En dans på Rosor

Älska Vardagen!

Vaknade halv fem med papper i hela sängen. Samlade ihop pappren och mig själv och stapplade in i duschen, efter invägning. Jobbade vidare med pappren på väg till jobbet. Patrulltjänst. Kaffe.
Förberedelser inför utvärdering och en hel massa dokumentation. Mera papper. Personalmöte.
Kaffe. Sorterade andra papper och häftade ihop dokument som hörde ihop. Te. Språngmarsch mot väntande mannar, som fick nya instruktioner och material. Pepp.
Producerade nya papper och sammanfattade andras papper. Bra arbeten! Tillfredställelse.
Kaffe.
Korrläsning av papper på väg hem. Mat. Dåligt samvete över dålig simultanförmåga. Borde jobba samtidigt som Mat och Bolibompa. Nu pappersarbete i sängen!

Så går en dag från våra liv...

Rommel och Jag

 

Iofs. Engelsmän, men ändå... Plagget till höger!
 

 

Ett av mina bästa plagg är min Ökenkrigartröja. Den är gjord någon gång i mitten av 1900-talet, i någon slags Ylle/syntetblandning. Mest Ylle, för den luktar Ull, och har självrengörande egenskaper. Passar till ALLA kläder och i ALLA väder. Som stilbrytande kontrast till spetsklänning och som självklar fiskartröja i Nordnorge. Som förstärkningsplagg under skaljacka och som ytterplagg. Som kudde vid övernattningar i fält och som stötdämpare runt laptopen i ryggsäcken.

I öknen, där natten faller snabbt och är KALL (inga sommarnätter!) fungerar den som en termos – man behåller värmen inuti tröjan, men den andas samtidigt, så det blir inte fuktigt och instängt. När så solen går upp på morgonen, fungerar den återigen som en termos: Den blir som en sköld mot de varma strålarna och man kan gå omkring i behaglig temperatur nästan fram till lunchteet. Vid en inspelning i ökenmiljö, där jag var scripta, var den till oerhörd hjälp! När alla andra höll på att dö, satt jag sval och oberörd och noterade tagningar och klaffar i min Ökenkrigar. Fältmässighet, på min ära!

Och det är inte slut! Ytan på ylleplagget är tovigt och liksom vattenavstötande. I duggregn stannar dropparna på ytan, behåller sin runda form och tränger INTE in i tröjans inre skikt. Inuti tröjan är man varm, torr och glad, fastän människor runt en slabbar omkring i värdelösa, plötsligt kollapsade moderna plagg som nått sin funktionsgräns.

Jag minns inte hur länge jag haft min Ökenkrigartröja. Jag gissar att den alltid funnits i familjen och att den mest råkat hamna hos mig. Är lite rädd att brorsan skall se den och säga: ”Har DU Ökenkrigar!?” och att jag skall bli tvungen att gå med på delad vårdnad, så jag försöker se till att inte ha den när jag träffar honom.

 

Nystart!

Bara 16 kilos övervikt!

Kursen startar igen!

Ser fram emot att lära mig hur man hanterar kommentarer, hur man gör en länk som folk kan trycka på och hur man skapar en ”sida” på sin blogg.

Sommaruppehållet har inneburit Turné upp till Manndalen (Norge) och ner till Köpenhamn (Danmark). På vägen tappade jag tre kilo rent späck, vilket jag firade med ateljéfotografering, för att minnas hur smal jag kände mig, vid 16 kilos övervikt. Fördelen är att rynkorna spänns ut, så man inte ser så gammal ut.

Höststarten har hittills inneburit uppstart för roligt projekt (första avstämning och utvärdering vecka 43!) och intressant psykologisk närstudie. (Rekommenderar alla att gå in på Flashback och söka på Terje Hellesö, för att hitta ett liknande fall. När jag lärt mig att göra länkar skall det gå att klicka härnånstans för att komma dit direkt.)

