Post Sovjet

 

 

 

Skolans fotbollsplan med vacker fond.
 

Första gången jag besökte skolan i Ukraina, var det ingen riktig kulturkrock när det gällde skola, undervisning, centralt innehåll etc.  Det handlar en del om brist på resurser, vilket var väntat, men samtidigt har läraren högre status både i klassrummet och i samhället. Man ställer också högre krav på eleverna – när de är 12 läser de matematik som svenska elever blir presenterade för först i årskurs åtta – som överkurs.

Det som slog mig var istället hur man valt att planera bebyggelsen. I Sverige har vi tydliga industriområden, bostadsområden, rekreationsområden, stadsbebyggelse… I denna lilla tätort utanför en större stad verkar det som om de tänkt ”tomt som tomt”. Allt är helt blandat! Boende, skola, industri, hagar…

Skolans närmaste granne är nån kemisk fabrik. Hallå! En SKOLA vägg i vägg med tung industri!!!  (Det sitter anslag i lärarrummen om vad man skall göra vid ev. kemiska utsläpp. Man skall kolla vindriktningen och gå vinkelrätt, klassvis, bort från skolan.)  Längs med skolan och fabriken finns en sjö/ ett vattendrag med större, äldre trävillor som säkert varit jättefina när de byggdes, fast himla nära fabriken. Ytterligare en bit bort finns betonghus och ett idrottscenter med skitstor rackethall, gymnastiksal, simhall, fotbollsplan utomhus, rundbanor och friidrottsgropar. Helt överdimensionerat; det är ingen hejd.  Och bostadshus där det får plats, lite mellan allt annat. Bibliotek. Det är dåligt med matställen och affärer (det finns bara en affär för motorsågar/större maskiner och en Optiker – inget man behöver till vardags) men man kan köpa saker på bensinmacken och äta inne på ett äldreboende om man ger personalen pengar.

 

Rekreationsområdet. Men se krafttornen i bakgrunden!
 

Vackert

 

Idrottsdag
 

 

Estetiken!