Vad som styr våra handlingar...

 

 

 

Det stod en kaka i fikarummet. En kladdkaka med kokos på, i aluminiumform. Det var tydligt att någon ställt dit den för att alla skulle få smaka.  En kniv låg stöttad mot formens kant och det var redan taget från kakan.

När Bertils ärm hakade i formen, for den ner på golvet och hamnade upp och ner. Bertil såg sig omkring. Han var ensam i rummet och ingen hade sett något.

Därför plockade han upp den pacmanformade chokladdiskusen och satte tillbaka den i formen och placerade den på bänken igen. Sådärja!

Men hallå..!

Vad är värst – att sabba en kaka som ändå snart skulle vara slut och ingen sakna

eller

att bjuda sina kollegor på kaka som är kontaminerad?

 Vad VINNER man själv på att återställa kakan om ändå ingen SÅG att det var man själv som AV MISSTAG hade ner den på golvet?

Ingen hade hållit det mot en, om man slängde en vidrig kaka.

Men att med flit få sina kollegor att äta kladdkaka med golvkladd på… DET är väl hemskt om något?

 

Sådärja!