi enklare förstå skillnaden mellan olika Internetfenomens snabba delningar/dålig internetmarknadföring hos Kommunen.
(Kommunal tjänsteman:"Men om alla i hela världen har sett Gagnam Style, varför har ingen sett våra nya regler om sophämtning? Vi har ju lagt ut det på Internet!")

Och om man behärskar och förstår de matematiska begreppen, blir världen en roligare plats att leva på, eftersom man då förstår antydningar och syftningar i populärkulturen, i nyheterna och bland folk.

Sist frågade jag om man kunde bli inspirerad av matematik i annat skapande.

Kan man låta Pythagoras sats vara utgångspunkten för en Dikt, en Novell, ett klädesplagg eller en möbel? Kan man måla en tavla inspirerad av Pythagoras sats? En skulptur? En pärlplatta eller ett broderi? Skriv en låt!

Om man förstår innebörden i Pythagoras Sats, kan man överföra den på ett annat skeende - man behöver inte låta låttexten lyda: "Summan av kvadraten på kateterna är samma som kvadraten på hypotenusan!" Man kan kanske skriva om ett triangeldrama mellan tre individer, där en dominerar de andra totalt, och bara nämna Pythagoras i refrängen, så får lyssnaren själv förstå...

OCH för att själv vara ett gott föredöme, gjorde jag en FILM på temat Pythagoras.

Se här!
https://plotagon.com/15852