Enormt skojiga uppdrag får arbetsdagarna att bli långa under
en period framöver. Har fyra parallella, nu, men ett är kort och ett har en
diffus bortre parentes någon gång i slutet av 2015, så i praktiken är det mest
intensivt just nu, i uppstartsfaserna på de båda extrema.
Ikväll är det Mello! Fågel Fenix är ingenting mot den där
gamla uträknade elefanten som reser sig gång på gång, trots att den
dödförklarats av all expertis, inkluderat mig själv. Klart man måste se alla
snygga nummer i alla fall. Och… några låtar är helt okej, nästan bra. Och
fastän man kanske spydde av den lilla tunna mintkakan, var det ett bra kalas,
all in all.
Marsutmaningen ger mig powerwalks och träning varje dag,
plus sund kost och lätt eufori. Har dock inte vägt mig än. Skall bli utvägning
i slutet av månaden för att se om det blivit någon skillnad.
Mitt nya knark heter Tiles of the Simpsons och finns på spelsajten
y8.
Tonårsuppror och växtvärk är ljuvliga saker att få ha i sin
närhet. Liv! Utveckling! Filosofi! (Och en hel del skrik och bråk och
konflikter mellan barnaåldrarna och medling och varm choklad efteråt…) Nattliga
samtal när alla andra sover, om livet och identitet och oro och perspektiv, får
mig att minnas hur det var. ”Mamma? Sover du?” ”Nää.” Tass, tass, tass, eller Dunk, dunk, dunk,
beroende på barnafötternas storlek.
Veckans Lycka: Det har kommit en ny bok av Kate Atkinson!
Det är blå, molnfri himmel och vårsol ute och i trädgården
kommer det upp en massa små olikfärgade blommor. Gula, vita och lila små. En
vän som är trädgårdsarkitekt, såg dem en gång, men sade ingenting, fast jag vet
att hon tyckte de var småborgerliga och vanilj. Ofarliga och outmanande och
inte ens ironiska. Det var hon som för några år sedan hade med sig flera säckar
med lökar, som vi gemensamt och genomtänkt och med rätt stort besvär, stoppade
ner i jorden. Nu har jag ett hav av röda och svarta tulpaner att vänta i ett
hörn, och en skog av påskliljor i ett annat. Men… de små olikfärgade är FÖRST.
Veckans Bilmusik: VEM har bytt ut Världens Bästa Johansson-CD:n
mot Alan Parsons Project? Sjuttiotalssymfoniprettorock i min bil????
Konfronterade barnens far, som var så trött på ”dina gitarrgubbar”, att han som
överslagshandling greppade den första CD:n i hyllan han inte visste vad det
var, för att få ”nåt helt annat”. Mmm. Alan Parsons står ju på ”A”. Denna vecka har jag kört en hel del mil på
motorväg och sjungit med i låååånga fraser och hållit ut på samma ton under en
hel omkörning.
Skeppshult har i år kompletterat sin finaste cykel med
tillvalet TURKOSA fälgar! Habegär. Monark och Crescent har i år beslutat att
inte ge ut någon cykelkatalog! Skandal. Det är ju vårtradition att gå in på
cykelaffären, andas in lukten av cykeldäck och nytt, och hämta årets kataloger.
Man måste ju se om det kommit något som man gillar extra mycket. Skeppshult har
nu också en serie cyklar med retrofärger och retrotext på, som är så på
pricken! Bäst är färgen som finns på gamla geodetutrustningar och
liknande: grågrön finkornig Hammarlack.
Idag är det ledig dag, har jag bestämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar