Seriös Journalistik

The magic 8-ball har alla svar!

 

Vi lever i en spännande tid.

Rysslands ekonomi ser ut att krascha, samtidigt som Putin vill återupprätta Ryssland som stormakt.

I Sverige har vi ett oklart parlamentariskt läge, där ett block förväntas genomföra det andra blockets budget och ett parti som ingen vill samarbeta med, hotar att ställa till kaos om de inte får gehör för en fråga som 87% av väljarna prioriterat ner.

Fast det är ju mera hanterbart att bry sig om sånt, än att lyfta blicken och börja ta tag i riktigt besvärliga och komplicerade problem som global uppvärmning och kollapsade ekosystem.

Nä, då blir det alldeles för jobbigt. Vilken tur att det är bra på TV ikväll!

Så, för att erbjuda service och trygghet, kommer jag och The Magic 8-ball nu att besvara Svenskens allra mest brännande frågor, så kan alla sova lugnt sedan.

 

Fråga: Kommer styrräntan att ligga kvar på noll under hela 2015?

Svar: Go for it!

 

Fråga: Är Ryska flygplan och Ubåtar enbart Cannabisfantasier?

Svar: Who knows?

 

Fråga: Den kände skådespelaren, misstänkt för våldtäkt – är han bara ute efter rubrikerna?

Svar: Looking good!

 

Fråga: Kommer Svenskarna att resa sig som en man och kräva FLERA matlagnings- och baknings- program med tävlings-, mys- eller kändisinslag?

Svar: Absolutely not!

 

Fråga: Är Roy Andersson Hugo Rask?

Svar: Forget about it!


Fråga: När jag senast träffade mina vänner för en fika lade jag märke till att de under konversationen titt som tätt drog upp sina mobiler. Detta reagerade jag starkt på. Jag anser att det är otrevligt att rikta sin uppmärksamhet mot elektronik när vi har träffats för att prata och umgås. Min fråga är: Visst är det väl ändå respektlöst att sitta med sin mobil i sociala sammanhang?

Svar: Don´t bet on it!

 

Fråga: Blir det en vit jul?

Svar: My sources say no.

 

Fråga: Kommer Pigge Werkelin att komma upp till minst fem comebackartiklar om sig själv under 2015?

Svar: Who knows?

 

Fråga: De där skumma killarna som i flock sitter på parkeringshustak, går nerför gator, hänger i gathörn… De pratar inte med varandra heller, bara agerar tillsammans i likadana kläder. Jag tycker de är ett störande och lite skrämmande inslag i gatubilden. Kommer det att lagstiftas om att de får deporteras tillbaka till Dressmanland?

Svar: I have my doubts.

 

Fråga: Såg du matchen?

Svar: Looks good to me.

 

Fråga: ”Helena Bergström i tårar i Stjärnorna på slottet” Är det en autentisk rubrik, den mest troliga datorgenererade rubriken utifrån alla rubriker de senaste tio åren, eller en oneliner från Jonas Gardells nya scenshow?

Svar: Du kan bara ställa ja- och nejfrågor till The Magic 8-ball.

 

Fråga: Är detta Woody Allen?

 

 

Svar: Absolutely Not!

 

Fråga: Finns det några snälla barn?

Svar: Yes.

 

Fråga: Är Annie Lööf en robot från rymden?

Svar: Looks good to me.






Mobiltelefonfrågan kommer direkt från Magdalena Ribbings etikettspalt i DN. Den var perfekt - exakt den rätta tonen, så jag lånade...

Överdos och Motgift

 

 

Populärkulturens…

Tugga på ett gammalt tuggummi                           Simma i glitterhav i solnedgång

 Mikael Persbrandt                                                      Tommy Berggren

Kränkthetsbattle                                                         Lösningsinriktat

James Bond                                                                 Sherlock

Beckfilmer                                                                   Mannen på taket

TV-galor                                                                      Musikhjälpen

Anders Timell                                                              Erik Schüldt


 

Feber

Ligger däckad i soffan med hög feber och rinnande näsa.

Allt rinner. Tårarna rinner. Med stigande kroppstemperatur ökar blödigheten.

Det är Musikhjälpen på TV och det är så FINT att man före jul varje år verkligen lyfter upp ett brännande hjälpbehov och visar att alla kan hjälpa till med lite eller mycket. Varje krona räknas.
Det är ett sådant engagemang.

Gråter lite i feberdimman och somnar en stund.

Vaknar.

Det är ju LÖRDAG. Helt sanslöst - Barnkanalen på SVT har världens bästa lördagar. De har inte gått ut och slagit på stora trumman, utan kallar det t o m Hemlig Lördag. För de som letar. För de som hittar dit. Å ena sidan vill jag hålla det lite hemligt, men å andra sidan måste jag tipsa om detta FINA som bara händer på lördagarna...

