 |
| Mind the Missbildade Mumintrolls... |
Idag är det fint. Idag är det Sibelius på högsta.
Och så är det Ismo Alanko och Sielun Veljet. Det finska vemodet som bara finns i Österbotten och i Tornedalen. Ljuset över gårdsplanen, potatislandet och längtan bort.
Men när man sitter på en fancypancy bar i Paris, längtar man tillbaka, förstås.
Det är hit man kommer när man kommer hem.
I Finland är det helgdag och alla får vara hemma från skolan och börja julpynta, baka pepparkakor och så.
Och så är det lite som vår nobeldag, för i Finland är det nån fin bankett som direktsänds i TV på självständighetsdagen och så har det varit sedan TV började sända reguljärt i Finland, tror jag. Det är väldigt fint och högtidligt.
Till skillnad från Sveriges urvattnade nationaldag, som mest handlar om Taube och Flaggor och som egentligen är rätt sent påtänkt (1983) och rätt krystad (man hittade något historiskt att hänga upp dagen på, så man kunde fortsätta ha den på samma datum som Svenska Flaggans Dag, som från början lanserades av näringsidkare för merförsäljning) handlar Finlands Självständighetsdag om reella segrar och om att lyfta upp Lottor och Soldater. Mycket Runeberg blir det.
Så idag ska vi, härhemma, förstås sätta igång årets pepparkaksbak! Vi skall spela Satumaa och alla andra tjustangolåtar samtidigt som vi dekorerar snirkligt med kristyr.
Frank Zappas band framför Satumaa
Vi får väl se vad det blir i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar