Friskt vågat, hälften pannkaka.

Alltså, tidigt åttiotal... Då tyckte man att det var helt normalt att ha såna här promobilder. 
Detta är mjukhårdrockarna Scorpions som visar upp sin bästa sida. (OKEJ hade ju såna halvporriga affischer på både tjejer och killar. Samantha Fox och han, killen i badkaret där man såg ALLT.)

Var är proportionaliteten?

Var är tanken om fartblindhet?

Var är betongväggen vi snart kommer att åka in i, eftersom alla som knackar föraren på axeln, ses som bakåtsträvare?

***

Jag tror att det i dagens läge är superlockande att gå in i någon enfrågekult och stanna där, eftersom hela resten av samhället är så svårhanterligt att greppa, speciellt om man trott stenhårt på att de lösningar man anammat och genomfört, skulle fungera. När de kom med biverkningar, är det inte roligt längre,

Då kan man antingen förneka rådande tillstånd, eller anklaga budbärarna för lögn eller dolda agendor, eller pressa ännu hårdare på att fortsätta äta arsenik. 

***

Det är så trist att privat stå på en trampolin och arbeta upp ett jävla momentum inför det där trippelhoppet man övat på, men precis när man ska till att hoppa, då går trampolinjäveln av och man tumlar 5 meter ner i bassängen och måste dessutom passa sig för att inte få en halv trampolin i huvet. Bildligt talat, alltså.

***

Men vem klagar? Det är bara att klättra upp ur bassängen och köra igen. 

***

Förändrat sinnestillstånd p g a hög feber och en släng av Post Covid. Fattar att det är Covid, när kaffet smakar skit, allt är salt och jag känner folks parfymer, fast på ett vidrigt sätt. Alla luktar kemiskt. Denna gång är jag luttrad och är bara glad att jag verkar överleva utan IVA, denna gång. Fast då är det det där med hjärntrögheten, då. Och den ojämna kognitionsprofilen. Jag får inget gjort, precis som förra gången, då jag kunde sitta och kolla på tandborsten i 90 minuter innan jag satte igång med borstningen. Samtidigt gjorde jag nu ett sånt Matrigmatest on line, för ett jobb jag sökt. Och satte alla, utom två, som timade ut innan jag hann klicka. Det är så förvirrande. Jag känner inte igen mig själv. Eller jo, jag minns ju hur det var efter IVA, men det var inte hur jag brukar vara.

Tänker bra och snabbt inuti huvudet, men utifrån ser det ut som om jag är en svettig säck potatis. 

*** 

En bekant som jag stött ihop med i olika sammanhang, i olika städer, helt oberoende av varandras agendor; vi jobbar inte ens inom samma fält, men verkar känna samma människor, började prata om bästa sättet att fixa en passiv inkomst. Båda sade samtidigt: STIM! Så nu ska vi skriva en jullåt som ska ge oss ett årligt tillskott tills vi dör. OBS! OBS! Utan inblandning av AI. AI är fusk.

***

Nu är jag så trött på allt. Jag vill vara en kattunge i en korg med mjukt. Somna bort lite.

***

Förra gången jag hade strikt diet, gick jag ner 5 kilo och har behållit den vikten sedan dess. Det är bra. Då vet jag att jag har en god kosthållning till vardags och att det är en balans mellan intag och förbränning. Nu är målet att gå ner ytterligare 5 kilo. Jag har nu en lista över saker jag vill äta när jag får. Cravings: Mandelskorpor, Champagne, Jordgubbstårta, Pommes Frites, Havrebollar, Coca Cola, Polly med Bilinnanmäte, Snickersglass, Pizza med Bearnaisesås och krispig Tacotallrik. Guinness. 

***

Det är så kul att vara bland människor. Tag 30 personer som inte känner varandra, sätt dem i arbete med att lösa ett gemensamt problem. Först i teorin och sedan praktiskt. Ge dem 20 veckor i ett hus med allt de behöver för att lösa uppgiften och mat på regelbundna tider. Givetvis kommer de att fixa det de blev satta att göra, men det intressanta är att iaktta vad som händer socialt. Vem som sätter tonen, hur grupperingar bildas och bryts upp, vilka konflikter som uppstår osv. Det bästa är om det inte är meningen att någon skall titta på det, så störningsmoment som utröstning och tävlingar och sånt slipper man. Löööööv it!

***

Byta jobb, byta miljö. Byta sociala interaktionsmönster. Byta status och byta arbetstider. Jag har ett datum och en adress att dyka upp på. Och såna privatspanarlågskor med smala snören.

***

.Jag sover alltid med öppet fönster, oavsett väder och temperatur. Fryser man, är det bara att slänga på ett extra täcke och sätta på flanellmössan. Därför kan jag nu med säkerhet skriva in i almanackan att Koltrasten kommit exakt precis nu! När jag gick och lade mig (03.00) satt den utanför fönstret och hänföresjöng att våren var här!

***

Bästa poddarna just nu är: 

Vetenskapsradion som bjuder på 20 minuter vetenskapsfördjupning i något speciellt ämne, varje vardag. Det finns massor med gamla avsnitt att leta bland, och lyssna på.

Dagens Eko som förvirrande nog INTE är nyheterna, utan ett nytt 20-minutersmagasin som gräver lite djupare än man hinner med i vanliga nyhetssändningarna. 

Söndagsintervjun med Martin Wicklin. En timmes intervju med någon man är nyfiken på, eller inte kände till så mycket om. 

***

...och så säger jag som Astrid Lindgren när hon talade med sin bästis i telefon: "Döden, döden", och så var det avklarat. Fast jag säger "Jävla Trump" och så är det avklarat. Jag skulle kunna skriva 1000 krönikor med olika vinklar och med stöd i officiella beslut och diplomatiska riktlinjer och promemorior och peka på en massa saker som skevar, men jag orkar faktiskt inte nu. Hellre löser jag Palmemordet en gång för alla, om jag så skall krossas och kvävas under tyngden av alla arkiverade handlingar. Typ så trött är jag på samtiden. Börja peta i ett 40 år gammalt mordfall utan facit.... så unket!

***

Trött på allt

 

Det handlar kanske främst om att ingå i ett sammanhang, eller flera.

Tillfälliga sammanhang, som när tåget stått stilla i snöstorm mellan Kiruna och Fjärran i flera timmar. Då börjar man prata med varandra och kanske hjälpa en uttråkad nioåring att stå ut. Kortlek är bra att ha i sin väska.

Någon har huvudvärkstabletter och en grupp körsångare är på resa. Egentligen för att åka skidor på en glaciär, men nu går de mellan vagnarna och sjunger snapsvisor.

De längsta sammanhangen är kanske familj, partner, ett skrå.... landet man bor i.

Att bli människa - så som människan umgicks på savannen - i varandras ögon. Och att uppleva sann kontakt ger ett svar i kroppens belöningskemi, precis som svaret på en kanyl i armen. Instant lycka. 

Men det kräver också att man anstränger sig lite, för att connecta. Vara snäll. Hitta en gemensam grund. I ditt öga ser jag mig själv. Jag kan se vad du behöver och försöker göra din tillvaro lite lättare. 

Fast då finns ju ett annat sätt, att snabbt få till den där mysiga känslan av gemenskap... Att dela upp i "vi" och "dom andra" och hitta gemenskap i att försöka hitta så mycket fel på "de andra" som möjligt.

Det ena kräver lyhördhet och ansträngning. Det andra kräver bara att våga bröta på och hänga på andras bröt. Det är så sorgligt, alltihop. 

Skymning över landet

Hedengrens är förpassad till en källare i Sturegallerian, utan skyltfönster ut mot gatan. So much for that culture, Kulturkanon eller ej.

Glöm inte att all kultur växer underifrån. Utan näring blir det till sist inga äpplen att plocka. För nya träd tillåts aldrig slå rot.

Satsar man enbart på A-laget, finns till sist ingen bredd att plocka nya A-lagsspelare från.

Sverige är ett litet land, så vår USP är att vi satsat på bredden. Givit ALLA en god chans att testa på det mesta och kunna hitta sin nisch. Alla skall ha möjlighet att studera och utöva idrott och konst. Så får vi också en spets, jämförbar med andra mycket större länder.

Komplettera gärna en Kulturkanon med att återställa anslagen till de institutioner som säkerställer fortsatt utveckling här och nu, speciellt alla kulturskolor runt om i Sverige, där barn och ungdomar får utvecklas inom sång, musik, ensemblespel, instrumentspel, teater, dans och bild. Speciellt alla ställen som ger möjlighet att bilda band, ha en replokal och arrangera konserter. Årets budget drog ner. Tyvärr i många fall ner till under gränsen för genomförande och bärighet.

Typ, om du ska åka tåg en gång om året för något superviktigt uppdrag, och biljetten kostar 200:- och du får ett resebidrag på 300 spänn varje år. 

Biljettpriset höjs lite varje år.

Det fungerar i några år, fram tills dess du får skippa kaffet och bullen, för då räcker det till biljetten.

Fast efter ytterligare år är biljetten så pass dyr att det nu saknas 25:- för att du skall kunna åka.

Så då larmar du till resebidragsgivaren att nu har du fått 300:- i alla år, men att du nu behöver liiiiite extra för att du skall kunna fortsätta göra det där superviktiga som de givit dig i uppdrag att göra.

"Nämen! Har du fått 300 spänn i så många år! Fattar du hur mycket pengar vi har givit dig? Nu får du allt klara dig själv! Vi drar ner lite till, här!"

Så istället för att ge precis så mycket som behövs för att verksamheten skall kunna fortsätta - en pytteliten del av budgeten - ser man det mer som en utgift som varit "onödig" hela tiden. För kulturen skall ju vara "självbärande". Man ser det inte som att man först sår, och sedan får skörda. Man ser det som att skördebiten är lukrativ och spännande. Såbiten är bara kostsam och onödig. Usch. Varför skall man behöva finansiera något så onödigt? 

Gärna en Kulturkanon, men slå inte undan benen för det som om 100 år skall utgöra 2125 års Kulturkanon. Snälla.

Lifehack!

 

Idiotgrejerna man gör om och om igen:

* Klippa lugg

* Tänka "men vad fräscht med citron-roll on!"

* Ta på sig de nya Dr Martensarna när man vet att man ska gå toklångt

* Påbörja hårfärgning när man känner sig pigg, vid 22.00-tiden

Ja, de flesta har väl sina egna jättebra idéer som varje gång visar sig vara riktigt dåliga. Och som man dessutom agerar ut. Flera gånger. Hur fan funkar man egentligen?

"Hm. Jag ser så tråkig ut. Och tjock. Kanske kan en LUGG lyfta utseendet så att jag ser lite mera välordnad och pigg ut?" Näe. Luggen är ingen magisk bantningskur. Man är lika fet och trött, fast med en ful hemklippt lugg.

Jättefräscht att lukta som en budgetstädad offentlig toalett.

Alla vet ju att det tar ett tag att "gå in" ett par nya kängor. Vilken BRA IDE att passa på att ta de nya då, när man ändå ska skubba runt en hel dag! Så man riktigt får en bra start. För skorna. Inte för fötterna. Som fått svåra blåsor och skav, långt bort från ombytesskor och plåster och lika långt att gå tillbaka. 

Och åter befinner man sig fångad i att slutföra hela hårfärgningsceremonin, fast klockan är alldeles för mycket och ögonen är torra. När man lägger sig är man trött och sur. Att man aldrig lär sig.

Associationsleken

 Kringlan Svensson

varuhuset Kringlan i Södertälje

Se Sundbyberg och Sedan Dö

Olrog

Povel Ramel

Pratrik

Patrik och Putrik

Ja! Patrik och Putrik!

Kolla: Här!

Jag tvingades att se Masked Singer i veckan. Jag gissar att det är Kringlan Svensson inuti Skogsjätten. Stenhårt. Det bara måste vara Kringlan Svensson där. Det finns inga alternativ. Alla ledtrådar pekade på Björn Skifs, men det kan inte vara så enkelt, så jag frågade Chat GPT om vilken koppling de har till varandra. Svaret var att det inte fanns någon direkt koppling, men att de båda är aktiva inom svenskt kultur- och underhållningsliv, så Chat GPT kunde inte utesluta någon koppling, även om det inte fanns någon uppenbar. Det de har gemensamt är att de är Svenskar i underhållningsbranchen. Såhär presenterade Chat GPT de båda: 

Kringlan Svensson is a Swedish musician, known for his involvement in bands like Klingande and Kringlan Svensson's Hundar (Swedish for "Kringlan Svensson's Dogs"). His musical style is often a blend of different genres.

Björn Skifs is a well-known Swedish singer, songwriter, and actor. He gained fame for his work in the 1970s and 1980s, particularly with the pop group Blue Swede, which is best known for their hit "Hooked on a Feeling." Skifs also pursued a successful solo career and was active in the Swedish music scene for decades.

Hm. Björnes presentation verkar okej, men Kringlans? Jag sökte vidare. Nej. Kringlan har inga musikorkestrar. Men det bara MÅSTE finnas någon koppling mellan Kringlan och Björn Skifs. Jag orkar inte fortsätta att driva tesen om Kringlan inuti skogsjätten genom att hitta långsökta kopplingar och bevis, men fram tills masken rycks av den där fula kostymen, kommer jag stenhårt att hävda att det varit Kringlan hela tiden, ÄVEN om det visar sig att det är Björn Dixgård eller någon annan Dalmas däri. 

Varuhuset Kringlan i Södertälje har två systervaruhus: Spiralen i Norrköping och Gyllen i Linköping. Samma arkitektur och Samma inriktning när de byggdes. Lördagsshoppingfiket. Fast nu har kedjor flyttat in och de har blivit gallerior. Fiket är kvar, iallafall. Kaffe och kardemummabulle, eller en mazarin. 

Ulf Peder Olrog och Povel Ramel gillade varandra. De var samma andas barn, även om de kom från olika håll och utvecklade teman och musikgenrer på sina egna vis. Min favorit är Undervattensbåten, förstås. U-båten Så har vi den andra svenska varianten på Engelsk U-båt: Undervattningsbåten

Olrog och Ramel skrev en trälig låt om en Papegoja tillsammans. Man skulle kunna tro att de skulle lyfta varandra och bli hysteriskt roliga ihop, men jag vet inte... Det kanske är jag som är svårflörtad. Om någon vill kolla upp den där låten, får den väl googla själv. Jag vill inte lägga upp den här. Om den ens finns på nätet. Den känns bara stel och sökt. PRATRIK. Ha, ha. Very Funny.

Men Patrik och Putrik är ju HELT underbara!

Leverans!

 Det är ju konstigt att man i backspegeln kan längta tillbaka till 2018. Vilken idyll!

Trots en seeeg regeringsbildning och skandalen i Akademin, samt klimatlarm i bakgrunden, var det väl ändå ett rätt fint år? Allt rullade på som vanligt, vi kunde gå på teater och kidsen gick i skolan. Ändå tänkte man att det varit ett riktigt pissår. Hejdå. 2019 skulle säkert bli bättre.

Sedan rullade 2019 på med Notre Dame i lågor, terrordåd och bombdåd, seeeeg brexit, Arne Weises och Sara Danius död och ständiga klimatlarm. Fy fan. Men nästa år! Då skulle ju det glada 20-talet komma!

Jätteglatt och jättekul blev det ju när folk började dö av Covid och restriktioner började dränera ekonomi och psykisk hälsa. Arbetslöshet. Och så extrema orkaner, bränder över stora arealer på flera kontinenter, värmerekord i Sverige och över polcirkeln. 38 grader i Sibirien.

2021 blev inte heller roligare. Stormningen av Kapitolium, Talibanvälde, Navalnyj i fängelse och ett misslyckat klimatmöte i Glasgow. För egen del var det ett extremt skitår. Min pappa dog. Jag dog nästan.

Och nu är det bara Mars 2022 och redan har IPCC larmat jättehårt, samtidigt som vi har ett KRIG i Europa.

Vårt lilla klot och vår mänsklighet...

Välj den linjal som visar DIN uppfattning om centimetern!

 

Fler och fler människor nås av desinformation. Delas denna "info" av släktingar och vänner, uppfattas den som trovärdig. Så bekräftar man varandra, gärna på öppna forum, så att desinformationen verkar som vedertagen kunskap.

Man kan självklart diskutera Covid, Åtgärder, Tidsplan, Sjukvårdsresurser etc. och tycka olika, ha olika ingångar, vikta utfall olika etc. men då måste man veta att man har de relevanta sakförhållandena klara för sig. Om en flat-earther och en rundjordsperson skall samarbeta om bästa sättet att skjuta upp och operera en satellit, lär det inte fungera alls. En av dem dömer ut beräkningar som bygger på gravitationens existens och den andre sliter sitt hår. En av dem dömer ut iden om att klistra fast satelliten på himlakupans insida och den andre känner sig kränkt över att inte tas på allvar. Med andra ord - det är svårt att diskutera lösningar om man inte vet hur saker ligger till.

Nu har människor i min närhet börjat sprida att:

1) PCR-testen ger utslag för snoriga barn och vanlig influensa

2) Att PCR-testernas uppfinnare dömer ut dem (eftersom Covid är ett påhitt och man inte kan detektera något som inte finns)

3) Att CDC helt dömer ut PCR-testerna.

Det skrämmer mig att i övrigt helt normala människor börjar förlita sig på andrahandskällor och virala rykten. När man ber dem källkolla, finns det 2 vanliga svar:

1) Jag behöver inte kolla för att veta att dina källor är etablissemangstrogna propagandamegafoner!

2) Jag HAR kollat! Forskat själv! (Och när man går in på de där sidorna de hänvisar till, är de ekokammare och fulla av hänvisningar till uttalanden och artiklar de inte fullt ut förstått och misstolkar.)

Jag orkar inte vara en enmansarmé just nu, så jag gör det lätt för mig. Detta är en bra, svensk debunkingsida, där man kan hitta uppdaterade kollar på de myter som sprids på nätet just nu:

https://kallkritikbyran.se/

Och, för att vara lite aktuell: https://www.journalisten.se/nyheter/henrik-evertsson-och-juryn-stora-journalistpriset-utsedda-till-arets-forvillare

Klockan är nu 15:05, en lördag. Måste sova. När jag vaknar hoppas jag det är till en rimligare debatt, grundad på faktiska omständigheter. Man kommer ingenstans om man måste slå fast centimeterns längd gång på gång och slåss mot folk som kommer dragande med elastiska måttband, eller folk med skjutmått som hävdar att man faktiskt inte vet något alls, eftersom man inte kan enas om den femte decimalen.

U-båtsjul

 Tar den här pandemin aldrig slut?

Förra julen kunde man tänka att det skulle bli annorlunda och att det gick att göra det bästa av det. I år känns det tungt. Viktiga, saknade personer har dött och jag får ännu inte vaccinera mig, av medicinska skäl. Måste skyddas.

Det blir en väldigt U-båtsliknande jul, detta.

Förra året var det ju inga tillställningar, men i år är det bara jag som kommer att missa alla julbord, middagar och konserter...

Jag tänker hålla glöggrytan kokande från lucia till nyår. Åker du E4 mellan Göteborg och Stockholm - hör av dig, så tar vi en glögg utomhus på den granrisprydda altanen, Ernst-style. Lusekofta och halsduk, medan råttor och möss rasslar runt knutarna. Det får bli min jul.

Och så tror jag att den nya traditionen att sjunga Stilla Natt kl. 20.00 på julafton har kommit för att stanna. Det är fint.

I slutet på filmen Yellow Submarine, kommer "All together now!" upp som text, skrivet på en massa olika språk. På svenska har de översatt det till: "Allihopa tillsammans nu!"

Det är som en paroll; ett snällt slagord. Nu gör vi det, och vi hjälps åt! Med glatt humör och uppkavlade armar kan vi åstadkomma vad som helst.

Jag vill så gärna tro att det är så.

När man undrar...

 ... om man blivit mer än vanligt förvirrad.

Var det inte Bono som skrev den officiella Fotbolls-EM-låten?

Vinjetterna i TV hade ju med hooken:

Lyssna, det är viktigt att du gör det: 

Fast sedan blir man förvirrad när Benjamin Ingrosso verkar vara mån om att åka med på tåget...

Hur var det nu? Lyss!

Jag tycker att Benjamin Ingrosso verkar vara en mycket talangfull ung man. Men är inte detta lite rennomesnyltning?

Du nya sköna värld

Julkalenderlucka nummer sexton!

När radiomonopolet bröts, förespeglades en mångfald av olika röster, program och musik från olika källor och tider. Vilket mångfacetterat utbud vi skulle få! I verkligheten resulterade det i massor av olika kanaler som nu spelar samma blandning av listmusik och reklam.

På samma sätt genomgår alla Facebookgrupper en liknande likriktning, vilket gör att allt till sist blir en likartad smet av skvaller, djur som gör roliga saker och ganska plumpa memes som skickas runt i cykler.

Facebookgruppernas oundvikliga evolution sker i tre steg: 1) Gruppen bildas av någon eller några med ett specialintresse och flera med samma specialintresse ansluter. I gruppen diskuteras intresset, med relevanta sidospår och utvikningar. En lätt eufori uttrycks medlemmar emellan, eftersom man hämningslöst kan nörda in på detaljer som ingen annan förstår.

2) Nya medlemmar tillkommer och innan de socialiserats in i gruppens interna ton, börjar de dela, skriva trådstarter och svara i trådar på ett sätt som inte är i linje med gruppens syfte. De flesta i gruppen ignorerar detta. Man vill väl vara tolerant. Några i gruppen agerar grupp-poliser. I detta skede kan det bli smärre konflikter, men inte farligt. De tillrättavisade tar till sig av kritiken och poliserna blir mindre nitiska.

Men lugnet är bedrägligt, för detta är gruppens kritiska utvecklingsfas. Utan att någon anar det, står nu gruppen och väger på kanten till Meme/Fredags/Hahaha-stupet.

Gamla medlemmars motstånd mot skojiga skämtdelningar och spridda memes har försvagats samtidigt som nya medlemmar vill ha gillatummar. Man börjar lägga in skojigheter man hittat eller fått i sitt flöde. ”Den här tycker alla säkert är kul!” Efter att trådpoliserna fått höra att de är humorlösa, väljer de att scrolla förbi bilder på katter som ser ut som Hitler och sexskämt, utan att reagera utåt. Man får välja sina strider.

Steget över till fas tre, ser alltid ut på samma sätt. Då vet man, Det är när någon skriver: ”Ja, jag vet att detta är off topic och inte har med gruppen att göra, men eftersom många andra har lagt ut sånt här…”

3. Då öppnas dammluckorna på vid gavel och gruppen översvämmas av skojiga saker som både nya och gamla medlemmar vill dela med sig av. Andelen inlägg som rör gruppens huvudsakliga ämne går ner till 30%, och är anledningen till att folk ändå är kvar. Själva gruppen har blivit en likadan grupp som alla andra grupper på fb. Det är inte säkert att fas fyra inträder, men OM den gör det, får man lämna gruppen och kanske starta en egen, ny grupp. Det är när någon lägger ut något som i fas 1-gruppen skulle rendera en massa intressanta diskussioner, men trådstartaren får nu respons som: ”Jag fattar inte vad det roliga är! Vem fan är du?”

Mera av samma!

Dom dom dom dom...

Julkalenderns femte lucka!

Varje år är det tradition att köpa en ny julskiva. För i december måste man ha julmusik på hela tiden.
Om man grundar med Absolute Christmas kommer man direkt in i stämningen och känner ett visst illamående precis som om man förätit sig på ischoklad och småcitrus. Det måste vara betingat.

Men man varvar såklart med körverk och carols och engelska julsånger, klassiskt och Ale Möller och bästa Svante Thuresson och Ainbusks jul. Lennarts Julbossanova. Kimpans julsanger fra glemmebogen. Ja, alla vet.

Dock gör Spotify det lite lättare nu. Man behöver inte gå ut på stan och välja vilken skiva som skall bli årets nya. Och vill man göra det ännu enklare  har Spotify redan fixat mixen. Bara att dänga på.

Som om man då inte redan höll på att kräkas vid de första tonerna av TRIADS "Tänd ett ljus".

Fan.

I detta nya julmusiklandskap gäller inte som förr; att VÄLJA UT det man vill höra och finna frid därvid. Nej. Nu gäller det att kryssa mellan det vidriga, svulstiga och förljugna. Det gäller alltså att VÄLJA BORT. Gör man inte det, är det som rysk roulette. Närsomhelst kan trumhinnan smetas ner av dittills oanade vidrigheter.

Man trodde man hade en viss beredskap och visst kan man stålsätta sig i tre minuter om det kniper - man tänker på typ stålverk medan Carola gullsjunger sig igenom fint - men man är ju totalt skyddslös gentemot skamlös SKÄNDNING i julmusikskrängandets namn.


Dagens "vad är det jag hör?"-ögonblick är ett fint exempel. Andreas Jonsson har släppt en jullåt i år. Här är den: 

Och för er som inte direkt efter lyssning kopplar varför detta är en bildlig fisgas som strömmar ut ur högtalarna, kommer här FACIT:

En av världens bästa grupper med världens bästa sångare sjunger en av världens bästa låtar.

Kan man inte låta saker bara vara om man inte kan skriva egna låtar? Xylofonen i Sunday Morning var aldrig menad att markera Jullåt och Bjällerklang....

Nu känner jag den där impulsen att kräkas igen...

Trick or Sprit

Foto: Jonas Ekströmer

Snart är det Halloween. Jag, som är Nordisk Anglofil, gillar inte plastpumpor och detta "Trick-or Treatande". Räcker det inte med att ge kladdigt målade, tiggande barn godis vid Påsk?

Det är fint att gå till kyrkogården första lördagen i November och tända ett ljus i skymningen. Allhelgonahelgen är en tid för tyst funderande på liv och död, samtidigt som även naturen går in i sömn.

Jag tycker på allvar att det är STÖTANDE med billiga effekter, skrikande svävande spöken, självlysande skeletthänder och färgen orange överallt, i denna tid. Granris, kottar och en sober lykta är mera min melodi.

Men i år tänker jag omfamna denna nyimporterade variant av högtiden. Fast på mitt sätt-. Jag tänker gå runt grannskapet, helt omaskerad, och fråga efter sprit. Och ger de mig inte vad de har i skåp och källare - då blir det jävlarimej konsekvenser. Audi och BMW-ägare är larvigt måna om sina bilar.... Brevlådor är tacksamma mål, liksom fönsterrutor och praktrosenbuskar.

Så kanske de tänker sig för nästa gång de skickar ut sina ungar för att tigga godis. Vad är det för fostran?

I början av November får man bete sig som värsta ligisten om grannarna inte ger en godis. Får man en tråkig apelsin är det fritt fram att kasta ägg på trästaket (ett helvete att få bort) och äkta mattor på vädring (kemtvätt är krångligt och dyrt). Men vad väntar man sig av föräldrar som på veckorna kör sina BMW:s till jobbet, klagar på skatten, renoverar kök.... dvs. beter sig fullt normalt, men om det är DERBY blir det plötsligt okej att kissa på gatan, dänga flaskor i huvet på folk, kasta smällare på barnvagnar och skandera "låt han dööööööö", när en kille ligger medvetslös på plan.

Samme man åker en helt vanlig tisdag på väg till jobbet, iklädd skjorta och slips, förbi en bilolycka. Inte fan saktar han ner, vevar ner rutan och brölar åt ambulanspersonalen vid båren: "Låt han döööööö!"
Men är det MATCH får man bete sig hur vidrigt som helst.
Och på Halloween är det deras ungars tur att få känna på laglöshetens sötma.

"5000 spänn för att kemtvätta mattan? Hur vet du att det var min son? Han hade ju mask på sig! Det är ju bara Halloween en gång om året, kom igen nu!"

Som om 5000 spänn inte är 5000 spänn att lägga ut, bara för att det är en viss dag i November?

Så i år skall jag lära föräldrarna till skitungarna att 20 000:- för en repad framdörr är lika mycket pengar, oavsett när den repades, och oavsett om förövaren var iklädd batmandräkt eller ej.

Sommarens Inre Arbete

Om man ger pengar till Röda Korset,  har man då Elakhet "tillgodo" att ta ut när man vill?

Om man är "På den Goda sidan", blir ens Elaka handlingar då mindre elaka?

Som människa bland människor finns det en sak som är viktig:

Att man beter sig hyggligt mot sin omgivning.

Sedan kan man vara Kristen, Muslim, Svensk, Bisexuell, Biodlare, Allianspartist eller Rödgrön.

Beter man sig hyggligt kan man alltid hitta gemensamma nämnare och ta en kopp kaffe ihop.

Det allra minsta man kan begära är att man ser på, och hälsar på den man möter.

Det kostar ingenting.

Man kan gärna svara på tilltal och visa välvilja, oavsett om man vet vem man har framför sig eller om denne är en total främling.

När man skiljs åt kostar det så lite att besvara ett ”Hejdå!” med ett likadant ”Hejdå!”

Man behöver inte ens gilla den andre eller sträva efter den där koppen kaffe. Att se på den man möter och besvara en hälsning är det allra, allra minsta man kan göra i umgänget med andra.

Det värsta maktspråket i vardagen är då någon eller några bestämmer sig för att sluta hälsa på, eller tilltala någon i sällskapet. Frysa ut. Mobba.

Men ofta är det inte så organiserat. Ofta är det bara ett sätt för någon att visa: ”Du är inte värd att ta någon notis om.”

Det sätter genast den ignorerade i en lägre position gentemot den andre. Nu har den andre bollen.

Oavsett hur den ignorerade beter sig kan man fortfarande välja att ignorera.

Om den ignorerade ifrågasätter beteendet, kan man alltid anklaga denne för att överreagera, alternativt se detta som ett utmärkt tillfälle att berätta mera om vad som är fel på den andre.

 Den vanligaste reaktionen på om någon plötsligt visar att man är mindre värd, är att rannsaka sig själv. Människan är ett flockdjur; vi är känsliga för vad som förväntas av oss och vill gärna göra ”rätt”. Det är en nedärvd egenskap hos oss som gör att vi håller oss inom rimliga ramar i umgänget med andra. Man ”känner på sig” vad som går an. Det är en bra egenskap, men en mobbare utnyttjar denna mekanism och får oss att känna oss osäkra.

Helt utan egentlig anledning kan en människa vända ut och in på sig själv – Är jag för glad? Är jag för blyg? Har jag sårat någon? Om jag bara vore lite smalare/hade rätta kläderna/tjänade mera pengar/var mera framgångsrik…

Man vill då gärna ”bevisa” att man är okej. Och den man vill visa det för är den som mobbar.

Kolla – nu då?

Man hoppas kanske att den som mobbar har missförstått något.

Att den kanske TROR att man snackat skit, TROR att man är djurplågare, TROR att man är Kristen/Muslim/Svensk/Bisexuell/Biodlare/Allianspartist eller Rödgrön, och att det är DÄRFÖR den beter sig som den gör. Om jag bara visar att jag inte ALLS är… då kanske… Eller om jag gör si eller så eller…

Visst. Man kan vända ut och in på sig själv för att få nåd hos den som bestämt sig för att klassa ner en själv.

Men, ärligt talat.

Det viktigaste är att man är snäll.

Att man beter sig hyggligt mot sin omgivning.

VILL man verkligen arbeta hårt för att få den där nåden hos en person som redan visat att den inte ens har den där minsta gnuttan hygglighet till övers för personer den möter, oavsett övertygelse eller härkomst? Ofta handlar det inte ens om någon konkret anledning - hälsningsvägraren vill bara känna makt. Det är nästan värst.

Om man till sist hamnar på den personens lista över godkända personer, vet man ju ändå att den personen är en skitstövel.  Att den beter sig snålt och otrevligt så snart det inte ger direkta fördelar. En sådan person tenderar att räkna plus och minus på var det är lönt att lägga leenden.

(Gammal rolig historia från verkligheten: Jag blev presenterad för att par på en middag och de frågade genast vad jag arbetade med. Jag sade som det var: ”Jag har inget arbete just nu.” Då var jag som luft för dem  - det gick nästan inte att få kontakt under middagen, trots att vi satt mittemot varandra. Vid efterrätten frågade någon i närheten om säsongen på SVT, där jag arbetat fram till en vecka innan middagen. Jag nämnde att jag eventuellt skulle byta projekt efter sommaren och närhetspersonen nämnde några kända namn jag jobbat nära ihop med. DÅ var jag plötsligt Superintressant för paret mittemot: Allting jag sade var skitroligt, man ville veta var man köpt min tröja OCH kunde vi inte hålla kontakten?????

Skulle inte tro det. Om jag nu hade varit en genomusel person på alla sätt hör det ändå inte till god ton att bete sig så genom förrätt och varmrätt. Folk som inte har minsta hyfs, har jag ingen lust att bli närmare vän med.)

I mitt liv har jag testat alla metoder när jag mött denna typ av härskarbeteende.

Jag har försökt blidka, jobba, visa, bevisa, ifrågasätta, synliggöra beteendet, svara med samma mynt, bli förbannad etc. etc. etc.

Men nu är jag äldre. Jag har ett liv att leva och människor som gör mig glad att umgås med.

Jag har helt enkelt inte TID, LUST eller ORK att lirka med människor som faktiskt redan visat mig att de är trista, snåla och kör maktspel.

Jag vill inte ha med dem att göra.

Jag går.

Noll

Förr kunde man begå politiskt självmord genom att på allvar säga helt vettlösa saker. Man avslöjade hur icke-påläst och rentav idiotisk man var. Människor skakade på huvudet åt dumheterna och gick därifrån.

I takt med att människor i allmänhet fått sämre allmänbildning, har den där självsanerande mekanismen satts ur spel.

Istället för att idioten får stå där själv, får denna hardcore-anhängare istället. ”Varför har ingen kommit på det här tidigare? Han är ett geni! Han har lösningarna!”

 

Det var kanske 10 år sedan som en svensk politiker på allvar tyckte att naturlagarna var begränsande och skulle avskaffas. Då skrattade man åt det.

Idag skulle det bildas en rörelse som krävde naturlagarnas avskaffande. Människor som försökte förklara att de är av naturen givna, och att t e x tyngdkraften inte är något som Sveriges Regering är skyldig till, skulle anklagas för Politisk Korrekthet och Åsiktskorridorsriddare.

Självklart skulle rörelsen bara växa av detta.

”Varför är det bara Jorden Är Rund- Människor som får höras i debatten?”

”Journalisterna är köpta av Sådd Före Skörd-Maffian!”

”Fy Faan, vore det inte för att folk är så rädda för att säga som det är, skulle jag kunna resa obegränsat i Tiden!”

Men… vill vi att all media skall vara En Ding Ding värld? Är alla åsikter är lika mycket värda, även om de bygger på mycket lös grund? Skyndar man inte på förfallet då, istället för att upplysa?

 

De säger på Radiolan att USA nått en milstolpe, då en Kvinna kan väljas till staternas Högsta Ämbete.

Jag tycker att det inte säger ett skit.

Att kunna väljas till Staternas Högsta Ämbete betyder ingenting när en totalt verklighetsfrånvänd populist samtidigt kan väljas till samma sak.

Då är symbolvärdet kraftigt devalverat.

Sista minuten

Idealet

Här kommer natten; tyst och underbart lång.

När alla sover skall jag vara uppe och dricka te och arbeta, så att morgondagens arbete kan flyta på. Dokument skall granskas och skrivas på och kopior och utlåtanden skall skickas till rätt ställen.

Bra, där.

Men om jag i år deklarerade långt innan sista deklarationsdagen, betyder det inte att jag blivit en strukturerad och proaktiv person. Nej. Sista minuten är min refräng.

Dagarna är långa och nätterna tar slut
och när jag vaknar upp på morron då är allting som förut .


På väg till jobbet, fast försenad, sitter jag på bussen och tokjobbar med det sista jag inte hann med hemma innan jag somnade. Inte blir det bra, men vad gör man när det helt enkelt måste vara färdigt? Det känns inget vidare, varken att fuska eller att ha sovit alldeles för lite.

Och dagarna är, som sagt, långa. Speciellt med en ryggsäck full av stress och sömnskuld.

Aktuell Rapport

Grönsakslekar

Mona Sahlin fixar och trixar så att den sparkade polisen skall få jobb hos henne. Hög lön.  Bil. Förmåner. P-plats. Intyg. Praktikplats. Visningar. Husköp. Pengar ur egen ficka. Emot regelverk. Emot chefsbeslut på jobbet. Havererad privatekonomi. Skatteskulder.

Varför allt detta för att vara lite schysst mot en anställd?

Jag tror att det handlar om utpressning.

Har Monas Livvakt något på Mona som är så pass komprometterande att Mona tvingas till alla dessa krumbukter, är hon en säkerhetsrisk. Det där med omdömet...
Om livvakten själv är inblandad - det kan vara något så simpelt som sex - är han ju bara dum som försöker utnyttja det för utpressning. Men han gick i land med det för att Mona var ännu dummare och inte bara satte upp en iskall hand.

För det KAN väl inte vara så, att Vaktens unga fru helt utan frågor accepterar att hennes man får 120 000:- i månaden, varav 80 000 spänn direkt från Bosses och Monas gemensamma ekonomi, som lön för ett jobb där han sällan är?
Hon tycker inte det är KONSTIGT att de skall flytta in i ett hus de inte har råd med?
Att hans Chef går på visningen av huset?
Att Chefen utan att tveka skriver falska intyg?

Antingen är hon totalt aningslös, och borde sättas under förmyndarskap och kollas upp - Hittar hon munnen när hon skall äta? - eller så är hon helt med på vad hennes man sysslar med.
Klart man skall pressa alla pengar man kan ur tanten!

Mona borde ju tagit kontakt med säkerhetsavdelningen direkt och lagt alla korten på bordet så snart det började brännas. Sådant här kan eskalera rätt fort.
Jobbar man inom vissa branscher får man faktiskt sätta rikets säkerhet framför det jobbiga att ta ett snack med sin make. Nu är ju Monas jobb inte direkt säkerhetsklassat, men hon har en massa kontakter, information och insikt i vad som hänt i slutna grupper sedan lång tid tillbaka.

Nu var detta en Polis som fått sparken. Det var väl tur, när Mona inte kunde hantera situationen.

Det hade lika gärna kunnat vara en agent från Främmande Makt.

Inkompetensen slår emot en.

Vad som styr våra handlingar...

 

 

 

Det stod en kaka i fikarummet. En kladdkaka med kokos på, i aluminiumform. Det var tydligt att någon ställt dit den för att alla skulle få smaka.  En kniv låg stöttad mot formens kant och det var redan taget från kakan.

När Bertils ärm hakade i formen, for den ner på golvet och hamnade upp och ner. Bertil såg sig omkring. Han var ensam i rummet och ingen hade sett något.

Därför plockade han upp den pacmanformade chokladdiskusen och satte tillbaka den i formen och placerade den på bänken igen. Sådärja!

Men hallå..!

Vad är värst – att sabba en kaka som ändå snart skulle vara slut och ingen sakna

eller

att bjuda sina kollegor på kaka som är kontaminerad?

