2024 års nionde lucka

 

Idag börjar det! Dygnet runt på SR och på SVT Play. Din musik räddar liv. Såäre. Årets finaste, snällaste vecka där man kan välja att engagera sig supermycket eller bara önska en låt. Varje krona räknas. 

Läs mera Här!

Fast i år skaver det lite med temat: "Alla har rätt att överleva sin graviditet". 

Fakta: Varannan minut dör en kvinna i världen, kopplat till graviditet och förlossning. 

Det är hemskt, förstås. Det kan handla om brist på kunskap, brist på mödravård, brist på förlossningsläkare, långa avstånd och dålig infrastruktur, (speciellt i krigsdrabbade länder där vägar och sjukhus kan ha bombats) brist på mat och medicin, vidskeplig praxis, oönskade graviditeter p g a ingen sexualupplysning och förbjudna preventivmedel, farliga hemmaaborter p g a abort-tabu, missfall och fosterskador som innebär livsfara för mamman om eftervård inte finns eller nekas.

Det är klart man vill hjälpa till.

Och då tänker man sig en fattig ung tjej i något fattigt land. Hon står barfota, höggravid, på något sandigt underlag. Hon visste inte att hon kunde bli med barn och hennes religiösa tillhörighet gör att hon aldrig ens vetat att preventivmedel finns. Abort är inget alternativ, för det räknas som mord, även om hon måste sluta skolan och säga hejdå till en bättre framtid när barnet kommit. Det går en buss i veckan till en stad, fyra timmar bort, och där ligger en tillfällig vårdcentral i ett skjul. Dit tänker hon ta sig när det blir dags att föda. Men hey - barnet föds för tidigt och hon håller på att förblöda! 

Då kan man förtvivlas och tänka att JÄVLAR vilken hemsk sits denna unga tjej befinner sig i. Fattigdom, långa avstånd, kunskapsbrist = ingen upplysning om hur man blir med barn och om preventivmedel, religiösa uppfattningar som styr över hennes kropp... 

Med riktade insatser kan man hjälpa. Man kan utbilda människor. Öppna fler kliniker på närmre håll. Om hon bara hade kunna ta sig till läkare, hade hon sluppit förblöda!

Men om människor inte VILL bli hjälpta, då? Om pengar och upplysning ses som onödigt, rentav farligt?

Just nu dör unga mammor i delstater i det rika USA, för att läkare riskerar att hamna i fängelse om de utför rutinåtgärden att skrapa rent efter ett missfall, eller att de hjälper mamman att föda fram ett dött eller skadat barn som man vet kommer att dö efter förlossningen.  Det räknas som abort, och abort är numera olagligt. Läkare tvingas att vänta tills mamman håller på att dö av sepsis, istället för att behandla direkt. I detta helt onödiga vågspel, stryker människor med. Det är t o m olagligt att hjälpa kvinnor att ta sig till andra delstater där abort är lagligt.

Man vill banna all form av sexualupplysning i skolorna, eftersom man eftersträvar "purity" och tror att ungdomar och barn kommer att uppmuntras till sexuella aktiviteter, även fast all statistik visar att i länder där man har skolupplysning, som i Sverige, är förekomsten av tonårsgraviditeter, övergrepp och grooming extremt mycket lägre. "Stopp min kropp!" 

Responsen på att fler och fler kvinnor dör helt i onödan i de delstater man infört hårda abortregler i, är att man från och med nu inte skall föra statistik längre. Så bra. Då är problemet borta. Då blir varje död kvinna ett eget tragiskt fall. Inte ett tecken på att något är riktigt fel. En opinion kan inte bildas, eftersom problemet är "osynligt".

Jag undrar om Musikhjälpen vågar lyfta att problemet med att kvinnor inte överlever sin graviditet, är en realitet även i ett rikt västland, eller om man lite bekvämt väljer att ställa sig på "hjälpsidan" gentemot ett fattigare land på andra sidan jorden. Det är liksom lite enklare om man tänker sig att alla vill väl, men att omständigheter och fattigdom ställer till det. 

För hur fan hjälper man de som inte vill bli hjälpta?

- Lita inte på någon över 20!

 

Nej. Gör inte det.

Och lita inte på att någon vuxen skall gripa in.

Ängsligt höjs ögonbryn och det tisslas och tasslas.

Det blir ju så dålig stämning om någon uttalar det som alla redan vet.

Då kanske någon måste ta ansvar och börja peta i skiten.

Tänk om det blir jag?

Vad skall folk tänka?

Nej, det är lika bra att låtsas som om allt är helt normalt. 

Vi kan ju till och med romantisera skiten också, så att alla som undrar varför ingen gör något, inte tittar snett på en för att man inte grep in. Man kan höja lite till, förresten: Anklaga den som reagerar för stelbenthet och gammaldags moral. Herr och Fru Tråk. Oförmögna att förstå skönandarnas upphöjda liv.

Vem är vem? Staffan H och Calle B som valpar

Nu är det Staffan Hildebrand som är på tapeten. Nu. Jag undrar varför.

Redan då det begav sig, visste man hur det låg till med honom och killarna som sprang hemma hos honom. Några skrattade i smyg åt honom och tyckte att de lurade gubbjäveln på sprit och cigg. Några blev regelrätt groomade. Det var lika fel då som nu med sexuella relationer barn-vuxen. Det var INTE tidsandan som talade genom hans handlingar. Vi ungdomar tyckte det var lite äckligt men spännande att prata om. Konstigt nog kommer jag inte ihåg att jag eller någon annan berättade detta för någon förälder. Det hörde liksom till ungdomssfären.

Det var något reportage  - Kan det ha varit i Kamratposten eller i Lyckoslanten?  - där Staffan Hildebrand hade adopterat en Thailändsk tolvåring. I artikeln beskrevs det som en solskenshistoria. Mitt tonåriga jag reagerade med starkt äckel. Redan då talade man om "Pojkarna i Bangkok" som gubbresmål.

Och nu, 2021, kommer sunket upp till ytan förstås. Förfalskade adoptivhandlingar och regelrätt trafficking. En känslokall SH som förminskar det hela till ett misstag.

Men HALLÅ! Varför var det INGEN VUXEN som SÅG, FÖRSTOD och GREP IN?

Om jag och alla mina kompisar på avstånd förstod hur det låg till, måste det ha funnits massor av vuxna som förstod. De valde att skydda peddogubben istället för att rädda flera barnpsyken från trauma, självmedicinering och miserabla/förkortade liv.

Nu kommer det upp fler sådana här exempel i huvudet.

Bill Wyman och Mandy Smith, till exempel. Hon var 13 när de började ha sex och leva i ett "vuxet" förhållande. Om hennes mamma var en idiot, borde det funnits andra vuxna som lagt sig i.

I Sverige hade vi Dan Tillberg som också hittade en 13-åring att leka med. Pedofilernas standardförsvar: "Hon verkade så mogen och insiktsfull. Jag skulle aldrig göra något som skadar henne. Jag förundras över denna blandning mellan barn och kvinna. Hon förtrollar mig - det är egentligen hon som har makten." Och så peddostandard 1A: "Det är bättre att jag som är mogen och försiktig inviger henne i kärlekens mysterier, istället för någon fjunig, burdus tonåring." Han skrev en låt om detta: Kvinnobarn.

Och det gjordes reportage om detta förunderliga, lite översinnliga förhållande. Som om Dan T och hans unga brud liksom svävade lite över alla andra och kunde göra saker som vanliga dödliga inte förstod sig på. Pedofili? Nej, usch! Sådant är för vanliga, låga människor! Hur KAN ni ens försöka dra ner oss till er LÅGA nivå?

("Förlåt, förlåt, ärade herr Översinnlighet. Jag är en usel, låg person som tycker det är vidrigt med grooming. Jag insåg inte att ert förhållande var av en annan sort. Jag är allt för ovärdig. Jag skriver en hyllningsartikel så att jag också framstår som förfinad och eterisk. Blir det bra så?")

Borde inte journalisten skriva ett helt annat reportage, här?

Borde inte ANDRA VUXNA SETT, FÖRSTÅTT och GRIPIT IN?

Och så har vi det där tassandet kring nya kulturyttringar. "Hoppsan, bäst jag inte framstår som en gammal stöt, här. Jag ler och försöker passa in. Det här kanske är helt normalt i den här subkulturen?"

Jag talar förstås om den där tragiska historian med Skabb. Punkbandet där medlemmarna var så unga, arga och med så rättframma texter. Sensation! Ja, Medlemmarna var väldigt unga. Typ 12. Utom en. Han var typ 25. Och med stjärnögd fascination beskrevs 25-åringens kärleksförhållande med 12-åringen, helt öppet. Detta var ju så omstörtade! Tillåtande! Subversivt! Fantastiskt!

Men... det har aldrig varit okej med grooming. En 25-åring kan inte ha ett jämställt kärleksförhållande med en 12-åring.

Borde inte reportrar och vuxna i närheten SETT barnet? Barnet indraget i ett sammanhang där det får uppskattning, en plats i livet, en tillhörighet och där barnet får blomma ut och hitta sin särart - MEN där priset också är mycket högt. Man kan spela punk även utan en groomande vuxen. Liksom.

Borde andra vuxna inte FÖRSTÅTT denna gisslansituation och GRIPIT IN?

Jo, självklart. Folk är inte dumma.

Men folk vill vara tillåtande, öppensinnade, upphöjda och med i det som rör sig. Man kan ju inte avslöja sig som småsint, moralistisk, låg och passé. Bäst att inte röra i det där jobbiga. Bättre att upphöja och spela med. Då kanske lite av glansen hamnar lite på en själv till och med?

Och då kommer vi tillbaka till FORUM.

Samma jävla mekanismer. Fast med vuxna. Eller unga vuxna.

Offer. Förövare. Medlöpare. Möjliggörare. Beundrare. Upphöjare. Försvarare.

Koncentriska cirklar med offret och förövaren som mittpunkt. I den yttersta cirkeln står försvararna och slår hårt mot alla som ser rakt in cirklarnas mitt. Slår med ord som relativiserar och förminskar övergreppen som pågår. Slår med ord som förminskar och skandaliserar den som ser klart. Spelar ut sin bestörtning över att skyddsobjektet ens blivit anklagad. 

"Ni är onda människor! Gå härifrån! Låt oss få leka ifred!"

Fortfarande hävdar K eller F - whatever - att människor är låga när de inte FÖRSTÅR att ÖVERGREPP kan SE vackra ut, utifrån en drottnings perspektiv. 

Men i cirkelns mitt byts offren ut. Fler och fler. Det är klart att det är vackert att leka blodregn, om det inte är det egna blodet som spills. 

Se, förstå och gripa in. Men allt kan vändas till sin motsats om människor runtomkring låter sin egen kompass snurra fritt. Då kan sånt här tillåtas pågå år efter år efter år.

 

Det är Baaara roligt!

 

Käck fjortis-cowgirl

När man är 14 är man verkligen inte barn. Man är verkligen inte vuxen heller. Man är dessutom pubertal och osäker på vem man är i förhållande till andra jämnåriga, vuxna och yngre barn.

Jag hade ett grundmurat förtroende för vuxna runt mig. Det hade liksom inte krävts av mig att själv behöva sätta gränser kring mig och min kropp. De vuxna kring mig bemötte mig och andra med respekt  - Såklart, tänkte jag. De var ju vuxna och mogna. Ansvarstagande. Helikopterseende på det där sättet som direkt registrerar om någon fryser, verkar hungrig eller orolig. Löser problem. Visar och förklarar hur en segelbåt eller en häst fungerar och sedan visar en förtroende nog att låta en segla själv till Möja och delta på Hubertusjakter.

När pappa vill att jag skall följa med på barnkalas, vill jag absolut inte. My God! Barnkalas! Fjortonåringens förakt. Men pappa insisterar. Brorsan, även han överårig, skall följa med och det blir både korv och tårta. Mat som farsan slipper laga hemma, alltså, om alla hänger på.   

Men innan maten och paketöppningen är det dags för roliga lekar.

Alla barn skall vara med, förstås. Och alla medföljande vuxna. Och den motvilliga 14-åringen. Man får väl bjuda till, lite, säger pappa.

Innan födelsedagsbarnets mamma, värdinnan, skall börja lekleda, kollar hon av vilka av deltagarna som känner till "Hubba-Bubba-leken". Av ca 15 vuxna och barn på stället, var det visst bara jag och brorsan som aldrig lekt den leken. Jaha, då skall de förbereda leken och vi syskon får gå ut och vänta i ett annat rum.

Efter ett tag kommer ett barn, mycket yngre än jag, och hämtar mig. 

Inne i lekrummet sitter nu alla på stolar i en cirkel. En stol är tom, och det är stolen som jag skall sitta på. Alla de andra är invigda i vad som nu kommer att ske.

Värdinnan: - Nu skall alla göra som jag!

Hon reser sig upp och ropar: -Hubba Bubba!

Alla reser sig upp och ropar Hubba Bubba. Jag också.

Det fortsätter så. Värdinnekvinnan gör rörelser med armar, ben och kropp, till olika varianter av "Hubba Bubba"; habba babba, hibba hobba etc. etc. Alla gör som hon. Efter kanske åtta varianter med olika kroppsrörelser och utrop, sätter hon sig på sin stol igen och utropar åter: -Hubba Bubba!

När jag sätter mig på min stol igen, har ett utsett barn, bakom min rygg, doppat en stor tvättsvamp i vatten och lagt på stolsitsen. Jag blir plaskblöt i häcken och en bit ner på benen. Det sprider sig framåt också, så det riktigt syns. Förutom att det är obehagligt, är det SÅ pinsamt och extremt jobbigt när alla barn och vuxna i rummet skrattar och pekar finger åt den enda tonåringen i rummet.

Sedan är leken slut.

Brorsan fattade ju att det inte var någon skojig lek, när jag rusade ut från rummet för att gömma mig, så han vägrade delta. 

Jag kom att tänka på Hubba-Bubba-leken häromdagen.

Jag SMS:ade brorsan:

"Kommer du ihåg Hubba-Bubba-leken? My God. Det gick ut på att förnedra och skratta åt EN utvald person och sedan var leken slut. Idag hade det ju blivit skandalrubriker om en vuxen styrt upp en sådan lek, t ex på skolan. Fast då var det: "Äsch, det är ju bara en lek!" Skitkul att stå ensam och se ut som om man kissat på sig. Och ha blöta byxor resten av kvällen. Helt sjukt att ingen vuxen sade ifrån. Ren mobbing mot en osäker 14-åring. Jag var inte beredd. Idag hade jag slängt svampen på kärringen, gett henne fingret och kanske t o m slagit ner henne. Men då var man väluppfostrad och tog inte in hela bilden. Ilskan och skammen satte djupa spår och rubbade min tillit. Nu han man ju lite distans, men fortfarande är det en helt sjuk grej att utsätta ett barn för. Hur tänkte hon?"

Rape&Revenge - Queen

 

Dom dom dom dom...

Julkalenderns femte lucka!

Varje år är det tradition att köpa en ny julskiva. För i december måste man ha julmusik på hela tiden.
Om man grundar med Absolute Christmas kommer man direkt in i stämningen och känner ett visst illamående precis som om man förätit sig på ischoklad och småcitrus. Det måste vara betingat.

Men man varvar såklart med körverk och carols och engelska julsånger, klassiskt och Ale Möller och bästa Svante Thuresson och Ainbusks jul. Lennarts Julbossanova. Kimpans julsanger fra glemmebogen. Ja, alla vet.

Dock gör Spotify det lite lättare nu. Man behöver inte gå ut på stan och välja vilken skiva som skall bli årets nya. Och vill man göra det ännu enklare  har Spotify redan fixat mixen. Bara att dänga på.

Som om man då inte redan höll på att kräkas vid de första tonerna av TRIADS "Tänd ett ljus".

Fan.

I detta nya julmusiklandskap gäller inte som förr; att VÄLJA UT det man vill höra och finna frid därvid. Nej. Nu gäller det att kryssa mellan det vidriga, svulstiga och förljugna. Det gäller alltså att VÄLJA BORT. Gör man inte det, är det som rysk roulette. Närsomhelst kan trumhinnan smetas ner av dittills oanade vidrigheter.

Man trodde man hade en viss beredskap och visst kan man stålsätta sig i tre minuter om det kniper - man tänker på typ stålverk medan Carola gullsjunger sig igenom fint - men man är ju totalt skyddslös gentemot skamlös SKÄNDNING i julmusikskrängandets namn.


Dagens "vad är det jag hör?"-ögonblick är ett fint exempel. Andreas Jonsson har släppt en jullåt i år. Här är den: 

Och för er som inte direkt efter lyssning kopplar varför detta är en bildlig fisgas som strömmar ut ur högtalarna, kommer här FACIT:

En av världens bästa grupper med världens bästa sångare sjunger en av världens bästa låtar.

Kan man inte låta saker bara vara om man inte kan skriva egna låtar? Xylofonen i Sunday Morning var aldrig menad att markera Jullåt och Bjällerklang....

Nu känner jag den där impulsen att kräkas igen...

Asså vaddå..?

Lucka 4 i Julkalendern!

Vi säger såhär:

Har du löst cancerns gåta eller räddat en stad undan katastrof, slagit världsrekord i någon sport eller bara rakt av är överdjävla BÄST, kan du räkna med en massa uppmärksamhet. Kanske ett Nobelpris eller annan utmärkelse. Du får den credd du är värd.Om du är man.

Om du är kvinna, viftas dina prestationer bort: Okej okej, Gensax i all ära, men….

-          Kan du VISA PATTARNA?

 För är man kvinna är allt annat underordnat och ditt värde ligger EGENTLIGEN enbart i hur väl du motsvarar omvärldens förväntningar på dig som kroppsligt objekt.Och då måste man ju passa på att kolla det, då, så att man VET om bruden framför en är runkobjekt nog för att överhuvudtaget få finnas. För kallas man upp på en scen för att ta emot ett pris för någon övermänsklig prestation, KANSKE MAN ÄNDÅ INTE är värd att ens vara där och synas.

Nej. Då måste man ju som MAN ta sitt ansvar, så att alla andra män runtomkring slipper UNDRA.

Och då RÄDDAR man egentligen tjejen från eventuellt snack om hon egentligen inte var VÄRD det där priset (eftersom det EGENTLIGEN borde vara män som uppmärksammas för sina insatser på plan, forskningsgenombrott eller innovationshöjd) genom att ge henne en chans att visa att hon har en annan, mera relevant funktion. Så slipper man ju allt snack efteråt. 

Och så är det ju så BEKVÄMT att slippa se kvinnor som KOMPETENTA, speciellt inom ett område man själv och andra MÄN ser lite som sitt eget. Det blir jobbigt. När en BRUD plötsligt skall vara BRA, rentav BÄST på något. Bättre än andra… män.

Då är det så skönt att ställa världen tillrätta. Placera bruden där hon hör hemma och visa henne och alla andra att man bara genom en replik, kan reducera henne tillbaka till objektfållan.

Det är väl inte heller för mycket begärt? Att hon skall bjuda lite på behagen?

Vafan tror bruden?Att man överhuvudtaget bryr sig om saker hon gjort?

Nänä, det man EGENTLIGEN vill se är PATTARNA och om hon kan göra sexiga MOVES.

Och sedan kan man ju säga sorry om hon är en jävla surfitta och blir sne. Så är det ur världen.

Läs mera HÄR!