Eurovision Song Contest 2026 - Din ultimata guide!

 

Nu är alla finalister klara inför årets tävling som går av stapeln i Wiener Stadthalle, Österreich den 12-16 maj i år. Som sig bör, har jag lagt ner överdrivet mycket tid på att redan nu närlyssnat på alla bidrag. Först enbart på musiken, och sedan även kollat på framträdandena från varje lands final, eller motsvarande.

Det är 35 bidrag av varierande kvalitet och känsla - vad vill man förmedla?

Det är framförallt tre stora trender som står ut:

1. Tjejerna eller Tjejgrupperna är antingen väldigt glada och pepp, eller sjunger om att vara stark och stå upp för sig själv. Ibland båda. Man blir glad. 

Killarna eller killgrupperna är istället väldigt svåra, har själsliga problem eller är ledsna eller störda på något sätt. 

Detta gäller förstås inte alla bidrag, men tillräckligt många för att det ska vara en trend. Av 35 bidrag passar 18 in på just denna beskrivning. Förtvivlade killar och tjejer med (glad) jävlaranamma.

2. I denna AI/Synth/Elgitarr-era verkar det som om man vill tillbaka till något man känner igen, något ursprungligt. Av dessa 35 bidrag är det 14 som har framträdande stråkar i arret, på ett eller annat sätt.  Flera bidrag har med själva stråkinstrumentet på scenen också, som i Finlands bidrag, där det är själva idén med numret. Stråkarnas år, alltså! Ta som utmaning att räkna antal stråkinstrument som förekommer i finalen! 

3. Befästandet av en ny genre som bubblat upp då och då: Operaschlagern! Malena Ernmans gren, förstås, men i år är det hela 4 bidrag som går in för den. 

Lite andra skojiga grejer: Azerbajdzjan försöker plocka poäng från den allra trognaste ESC-publiken, genom att skicka en Petra Mede lookalike. Lite kul är också att Luxemburg skickar en tjej som ser ut som "Hjälp, vi har köpt en bondgård"- Brita Zackari. Och att Kajs klädstil plockats upp av Portugal.

Annars är allt väldigt SVART, SVART, SVART. Svarta kläder, svarta riter, svart smink, svarta naglar, svarta pälsar, svarta lackbrallor... helst med nitar och i kombination med naken hud. Obehagligast är Rumänien, som i sin officiella video verkar ha byggt upp rum som påminner väldigt mycket om fotona från Epsteins tandläkarrum i Epsteinfilerna, och i scenframträdandet visas bilder i bakgrunden på utsatta unga tjejer i burar. 

Som tur är, finns det bidrag som går tillbaka till Classic ESC: 

Italien kör smörsångarstilen med en tandrad som kan tävla med Trivagokillens, UK kör retrokaos på TYSKA (Eins zwei drei), och Australien Svarar UK, genom att skicka ett bidrag som påminner väldigt mycket om Mo-Do: s "Eins Zwei Polizei" och Tacos "Der Kommissar". (Minns ni Da Da Da, med Trio?) Portugal skickar ett gäng medelålders gubbar som kan sjunga stämmor på ett... vänt sätt. Estland piggar upp med ett modernt nummer som lyckas kännas som Middle of the Road och Malta skickar en klon av Cliff Richard som tänjer rösten så att vi alla skall känna oss uppvaktade.

Jag vet inte vad vi ska säga om Grekland... Ett charmigt nummer! Anis Don Demina spelar minecraft, typ. 

Bäst i hela startfältet är Moldavien, vars text man kan lära in ("Noroc Cin Cin, Terra Nova!") redan nu, så man kan förbluffa sina vänner när man skrålar med i texten på finalkvällen. 

Moldova

Friskt vågat, hälften pannkaka.

Alltså, tidigt åttiotal... Då tyckte man att det var helt normalt att ha såna här promobilder. 
Detta är mjukhårdrockarna Scorpions som visar upp sin bästa sida. (OKEJ hade ju såna halvporriga affischer på både tjejer och killar. Samantha Fox och han, killen i badkaret där man såg ALLT.)

Var är proportionaliteten?

Var är tanken om fartblindhet?

Var är betongväggen vi snart kommer att åka in i, eftersom alla som knackar föraren på axeln, ses som bakåtsträvare?

***

Jag tror att det i dagens läge är superlockande att gå in i någon enfrågekult och stanna där, eftersom hela resten av samhället är så svårhanterligt att greppa, speciellt om man trott stenhårt på att de lösningar man anammat och genomfört, skulle fungera. När de kom med biverkningar, är det inte roligt längre,

Då kan man antingen förneka rådande tillstånd, eller anklaga budbärarna för lögn eller dolda agendor, eller pressa ännu hårdare på att fortsätta äta arsenik. 

***

Det är så trist att privat stå på en trampolin och arbeta upp ett jävla momentum inför det där trippelhoppet man övat på, men precis när man ska till att hoppa, då går trampolinjäveln av och man tumlar 5 meter ner i bassängen och måste dessutom passa sig för att inte få en halv trampolin i huvet. Bildligt talat, alltså.

***

Men vem klagar? Det är bara att klättra upp ur bassängen och köra igen. 

***

Förändrat sinnestillstånd p g a hög feber och en släng av Post Covid. Fattar att det är Covid, när kaffet smakar skit, allt är salt och jag känner folks parfymer, fast på ett vidrigt sätt. Alla luktar kemiskt. Denna gång är jag luttrad och är bara glad att jag verkar överleva utan IVA, denna gång. Fast då är det det där med hjärntrögheten, då. Och den ojämna kognitionsprofilen. Jag får inget gjort, precis som förra gången, då jag kunde sitta och kolla på tandborsten i 90 minuter innan jag satte igång med borstningen. Samtidigt gjorde jag nu ett sånt Matrigmatest on line, för ett jobb jag sökt. Och satte alla, utom två, som timade ut innan jag hann klicka. Det är så förvirrande. Jag känner inte igen mig själv. Eller jo, jag minns ju hur det var efter IVA, men det var inte hur jag brukar vara.

Tänker bra och snabbt inuti huvudet, men utifrån ser det ut som om jag är en svettig säck potatis. 

*** 

En bekant som jag stött ihop med i olika sammanhang, i olika städer, helt oberoende av varandras agendor; vi jobbar inte ens inom samma fält, men verkar känna samma människor, började prata om bästa sättet att fixa en passiv inkomst. Båda sade samtidigt: STIM! Så nu ska vi skriva en jullåt som ska ge oss ett årligt tillskott tills vi dör. OBS! OBS! Utan inblandning av AI. AI är fusk.

***

Nu är jag så trött på allt. Jag vill vara en kattunge i en korg med mjukt. Somna bort lite.

***

Förra gången jag hade strikt diet, gick jag ner 5 kilo och har behållit den vikten sedan dess. Det är bra. Då vet jag att jag har en god kosthållning till vardags och att det är en balans mellan intag och förbränning. Nu är målet att gå ner ytterligare 5 kilo. Jag har nu en lista över saker jag vill äta när jag får. Cravings: Mandelskorpor, Champagne, Jordgubbstårta, Pommes Frites, Havrebollar, Coca Cola, Polly med Bilinnanmäte, Snickersglass, Pizza med Bearnaisesås och krispig Tacotallrik. Guinness. 

***

Det är så kul att vara bland människor. Tag 30 personer som inte känner varandra, sätt dem i arbete med att lösa ett gemensamt problem. Först i teorin och sedan praktiskt. Ge dem 20 veckor i ett hus med allt de behöver för att lösa uppgiften och mat på regelbundna tider. Givetvis kommer de att fixa det de blev satta att göra, men det intressanta är att iaktta vad som händer socialt. Vem som sätter tonen, hur grupperingar bildas och bryts upp, vilka konflikter som uppstår osv. Det bästa är om det inte är meningen att någon skall titta på det, så störningsmoment som utröstning och tävlingar och sånt slipper man. Löööööv it!

***

Byta jobb, byta miljö. Byta sociala interaktionsmönster. Byta status och byta arbetstider. Jag har ett datum och en adress att dyka upp på. Och såna privatspanarlågskor med smala snören.

***

.Jag sover alltid med öppet fönster, oavsett väder och temperatur. Fryser man, är det bara att slänga på ett extra täcke och sätta på flanellmössan. Därför kan jag nu med säkerhet skriva in i almanackan att Koltrasten kommit exakt precis nu! När jag gick och lade mig (03.00) satt den utanför fönstret och hänföresjöng att våren var här!

***

Bästa poddarna just nu är: 

Vetenskapsradion som bjuder på 20 minuter vetenskapsfördjupning i något speciellt ämne, varje vardag. Det finns massor med gamla avsnitt att leta bland, och lyssna på.

Dagens Eko som förvirrande nog INTE är nyheterna, utan ett nytt 20-minutersmagasin som gräver lite djupare än man hinner med i vanliga nyhetssändningarna. 

Söndagsintervjun med Martin Wicklin. En timmes intervju med någon man är nyfiken på, eller inte kände till så mycket om. 

***

...och så säger jag som Astrid Lindgren när hon talade med sin bästis i telefon: "Döden, döden", och så var det avklarat. Fast jag säger "Jävla Trump" och så är det avklarat. Jag skulle kunna skriva 1000 krönikor med olika vinklar och med stöd i officiella beslut och diplomatiska riktlinjer och promemorior och peka på en massa saker som skevar, men jag orkar faktiskt inte nu. Hellre löser jag Palmemordet en gång för alla, om jag så skall krossas och kvävas under tyngden av alla arkiverade handlingar. Typ så trött är jag på samtiden. Börja peta i ett 40 år gammalt mordfall utan facit.... så unket!

***

Bifynden

 

Jag har hittat saker som inte platsar i mina skriverier, men som ändå borde komma andra till del. Hade det varit en polisutredning hade detta varit "slasken"; information man grävt upp i sin research, men som inte är relevant i det man skriver om. Sådana här bifynd är så intressanta!

Nu vet jag - och snart du - vilka Sveriges första poddare var. 

Nu får man tänka sig tillbaka till 1930-40-talet. På den tiden var radiomediet ganska nytt. I Sverige började Radiotjänst sända 1925, i en kanal. Redan då var Sven Jerring igång, och han skulle hänga sig kvar i riksradiosändningar ända till 1972. 

Men under andra världskriget såg en vanlig radiovecka ganska trist ut i våra ögon. Folkbildningsperspektivet var framträdande, samtidigt som Sverige var präglat av protestantisk kyrklighet. Det var Högmässa, Nyheter, Radiokören och klassisk musik. Och så Barnens Brevlåda, förstås. 

Sport tog en relativt stor plats i tablån. Man sände direkt från större evenemang, som Finnkampen och Vasaloppet. Kulturen, såsom diktuppläsning och radioteater ansågs vara viktig för folkbildningen och man var tidig med Skolradio (Som mycket senare skulle bli TRU och UR). Tolvslaget och dagens dikt var en viktig milstolpe i radio varje dag, precis som idag.  En timme i veckan fick man bänka sig vid rörradioapparaten om man ville höra ny, "populär" musik. Det kunde vara shillingtryck, dragspelsmusik, Bing Crosby och Evert Taube. Annars var det Sune Valdimirs underhållningsorkester som stod för musikillustrationer och inslag, både i andra program och i egna underhållningstimmar. Det var Radiotjänsts ständiga husband. 

Tilltalet var väldigt formellt. Inget småprat. I radion skulle det vara ordning och reda. 

Man sände 8 timmar om dagen, med två nyhets- och vädersändningar under dessa 8 timmar. Dagens Eko kommenterade och fördjupade nyheterna. 1938 var första gången en kvinnlig röst läste nyheterna. Detta sågs som något oerhört! Inte kunde väl en kvinna förmedla så allvarliga saker som nyheter? Hur skulle man kunna lita på att en kvinna hade koll på händelser, in- och utrikes? Folkstorm!

Kvinnor kunde ha sin plats som schlagersångerskor, i radioteaterroller och som hallåor - på sin höjd - men man tyckte att den sakliga och allvarliga tonen i Radio bäst upprätthölls av en man.

Under andra världskriget insåg både axelmakterna och de allierade, radions räckvidd och propagandapotential. Förutom FM-sändningar, var det många länder som använde kort- och mellanvågvågssändningar för att nå landsmän utomlands och för att sprida sin information. Vi som haft gamla rörradioapparater av trä, minns hur spännande det var att läsa alla namn på städer, trycka på kortvågsknappen och ratta in Luxemburg, Paris, Hilversum, Stavanger och Riga... Sverige startade sina utlandssändningar 1939. Tyvärr kunde den tyska befolkningen inte nås av dessa, eftersom det var förbjudet att inneha radioapparater som kunde ta emot annat än FM, i Tyskland.

Däremot sändes det extremt mycket propaganda på mellanvåg, FRÅN Tyskland. Det fanns en hel propagandaradiostation i Königsberg, som sände på många språk, däribland Svenska. Det var inte bara vinklade nyheter och judehat -  då hade propagandan varit för uppenbar - utan också önskemusik, husmorstips och reportage. Man förstod att Svensken i gemen var skeptisk till NSDAP, så man ville framstå som ett trevligt, normalt parti för trevliga, normala människor. Ungefär 10 % (hundratusentals) av Svenskarna vid denna tid, lyssnade regelbundet på sändningarna. 

Göbbels hade värvat protyska svenskar som gärna ställde upp för att sprida en nazistisk världsbild. Det roliga är att man från början proklamerar att detta är SANNINGEN. Alla andra nyheter är vinklade, men detta är bara fakta, "för att du själv skall kunna bilda dig en uppfattning och ta ställning". (Samtidigt som man utmålar Judar som paria, lägre stående och ett problem, och samtidigt som man förtiger allt som kan ses som negativt för Tyskland som nation och Regimen i synnerhet...) Man betonade Sveriges och Tysklands historiskt och kulturellt starka band och utbyte, så att det skulle kännas som en självklarhet att vara på Tysklands sida i kriget. 

Och. 

Bland dessa propagandaspån, fanns det då ett program som var flera årtionden före sin tid. Istället för rappa män som läste nyheter eller dikter - framförde en SAK, sändes regelbundet från Königsberg ett program som byggde på att man fick lyssna på två "Fruar" som drack kaffe och småpratade om ditt och datt på ett hemtrevligt och skojigt sätt, precis som en podd från vår tid! Som lyssnare bjöds man in i deras samtal och man lärde känna de två Fruarna som om de var ens egna väninnor. Så: Fru Wolf och Fru Schlach (Ja, de hade båda gift sig med tyskar) var faktiskt Sveriges första kvinnliga poddare!

Och - det är klart - börjar man gilla de där väninnorna, identifiera sig med dem och längta efter nästa program, är man nog lite mindre kritisk gentemot dem, när de mellan kakrecept och skojiga iakttagelser, sticker emellan med "...och han var förstås jude, den där tjuven..."

Mer här!

Och en bok som handlar om den där radiostationen: Tyskland Talar

Artikel från 1944

Filmtips!

 Det är faktiskt ingen skam att bromsa, när alla vill peppa en att gasa.

Nu säger de att det är vår, och då ska man må bättre genom att påbörja en massa nytt. Folk är fan som det där återkommande uppslaget i KP inför varje sommarlov:

"Har du svårt att hitta på något att göra? Här är 50 tips! Skrev ner alla tips på små lappar och dra en lapp när du har tråkigt!"

Nej. Mitt problem är inte att jag inte har skojiga saker att göra. Problemet är att ha tid att överhuvudtaget göra något, när alla måsten är avklarade. Tid och ork. För jag orkar inget mer när all energi är slut efter alla måsten.

Och då kan det ju vara skönt att bara sitta och doomscrolla på sin telefon. Men inte ger det något.

Bättre då att ickemultitaskande verkligen koncentrera sig på en film. Är det en bra film, blir hjärnan glad.

Men om man nu bestämt sig för att se en film, kan man leta i 2 timmar på olika strömningstjänster innan man hittar den bästa. Om man är fler än en som ska se, kan det bli ännu svårare.

SÅ för min egen skull, och för alla andra som vill slippa leta, kommer här länkarna till saker som man borde se. Länkarna kommer att bli gamla och trasiga, förstås, men allt och alla är färskvaror i ett längre perspektiv. 

Film:

Fröken Chic (Sickan Carlsson)

Kortfilm:

Sallys Film

Dokumentär:

En sista Kväll...

Slow TV:

U6 - Finaste linjen!

Konsert: 

The Sparks hemma hos

Serie:

Hugh Grant

Maj, för 10 år sedan.

 

På väg hem från Nya Företaget, mitt i city, går jag förbi en glassbar som säljer Ben och Jerryglass. Två fredagar nu, har jag stannat där, släppt ut håret, stoppat ner namnbrickan i väskan och en gång också knölat ner kavajen där.

Jag unnar mig en bägare med tre skopor Cherry Garcia. Sedan STROSAR jag genom staden (istället för att smälla med klackarna mot gatan i snabb takt) och njuter av glassen och solen och fredagskänslan.

Och via World Wide Web kan man, om man vill, lyssna på Äntligen Fredag från SR P4 Östergötland, för att få dialekten, musiken och fredagsstämningen som man minns den från sitt åttiotal.

Igår var det ingen arbetsdag - dock arbetarnas dag - så jag gick miste om min glass och det var inget Äntligen Fredag på SR P4. 

***

Och nu är det mycket som är annorlunda.

Barnen är 10 år äldre, medan jag inte åldrats alls. Inuti.

Glassbaren är borta. Det ligger något annat i lokalen nu. Någon tillfällig klädoutlet?

Äntligen Fredag går inte längre att lyssna på via Sveriges Radios app, även om man väljer P4-knappen. P4 Östergötland bestämde sig för att fokusera på aktualiteter istället för Fredagskänsla och trams, så det nöjet försvann också. 

Men man klarar sig utan körsbärsglass och P4. Och utan klackar, namnbricka och kavaj.

Men det var ju lite gött, ändå, 2015.

Idrottsgalan och Jerringpriset

Sport är ju bara roligt att titta på om det finns chans att någon gör sig riktigt illa.

Klassikern är förstås bakfylletittandet på backoppningen i Garmich-Partenkirchen, då man rycks upp i slögloendet när någon hamnar fel och landar så att det gör ont i kroppen även på åskådare och TV-tittare. Och så repriser på det! I slowmotion. Och om igen i normal hastighet, så man kan se nya detaljer. En handled som verkar ha hamnat i ett onaturligt läge. En skidspets som rispar upp kinden och missar ögat med en halv centimeter.

Fälttävlan tycker jag om, även om ingen skadar sig, men i terrängmomentet finns det många möjligheter till ont. Fasta hinder, rullgrus, oväntade skrämselmoment för hästarna. Salt!

Hockey visas sällan på TV numera... Det är synd. Jag vet inte om skadeförekomsten numera är kulturellt betingad. Det känns som om 70-80-talet var en orgie i blod och tappade tänder, internationellt. Men nu tänker jag mig att spelarna är helvadderade och skyddade, iallafall i Sverige. Kanske är det annorlunda i NHL? Håller det på att bildas två ishockeykulturer? En woke-kultur, med stoppord, samtyckeskontrakt, skyddsombud och allt, och en gore-kultur, där allt är tillåtet? Jag vet vilken liga jag hade kollat på.

Lågintensivt roligt är det också att titta på t ex friidrott där ofta ingen går sönder framför våra ögon, men där de bakom kulisserna tränar sönder sina kroppar, dopar sig, får ätstörningar och psykiska problem. Helst skall det vara i ligan under eliten, där idrottsutövarna kämpar lika hårt som eliten, men aldrig når toppen. Det är lågintensivt tillfredställande att tänka på alla ungdomar som slösar sina liv och väljer bort grundskole- och gymnasiestudier för oändliga träningstimmar i sporter där de slås ut eller hamnar i någon gärdsgårdsserie. 

Och jag sitter i publiken och hetsar, äter chips och myser. Ingenting har ändrats sedan romarrikets dagar. Människans natur är sig lik. Om hela samhället premierar detta gladiatorspel genom TV-sändningar, galor, övergångssummor, tabeller, träningsgurus, program med enbart sportnyheter, glorifiering av gladiatorer etc. etc. finns inga incitament att sätta stopp. Det kommer alltid att finnas nya gladiatoradepter och människor som tjänar pengar på dem. Det kommer alltid att finnas människor som vill se på när gladiatorerna förstör sina liv.

Photnot: I måndags var det idrottsgala och Duplantis representerade den framgångsrike gladiatorn.

Duplantis Blues

Tjoget fullt! 2024

 Detta är så kul!

Är man lagom gammal, kommer man att utbrista: "Ja! Precis en sådan hade jag!" Och "Den tröjan hade en i min klass!"

Jag hade exakt en sån kub med kulor, och exakt en sån marionettstruts som i filmen, du kan se HÄR

Såhär presenteras den 7 minuter långa filmen om  Julklapps-/presentbekymmer: "Vad ger man om man inte har en aning? Och vad ger man till den som redan "har allt"? Denna film från 1977, ger förslag på nonsensgåvor utan funktion..."

Achtzehn! Achtung! 2024

Klassisk Etikett

 Nu kommer det vi väntat länge på!

Nu tar vi julpaus och går all in på 60-årsjubileet av Kontrapunkt!

