Godmorgon!

 

 

Jag är en dålig mamma och en dålig människa utan dådkraft.

Herregud, här är man ledig och vandrar ut i sommaren med en massa roliga saker man äntligen skall få göra. Men först måste man sova ut och bara släppa allting och tillåta sig vara riktigt lat.

Sedan är det svårt att komma igång igen. Jag ligger i hängmattan och fantiserar om allting jag skall göra och i vilken ordning jag skall göra allting. Jag delar upp det i Måsten och Underbart, och känner mig som Duktiga Annika när jag tänker göra Måsten före Underbart, men det är en dålig taktik när man tappat styrfart. Måsten är så tråkigt att det inte finns ens den minsta gnista för att tända tändkulemotorn. Jaja, den kan gå på allt, men den måste startas först.

Så blir jag kvar i hängmattan och till kvällen är det enda jag kan räkna in ytterligare ett genomlyssnat avsnitt av Sommar.

Barnen sysselsätter sig själva rätt bra. De har kompisar hemma och det enda jag behöver göra är att fixa frukost, lunch och middag. Men… jag borde väl dra ut dem på äventyr? Vidga deras vyer? Äntligen ta tag i våra tänkta storprojekt som vi pratat om under vintern?

Tröstar mig med att man kan berätta om kolatomernas bindningar och valenselektroner från hängmattan och uppmuntra Yngstes kemiförsök och helt korrekta reaktionsformler med ivriga nickningar och rabarberpaj. Äldste och jag sitter uppe sent, sent och tittar på sjuka filmer när hans kompisar gått hem. Det kanske räcker?

Förra året fick de följa med på vägturné genom hela Sverige och upp till Norra Ishavet för att äta valkött och bo i tält under midnattssolen och över molnen. De fick träffa många människor och bo på många hotell och vara med överallt! (De pratar fortfarande om när de fick beställa glassdrinkar på Nattklubb klockan två på natten, när vi, kompisar och kompisars barn invaderade stället efter låååååång sittning på hotellrestaurang.) Sundsvall Pride hade ett helt nöjesfält att springa omkring på, och på Riddu fick de se Sator och Jon Henrik. Senare kände vi minsann igen Sator i Finland, medan vi väntade på båten över till Treriksröset.

Jag kanske skall ta det lugnt i år. Jag är värd åtminstone EN dag till i hängmattan innan jag tar tag i myndighetskontakter, min kroppskondition, klädsortering, ljudinspelningar, manusredigering, tackkort, lackering av bil, planering inför nya jobb, inbokning av alla fikor och gäster, SAMT kanske, kanske, kanske lite bloggande.

Jag har avsagt mig företagsbloggandet nu, så om jag fortsätter skriva är det inget läxbeting kopplat till någon kurs, längre. Vi får se.

Friheten

Man kan göra ALLT
eller låta bli.

Det var en gång...

Haha!

Måste ju berätta hur det gick till när Katten försvann.
Katten, som försökte flytta in hos oss.

Det höll på ganska länge, det där. Lyfta ut Katt, hålla koll på öppna fönster och mota ut inslinkande Katt med foten, när någon kom eller gick. Passa Hemmahundens matskålar (fast katten verkade kräsen och tog inte av torrfodret) och gå ett varv innan läggdags, för säkerhets skull. Katt hittad i säng - check!

Varje morgon stod den där på baksidan och ville in när man skulle skjutsa till skolan. Varje kväll var det nya försök. Man såg dessutom att den började bli rund om magen, så värsta scenariot hade varit om den hunnit lägga en kull kattungar i nån mysig garderob, innan vi hann lyfta ut den. Då hade man ju blivit tvungen att serva kattmamman med kattlåda och mat.

Men... nu var det såhär....

Jag och Hemmahunden brukar alltid gå ut genom framsidesdörren när vi går ut på första morgonrundan.

Barnens Far tar alltid baksidesdörren, av någon anledning.

Så en morgon när jag verkligen inte ORKADE gå upp och ut, tog de två gubbarna baksidesdörren. Och VEM stod där och väntade på att vi skulle öppna?
Katten förstås.

Hemmahundens tålamod måste ha tagit slut där och då. Dörren öppnas, Hund ser Katt och blir ASFÖRBANNAD: "Är du här nu igen? Fattar du ingenting? Det här är MITT HUS! Passa dig noga! NU skall jag visa dig!!!! Katten sprang iväg, Hemmahunden skällde lite extra för att visa vem som bestämde, och sedan höll han svansen högt, högt resten av turen.

Sedan har vi inte sett till Katten.

 

 

 

 

Ulf Schenkmanis, Lars-Erik Samuelsson och jag

 

 

 

Lönnarna tappar sina löv på hösten, men istället för att kratta ihop och elda upp dem i ett hörn av trädgården, som Hasse Alfredsson skulle gjort, använder jag löven som isolering runt ömtåliga växter och plantor. När vårsolen börjar värma, lyfter jag försiktigt på lagren och gör hål och gångar för att det skall torka upp och växterna skall få syre och sol. Efter ytterligare några veckor tar jag bort det mesta, men inte allt. Mikroorganismer, svampar, nyvakna maskar och tusenfotingar hjälper till att omvandla de kvarvarande löven till näring, så det är bara bra.

Därinunder har det redan börjat spira! Stora jordgubbsplantor redan i april! Rotade utskott! Blommorna kommer snabbt!

Sedan får landet sköta sig själv ett tag.

När plantorna fått fullt utvecklade blommor, har även ogräs av olika slag fått fäste i landet. Då är det dags! Nu skall jordgubbsplantorna ges de bästa förutsättningarna! Man rensar, kollar av hur mycket daggmaskar det finns i jorden, skrapar bort eventuell mossa och klipper revor.  Så skall det fyllas på med ett nytt näringsrikt jordlager högst upp.  

Och sedan borträfsning av kvarvarande lövrester överallt in the garden, samt redig rensning. Jag trodde INTE att det var så mycket löv – det var ju bara resterna från storrensningen kvar… Haha. Korg efter korg efter korg av löv till komposten, samt en halv korg med MOSSA, vars forna växtplats nu beströtts med gräsfrön.

Krattningen tog kål på armmusklerna och rensningen på benmusklerna…

Jag tänkte mig alltid att Lars-Erik var en tunn typ som mest gick och luktade på rosor, men han var nog mera som Arnold Schwartzenegger under trädgårdsskjortan och linnebyxorna.

Är alla de där seniga trädgårdsgubbarna dolt deffade hunks?

Är det DET som är trädgårdstanternas hemlis? Är det DÄRFÖR de ser så nöjda och harmoniska ut? ”Haha – ungdomarna tror vi är gamla och skraltiga, men under våra omoderna kläder är vi snyggare än de tafatt försöker bli!” De går omkring och MYSER över detta! Ler överseende åt bantningstips och träningshysteri, kostråd och detox, samtidigt som de tar en kanelbulle till trefikat.  Avslappnade, coola och supersnygga.