 |
| Nyfödda Adiposer |
Nu har jag sparkat igång min fysiska träning och hållit på
ett tag. Jag känner mig inte speciellt duktig eller framgångsrik eller frälst
eller som om ett nytt liv har börjat. Inte heller känner jag någon större lust
att lägga upp lufsrundorna på facebook. Det är mest jobbigt och tar tid.
MEN det finns en inre tillfredställelse i att leva som man
lär.
För länge sedan skrev jag ett litet häfte om hur man skall
leva för att syresättningen, skelettet, muskelrörelse och inre mekanik skall
fungera så bra som möjligt. Detta häfte distribuerades ut till ungdomar i
Göteborgsregionen och var småvinklat så att rökningens inverkan på ovannämnda kroppsfunktionsbitar
lyftes fram.
I veckan, när jag rotade i gamla lådor, hittade jag det där
häftet.
SKAM.
Jag vet alltså precis vad kroppen behöver för att må så bra
som möjligt, men har jag praktiserat detta i min vardag?
Nej.
Fast, det är klart… När jag skrev det där häftet för 10 år
sedan, var jag nyförlöst tvåbarnsmamma med järnfysik och superkropp. Då gick
det an att uttala sig inte bara med kunskap om fysiologi, utan också med mig
själv som gott exempel.
Nu känner jag mig som ett vrak. Mina leder har inget
muskelstöd och senorna är uttänjda. Konditionen är katastrofal och muskelcellerna
vilar i sina buntar som komapatienter. Där sker ingen förbränning.
Jag kan inte skylla på gammal sjukdom längre. Jag har
faktiskt haft gott om tid att ta mig ur det här tillståndet. Jag är frisk nu.
Och ingen annan kommer att fixa detta åt mig.
Jag skall använda mina egna gamla ord (svårt att förklara
bort med att författaren är en idiot) från häftet som bibel. Läsa igenom regelbundet
och checka av vilka punkter jag uppfyller.
Och min lågintensiva träning har faktiskt givit resultat! Nu
klarar jag av ett sådant där pass utan att behöva sova i två timmar efteråt.
Jag simmar regelbundet, dessutom.
Och så har jag med egna ögon sett FYRA små Adiposer lämna
kroppen och klättra ut genom sovrumsfönstret!
Fakta om Adiposer