Vidare blir den stora utmaningen att klara av att gå upp klockan fem varje arbetsdag. Inte för att själva uppstigandet smärtar, utan för alla ensamma nattimmar man missar om man måste lägga sig senast 22.00.

Nu börjar det!

Sveriges äldsta tonåring

Lasse Lönndahl!

Med sitt pojkaktiga utseende och sin distinkta, men ändå svävande frasering, blev han på 50-talet Tonårsidol av den typen som även föräldrar kunde fördra.  (I motsats till tex. Alice Cooper) Svärmorsdröm och svärfarsdröm och – kors i taket – säkert även småbrorsornas drömstorasysterssnubbe.  (I motsats till tex. Björn i Saltkråkan, som Malins småbrorsor gjorde allt för att skrämma bort) Han blev allt äldre, men sålde fortfarande mängder av skivor i det svenska folkhemmet. Som flitig gäst och programledare i diverse underhållningsprogram i Radiolan, i Televisionen och i roller på vita duken, framstår han som den typiska svenska underhållningsartisten.

 ”Å så slänger vi in Lasse Lönndahl!” Jubel i redaktionsgruppen. Vilket genidrag! En lika folklig och omtyckt artist som oförarglig och liksom… tung ändå. Och så den ungdomliga fräschööören! (SVT Nöje,  1986)

Den där psykologiska mekanismen som låter oss behålla våra föreställningar, långt efter att de förlorat all relevans, kan ställa till det rejält. Omger man sig med människor med samma mentala föreställningar och/eller ja-sägare, blir det bara konstigt.

Vi måste ha den SNYGGASTE killen och den SNYGGASTE tjejen i den nya storfilmen!

Ok – vem är snyggast? Sean Connery, förstås. Han har ALLTID varit snyggast. I alla fall sedan jag var barn. Och min mamma håller med. ALLA tycker att Sean Connery är snyggast. James Bond, liksom. Klart vi skall ha honom. Så tar vi in hon, snyggingen Catherina Zeta-Jones! Snyggast i branschen!

Så släpps en film där 27-årige bruden trovärdigt skall falla för 70-åringen...

 

Entrapment
 

 

 

Nu när TV4 skall göra ytterligare ett mysfeelgoodprogram i genren ”Sköna snubbar hälsar på intressanta människor/gör intressanta saker/reser till främmande land”, har de lagt pannan i djupa veck. Vilken skön snubbe/snubba skall man ta nu då? Filip och Fredrik… Carina Berg…. Nån Kock…. Det är ju gjort. Kan Bosse Bildoktorn komma hem till kändisar och laga deras bilar och liksom komma under skinnet på dem? Anne Lundberg körde ju BIL med kändisar – fasen att SVT hann före! Nu känns ju bilvinkeln lite GJORD.

”Men… såhär då?” (Redaktionsgruppen lutar sig fram mot Stella; nybliven redaktör för programmet, efter dåligt betalt slit i produktioner som blivit succéer, mycket beroende på henne och nu äntligen belönad med en hyfsat betald tjänst och en vit bil med en stor fyra på, som hon får använda i tjänsten) ”Jag tänker… en frispråkig, ifrågasättande tonåring, på besök i miljöer en ”vanlig” tonåring aldrig kommer i kontakt med. Lite fräck KULTURKROCK, sådär…”

En annan redaktionsmedlem är skeptisk: ”Men, alltså, blir det inte lite provokativt då? Var finns Feelgood i det hela?”

Stella: ”Nämen, det skall ju vara lite mysigt, typ: ”Haaaar man nåt sexliv när man sitter på serviceboende?” Å så fika på pensionärsdagrummet och så skrattar nån fräck gammal tant och säger nåt ekivokt…”

Den Skeptiske igen: ”Jamän, vi kan ju inte ta nån tonåring från gatan, bara. Det kan ju bli fel. Vi måste ta nån som tittarna gillar från början. Nån liksom charmig, etablerad rebell… Gina Dirawi!”