När det begav sig, var det Lundaprofilen Sten Broman som ledde den mycket nischade frågesporttävlingen i TV. Klassisk musik och kunniga tävlingsdeltagare. Vill man se hur det gick till, med Sten Broman som excentrisk programledare, uttalande Norge med hårt "G", kan man klicka Här!

(Av upphovsrättsliga skäl är musiken borttagen från första frågan, men det kan man spola förbi.)

Men om vi då åker hemåt med tidsmaskinen, till idag, klockan 21:00 i TV1 (inte SVT 1, eller Kanal 1, för jag är fortfarande lite kvar i dåtiden), kommer då Kulturfrågan Kontrapunkts jubileumsprogram!

Och då får vi se Måns Nilsson i samma lag som Jan Guillou, tävla mot andra kulturpersonligheter. De kommer att vara snälla mot Måns, och fråga om klassiska designföremål i stengods och porslin. JG har varit med i både på Spåret och i Alla mot Alla, så han har rutin, men jag gissar att även han får en specialfråga för att inte helt falla igenom. Kanske om samma musik som Hamilton lyssnar på, när han korkar upp ett väl mognat vin från samlingarna.

Det skall bli kul att se dynamiken.

Programmet Kontrapunkt är annars hela tiden på väg att bli en parodi på sig själv, men håller sig precis på rätt sida gränsen. Jag gillar mycket att det inte är lättköpt och inkluderande så att alla kan hänga med. Vissa grejer måste faktiskt få vara smala och riktade till människor som levlat många gånger. Inte så att jag själv kan tävla med de i burarna, men det är helt fascinerande med folk som kan resonera sig fram till rätt svar, även fast de inte visste först. Jag bugar och myser.

Missa ej!

Annan typ av Kontrapunkt

 

Fjorton, fjorton, fjorton... fjorton! 2024

I serien långsökta samband, har vi nu kommit fram till den dagen (14 December) då man kan gå runt och småmysa över någon slags ödets humor.

Såhär...

Just detta datum, år 1900, presenterade Max Planck sin teori, att Energi bara kan sändas ut i multiplar av en enhet, bestämd av aktuell frekvens. Och som multipel används då Plancks konstant. Man anser alltså att just detta datum, 14 december, är födelsedatumet för den "nya" Fysiken; hela den gren som idag kallas Kvantfysik.

Den "nya" fysiken, till skillnad från den "gamla", handlar om fysik på mikronivå och är inte lika tydlig och lätt att räkna på som t e x parabelrörelser och kaffe som kallnar. Nej, den bygger mera på sannolikheter. 

På 1890-talet, efterträdde Max P. gubben Kirchhoff (han med Kirchhoffs lag!) som professor vid Berlins Universität, och när han slutade där, 1926, kom Schrödinger in och ersatte honom. Inte för att Max var en föredetting, (utan för att han hade en braaaa daaag...), utan för att både Max och Schrödinger behövde nya utmaningar. 

Utvikning, som inte har med detta inlägg att göra, men som kan vara fint att veta: Max Planck dog 1947, 89 år gammal. Han var superaktiv som fysiker långt upp i åren. Han tyckte det var idiotiskt att sparka de allra skickligaste fysikerna från Universiteten, enbart p g a att de var judar, och fick problem med Nazistregimen i Tyskland. En annan sak han störde sig på var att trots att Einsteins läror visat sig hålla, och att Einstein fått Nobelpriset 1921, blev Max P. tillsagd att inte undervisa om dem, enbart för att Einstein var Jude. Hallå! Fysik är Fysik! Det blir väl inte mindre sant om det är en Jude som hittat sambanden? Maxan kanske var ointresserad av politik, men att börja peta i verkligheten för att den inte "passar", var inget han kunde ställa upp på. Han fortsatte i smyg att hålla kontakt med sina kollegor, även fast han inte fick. En av Max Plancks söner avrättades eftersom han var inblandad i en mordkomplott riktad mot Hitler. 

Meniallafall (som Hasse Alfredson skulle säga), Schrödinger var den som i denna "nya" Fysik, utvecklade en differentialekvation som i sig själv ser solid ut, men vars lösning används för att i sin tur räkna ut sannolikheten för tillstånd på mikronivå. Den ger alltså inte ett rakt svar som i klassisk fysik, där man matar in de parametrar man har, och får ett klart svar. Det finns alltid en osäkerhet, men man kan uttala sig om sannolikheten för tillståndet. Ekvationen fick namnet Schrödingers ekvation, som ju ofta illustreras med en katt i en låda. Innan man kollar efter kan katten vara både levande och död. Man vet inte säkert.

Och det är nu det blir sådär mini-skoj. 

För jag tror verkligen inte att det var uttänkt, utan bara att det slumpade sig så (vad är sannolikheten?), att just denna dag, den 14 december 1969, sändes Monty Pythonsketchen "Dead Parrot" för allra första gången. 

Och i den snackas det fram och tillbaka om den där stackars papegojan verkligen är död. Eller ej.

Katt och Papegoja. Död eller Ej. 14 December. Alla djur borde få någon slags existentiell kris det datumet, eller varför inte vi alla? Vi är väl alla däggdjur? Vad säger Haaaaaj-Pojken?

Hajpojken 1

Hajpojken 2

Lucialuckan 2024

 

Det är lite trist att skolornas och städernas Luciafirande inte är lika stora tilldragelser som förr. Det handlar inte, som man skulle kunna tro, om att skolorna "förbjuder" luciafiranden av någon missriktad inkluderingstanke. Det är mera att intresset hos ungdomarna inte är lika starkt som förr. Samtidigt är musiklärare och andra stödpersoner lika ansatta som andra lärare - luften finns inte. Tiden räcker inte till.

Kandidater till "Årets Lucia" är svåra att hitta. Förr brukade den lokala Lionsklubben eller lokaltidningen ha omröstningar hela November, men många tycker det är obehagligt att "visa upp sig" och riskera att utsättas för hatstormar och intriger.

Ungdomarna idag går inte heller upp klockan fyra - eller dygnar på någon lussevaka - för att sedan vålda sig in i hemmet hos sina lärare tidigt på luciamorgonen. Det är synd.

Men idag kan vi ändå duka fram lussebullar, pepparkakor och kaffe framför TV:n, klockan 07:00, som traditionen bjuder. Har du missat, finns sändningen på SVT Play.

I år är det från Sala. Det blir nog fint. 

Fyrtio års distans i elfte timman... eller luckan, då. 1984+40 = 2024

 

För 40 år sedan, var det också mitt i december. Vi laddade säkert för någon luciavaka (dräggigt) och hade fullt upp med att öva för årets julkonsert (finkultur). Jag tror att jag hade på mig ljusa Levisjeans och jodhpurs till vardags, en svart filtjacka och torgvantar. Rosa Dateparfym och aprikosläppmoj i en liten burk från Body Shop. På den tiden hade man inte tid att se på TV, tyckte man.

Man åkte bil med de som hade tagit körkort, gick på Bio, åt pizza i olika konstellationer och frös som satan, för man hade alltid för tunna kläder. Men mitt i värsta december var det ju rätt skönt att landa hemma och vara i det där juliga.

