Vakans Våndor

 

 

Jag har alltid haft ett stort sömnbehov. Sover mer än de flesta. Blir ofta överväldigad av intryck och somnar under föreställningar jag verkligen vill se. Måste sova när jag träffat folk. Måste sova igen. Men å andra sidan är jag väldigt närvarande när jag är vaken.

Jobbar man hemifrån, kan man ta en skvätt sömn i soffan efter långpromenaden, tillsammans med hemmahunden.  Bra rutin.

Men, om man som nu, tackat ja till att vara tillstädes under arbetstid, på olika ställen, (Det borde man väl klara – alla andra jobbar ju hela dagarna på sina jobb!) blir det inte mycket av med sömnen.

Intressanta fenomen uppkommer:

En hel dag med seriella deja-vu-upplevelser – några av dem innefattande föregående deja-vu-upplevelser. Alla dessutom med någon dov underton: Sist detta hände följdes det av en KATASTROF.

Barnens far har byggt ett kontrollrum till sig själv, barnen, morfadern och eventuella gästspelare, så de skall kunna spela spelet Artemis så realistiskt som möjligt. (Trekkienördspel där man sitter i Enterprises kontrollrum och har de olika rollerna – en är ingenjör, en är kapten, en är vapenansvarig, etc. Alla har en egen skärm framför sig, och så har man en stor skärm som fönster ut i rymden. https://www.youtube.com/watch?v=V9Q2X32hZNk) De spelar efter kvällsmaten och när alla läxor och träningar är klara. Alltså, då jag kroknar och somnar. Nu ingår det i deras startrutin… De kollar att alla är på plats, att alla system är igång, att alla uppkopplingar är ok OCH: ”Sovande mamma i soffa – CHECK” (För om jag sover kan de spela ostört skitlänge.)

Drömmarna blir många, långa och detaljerade. Börjar drömma redan innan jag riktigt somnat, och vaknar med minnen av drömmarna väldigt levande. Drömmer om allt, men teman som ofta återkommer är Militära Operationer till Havs och i Luften (identifierar härvid några NYA flygplantyper med svensk beteckning, vilket i drömmen gör mig förvirrad) samt Flyttbestyr – jag skall flytta till, eller inom Kiruna och flyttpackar samtidigt som jag försöker få nyckel till nya stället på olika sätt. Vaknar då med en känsla av glädje och tacksamhet över nåden att få bo där.  Fast jag vaknar ju i Icke-Kiruna, så känslan är bedräglig.

När man är så trött att man, trots behov, bestämmer att man får gå på toaletten imorgon, och faktiskt INTE vaknar mitt i natten för att kissa.

När man frågar gästerna om det är okej om man går upp och lägger sig redan vid åtta, efter middagen, och har överlagt med sig själv om det är etikett, men kommer till slutsatsen att det inte finns något realistiskt val. Killarna är ju vakna, och vi har umgåtts över maten… Gäsp.

Jag älskar mina jobb, just nu, och lär mig enormt mycket hela tiden, men detta med sömnen…