De har nämligen långfilmslördagar nu och det är inga dassiga massproducerade långfilmer eller Staffan Götestam i trikåer, utan RIKTIGA, BRA filmer eller teaterföreställningar! Det är en sån kvalitet! De har t ex visat TOTORO! Man blir helt varm i hjärtat över omsorgen och kvalitetstänkandet.

Och när hjärtat då ändå är varmt, kommer man att tänka på Minimello, där barns inskickade artister, gjorda av toarullar, får en varsin låt och en varsin röst att tävla med. Det är fantastiska låtar, skrivna av "riktiga" musiker och textförfattare, och med "riktiga" artister som röster. Det är en sådan respekt för barnens alster och för tittarna. Så väl genomfört. Seriöst och med glimten i ögat.

Och så kommer det lite tårar igen.
Det är förkylningen! Det är förkylningen! Somnar under filten igen.

Vaknar av att barnen kommer hem från kompisar. De är för stora nu, men blödiga mamman fortsätter att älska Public Service och Bolibompa. Och ikväll kommer de stora barnen att sitta framför Bolibompa även fast de är för stora, för nu har de fått smak på Japansk Animerad Film, och ikväll är det Lånaren Arrietty av Hayao Miysaki!


Pst! Missa inga guldkorn! http://blogg.svt.se/barnkanalen/

Post Sovjet

 

 

 

Skolans fotbollsplan med vacker fond.
 

Första gången jag besökte skolan i Ukraina, var det ingen riktig kulturkrock när det gällde skola, undervisning, centralt innehåll etc.  Det handlar en del om brist på resurser, vilket var väntat, men samtidigt har läraren högre status både i klassrummet och i samhället. Man ställer också högre krav på eleverna – när de är 12 läser de matematik som svenska elever blir presenterade för först i årskurs åtta – som överkurs.

Det som slog mig var istället hur man valt att planera bebyggelsen. I Sverige har vi tydliga industriområden, bostadsområden, rekreationsområden, stadsbebyggelse… I denna lilla tätort utanför en större stad verkar det som om de tänkt ”tomt som tomt”. Allt är helt blandat! Boende, skola, industri, hagar…

Skolans närmaste granne är nån kemisk fabrik. Hallå! En SKOLA vägg i vägg med tung industri!!!  (Det sitter anslag i lärarrummen om vad man skall göra vid ev. kemiska utsläpp. Man skall kolla vindriktningen och gå vinkelrätt, klassvis, bort från skolan.)  Längs med skolan och fabriken finns en sjö/ ett vattendrag med större, äldre trävillor som säkert varit jättefina när de byggdes, fast himla nära fabriken. Ytterligare en bit bort finns betonghus och ett idrottscenter med skitstor rackethall, gymnastiksal, simhall, fotbollsplan utomhus, rundbanor och friidrottsgropar. Helt överdimensionerat; det är ingen hejd.  Och bostadshus där det får plats, lite mellan allt annat. Bibliotek. Det är dåligt med matställen och affärer (det finns bara en affär för motorsågar/större maskiner och en Optiker – inget man behöver till vardags) men man kan köpa saker på bensinmacken och äta inne på ett äldreboende om man ger personalen pengar.

 

Rekreationsområdet. Men se krafttornen i bakgrunden!
 

Vackert

 

Idrottsdag
 

 

Estetiken!
 

 

 



Långsam Konst

Min kropp är ett konstprojekt. En mycket långsam happening. Skulle man se hela verket i alla dess delar, fick man ta två år ledigt och spänt bevaka varje sekund av sömn och vaka. Det går ju inte.

Och skulle jag bjuda in till vernissage, där besökarna fick se kroppen och känna lite på den, skulle det inte ge så mycket heller. Det besökarna då får med sig är ett NU, en momentanbild som blir så stillastående att man inte ens ser riktningen i rörelsen.

Filmen Boyhood (http://www.imdb.com/title/tt1065073/  https://www.youtube.com/watch?v=IiDztHS3Wos ) handlar om just det. Att fånga den långsamma rörelsen genom att vara intensivt i ögonblicket, samtidigt som ögonblicken läggs intill varandra, så man kan se rörelsen i skillnaderna, utvecklingen.

Dagens försök att fånga den mycket långsamma förändringen av min kropp, gick till som följer:

 

Tack till Jaime Hernandez!

 

Med måttband mätte jag omkretsen av min kropp vid var femte centimeter i höjdled, med början vid golvet. Jag stod med fötterna så tätt intill varandra det gick. Då fick jag en uppsättning längder som motsvarar mina kroppsmått. Vid axlarna bildar omkretsen inte en cirkel, direkt. Det är mera som en oval. ”Cirklarna” ligger inte heller centrerade kring en tänkt axel – bröstcirklarna är förskjutna framåt i siktriktningen och stjärtcirklarna är förskjutna bakåt.

Det struntar jag i!

Idén är nämligen att göra en schematisk rotationskropp utifrån måtten. Jag använder varje omkretsmått för att räkna ut radien på en cirkel som placeras vid den plats på min kropp, där omkretsen togs. Förbinds punkterna och roteras kring axeln, får man en rotationskropp som motsvarar hur min kropp ser ut just nu:

 

Om 10 kilo skall jag göra samma sak igen, och se hur rotationskropparna skiljer sig från varandra. Man kanske till och med kan fråga någon träslöjdare om den kan svarva till en 3D-modell?


 

En annan nivå

 

Bild: Richard Young - In the kitchen

 

Jag skulle vilja slå ett slag för detta med att ljudsätta och musiklägga sin vardag. I huvudet har man en  jukebox som helt utan kontroll plockar fram låtar som man går omkring med, vare sig man vill eller ej. Vissa gillar man inte ens och gör allt för att bli av med. Andra går man och nynnar på rätt förnöjt och tycker det hjälper en i vardagen.

Jag arbetade med en utställning en gång; skjutsade, byggde och hängde i en vecka innan vernissagen, hela tiden med en peppande och uppmuntrande låt i skallen. Jag trallade i bilen, på stegar och vid ljussättning. Högt. Med nedvevade rutor och bland folk.

Kom på sedan, att det kanske inte var den lämpligaste låten… https://www.youtube.com/watch?v=MD6oDnm43HA

 Ett sätt att bli av med hjärnans irriterande val, är att själv välja. Sätta på det man vill ha. Walkman och MP3. Blandband och Spotify.

Fast denna enorma frihet blir också rätt… förutsägbar i längden. För även om man har hela världen samlade musikskatt i sin mobiltelefon, är det ändå den egna fantasin som sätter gränser för hur mycket man vidgar eller fördjupar sin världsbild. Klart man inte skall ändra ett vinnande koncept – jag skulle aldrig våga byta ut Jan Johansson eller Jaques Loussier när man skall in i kreativt, tidsupplösande flow, men till vardags…

När man stått och diskat till Roxy Music några gånger känns det ganska… gjort, så jag har experimenterat lite.

Mina allra bästa tips följer nedan! Testa! Kommentera gärna och kom med egna förslag!

Bilkörning: Hela soundtracket till ”Drowning by Numbers” – allt man ser blir meningsfullt och det känns som om mänskligheten ändå inte är dömd att gå under av rent feltänk och ignorant idioti. (Ja, man måste få fly verkligheten ibland)  https://www.youtube.com/watch?v=3NRzj0JZk9M

Häftigt gräl:  https://www.youtube.com/watch?v=KxibMBV3nFo    

Med denna i bakgrunden, högt, blir grälet en surrealistisk happening!

Diskande: https://www.youtube.com/watch?v=aF6fm783kno  

Det är inte särskilt glamoröst, men det FÖRHÖJER varandet rätt rejält. Om man rör sig lite till musiken också, släpper allt man trodde sig veta om sig själv, och man upptäcker nya sidor som aldrig fått komma fram innan.

Cyklande:

https://www.youtube.com/watch?v=kPUTh6Ek1C8&list=RDkPUTh6Ek1C8#t=37 

Den lurar en att ta i mer än man borde. Lårmusklerna smärtar rejält nästa dag.

Strykning, tvätt och klädlagning: https://www.youtube.com/watch?v=DUmq1cpcglQ

Man får liksom känslan av att man bär världens öde på sina axlar. Allt beror på mig nu. Jag skall tvätta, jag skall stryka, jag skall inte ge upp. Drama i tvättstugan. Å, ni skulle varit med när jag lade in en 60-tvätt! Hjältedåd att föra vidare till kommande släktled.

Matlagning: Släck ner i köket, ta fram de vassa knivarna, låt örhängena klirra och märk hur mycket bättre man hackar grönsaker och styckar kött iförd stilettklackar! Inse att makaroner och falukorv blir så mycket roligare att tillaga om man går in i en annan roll i dessa 40 minuter! Istället för att trött servera tråkmat, får man ny energi av miniverklighetsflykten och serverar korven med mycket blodröd ketchup. Leende och med något vidgade pupiller. https://www.youtube.com/watch?v=s6JATFGeJlM

 Spela HÖGT!!

(nannann)

Andas in - Andas ut

På min bloggkurs säger de att det är viktigt att uppdatera bloggen ofta och regelbundet, annars tror människor att bloggen somnat. Då slutar de gå in och kolla.

Detta är alltså ett sånt Fingal Olsson- inlägg, för att visa att det rör på sig.

Men till mitt försvar kan anföras att det är December, allt skall summeras, viras in i glitter, tändas och nedräknas. Man skall mingla och middaga och lussefira och julfesta. Och idag var de stora punkterna på programmet: 1) Sova efter gårdagens/nattens högtidligheter (kostym- och långklänningsmiddag) 2) Få en orange tand hos min tandläkare, i väntan på en riktig i porslin, samt 3) Konstruera bedömningsinstrument för test i Kemi.

Med alla dessa grejer avklarade återstår då bara att ropa ut i sajberrymden: "Nej, gå inte! Snart kommer ett mycket bättre inlägg! Imorgon! Jag lovar!"