Julkalendern 1984 kollade man ändå på, när man kom hem efter skolan. Det året var det Julstrul med Staffan och Bengt. Norrländskt snömys. På radion gick något som hette Kulänglarna, men det minns jag inte alls. Det verkar ha varit påkostat, med originalmusik av Anders Berglund. Medverkande: Klasse Möllberg, Pernilla Wahlgren, Beppe Wolgers och så en del "kändisar" som blev intervjuade om trixiga frågeställningar. Om Göran Persson dansade med låtsas-kor i Bolibompa, var det Olof Palme som var med i Från A till Ö och i Kulänglarna.

När jullovet drog igång och man då vaknade på Julaftons morgon, var det också premiär för jullovsmorgon. Mitt första minne av Jullovsmorgon var det där med Beppe. De visade Calimero, den svarta kycklingen med skalet på huvudet och Scooby Doo. Men detta år var det Toffelhjältarna, med Ola och Per; samma killar som gjorde Solstollarna. 

Detta var ju finaste låten ever.

Och på juldagen var det Ivanhoe, som vanligt. Årets stora julsatsning var den LÅNGA versionen av Fanny och Alexander, som gick i fem avsnitt

Annat man kollade på under året var: 

*Dynastin, 

* Zvampen med Lasse Åberg, där man fick höra "Jag vill bo i en Zvamp" för första gången i början av året, vilket gjorde att den spelades frekvent på alla discon man gick på under hela 1984. Jag hörde den på radio för bara några veckor sedan och tänkte att den aldrig riktigt varit borta. Den är fortfarande bra. 

Zwampen

* Remington Steele, med Pierce Brosnan

* Törnfåglarna Minns du?

* Vem vet Var, med Carl Uno Sjöblom och Pekka Langer. Detta måste alltså varit innan Pekka söp bort sig från TV-rutan.

* Anna-Lotta Larsson show

* På Kurs med Kurt!!!! Den bästa serien! Den gick redan 1981, då man var i absolut rätt ålder. Denna gång såg man den som kultserie och gick på stan och i skolan och sade alla bra citat. Kurt höll en massa värdelösa kurser för Nisse, som betalade pengar till Kurt, så han skulle kunna köpa den runda båten med det randiga kapellet! Och Alve, som var en Skurk och höjde priset på båten hela tiden! Å så Rolf Knutsson som var helt inklädd i jeans och som smög runt i buskarna. Introt

* Solsta Café med Bengt Alsterlind

* Polisen i Strömstad med Per Oscarsson och Stefan Ljungqvist

* TV-teatern var i full gång fortfarande. Under året fick man se förstklassig teater av de främsta manusförfattarna och med de bästa regissörerna och de bästa skådespelarna. Det satsades verkligen på kvalitet! Alltså, på riktigt sattes det upp 16 välproducerade TV-pjäser under året, bland annat klassikerna Natten är dagens Mor, Kaos är granne med Gud och Modet att döda - alla av Lars Norén, och med b l a Lars Erik Berenett, Reine Brynolfsson och Percy Brandt. Fler skådespelare som syntes i TV-teaterupsättningarna detta år: Heinz Hopf, Mona Malm, Erland Josephson och Lena Ohlin, Frej Lindqvist, Lena Nyman, Philip Zandén, Dan Ekborg, Gun Jönsson, Ernst Günther, Magnus Uggla, Marie Göranzon, Claire Wikholm, Hans Klinga, Pierre Lindstedt, Helge Skoog, Carl-Gustaf Lindstedt, Per Myrberg, Thomas Hellberg (som senare skulle bli persona non grata efter att ha smugit runt på stränder och utgivit sig för att vara läkare och hittat på att han måste undersöka de unga tjejerna han råkade på), Krister Henriksson, Anita Wall, Kjell Bergqvist, John Harryson, Tor Isedahl, Bengt Bauler (CARL!). 

Alltså - man vill ju inte vara en namndroppare, men jag vill visa här, att alla dessa tunga namn faktiskt kunde ses i TV-teatern under ett random år på 1980-talet. Regissörerna var då, förutom Noren, b l a Ingmar Bergman, Lars Molin och Allan Edwall. 

* Allsång med Kjell Lönnå

* Vidöppet - Ungdomsserien med Måns Herngren och Hannes Holm. Helena Bergström och Kim Anderzon. Det var bra!

* Herreys vann Eurovisionsschlagerfestivalen i Luxenburg!

* Day of the Triffids

* Mupparna

* Familjen Macahan

* Falcon Crest

*Två och en Flygel, med Berndt Egerbladh. Då var det typ det torraste man visste. Man slog på TV:n och så var det en mörk studio och en Flygel. Berndt talade tyst och med långa pauser med någon människa man inte var intresserad av. Ibland spelade Berndt en snutt och ibland sjöng gästen. Och Berndt såg ut att vara på väg att börja gråta hela tiden. Fast nu, i närtid, har jag sett en massa repriser och tycker det är det bästa som finns.

* Skål/Cheers! Fint!

* Flambards

* Magnum

* Nattcafé med Siewert Öholm 

* Allsång på Skansen

* Spanarna på Hill Street Minns du Belker?

* Barnjournalen

* Lilla Huset på prärien Nostalgin Flödar

* M A S H Så. Fint.

* Fragglarna Dansa å häng mé

* Fönster mot TV-världen

* Razzel (Lördagsuderhållningen!)

* Bagen med Cia Berg

* Rekord-Magazinet med Jan Guillou

* Nygammalt med Bosse Larsson

Alltså alla dessa Klassiker under 1984! Ja, många av serierna gick ju andra år också, men tänk vilket utbud man kunde plocka ur, under detta år. Mycket skumt. På den tiden hade det väl börjat komma Kabel-TV. SKY Channel och Music Box, men inte förrän 1987 kan man säga att SVT:s monopol bröts, när TV3 började sända. Sedan rasade det på, med TV4 som främsta konkurrent. Nu har vi 1000 kanaler, men ändå känns utbudet tunt, om man jämför med allt ovan, som faktiskt bara gäller under ett enda år, i bara två kanaler. Och då har jag ändå gallrat hårt bland allt som sändes. 

40 år känns som väldigt länge sedan, men visst minns man allt ändå?

 

En Nåbel Woffla 2024

 

Vaere? Ere woffler på G?

Idag är det den bästa dagen. Vi högtidlighåller mänsklighetens framgångar, på det att de skall komma alla till gagn. Inga framsteg kommer till i ett vacuum. Själva civilisationen är ett tillsammansprojekt. För att människor skall kunna forska - lägga ner enorma mängder tid och använda de nyaste verktygen och algoritmerna - krävs ett samhälle där var och en inte enbart måste odla sin egen mat, bygga sina egna hus och sy sina egna kläder för att överleva. Ett stabilt samhälle där det finns plats och tid för utbildning, forskning och utbyte av kunskaper är en förutsättning för utveckling.

Årets pristagare och deras bidrag till en bättre värld finns Här!

 Idag kan man, om man vill, ta ledigt och tillbringa hela dagen framför TV:n och riktigt frossa i Vetenskap, Fredsarbete och Frasiga klänningar.

SVT1 kl. 10:35-11:00,  Nobelstudion

                12:50-14:15, Fredsprisutdelning i Oslo

                15:55-17:30, Prisutdelningen i Stockholms Konserthus

                20:00-23:40, Banketten i Stockholms Stadshus

Däremellan kan man passa på att se Pristagarporträtten.

George Herriman, 1944

George Herriman, 1944

                

2024 års nionde lucka

 

Idag börjar det! Dygnet runt på SR och på SVT Play. Din musik räddar liv. Såäre. Årets finaste, snällaste vecka där man kan välja att engagera sig supermycket eller bara önska en låt. Varje krona räknas. 

Läs mera Här!

Fast i år skaver det lite med temat: "Alla har rätt att överleva sin graviditet". 

Fakta: Varannan minut dör en kvinna i världen, kopplat till graviditet och förlossning. 

Det är hemskt, förstås. Det kan handla om brist på kunskap, brist på mödravård, brist på förlossningsläkare, långa avstånd och dålig infrastruktur, (speciellt i krigsdrabbade länder där vägar och sjukhus kan ha bombats) brist på mat och medicin, vidskeplig praxis, oönskade graviditeter p g a ingen sexualupplysning och förbjudna preventivmedel, farliga hemmaaborter p g a abort-tabu, missfall och fosterskador som innebär livsfara för mamman om eftervård inte finns eller nekas.

Det är klart man vill hjälpa till.

Och då tänker man sig en fattig ung tjej i något fattigt land. Hon står barfota, höggravid, på något sandigt underlag. Hon visste inte att hon kunde bli med barn och hennes religiösa tillhörighet gör att hon aldrig ens vetat att preventivmedel finns. Abort är inget alternativ, för det räknas som mord, även om hon måste sluta skolan och säga hejdå till en bättre framtid när barnet kommit. Det går en buss i veckan till en stad, fyra timmar bort, och där ligger en tillfällig vårdcentral i ett skjul. Dit tänker hon ta sig när det blir dags att föda. Men hey - barnet föds för tidigt och hon håller på att förblöda! 

Då kan man förtvivlas och tänka att JÄVLAR vilken hemsk sits denna unga tjej befinner sig i. Fattigdom, långa avstånd, kunskapsbrist = ingen upplysning om hur man blir med barn och om preventivmedel, religiösa uppfattningar som styr över hennes kropp... 

Med riktade insatser kan man hjälpa. Man kan utbilda människor. Öppna fler kliniker på närmre håll. Om hon bara hade kunna ta sig till läkare, hade hon sluppit förblöda!

Men om människor inte VILL bli hjälpta, då? Om pengar och upplysning ses som onödigt, rentav farligt?

Just nu dör unga mammor i delstater i det rika USA, för att läkare riskerar att hamna i fängelse om de utför rutinåtgärden att skrapa rent efter ett missfall, eller att de hjälper mamman att föda fram ett dött eller skadat barn som man vet kommer att dö efter förlossningen.  Det räknas som abort, och abort är numera olagligt. Läkare tvingas att vänta tills mamman håller på att dö av sepsis, istället för att behandla direkt. I detta helt onödiga vågspel, stryker människor med. Det är t o m olagligt att hjälpa kvinnor att ta sig till andra delstater där abort är lagligt.

Man vill banna all form av sexualupplysning i skolorna, eftersom man eftersträvar "purity" och tror att ungdomar och barn kommer att uppmuntras till sexuella aktiviteter, även fast all statistik visar att i länder där man har skolupplysning, som i Sverige, är förekomsten av tonårsgraviditeter, övergrepp och grooming extremt mycket lägre. "Stopp min kropp!" 

Responsen på att fler och fler kvinnor dör helt i onödan i de delstater man infört hårda abortregler i, är att man från och med nu inte skall föra statistik längre. Så bra. Då är problemet borta. Då blir varje död kvinna ett eget tragiskt fall. Inte ett tecken på att något är riktigt fel. En opinion kan inte bildas, eftersom problemet är "osynligt".

Jag undrar om Musikhjälpen vågar lyfta att problemet med att kvinnor inte överlever sin graviditet, är en realitet även i ett rikt västland, eller om man lite bekvämt väljer att ställa sig på "hjälpsidan" gentemot ett fattigare land på andra sidan jorden. Det är liksom lite enklare om man tänker sig att alla vill väl, men att omständigheter och fattigdom ställer till det. 

För hur fan hjälper man de som inte vill bli hjälpta?

2 advent. Lucka 8. Julpynt- och Inredningsluckan 2024

AI tycker inte alls att det ser skräpigt ut med godis och kakor på golvet.

 Goder Morgon i denna sal.

("Nu tycker jag, att vi i denna sal, tar varandras händer.... och sjunger... We shall overcome!")

Nu har väl alla stigit upp, fått kaffe och tänt det andra adventsljuset? Tänkte väl det.

Oavsett om man ställt fram alla tomtar och hängt upp julgardinerna, klätt granen och tänt julstjärnorna i alla fönster - eller ej - finns det ett supersnabbt sätt att få julstämning.

När vi flyttade in i vår nuvarande bostad hade vi med oss en tjock TV som vi ställde i ett hörn. Skärmen var på kanske 32 tum. Det var normalt då. För varje ny skärm vi skaffat (ja, de har pajat) blir de större och större. När vi senast skulle köpa en ny, insåg vi att om vi ville, kunde vi skaffa en som lätt kunde täcka en hel vägg. 115 tum. 3 meter på diagonalen. Vi stod där och kände att vi liksom befann oss i bilden. TV:n var ingen liten ruta, utan en hel scenografi.

Alltså, vilka möjligheter! Man drar bara på skärmen och har en fin bakgrundsbild som helt ändrar intrycket av rummet, som en fotovägg! 

Oavsett storlek på skärmen man har, fungerar detta: 

YouTube har en Brasa på Play, att ha på skärmen, som bakgrundsbild. 

Till detta har P2 Klassiskt ett antal 2-timmarsblock med Advents- och Julmusik att välja bland, som bakgrundsmusik. Julefriden. 

Men om man inte pallar med mer jul och har en tokstor skärm på en hel vägg, kan man höja ljudet och sätta Denna på repeat. Dansa i Kemin. Vara inne i den. Bejaka Spårämnen och tillskott. Sjunga med, medan preparat faller som regn i vardagsrummet.

Julkalender 2024, Andra Luckan

 Då har årets Julkalender på SVT dragit igång.

Vi befinner oss i fjällvärlden, men trots att det är december har ingen snö kommit. Det är barmark kring anläggningen som huvudkaraktärsfamiljen driver. Där är hela premissen: Utan snö - inga turister - ingen ekonomi. Om man nu skulle följa decembernarrativet med extremt uppretade röster som varje år tycker att det är för lite snö, ingen julstämning och alldeles för WOKE, med inkvoterade representanter för alla etniciteter och sexuella inriktningar, ser jag för min inre syn hur fåtöljtyckarna gemensamt reser sig och liksom låter Jul-harmen fylla sina kroppar, så bringorna spänns ut, ögonens blodkärl blir synliga och handens grepp kring 50-centilitaren hårdnar, när de kopplar: "Vafan, ska årets julkalender handla om samer och klimathysteri!" "NU JÄÄÄÄÄÄVLAR!"

Men kollar man vidare handlar det om spännande väsen och någon slags magisk förklaring till att just deras fjälltopp lämnats bar. Puh. 

Foto: Johan Philips

Då huvudpersonen drömmer att hennes avlidna aahka har ett viktigt budskap - call of adventure - tillsammans med tecknet: Tre svarta fjädrar, vaknar hon med ett ryck. När hon senare i skogen ser samma svarta fjädrar, förstår hon att drömmen är sann: Hon är utvald att genomföra uppdraget för att ställa iordning naturens obalans, så att snön kan komma och familjen kan fortsätta att bo och leva i området. 

Kul. Spännande. Magi. 

Men jag funderar på alla de gångerna då man själv vaknat med ett ryck, borstat av sig drömmen och gått till skola och jobb som vanligt. Och när man då fått en bekräftelse: Man MÖTER samma person som i drömmen, man HITTAR den konstigt formade stenen och man HÖR samma melodi som i drömmen, inifrån en öppen dörr... Då säger man till sig själv att inte vara barnslig nu, och går vidare i sitt vanliga liv. 

Kan du relatera?

Skall vi bilda en klubb?

Vi kamrerssjälar. 

Vi som aldrig vågade kolla bakom tillvarons kulisser. Vi som inte trodde att uppmaningen till äventyr gällde oss. Den Bilbon som i en alternativ tidslinje stannade hemma i sitt trivsamma hem och fortsatte brygga gott te och gillade det. Förnöjt. 

Kanske skall man inte, som i Martina Haags bok "Från och med Nu", skriva ner en massa önskade äventyr och upplevelser att beta av under ett år som en Bucket List. Kanske det räcker med att hålla ögon och öron öppna och att inte säga till sig själv att inte vara barnslig. Och att skriva ner EN önskan som man verkligen arbetar på att förverkliga under året som kommer.

Då väljer jag att se årets julkalender som ett rejält tecken och en hint om vad som är viktigt att ta tag i: I år skall vi banne mig dra igång den där återträffen i Kiruna, som vi började fixa med INNAN PANDEMIN och som har legat och puttrat i grytan sedan dess. Kokat torrt. 

Kollatips: Årets Julkalender

Julkalender 2024! Lucka 1

 

Den nya tiden är här. Vi håller förstås fast vid traditionerna, för vad kan vi annars göra?

Likt Sovjetmänniskan, som tvingats leva under repression och statliga lögner, utvecklar vi en sorts överlevnadsstrategi. Uthärda och utveckla en dubbelhetens humor, eftersom "alla" vet att alla ljuger.

Riktigt så illa är det förstås inte ännu i Sverige, men... Bekanta i andra länder uttrycker oro över "banned books" och "free speech". Ingen tror väl att man i en demokrati skall kunna bli fängslad enbart på grund av att man inte håller med den sittande regeringen? Eller att presstöd skall dras in, för att man inte följer samma linje som regeringen? Det vore ju verkligen att agera repressivt  - alltså icke-demokratiskt. Det man anklagar "andra sidan" för att göra. Hetsa mot press och journalister och utmåla dem som megafon för oppositionen, när deras arbete går ut på att granska. 

Det otänkbara blev just en möjlig realitet. Historien tog inte slut när muren föll. Kalla kriget är över men nu börjar något nytt. Telefonkatalogens sidor "Om Kriget kommer" var en anektdot, men nu kommer ett nytt gult häfte i våra brevlådor. Jag är inte orolig eller rädd. Jag konstaterar. 

Det lilla och det stora.

I det lilla är det fint. Vi har plockat fram alla lådor med jultextilier och glitter + tomtar och pynt,  storstädat inför första december och kommer snart glöggfryntligt logga in på SR och SVT Play för att begå julkalenderpremiär. 

I det lite större är det också bra. Ungdomarna är engagerade i internationella utbyten i naturvetenskap och matematik, vilket är kul. Fast ungdomar? De är ju vuxna nu. 

I denna första lucka kommer mitt bästa lyssnartips:

Hjärtslag, från 2011, som kommit tillbaka på P2:s hemsida. Fint och bra på alla vis. Lyssna på alla!

https://sverigesradio.se/artikel/har-hittar-du-samtliga-hjartslag

TIPS!

Lucka 23Danföredan

På äventyr! 

Alltså, jag gillar de här två gubbarna. I mitt superimproviserade liv, där ingenting egentligen sitter fast, har en av de fasta traditionerna varit, oavsett var jag befinner mig och i vilken konstellation, att på kvällen den 23 december lyssna till P1:s uppesittarkväll med Karsten och Gunnar! 

I år har de rest iväg till Belgien och kör sin uppesittarkväll därifrån. 

Det brukar vara så, att jag slår in julklapparna samtidigt som lyssnandet till uppesittarkvällen, och när den är slut, har jag 1000 julklappar till att slå in. Natten till julafton brukar börja med Mysradio och sluta med utmattning och stress.

Gör inte som jag.

Slå in klapparna innan, men lyssna GÄRNA på Karsten och Gunnar!

Madeleinekakan igen!

Graham Oakley

När jag var liten fanns det böcker hemma, på hus och hem-hyllorna, som var hopplöst daterade.

Nordisk Familjebok, förstås, men det var nere vid golvet.

Nej, de här böckerna var bland annat läkarböcker med tydliga bilder på olika sjukdomar man kunde drabbas av. Lepra, struma, vansinne… Så fanns det ett gäng husmorsböcker med tydliga scheman för vilka grejer man skulle göra en gång om året, en gång i månaden, en gång i veckan och varje dag. Typ rynka kuddfodralsband och lägga in grönsaker i ättika, beställa hem is och stärka kläder med potatismjöl.

Här fanns också böcker med styckningsschema för husmodern att följa då far i huset kommer hem med en fasan eller en halv gris. För Händige Herrn fanns där istället hela årgångar med Populär Mekanik om man ville ha beskrivning på saker att själv snickra ihop av plywood: Lådbilar, radioapparater, en praktisk tvättsorterarmöbel, ett sinnrikt barskåp med inbyggd spegel eller varför inte en alldeles egen atombomb?

Bland de oerhört krångliga vett och etikettböckerna fanns också en avdelning med lek och spelböcker. Bästa boken var en regelbok med regler för alla tänkbara spel: Schack, Mahjong, Backgammon, Canasta, Kille, Tji och Tre, Kinaschack, Fia med knuff… Men det fanns också böcker med spel och lekar som idag ter sig rätt lama – enkla bordstrolleritrick, ”det försvinnande myntet” och små practical jokes att utsätta sina vänner för.

Återkommande rekvisita till dessa skojigheter var näsdukar, dricksglas, tändstickor, kortlekar OCH sotade korkar!!!

Man håller alltså en kork från en vinflaska över en låga, tills korkens ände är svart och sotig. Det gäller att inte ta på den sotade ytan, eftersom den svärtar ner allt som kommer i kontakt med den.

Så! Nu var man redo att leka!

En variant från boken var att man uppmanade någon att hålla korken mot pannan samtidigt som den skulle fråga och gissa vilken känd person man tänkte på. När den gissat rätt, skulle nästa person ropas in i rummet och genomgå samma process… Hahaha, så skojigt när person ett och två plötsligt förstår varifrån det svarta märket på pannan kommer ifrån…. Så DRÅPLIGT!

Ja.

Och extra roligt då, om man efteråt lite fnissigt går ut PÅ STAN så att andra människor KAN SE det TOKROLIGA man just lekt.

Redan när jag som elvaåring läste detta, insåg jag ju att tiden då en svart fläck i pannan var en skandal, var förbi för länge sedan. Det var väl bara att torka av den, så var den ur världen. På 1970-talet skulle det inte duga som skvallermaterial och inte heller bringa fläckbäraren skam. Och vem orkade SOTA KORKAR?

Om någon någongång ”lekt” detta lama, antog jag att personen helst skulle vilja glömma. Det är för pinsamt för att vilja berätta: ”Eeeeh, det verkade helfestligt först, men…”

Det är väl att jämföra med när någon i förhållandet vill pigga upp sexlivet med lite rollspel och kommer hem med illasittande kostymer. Jaha. Man testar väl lite och märker att servitriskostymen fungerar, men… varför har han trängt in sig i en löjlig hjärterknektkostym? Så ringer det i telefonen och stämningen bryts och man ser bara de billiga utklädningskläderna och att man gjort sig dum. Servitrishatten sitter med ett gummiband under hakan och hjärterknektkostymens ben sticker ut ur två korta byxbollar och ser egentligen ut som benen till en kycklingkostym. Någon svarar i telefonen med vuxenrösten och den som inte svarat sätter sig och väntar. När telefonluren är pålagd blir det tyst och tydligt. Man talar aldrig mera om det. Löjet.

Allt detta swischar genom min hjärna skitsnabbt, när jag hör Edward Blom berätta om en rolig lek han lekte som student, med SOTADE KORKAR. Hur gammal är karln? Jag kollar och det visar sig att vi är lika gamla. Det jag som elvaåring dömde ut som pinsamt och passé, sitter han på bästa sändningstid och berättar om! Med stolthet! Detta var tydligen något han vill delge som exempel på när man verkligen har ROLIGT som student.

Hans variant av korkleken var lite annorlunda än den jag hade i min bok, men de bärande delarna fanns kvar: Alla skall bli svarta i ansiktet och sedan skall man gå ut bland folk och visa sig. Så TOKIGT!

Nej.

För vissa bryts stämningen lätt. Verkligheten tränger på. För andra krävs lite kraftigare doningar för att självsuggestionen skall släppa. Typ att Polisen kommer och påtalar att det där som man sysslar med, inte var en så genomtänkt ide, ändå. Men för ett litet fåtal handlar det om att till varje pris inför sig själv hålla kvar den festliga stämningen. Även fastän alla mår lite dåligt och kanske är blöta och fryser och två har slagits och en är på väg hem och det är helt jävla misslyckat och man inte kommer in på krogen, lutar man sig framåt lite förtroligt och lägger av ett fryntligt skratt: ”Jahaha, det här var FÖRBANNAT trrrrrrrrrevligt – en av mina BÄSTA kvällar, på min ära!”

Jag tror att alla tre typer behövs.

Noll

Förr kunde man begå politiskt självmord genom att på allvar säga helt vettlösa saker. Man avslöjade hur icke-påläst och rentav idiotisk man var. Människor skakade på huvudet åt dumheterna och gick därifrån.

I takt med att människor i allmänhet fått sämre allmänbildning, har den där självsanerande mekanismen satts ur spel.

Istället för att idioten får stå där själv, får denna hardcore-anhängare istället. ”Varför har ingen kommit på det här tidigare? Han är ett geni! Han har lösningarna!”

 

Det var kanske 10 år sedan som en svensk politiker på allvar tyckte att naturlagarna var begränsande och skulle avskaffas. Då skrattade man åt det.

Idag skulle det bildas en rörelse som krävde naturlagarnas avskaffande. Människor som försökte förklara att de är av naturen givna, och att t e x tyngdkraften inte är något som Sveriges Regering är skyldig till, skulle anklagas för Politisk Korrekthet och Åsiktskorridorsriddare.

Självklart skulle rörelsen bara växa av detta.

”Varför är det bara Jorden Är Rund- Människor som får höras i debatten?”

”Journalisterna är köpta av Sådd Före Skörd-Maffian!”

”Fy Faan, vore det inte för att folk är så rädda för att säga som det är, skulle jag kunna resa obegränsat i Tiden!”

Men… vill vi att all media skall vara En Ding Ding värld? Är alla åsikter är lika mycket värda, även om de bygger på mycket lös grund? Skyndar man inte på förfallet då, istället för att upplysa?

 

De säger på Radiolan att USA nått en milstolpe, då en Kvinna kan väljas till staternas Högsta Ämbete.

Jag tycker att det inte säger ett skit.

Att kunna väljas till Staternas Högsta Ämbete betyder ingenting när en totalt verklighetsfrånvänd populist samtidigt kan väljas till samma sak.

Då är symbolvärdet kraftigt devalverat.

På låtsas och på riktigt

Hellre död än levande

Jag hörde en fruktansvärt rolig parodi häromdagen!

Lotta Bromé spelade sig själv i sketchen där två kremlologer sitter och vrider och vänder på minsta detalj för att slå fast att: Så här ÄR det! Minsann. Just det. Precis.

Fast man fattar att de bara gissar och att det enda de har att gå på är vad alla andra också kan läsa i tidningarna.

”Mycket talar för att…”

Så himla klockrent!

Kremlologerna är totalt aningslösa och helt okritiska till allt vad deras studieobjekt har för sig. Äter en vuxen man en bulle, låter det:

”Och så kan han ju ÄTA också!”

”Ja, det där med ätandet har verkligen blivit en liten specialitet: Föra maten till munnen, bita av en LAGOM stor tugga, tugga och svälja.  Jag tycker att han har utvecklats stort de senaste åren!”

Hahaha!

Parodin är så bra gjord – precis på gränsen till att det SKULLE kunna vara på riktigt.

Fast man fattar ju att det är fejk, när en av dem säger helt opåkallat om Prins Eugen:

”Ja, han var BÅDE reaktionär och kreativ!”

Som om reaktionär skulle vara något eftersträvansvärt (SÅ snygg okritiskhet gestaltad!) och samtidigt så totalt papegojaktigt. Den s k experten har ingen som helst allmänbildning och sitter bara och slänger ur sig ord som låter bra. 
Och att påstå att just Prins Eugen skulle vara reaktionär... då har man väl diskvalificerat sig som kungahusexpert för all framtid...

Dessutom finns ingen som helst motsättning mellan konstnärlighet/kreativitet och reaktionära åsikter, så jag ser ingen poäng med kommentaren heller...

Som att plötsligt helt beundrande tillägga: ”OS-medaljör OCH Herpes!”

Och så ett eko från den andra experten: ”Precis!”

Ur NE:

reaktionär betyder bakåtsträvande.

Ordet började användes under franska revolutionen om de personer som ville att allt skulle bli som det varit före revolutionen. Reaktionärerna skilde sig från de konservativa som kunde tänka sig långsamma förändringar. Numera används ordet när man talar nedsättande om någon.

Lyssna själv:

Parodi i P4

(Klicka på Playpilen längst upp. Först är det Studieobjektet som talar, men sedan kommer experterna in.)