Poesi i sjunde luckan, 2024

 Lennart Sjögren är 94 år.

Han lever och är aktiv. I år kom han ut med en ny diktbok; Regnbågen.

Det svindlar. Redan innan jag föddes höll han liksom...på. Målade och var elev hos Grünewald. Hans Lyrikdebut skedde 1958! Och sedan dess har han liksom...pågått. Alltid bra. Alltid kvalitet.

Jag har ännu inte läst Regnbågen, men jag har burit med mig några rader ur Lövskogselegier sedan typ gymnasiet. Det handlar om hur man förhåller sig till livet, när marken gungar, eller kanske i allmänhet.

När man brottats med rätt och fel, ropat i vinden och ingen hör, när man uppfattar att alla andra använder moral och rättsuppfattning som yttre attribut utan en inre kärna, en egen moralisk kompass, kanhända att man tappar tron. Är allt bara teater?

Sjögren låter vinden tala:

"Jag tyckte att tre möjligheter stod till buds: Den blinda. Cynikern. Farsen."

Jag gillar detta mycket! Har vi inte alla använt alla dessa strategier för att förhålla oss till olika situationer och förhållanden i Yrkeslivet och samhället i stort?

Den blinda: "Jag tror inte att det är så illa, Jag sköter mitt. Allt kommer att ordna sig. La Di Da."

Cynikern: "Alla är lika goda kålsupare. Jag litar inte på någon. Det är lika bra att jag också fuskar så jag inte blir ifrånsprungen. Så går det till i världen.

Farsen: "Det här är helt vansinnigt! (Leende:) Världen är vansinnig! Skål!"

Detta är ju förstås deprimerande. Återstår ingenting annat än att retirera in i dessa positioner? Framförallt tänker jag på att detta är positioner hos den som inte tror att den kan påverka vare sig sitt eget liv eller de större skeendena, Någon slags inlärd hjälplöshet. Men då, i slutet, kommer några förlösande rader som också handlar om hur det är dubbelt, det där med att frigöra sig från en bekväm reträttposition bland fränder:

"Jag tyckte att mitt antagande om de tre möjligheterna var fel. Jag for vidare och vidare, mera ensam än någonsin."

Ensam, men sann. Eller i alla fall sökande sin egen sanning. Plötsligt subjekt, till skillnad mot överlevnadsstrategier hos objektet.

Det är hoppfullt. 

Den Finska luckan - lucka 6, 2024

Mind the Missbildade Mumintrolls...

 

Idag är det fint. Idag är det Sibelius på högsta.

Och så är det Ismo Alanko och Sielun Veljet. Det finska vemodet som bara finns i Österbotten och i Tornedalen. Ljuset över gårdsplanen, potatislandet och längtan bort. 

Exakt såhär

Men när man sitter på en fancypancy bar i Paris, längtar man tillbaka, förstås.

Det är hit man kommer när man kommer hem.

I Finland är det helgdag och alla får vara hemma från skolan och börja julpynta, baka pepparkakor och så.

Och så är det lite som vår nobeldag, för i Finland är det nån fin bankett som direktsänds i TV på självständighetsdagen och så har det varit sedan TV började sända reguljärt i Finland, tror jag. Det är väldigt fint och högtidligt.

Till skillnad från Sveriges urvattnade nationaldag, som mest handlar om Taube och Flaggor och som egentligen är rätt sent påtänkt (1983) och rätt krystad (man hittade något historiskt att hänga upp dagen på, så man kunde fortsätta ha den på samma datum som Svenska Flaggans Dag, som från början lanserades av näringsidkare för merförsäljning) handlar Finlands Självständighetsdag om reella segrar och om att lyfta upp Lottor och Soldater. Mycket Runeberg blir det. 

Så idag ska vi, härhemma, förstås sätta igång årets pepparkaksbak! Vi skall spela Satumaa och alla andra tjustangolåtar samtidigt som vi dekorerar snirkligt med kristyr. 

Frank Zappas band framför Satumaa

Vi får väl se vad det blir i år. 

Luckan, den 5 december 2024

 

Jag har en missbrukarpersonlighet.

Då får man styra om sitt missbruk så att det inte blir destruktivt, fast det kan det å andra sidan bli ändå. Arbetsnarkomani är lömskt, eftersom man får en massa positiv förstärkning på vägen mot utbrändhet och havererat socialt liv. I grunden kan det handla om något så trivialt som ångesthantering. Och har man gott om ångest, måste man ha koll på sina strategier och hitta en balans i detta.

Det finns en hel solfjäder med copingmekanismer. Några som inte fungerar så bra i längden är självmedicinering med allt man kan tänka sig. 

Även jag har hittat ett sätt att dämpa ångest, stå ut lite till, använda som default och multitaskingsavledning i många, många år. Det har fungerat bra, men på senare tid har jag förstått att det inte hjälper mig längre. Jo, det är klart att det hjälper mot rastlöshet och ångest - ger mig ett rum som är strikt logiskt och ändå ger lätta dopaminkickar - men det börjar gå ut över mitt liv nu. Det tar mer än det ger.

Jag har varit utbildare i Polisens program för människor som lagförts för rattfylla. Rattfyllan i sig kan vara ett tecken på att personen har ett eskalerande bruk, och utbildningen  - Prime For Life - erbjuds till alla som fångats i en vägkontroll med en oroväckande hög promillehalt. Himla kul att få föreläsa och reda ut myter och "tyckande" kring detta med alkoholnormen! Det bästa är när man föreläser för en random grupp människor, som då inte haffats i någon vägkontroll: Man hänvisar till var aktuell forskning står i fråga om riskbeteende (frekvens och mängd) och hälften av folket tycker att det är larvigt lite som utgör gränsen "Amen vafan, då är ju ALLA alkoholister! Sådär lite är det väl ingen som dricker! och hälften tycker att "De där gränserna är alldeles för generösa!"

Ett tydligt tecken på att man utvecklat alkoholism, är när man tror att man bara ska ta EN öl, eller EN liten Wirre och sedan inte kan sluta dricka förrän pengarna eller alkoholen är slut.

Och nu är det samma sak för mig. Jag förstår ju, att det är helt jävla vansinnigt att sitta och spela samma monotona spel, om och om igen, när jag egentligen har en hel massa annat att göra. Men... "Bara EN gång till!" Nu har det gått så långt att jag kan sitta i TRE timmar i sträck, fastän jag VET att det är dumt och inkräktar på allt annat liv. 

Jag noterar att jag innan, tänker: "Bara EN omgång!" Och det är ju att tydligt tecken; när det inte blir bara den där gången. Och när man i samma spelsession fortsätter att säga: "Okej, nu har jag suttit för länge, men denna gången blir den sista!" Om och om igen, tills hela förmiddagen har gått.

Min decemberutmaning skall alltså bli att vara på avgiftning från det där spelet. Jag kanske skall försöka hitta något annat, mera konstruktivt, att ersätta det med. 

Men dåråva´, har ju alla andra en chans att komma ifatt i statistiken. Ett Spel består av tre nivåer. Det är lätt i början, men blir svårare på slutet. Det handlar om att rensa spelplanen på brickor genom att klicka bort brickor som ligger ihop med samma typ av brickor. När det inte finns fler brickor som gränsar till sina kompisar, får man Bomber för att skapa fler sammanhängande brickor. Man får olika mycket poäng beroende på hur många combos - kedjereaktioner - man får. 

Om man klarar att ta sig genom alla tre nivåerna lär man ha en poäng kring 15000. Mitt rekord är 15610.

Slå det!

Inkörsporten till Tyngre Droger

LUCKA FYRA 2024

 

Exakt såhär blir det. AI är min vän.

Om man blundar och spelar riktigt högt, händer grejer i huvet.

Klicka Här!

Och här!

Näe, det är inget sånt flum med någon speciell frekvens som ska öppna tredje ögat, eller ge en lucid dreams, eller transformera en till ljusvarelse eller... Nejnej. Det här är två fina exempel på Ädel-electronica. På samma sätt som traditionell Kinesisk musik stimulerar andra ställen i hjärnan än vår vanliga, taktdrivna tonartsbundna musik, öppnar denna electronicamusik upp för helt nya upplevelser vid lyssning.

Varsågoda, Kliv in i nya ljudlandskap. 

Vill man, finns det massor med electronica att upptäcka! 

Joulukalenteri 2024, Lucka 3

 

Jag har upptäckt att såna megamataffärer som ligger mitt i såna köpladoområden i utkanten av storstäder, har öppet 06:00-23:00 på vardagar.

Det är ju helt fantastiskt!

Så idag har jag bytt ut löpturen innan jobbet mot veckans Matinköp. Är man där prick 06:00, är man relativt ensam där och fixar inköpen smidigt och snabbt. Istället för en dusch åker man hem och lassar in allt i kyl och frys och är ändå på jobbet i tid. 

Lifehack!

Och så kan man löpa loss efter jobbet, när alla andra är och svettas i köpladeområdets megaaffärer.

Löpa och Köpa på udda tider är en sån vinst. Speciellt när man kommer hem på eftermiddan och det redan finns grejer hemma. Man känner sig så duktig.

Julkalender 2024, Andra Luckan

 Då har årets Julkalender på SVT dragit igång.

Vi befinner oss i fjällvärlden, men trots att det är december har ingen snö kommit. Det är barmark kring anläggningen som huvudkaraktärsfamiljen driver. Där är hela premissen: Utan snö - inga turister - ingen ekonomi. Om man nu skulle följa decembernarrativet med extremt uppretade röster som varje år tycker att det är för lite snö, ingen julstämning och alldeles för WOKE, med inkvoterade representanter för alla etniciteter och sexuella inriktningar, ser jag för min inre syn hur fåtöljtyckarna gemensamt reser sig och liksom låter Jul-harmen fylla sina kroppar, så bringorna spänns ut, ögonens blodkärl blir synliga och handens grepp kring 50-centilitaren hårdnar, när de kopplar: "Vafan, ska årets julkalender handla om samer och klimathysteri!" "NU JÄÄÄÄÄÄVLAR!"

Men kollar man vidare handlar det om spännande väsen och någon slags magisk förklaring till att just deras fjälltopp lämnats bar. Puh. 

Foto: Johan Philips

Då huvudpersonen drömmer att hennes avlidna aahka har ett viktigt budskap - call of adventure - tillsammans med tecknet: Tre svarta fjädrar, vaknar hon med ett ryck. När hon senare i skogen ser samma svarta fjädrar, förstår hon att drömmen är sann: Hon är utvald att genomföra uppdraget för att ställa iordning naturens obalans, så att snön kan komma och familjen kan fortsätta att bo och leva i området. 

Kul. Spännande. Magi. 

Men jag funderar på alla de gångerna då man själv vaknat med ett ryck, borstat av sig drömmen och gått till skola och jobb som vanligt. Och när man då fått en bekräftelse: Man MÖTER samma person som i drömmen, man HITTAR den konstigt formade stenen och man HÖR samma melodi som i drömmen, inifrån en öppen dörr... Då säger man till sig själv att inte vara barnslig nu, och går vidare i sitt vanliga liv. 

Kan du relatera?

Skall vi bilda en klubb?

Vi kamrerssjälar. 

Vi som aldrig vågade kolla bakom tillvarons kulisser. Vi som inte trodde att uppmaningen till äventyr gällde oss. Den Bilbon som i en alternativ tidslinje stannade hemma i sitt trivsamma hem och fortsatte brygga gott te och gillade det. Förnöjt. 

Kanske skall man inte, som i Martina Haags bok "Från och med Nu", skriva ner en massa önskade äventyr och upplevelser att beta av under ett år som en Bucket List. Kanske det räcker med att hålla ögon och öron öppna och att inte säga till sig själv att inte vara barnslig. Och att skriva ner EN önskan som man verkligen arbetar på att förverkliga under året som kommer.

Då väljer jag att se årets julkalender som ett rejält tecken och en hint om vad som är viktigt att ta tag i: I år skall vi banne mig dra igång den där återträffen i Kiruna, som vi började fixa med INNAN PANDEMIN och som har legat och puttrat i grytan sedan dess. Kokat torrt. 

Kollatips: Årets Julkalender

Julkalender 2024! Lucka 1

 

Den nya tiden är här. Vi håller förstås fast vid traditionerna, för vad kan vi annars göra?

Likt Sovjetmänniskan, som tvingats leva under repression och statliga lögner, utvecklar vi en sorts överlevnadsstrategi. Uthärda och utveckla en dubbelhetens humor, eftersom "alla" vet att alla ljuger.

Riktigt så illa är det förstås inte ännu i Sverige, men... Bekanta i andra länder uttrycker oro över "banned books" och "free speech". Ingen tror väl att man i en demokrati skall kunna bli fängslad enbart på grund av att man inte håller med den sittande regeringen? Eller att presstöd skall dras in, för att man inte följer samma linje som regeringen? Det vore ju verkligen att agera repressivt  - alltså icke-demokratiskt. Det man anklagar "andra sidan" för att göra. Hetsa mot press och journalister och utmåla dem som megafon för oppositionen, när deras arbete går ut på att granska. 

Det otänkbara blev just en möjlig realitet. Historien tog inte slut när muren föll. Kalla kriget är över men nu börjar något nytt. Telefonkatalogens sidor "Om Kriget kommer" var en anektdot, men nu kommer ett nytt gult häfte i våra brevlådor. Jag är inte orolig eller rädd. Jag konstaterar. 

Det lilla och det stora.

I det lilla är det fint. Vi har plockat fram alla lådor med jultextilier och glitter + tomtar och pynt,  storstädat inför första december och kommer snart glöggfryntligt logga in på SR och SVT Play för att begå julkalenderpremiär. 

I det lite större är det också bra. Ungdomarna är engagerade i internationella utbyten i naturvetenskap och matematik, vilket är kul. Fast ungdomar? De är ju vuxna nu. 

I denna första lucka kommer mitt bästa lyssnartips:

Hjärtslag, från 2011, som kommit tillbaka på P2:s hemsida. Fint och bra på alla vis. Lyssna på alla!

https://sverigesradio.se/artikel/har-hittar-du-samtliga-hjartslag