Sömnlös i Schönbrunn

 

I perioder har jag haft väldigt svårt att somna. Det är ibland som om kroppen glömt bort hur man gör. Tänk om någon skulle vara superkissnödig, men håller sig. Det kan man ju. Men när personen äntligen kommer till en toalett har den glömt hur man gör för att INTE hålla sig. Det borde vara enkelt att bara slappna av, men kroppen tycker det är enklare (fast obekvämt) att stanna kvar i detta tillstånd. Och hur var det nu man gjorde för att kissa? Att gå från att hålla sig till att kissa är att ge kroppen rätt signaler. Men hur var det nu man gjorde?

Sedan jag kom på insomningsknepet med podradioavsnitt av Mammas Nya Kille har jag inte behövt ta till Det Hemskaste. Nä, numera är det så pass djupt betingat att jag bara behöver höra signaturen till Mammas Nya Kille för att sömnkemin skall börja arbeta och sända ut de rätta ämnena. Knepet är att det finns så pass många avsnitt att det blir rätt blandning av välkänt (ljudbilden och rösterna) och nytt (nya sketcher) att det blir rogivande och otrist på samma gång. Numera räcker ett avsnitt en hel vecka, eftersom jag somnar innan det är slut och kan börja lyssna där jag somnade senast.

Men… vad är då Det Hemskaste?

Jo. Det är att gå upp och börja rota bland dagstidningarna efter SPORTEN, som jag vanligtvis inte läser alls. Regeln är då att jag måste läsa HELA sporten, från början till slut och inte hoppa över någonting. Man måste läsa tabellerna också! Och travtipsen. Tills man somnar.

Under en period i början av 2000-talet började jag känna igen namn, lag och idrottstermer. Jag började plötsligt känna till saker som vilken SPORT laget Varta utövade, att ishockey spelas i TRE perioder och inte i två halvlekar, samt vilka idrottsprofiler som var mest i ropet.

På krogen kunde jag med pondus bryta in i samtal och på fullaste allvar och med analyshatten på, säga saker som: ”Det var alldeles för tidigt att byta in Zacke, speciellt så tidigt i matchen. Man får ju tänka på att han varit skadad hela säsongen och inte hunnit träna ihop sig med Lunkan i anfallspelet. Nä, jag hade låtit Fredde K spela först, och sedan låtit Zacke komma in på slutet.”

Jag menar, bland amatörförståsigpåare är en ann lika god som en ann.

Men roligt var det inte, att tvingas läsa något så i grunden ointressant. Lära sig om spektakel som folk anordnar och låtsas som om resultaten av lekarna verkligen betyder något. Lag Gul spelar mot lag Grön. Grön vann med 14-33. Jaha. Och hur påverkar det mig i mitt liv?

Herr Johansson kastar en slägga 45 meter. Herr Svensson kastar samma slägga 45 meter och 5 cm. Vad gör dessa 5 cm för skillnad i mitt liv?

Man river folks bostäder och lägger stora delar av statsbudgeten på att bygga OS-arenor och boendebyar, som sedan skall stå och förfalla i brist på underhåll och idrottsutövare. Det griper verkligen in i människors liv, men ofta inte på något bra sätt. Speciellt inte för de som dött vid byggena. Snabbt och billigt skall det vara. Är SPORT verkligen så pass viktigt att det är motiverat? För VAD? För att få veta vem som just nu springer snabbast i världen? Och när man fått reda på det – vad gör man med den informationen?

Stoppar in den på Sportsidorna, förstås, så att sömnlösa människor kan läsa totalt intetsägande och icke-meningsbärande text, med svenska språkets grammatik och syntax, så att det ändå går att få flyt i läsningen. Det är bättre än telefonkatalogen i alla fall.