Stella: ”Okej, Sebastian, om du köper ut henne från SVT med dina privata miljoner…”

 

Nu går redaktionen och fikar och jag hör den exalterade sportkommentatorrösten i mitt inre i detta laddade ögonblick: ”Skall de göra en Lasse Lönndahl?”

Jodå. Mycket riktigt. När de är tillbaka från fikat (automatkaffe och den obligatoriska tunna kakan med choklad i botten) har de fallit tungt i Lasse Lönndahlgropen. Den, som skall sitta och leka sanning och konsekvens med Gamlingarna och vara en Fish Out Of Water på servicehuset i sin rebelliska frispråkighet, är en Adlig 60-åring med intresse för Karl Gerhards revykonst, själv snart pensionär.

Lasse Lönndahl får ursäkta, men nu är det väl ändå dags, att vid 82 års ålder, lämna epitetet ”Sveriges äldsta tonåring” vidare till nästa generation?

60-åringen
 

Uppdatering! Läs del 2 här!

 

Var är Reinfeldt?

Vännen med osviklig Gaydar tycker att Reinfeldt gjort helt rätt som bara ”försvunnit” efter valrörelsen:

”Han är värd en lång semester i Berlin med sin partner! Tänk, för åtta år sedan hade det varit otänkbart med en Homse som partiledare för det högraste, värdekonservativaste partiet med homonjugg agenda. Fatta vad han offrat! Cover-up-äktenskap och barn som fasad… Nu slipper han smyga och smussla! Samhället har blivit öppnare och han gick i Prideparaden i år! Faan vad jag unnar honom att bara släppa allt och åka på LOVE-semester!”

Själv vet jag inte vad jag skall tro, men ÄR det så, unnar jag honom allt och lite till, med grädde på.




Uppdatering: http://www.dn.se/nyheter/varlden/kim-jong-un-har-forsvunnit/

Uppdatering: http://viralt.aftonbladet.se/9-roliga-reaktioner-pa-att-anders-borg-och-dominika-peczynski-ar-ett-par/

Uppdatering: http://www.aftonbladet.se/incoming/article20470551.ab (Putin har också försvunnit)


 

 

Summering av Sommaren

Skynda dig!

Med kroppen full av kaffe och huvudet fullt av bomull

och öronen fulla av musik från Australien

känns det som om detta stillastående
i trettiogradig värme
gärna får fortsätta
tills vi alla somnar ifrån alltihopa och dör.

 

Ingen kommer att öppna garderobsdörren
för den inpressade, krampaktigt glömda realitetsröran.
Stänger man av filmen innan mordet
kommer det aldrig att inträffa.

Omdömet

Ur lämplighets- och intelligenstest vid mönstring till Svenska försvaret. Uppskattad tidsperiod 50-60-tal.

Läs igenom och begrunda hur DU hade svarat, innan du läser vidare och kollar svaret längre ner.

 

Enligt mönstringsenhetens psykologer är det absolut sämsta att göra, svaret B.

De två ”Godkända” svaren är D och/eller  F.

 

Det märks att tiderna förändras…

Det bästa är, att svar C: ”Ge förövaren ett kok stryk”, INTE är den sämsta lösningen på uppkommen situation.

 Idag verkar det som om våld i alla former ALLTID är sämst, och per automatik innebär att den som tar till våld förlorar. Erkänn att din hand också ryckte till, betingat, och att du andades ut när du trodde att du hade i alla fall ETT klockrent svar klart. Pilutta!

Men förr kunde man fortfarande säga som det var: Att ibland är ett kok stryk till rätt person ej att förakta.

 

Fast, alltså, min lilla reflektion är väl att man INTE LÄMNAR SITT VAPEN UTAN UPPSIKT under några som helst omständigheter. Man borde ge den där typen en läxa! Om jag nu häller lite vatten…