Långsam Konst

Min kropp är ett konstprojekt. En mycket långsam happening. Skulle man se hela verket i alla dess delar, fick man ta två år ledigt och spänt bevaka varje sekund av sömn och vaka. Det går ju inte.

Och skulle jag bjuda in till vernissage, där besökarna fick se kroppen och känna lite på den, skulle det inte ge så mycket heller. Det besökarna då får med sig är ett NU, en momentanbild som blir så stillastående att man inte ens ser riktningen i rörelsen.

Filmen Boyhood (http://www.imdb.com/title/tt1065073/  https://www.youtube.com/watch?v=IiDztHS3Wos ) handlar om just det. Att fånga den långsamma rörelsen genom att vara intensivt i ögonblicket, samtidigt som ögonblicken läggs intill varandra, så man kan se rörelsen i skillnaderna, utvecklingen.

Dagens försök att fånga den mycket långsamma förändringen av min kropp, gick till som följer:

 

Tack till Jaime Hernandez!

 

Med måttband mätte jag omkretsen av min kropp vid var femte centimeter i höjdled, med början vid golvet. Jag stod med fötterna så tätt intill varandra det gick. Då fick jag en uppsättning längder som motsvarar mina kroppsmått. Vid axlarna bildar omkretsen inte en cirkel, direkt. Det är mera som en oval. ”Cirklarna” ligger inte heller centrerade kring en tänkt axel – bröstcirklarna är förskjutna framåt i siktriktningen och stjärtcirklarna är förskjutna bakåt.

Det struntar jag i!

Idén är nämligen att göra en schematisk rotationskropp utifrån måtten. Jag använder varje omkretsmått för att räkna ut radien på en cirkel som placeras vid den plats på min kropp, där omkretsen togs. Förbinds punkterna och roteras kring axeln, får man en rotationskropp som motsvarar hur min kropp ser ut just nu:

 

Om 10 kilo skall jag göra samma sak igen, och se hur rotationskropparna skiljer sig från varandra. Man kanske till och med kan fråga någon träslöjdare om den kan svarva till en 3D-modell?