Lennart Sjögren är 94 år.
Han lever och är aktiv. I år kom han ut med en ny diktbok; Regnbågen.
Det svindlar. Redan innan jag föddes höll han liksom...på. Målade och var elev hos Grünewald. Hans Lyrikdebut skedde 1958! Och sedan dess har han liksom...pågått. Alltid bra. Alltid kvalitet.
Jag har ännu inte läst Regnbågen, men jag har burit med mig några rader ur Lövskogselegier sedan typ gymnasiet. Det handlar om hur man förhåller sig till livet, när marken gungar, eller kanske i allmänhet.
När man brottats med rätt och fel, ropat i vinden och ingen hör, när man uppfattar att alla andra använder moral och rättsuppfattning som yttre attribut utan en inre kärna, en egen moralisk kompass, kanhända att man tappar tron. Är allt bara teater?
Sjögren låter vinden tala:
"Jag tyckte att tre möjligheter stod till buds: Den blinda. Cynikern. Farsen."
Jag gillar detta mycket! Har vi inte alla använt alla dessa strategier för att förhålla oss till olika situationer och förhållanden i Yrkeslivet och samhället i stort?
Den blinda: "Jag tror inte att det är så illa, Jag sköter mitt. Allt kommer att ordna sig. La Di Da."
Cynikern: "Alla är lika goda kålsupare. Jag litar inte på någon. Det är lika bra att jag också fuskar så jag inte blir ifrånsprungen. Så går det till i världen.
Farsen: "Det här är helt vansinnigt! (Leende:) Världen är vansinnig! Skål!"
Detta är ju förstås deprimerande. Återstår ingenting annat än att retirera in i dessa positioner? Framförallt tänker jag på att detta är positioner hos den som inte tror att den kan påverka vare sig sitt eget liv eller de större skeendena, Någon slags inlärd hjälplöshet. Men då, i slutet, kommer några förlösande rader som också handlar om hur det är dubbelt, det där med att frigöra sig från en bekväm reträttposition bland fränder:
"Jag tyckte att mitt antagande om de tre möjligheterna var fel. Jag for vidare och vidare, mera ensam än någonsin."
Ensam, men sann. Eller i alla fall sökande sin egen sanning. Plötsligt subjekt, till skillnad mot överlevnadsstrategier hos objektet.
Det är hoppfullt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar