En gång är ingen gång. Tre gånger är en spaning.

 

Når crocodillen ynksomt græder, den allersnarest folk opæder.

 

Jag tror inte att det var krass spekulation bakom att Kristian Gidlund fick sommarprata förrförra sommaren. Dels hade han bloggat länge om sin sjukdom och givit ut en stark, välskriven bok om tankar och känslor inför sin död, som han visste skulle komma, dels var han en person som genom musiken och skrivandet, var känd för en större mängd människor. Journalisten och musikern skulle alldeles säkert kunna göra något väldigt bra av sina 90 minuter i P1.

Det blev också väldigt bra. Originellt, allvarligt och välbalanserat. Allmänmänskligt och gripande. Nya insikter förmedlade varsamt av en människa till andra människor.

 Och, det är klart, att Christian Falk, som också snart skulle dö, fick sommarprata sommaren därefter  på samma grunder. Oerhört begåvad musiker, som i min värld symboliskt tog revansch för oss DIY-människor med rötter i punken, när han petade bort paret Dominique från Vinjettparnassen. (De blev f ö skitsura, och krävde ersättning för förlorad STIM-inkomst, om inte DE fick skriva de nya vinjetterna! Som om de var självskrivna! Vilken självbild har man då?) Och med en historia att berätta var HAN verkligen självskriven som Sommarpratare.

 Men jag börjar undra lite nu. Har man öppnat för en ny arketyp i dokusåpor, såpor och filmer? Förutom ”Tjej med otur i kärlek”, ”Killen som råkar vara gay”, ”Hjälten/Hjältinnan”, ”Antagonisten”, ”Man med annan etnisk bakgrund, som dör/offrar sig i uppgörelsescenen”, har vi nu hittat en ny funktion, som liksom förhöjer allting och får minsta barr att verka betydelsebärande: ”DEN SOM SNART SKALL DÖ – OCH VET OM DET”

Man får så mycket gratis! Tårkanalerna och känslorna stimuleras och det blir Starka Scener hur man än gör. Minsta glassinköp blir Episkt.  ”Och gråsparvarna som hoppade omkring och kvittrade… snyft… Huhuuuu”

Hallå, Anders Lundin och ditt anhang!  "Allt för Sverige" är väl tillräckligt känslomättat utan att ni skall börja spekulera?

”Vi måste ha med En Som Snart Ska Dö!”

”Livet blir så mycket starkare i Dödens Närhet”

”Fan, det blir Bra TV!”

 Jag hoppas att jag har fel, men det känns som om det kommer att dyka upp en inkvoterad person med fixt bäst-före-datum i vart och vartannat program framöver. Kan man inte visa Kristian Gidlund och Christian Falk den respekten; att låta dem vara representanter enbart för sig själva och inte början på någon ny cynisk trend?


 

Roligt på jobbet

I ett projekt jag arbetar med, försöker jag visa, att matematik inte bara handlar om att räkna böcker fulla med likadana tal och sedan bli bedömd på vad man lyckas komma ihåg på Provet.
Nej.
Matematik är ett sätt att beskriva världen, ett språk som gör att vi enklare kan förklara samband och skeenden - om vi behärskar språket och begreppen. Talar vi om ackumulerad ilska, förstår alla direkt varför Nisse plötsligt slog till Axel, fastän Axel bara petade lite på Nisse.
Talar vi om exponentiell ökning vs. linjär, kan vi enklare förstå skillnaden mellan olika Internetfenomens snabba delningar/dålig internetmarknadföring hos Kommunen.
(Kommunal tjänsteman:"Men om alla i hela världen har sett Gagnam Style, varför har ingen sett våra nya regler om sophämtning? Vi har ju lagt ut det på Internet!")

Och om man behärskar och förstår de matematiska begreppen, blir världen en roligare plats att leva på, eftersom man då förstår antydningar och syftningar i populärkulturen, i nyheterna och bland folk.

Sist frågade jag om man kunde bli inspirerad av matematik i annat skapande.

Kan man låta Pythagoras sats vara utgångspunkten för en Dikt, en Novell, ett klädesplagg eller en möbel? Kan man måla en tavla inspirerad av Pythagoras sats? En skulptur? En pärlplatta eller ett broderi? Skriv en låt!

Om man förstår innebörden i Pythagoras Sats, kan man överföra den på ett annat skeende - man behöver inte låta låttexten lyda: "Summan av kvadraten på kateterna är samma som kvadraten på hypotenusan!" Man kan kanske skriva om ett triangeldrama mellan tre individer, där en dominerar de andra totalt, och bara nämna Pythagoras i refrängen, så får lyssnaren själv förstå...