 Vad VINNER man själv på att återställa kakan om ändå ingen SÅG att det var man själv som AV MISSTAG hade ner den på golvet?

Ingen hade hållit det mot en, om man slängde en vidrig kaka.

Men att med flit få sina kollegor att äta kladdkaka med golvkladd på… DET är väl hemskt om något?

 

Sådärja!

Vår

Mina fantasier är inte av socker.

Mina fantasier består av skir grönska.

De handlar mest om ljus

och vatten för den törstige.

Varför kopplar man inte bara en sladd från uttagets plus till uttagets minus?

Om målet är att strömmen på sin väg till minus skall utföra ett arbete; kanske se till att vi kan laga mat eller lyssna på väderleksrapporten, är frågan fel ställd, och dessutom farlig:

Huset riskerar att brinna ner.

Men för den som glömt syftet och vill se effektivitet kvarstår frågan:

Varför kopplar man inte bara en sladd från uttagets plus till uttagets minus?

Ellen Key och jag

Spillde också Ellen kaffe på sin hund?

Ellen Key ropar till mig genom tiden.

Jag funderar på begreppet BILDNING, naturligtvis triggad av Liv Strömqvists resa tillsammans med Horace Engdahl.

Min bildning har jag inte fått från skolan. Den kom före. Sedan ville skolan att jag skulle orienteras i kulturyttringar och man fick ta del av klassiker och tankesätt genom små, små utdrag och spån. Antologikunskap som skulle pluggas in.

Fast jag hade redan läst Ivar Lo och sugts in i världen och tiden han beskrev. Upprörts, diskuterat samhällsutvecklingen med släktingar och agitatorer.

Sedan blev det spännande att söka sig vidare i litteraturen.

Jag hade redan fastnat i Bachs värld och suttit i timmar och jämfört olika inspelningar av samma stycke och märkt att olika orkestrar och dirigenter i olika världsdelar och tider tolkade noterna helt annorlunda.

Sedan blev det spännande att söka sig vidare i musiken.

Jag hade redan varit ute och sett stjärnbilderna och hemma fått de grekiska myterna berättade för mig.

Sedan blev det spännande att söka sig vidare i olika länders myter, skapelseberättelser och tro.

Jag hade redan lekt med boolesk algebra och imaginära tal.

Sedan blev det spännande att söka sig vidare bland matematikens olika samband och bevis.

Naturligtvis hade jag aldrig själv hittat litteraturen, musiken, myterna eller matematiken om det inte funnits vuxna kring mig som hade tid, intresse och kunskap att dela med sig av. Fast då trodde jag att det bara var "extra". I skolan skulle jag få lära mig saker på riktigt!

Men...

Skolan försökte lära mig det jag redan kunde, men genom att ta ut små bitar av det och be mig plugga in det, så jag skulle kunna redovisa det.

Jag slapp plugga, men inte fan LÄRDE jag mig något av det. Hela sammanhanget var borta. Magin och känslan av sammanhang och större förståelse fick ingen plats. Och inte hade man tid att gå på djupet, heller. Inga frågor. Inga Aha-upplevelser.

Och så nås jag av Ellen Keys rop från långt avstånd:

”Det för den personliga utvecklingen oumbärliga själfarbetet består endast i läxplugg, emedan tiden nästan aldrig räcker till för att läsa böcker, dvs. dricka ur källorna till de kunskaper, dem lärljungarna under femton år af sitt lif istället intaga som mixturer, i vissa teskedstal om dagen.”

Och så tänker jag: Har vi inte kommit längre?

Hon skrev detta 1897.

Och fortfarande bedrivs undervisningen så osmart och ineffektivt.

Lärarna i skolans olika ämnen, från förskolan till gymnasiet, gör ett fantastiskt arbete. Jag har sett exempel på eldsjälar och hårt arbetande lärare som planerar och bedriver sin undervisning på ett sätt som verkligen fångar elevernas intresse och gör undervisningen lärorik och lustfylld.

Men lärarna verkar inom ett system där man har alldeles för lite tid att ägna åt varje elev. Viktig förberedelsetid och eftertänksam planeringstid äts upp av dokumentation, akuta elevvårdssamtal och vikariat åt frånvarande kollegor. Man hinner inte vara den där inspirerande vuxne som hittar just det som passar eleven just då och uppmuntrar elevens eget lärande; det som sker av lust.

Och man måste slaviskt följa kursplanen.

Men frågan är om vi inte ägnar oss åt att trampa oss trötta på trehjulingen, för att vi måste hinna fram, istället för att kliva upp på kedjecykeln och lugnt betrakta naturen medan vi effektivt tar oss i mål. Vi kanske till och med hinner med en fika innan trehjulingarna kommer ifatt.

 Nej! Vi måste hinna färdigt kursen! Vi kan inte fördjupa oss i detta!

Man ser inte att fördjupningen med alla dess implikationer förbereder och förklarar inför senare studier i de mest skilda ämnen.  Analogier, paralleller, förförståelse… olika människors erfarenheter att ta del och lära sig av…

 Ellen Key säger:

”Istället för det innerliga samband med mänskligheten och samtiden, som borde vara skolans resultat, ser man hos den ungdom, som utgår från skolsalarna, en ifrig sträfvan att inpassa alla mötande erfarenheter i abstrakta kategorier. Hvad denna ungdom framför allt saknar, det är just den äkta bildning, hvilken medför en djup humanitet, ger förmågan att erkänna det goda hos olika tänkande och att förstå det lefvande lifvets mångskiftande företeelser.”

Och så sluts cirkeln från samtidens SVT-program, över Ellen Keys 1800-tal, tillbaka till ett Sverige där ett parti som vill förklara världen i enkla termer, vinner fler och fler anhängare.