Som skalet på ett äpple

Vi människor är så fina.
Oavsett vad vi tar på oss och i vilka sammanhang vi än uppträder, ligger de primitiva instinkterna och den lägsta humorn alltid där, under ytan. Vi låtsas bara vara seriösa och vuxna. Vi beter oss som det förväntas av oss i varje situation.

Alla i konferensrummet vet, att om någon skulle säga: "Bajs!" skulle alla börja fnissa lite. Inuti eller utanpå. Vissa skulle till och med börja bullerskratta. Därför säger ingen: "Bajs!" Inte för att det är så opassande, utan för att det är så svårt att låtsas vara seriös och stå över sånt lågt, när man samtidigt kämpar för att inte skratta.

Nä, jag tänkte luddigt. Det ÄR förstås opassande och lågt att säga Bajs. Ingen skulle vilja säga det på riktigt, rakt ut. Men om någon skulle Råka, eller om man bara TROR att någon var på väg att säga, eller om man inser att alla i sina huvuden nu måste sitta och associera, då blir det metaroligt.

Och då tillkommer ytterligare en nivå - när man inser att 1) Man skrattar åt något så LÅGT... 2) I ett seriöst sammanhang 3) Man borde stå ÖVER sådant 4) Man kapitulerar inför sina lägsta instinkter och skäms över detta => Mer nervöst skrattande

Jag älskar detta klipp för att det är så mänskligt:

Och för att man vet vad alla sitter och tänker! Hela tiden! Och för att de själva skäms för att de tycker att det är så roligt!

Love!