OCH för att själv vara ett gott föredöme, gjorde jag en FILM på temat Pythagoras.

Se här!
https://plotagon.com/15852

En dans på Rosor

Älska Vardagen!

Vaknade halv fem med papper i hela sängen. Samlade ihop pappren och mig själv och stapplade in i duschen, efter invägning. Jobbade vidare med pappren på väg till jobbet. Patrulltjänst. Kaffe.
Förberedelser inför utvärdering och en hel massa dokumentation. Mera papper. Personalmöte.
Kaffe. Sorterade andra papper och häftade ihop dokument som hörde ihop. Te. Språngmarsch mot väntande mannar, som fick nya instruktioner och material. Pepp.
Producerade nya papper och sammanfattade andras papper. Bra arbeten! Tillfredställelse.
Kaffe.
Korrläsning av papper på väg hem. Mat. Dåligt samvete över dålig simultanförmåga. Borde jobba samtidigt som Mat och Bolibompa. Nu pappersarbete i sängen!

Så går en dag från våra liv...

Rommel och Jag

 

Iofs. Engelsmän, men ändå... Plagget till höger!
 

 

Ett av mina bästa plagg är min Ökenkrigartröja. Den är gjord någon gång i mitten av 1900-talet, i någon slags Ylle/syntetblandning. Mest Ylle, för den luktar Ull, och har självrengörande egenskaper. Passar till ALLA kläder och i ALLA väder. Som stilbrytande kontrast till spetsklänning och som självklar fiskartröja i Nordnorge. Som förstärkningsplagg under skaljacka och som ytterplagg. Som kudde vid övernattningar i fält och som stötdämpare runt laptopen i ryggsäcken.

I öknen, där natten faller snabbt och är KALL (inga sommarnätter!) fungerar den som en termos – man behåller värmen inuti tröjan, men den andas samtidigt, så det blir inte fuktigt och instängt. När så solen går upp på morgonen, fungerar den återigen som en termos: Den blir som en sköld mot de varma strålarna och man kan gå omkring i behaglig temperatur nästan fram till lunchteet. Vid en inspelning i ökenmiljö, där jag var scripta, var den till oerhörd hjälp! När alla andra höll på att dö, satt jag sval och oberörd och noterade tagningar och klaffar i min Ökenkrigar. Fältmässighet, på min ära!

Och det är inte slut! Ytan på ylleplagget är tovigt och liksom vattenavstötande. I duggregn stannar dropparna på ytan, behåller sin runda form och tränger INTE in i tröjans inre skikt. Inuti tröjan är man varm, torr och glad, fastän människor runt en slabbar omkring i värdelösa, plötsligt kollapsade moderna plagg som nått sin funktionsgräns.

Jag minns inte hur länge jag haft min Ökenkrigartröja. Jag gissar att den alltid funnits i familjen och att den mest råkat hamna hos mig. Är lite rädd att brorsan skall se den och säga: ”Har DU Ökenkrigar!?” och att jag skall bli tvungen att gå med på delad vårdnad, så jag försöker se till att inte ha den när jag träffar honom.

 

Nystart!

Bara 16 kilos övervikt!

Kursen startar igen!

Ser fram emot att lära mig hur man hanterar kommentarer, hur man gör en länk som folk kan trycka på och hur man skapar en ”sida” på sin blogg.

Sommaruppehållet har inneburit Turné upp till Manndalen (Norge) och ner till Köpenhamn (Danmark). På vägen tappade jag tre kilo rent späck, vilket jag firade med ateljéfotografering, för att minnas hur smal jag kände mig, vid 16 kilos övervikt. Fördelen är att rynkorna spänns ut, så man inte ser så gammal ut.

Höststarten har hittills inneburit uppstart för roligt projekt (första avstämning och utvärdering vecka 43!) och intressant psykologisk närstudie. (Rekommenderar alla att gå in på Flashback och söka på Terje Hellesö, för att hitta ett liknande fall. När jag lärt mig att göra länkar skall det gå att klicka härnånstans för att komma dit direkt.)

Vidare blir den stora utmaningen att klara av att gå upp klockan fem varje arbetsdag. Inte för att själva uppstigandet smärtar, utan för alla ensamma nattimmar man missar om man måste lägga sig senast 22.00.

Nu börjar det!