Tvivelsutan,
slut i rutan.
![]() |
Fulvin |
Om man nu har lite panik inför julklappsutdelningen, pengarna är slut och alla affärer är stängda, då kan man alltid göra ett fint presentkort.
En av mina bästa presenter jag fått, var att tillsammans med givaren (en kompis), gå en kurs!
På presentkortet stod typ, att det skulle vara kul att göra saker tillsammans, eftersom vi sågs så sällan numera. Och så skulle vi tillsammans välja en kurs som vi ville gå! Lycka! Vi gick en kurs i dans, som sedan blev fler. Kul!
Så att ge bort en kurs på sitt presentkort är en bra idé. Andra bra presentkortsidéer:
Konsert med band/artist man kommer överens om
Spa tillsammans, kanske även med respektive
Äventyrsbana/fallskärmshoppning/luftballong/klättring/forsränning/islandshästridning etc.
Lyxrestaurang (gärna med hela kompisgruppen, som lägger ihop till personens kuvert)
En helkväll med mat och bio
Mer grejer man kan ge presentkort på, är ju hushållsnära tjänster. En av mina bästa, är när en vän som är arborist, kommit hem och rensat träd och buskar på fulväxta grenar (och dessutom "möblerat om", anlagt uteplats och planterat syrener).
Barnvakt
En dags butlerjobb (städ, tvätt, matlagning, silverputsning osv.)
Något man själv är bra på, som man kan berika mottagarens liv med. Om man är en fena på heminredning eller styling, eller på att fixa ordning och förvaring, kan man ge en dag hemma hos. Eller om man kan ekonomi, kan man hjälpa till att styrsla till lån och konton och öppna ett aktiekonto. Eller om man kan bilar... Osv.
Man kan också fixa ett medlemskap i någon klubb eller sammanslutning. Ej något politiskt parti. Det kan bli fel. Men litterära sällskap och liknande är perfekt! Johnny Bode-sällskapet, Povel Ramel-sällskapet, Fakirensällskapet osv.
Eller så kan man köpa en stor, genomskinlig burk och fylla med monokromt godis: Enbart Gröna godisbitar, eller enbart vita, eller enbart orangea osv. Lösgodisaffären är din bästa vän, när allt annat är stängt. Knyt ett band runt burken i samma färg som godiset.
Alkohol är absolut sista utvägen när inget annat går att fixa. Bra: Oöppnad flaska ur det egna förrådet (vilket kan bli dyrt om man skäms för att ge bort fulvin, och måste offra jättefint, som man har hemma). Har man tur, finns oöppnad calvados. Bättre: Egengjord glögg eller egengjord likör. Bäst: Egenkurerad ölblandning. Eller toksprit man köpt utomlands, för bizarrofaktorn.
Choklad i alla former och finlakrits är också fint.
Gissa Temat!
Jo, man kan gissa även om man inte klickar på länkarna. Alla dessa artister har skrivit/framfört hitlåtar på samma tema.
Men den bästa låten på temat måste vara DENNA.
Jaha, då får man lyssna på den om och om igen och riktigt komma in i stämningen. Ta fram tvärflöjten, manchesterbrallorna, träskorna och Pippi-tröjan. Baka fullkornsbröd. Dricka örtte.
annalaura_art |
Vi har just haft fullmåne. Lågt har den stått också, så man luras tro att den är större än vanligt, fast den faktiskt befinner sig så långt borta den kan, just nu. (Eg. den 24 dec)
Men just idag är det annat fint på gång. Idag är det årets mörkaste dygn. Sedan vänder det.
Just där jag befinner mig, är solen ovanför horisonten endast 6 timmar och 20 minuter, med början strax efter halv nio på morgonen. I Kiruna kommer solen inte ens upp över horisonten.
Det gör att det nu är perfekt att vända upp ögonen och kolla på natthimlen. I USA svärmar det omkring drönare, vilket tycks sätta igång en massa galna teorier, men här i Sverige kan vi lugnt gå ut och kolla på Meteorskuren Ursiderna, natten till söndag. Du behöver inte hålla dig vaken länge; maximum beräknas till kl. 00:49. Det kan komma upp till 20 Meteorer i timmen. Håll koll! Ha med varm glögg!
Detta är så kul!
Är man lagom gammal, kommer man att utbrista: "Ja! Precis en sådan hade jag!" Och "Den tröjan hade en i min klass!"
Jag hade exakt en sån kub med kulor, och exakt en sån marionettstruts som i filmen, du kan se HÄR
Såhär presenteras den 7 minuter långa filmen om Julklapps-/presentbekymmer: "Vad ger man om man inte har en aning? Och vad ger man till den som redan "har allt"? Denna film från 1977, ger förslag på nonsensgåvor utan funktion..."
Foto: hytographics, Schutterstock |
Nu är det bara 5 dagar kvar till jul.
Då är det väldigt lätt att snöa in på allt man själv måste hinna med inför julen. Allt man ska köpa; mat och presenter... Allt man ska göra: Julkonserter, julbord och sammankomster, avslutningar och avtackningar... Allt logistikroddande för att få ihop allas kalendrar inför helgerna...
Jodå. Det är fint.
Men vi får inte glömma att Ukraina behöver vårt stöd. Vi måste stå fast och inte känna att "nu har vi givit så mycket och engagerat oss nog, så nu får de klara sig själva". Det är uthålligheten som försvagar Putins ekonomi i längden. För kriget förs inte bara med vapen i Ukrainas olika regioner. Kriget förs ekonomiskt - denna ryska mobilisering äter sakta upp Rysslands ekonomi - , via desinformation på internet och genom villiga Putinmedlöpare som mer eller mindre medvetet bidrar till att märkliga beslut fattas i olika länder. Beslut som gynnar Putin. Och det behöver inte vara sofistikerat heller. Bara det bidrar till kaos i väst, gynnar det Putin.
Så nu är det superviktigt att vi inte lyssnar på desinformation, inte vacklar i vårt beslut att stödja Ukraina. Uthållighet. Den vanliga människan på gatan i Moskva, märkte i början inte mycket av Kriget (eller specialoperationen, som propagandan vill kalla det), men nu märks det att ekonomin inte är vad den varit. Uthållighet. Ryssland är en kärnvapenmakt på lerfötter. Att sända in outbildade Nordkoreanska soldater in i Ukraina, tyder på desperation. Nu är inte tid att börja argumentera för att Ukraina skall sätta sig i "förhandlingar" med diktatorn, wannabekejsaren, Tsar Putin, för att kapitulera och ge bort halva landet som "fredsgåva". Ja - kanske fred, men då har man visat svaghet, och Putin fungerar som en varg som vittrar svaghet. Då konstaterar han att han kom ut med vinst efter ett anfallskrig. Och det som fungerade en gång kan fungera ytterligare en gång. Tro inte att han nöjer sig.
Så dagens lucka handlar om att höja blicken och fråga sig vad man kan göra för att stödja motståndet i Ukraina. Det allra minsta spelar roll.
Så. Idag. Följ denna länk och välj ett sätt att stödja, som passar dig. Du kan åka dit och strida som frivillig (men bara om du är utbildad och vet vad du håller på med, annars blir du en börda i fält), du kan åka till Ukraina med hjälpsändningar, du kan volontärarbeta i Sverige med de Ukrainare som hamnat i Sverige, du kan skänka pengar eller engagera dig i någon av alla organisationer som har etablerat stödarbete gentemot Ukraina. 50:- är lite för mig, men om många skänker 50:-, gör det stor skillnad.
Слава Україні! Героям слава! Разом, до перемоги!
Klassisk Etikett |
Nu kommer det vi väntat länge på!
Nu tar vi julpaus och går all in på 60-årsjubileet av Kontrapunkt!
När det begav sig, var det Lundaprofilen Sten Broman som ledde den mycket nischade frågesporttävlingen i TV. Klassisk musik och kunniga tävlingsdeltagare. Vill man se hur det gick till, med Sten Broman som excentrisk programledare, uttalande Norge med hårt "G", kan man klicka Här!
(Av upphovsrättsliga skäl är musiken borttagen från första frågan, men det kan man spola förbi.)
Men om vi då åker hemåt med tidsmaskinen, till idag, klockan 21:00 i TV1 (inte SVT 1, eller Kanal 1, för jag är fortfarande lite kvar i dåtiden), kommer då Kulturfrågan Kontrapunkts jubileumsprogram!
Och då får vi se Måns Nilsson i samma lag som Jan Guillou, tävla mot andra kulturpersonligheter. De kommer att vara snälla mot Måns, och fråga om klassiska designföremål i stengods och porslin. JG har varit med i både på Spåret och i Alla mot Alla, så han har rutin, men jag gissar att även han får en specialfråga för att inte helt falla igenom. Kanske om samma musik som Hamilton lyssnar på, när han korkar upp ett väl mognat vin från samlingarna.
Det skall bli kul att se dynamiken.
Programmet Kontrapunkt är annars hela tiden på väg att bli en parodi på sig själv, men håller sig precis på rätt sida gränsen. Jag gillar mycket att det inte är lättköpt och inkluderande så att alla kan hänga med. Vissa grejer måste faktiskt få vara smala och riktade till människor som levlat många gånger. Inte så att jag själv kan tävla med de i burarna, men det är helt fascinerande med folk som kan resonera sig fram till rätt svar, även fast de inte visste först. Jag bugar och myser.
Missa ej!
AI försöker ge mig Cornelis Vreeswijk och Povel Ramel. Ok. Ikoniska bilden på Cornelis med gitarren och bar överkropp kan jag se kopplingen till, och Povel har väl "aldrig" haft hår, men... |
Det kostar på att hålla fred, Gud vet, med den som trugar mig att jag skall äta.
Hela december är ett maratonlopp, en snitslad bana fylld av fällor och fallgropar. Det är julbord och julbak, julklappspel, glöggmyskvällar, kristyr och kakor och saffransbullar och en massa choklad i alla former. Polkagrisstänger, Non Stop, Aladdinaskar och ännu mer godis i alla julklappsspelspaket. Och så är det middagar och julnubbar och irish coffee och tjejhäng på stan med bubbel.
Det är svårt att inte dras med i hedonistiskt frosseri.
En något förbättrad prompt, men ingen kan se att det skall föreställa Povel Ramel till höger. |
Jag hittar en gammal anteckning från förr, när jag summerade en period av hård sockerdetox och träning:
"Då vet man att det GÅR att träna och äta klokt och komma ner på en mera hälsosam vikt. Det är ju detta med leder och fötter och hjärt- och kärl. Det är inte långsiktigt sunt att gå och dra på en massa ballast i onödan. Det roliga var att det inte ens var jobbigt eller ansträngande! Jag blev gladare, orkade mera och hade PMS som var som ett skämt, jämfört med hur det brukar vara. Istället för att gråta över fin reklam och snörvla över alla det är synd om och på slutet av PMS-veckan känna mig som den värsta människan på jorden och nästan gå under av självförakt, handlade det om max tre dagar, då jag funderade över att kanske börja jobba på ett lager. Ensam."
Och så funderar jag över det faktum, att om man inte ger sin kropp de bästa förutsättningarna att hitta sin egen balans (8 timmars sömn på regelbundna tider, en näringslärebaserad kost, daglig fysisk träning, ingen läsk, godis, fikabröd eller alkohol), blir det svårare att tackla andra kroppsliga och själsliga jobbigheter.Ja, nu börjar det likna något! |
Sådärja! |
- Du, vi var hunkiga genom AI-filtret! |
O!
Nu är det tredje advent och det börjar bli klart med allt stök.
Har man tid över och en önskan att överträffa sig själv i att maximera julperfektionismen, ska man kolla HÄR. Anamma eller anfäkta.
Kanske blir man avskräckt, kanske blir man inspirerad.
Såhär jobbade vi i år. Lagom ambitionsnivå.
De stora hjärtana skall förses med namn och hängas upp i röda band. Julelefanterna skall avnjutas till risgrynsgröten på julaftons morgon.
Nu ska jag över till grannen och sjunga julsånger. 💖
I serien långsökta samband, har vi nu kommit fram till den dagen (14 December) då man kan gå runt och småmysa över någon slags ödets humor.
Såhär...
Just detta datum, år 1900, presenterade Max Planck sin teori, att Energi bara kan sändas ut i multiplar av en enhet, bestämd av aktuell frekvens. Och som multipel används då Plancks konstant. Man anser alltså att just detta datum, 14 december, är födelsedatumet för den "nya" Fysiken; hela den gren som idag kallas Kvantfysik.
Den "nya" fysiken, till skillnad från den "gamla", handlar om fysik på mikronivå och är inte lika tydlig och lätt att räkna på som t e x parabelrörelser och kaffe som kallnar. Nej, den bygger mera på sannolikheter.
På 1890-talet, efterträdde Max P. gubben Kirchhoff (han med Kirchhoffs lag!) som professor vid Berlins Universität, och när han slutade där, 1926, kom Schrödinger in och ersatte honom. Inte för att Max var en föredetting, (utan för att han hade en braaaa daaag...), utan för att både Max och Schrödinger behövde nya utmaningar.
Utvikning, som inte har med detta inlägg att göra, men som kan vara fint att veta: Max Planck dog 1947, 89 år gammal. Han var superaktiv som fysiker långt upp i åren. Han tyckte det var idiotiskt att sparka de allra skickligaste fysikerna från Universiteten, enbart p g a att de var judar, och fick problem med Nazistregimen i Tyskland. En annan sak han störde sig på var att trots att Einsteins läror visat sig hålla, och att Einstein fått Nobelpriset 1921, blev Max P. tillsagd att inte undervisa om dem, enbart för att Einstein var Jude. Hallå! Fysik är Fysik! Det blir väl inte mindre sant om det är en Jude som hittat sambanden? Maxan kanske var ointresserad av politik, men att börja peta i verkligheten för att den inte "passar", var inget han kunde ställa upp på. Han fortsatte i smyg att hålla kontakt med sina kollegor, även fast han inte fick. En av Max Plancks söner avrättades eftersom han var inblandad i en mordkomplott riktad mot Hitler.
Meniallafall (som Hasse Alfredson skulle säga), Schrödinger var den som i denna "nya" Fysik, utvecklade en differentialekvation som i sig själv ser solid ut, men vars lösning används för att i sin tur räkna ut sannolikheten för tillstånd på mikronivå. Den ger alltså inte ett rakt svar som i klassisk fysik, där man matar in de parametrar man har, och får ett klart svar. Det finns alltid en osäkerhet, men man kan uttala sig om sannolikheten för tillståndet. Ekvationen fick namnet Schrödingers ekvation, som ju ofta illustreras med en katt i en låda. Innan man kollar efter kan katten vara både levande och död. Man vet inte säkert.
Och det är nu det blir sådär mini-skoj.
För jag tror verkligen inte att det var uttänkt, utan bara att det slumpade sig så (vad är sannolikheten?), att just denna dag, den 14 december 1969, sändes Monty Pythonsketchen "Dead Parrot" för allra första gången.
Och i den snackas det fram och tillbaka om den där stackars papegojan verkligen är död. Eller ej.
Katt och Papegoja. Död eller Ej. 14 December. Alla djur borde få någon slags existentiell kris det datumet, eller varför inte vi alla? Vi är väl alla däggdjur? Vad säger Haaaaaj-Pojken?
Det är lite trist att skolornas och städernas Luciafirande inte är lika stora tilldragelser som förr. Det handlar inte, som man skulle kunna tro, om att skolorna "förbjuder" luciafiranden av någon missriktad inkluderingstanke. Det är mera att intresset hos ungdomarna inte är lika starkt som förr. Samtidigt är musiklärare och andra stödpersoner lika ansatta som andra lärare - luften finns inte. Tiden räcker inte till.
Kandidater till "Årets Lucia" är svåra att hitta. Förr brukade den lokala Lionsklubben eller lokaltidningen ha omröstningar hela November, men många tycker det är obehagligt att "visa upp sig" och riskera att utsättas för hatstormar och intriger.
Ungdomarna idag går inte heller upp klockan fyra - eller dygnar på någon lussevaka - för att sedan vålda sig in i hemmet hos sina lärare tidigt på luciamorgonen. Det är synd.
Men idag kan vi ändå duka fram lussebullar, pepparkakor och kaffe framför TV:n, klockan 07:00, som traditionen bjuder. Har du missat, finns sändningen på SVT Play.
I år är det från Sala. Det blir nog fint.
Ill: Sarah Granér |
Om man...
... kissar i lovart, får man skylla sig själv.
... gråter en hel dag, får man äta en hel hink Ben och Jerry helt själv.
... letar tillräckligt noga, kan man hitta fel på det perfekta.
... tror på Tomten, står han i farstun. Det är ett psyko som tagit på sig ett lösskägg, men det finns ingen som kan luras bättre än den egna övertygelsen, så det dröjer innan sanningen kommer fram.
... vevar i 100 år, får man kanske en bulle! (Ty E=mcc, och det borde ju fungera åt andra hållet också)
... hoppar ner från Eiffeltornet, kommer man inte att bli räddad av Ted Gärdestad.
... har extrem otur, föds man som jude i Tyskland på 30-talet, eller sitter fast på 2000-talet medan ekosystemen kollapsar och syret tar slut.
... har bråttom och bara skall gå ut med hunden lite snabbt innan det viktiga mötet, kommer hunden att hitta färskt bajs och rulla sig i det.
För 40 år sedan, var det också mitt i december. Vi laddade säkert för någon luciavaka (dräggigt) och hade fullt upp med att öva för årets julkonsert (finkultur). Jag tror att jag hade på mig ljusa Levisjeans och jodhpurs till vardags, en svart filtjacka och torgvantar. Rosa Dateparfym och aprikosläppmoj i en liten burk från Body Shop. På den tiden hade man inte tid att se på TV, tyckte man.
Man åkte bil med de som hade tagit körkort, gick på Bio, åt pizza i olika konstellationer och frös som satan, för man hade alltid för tunna kläder. Men mitt i värsta december var det ju rätt skönt att landa hemma och vara i det där juliga.
Julkalendern 1984 kollade man ändå på, när man kom hem efter skolan. Det året var det Julstrul med Staffan och Bengt. Norrländskt snömys. På radion gick något som hette Kulänglarna, men det minns jag inte alls. Det verkar ha varit påkostat, med originalmusik av Anders Berglund. Medverkande: Klasse Möllberg, Pernilla Wahlgren, Beppe Wolgers och så en del "kändisar" som blev intervjuade om trixiga frågeställningar. Om Göran Persson dansade med låtsas-kor i Bolibompa, var det Olof Palme som var med i Från A till Ö och i Kulänglarna.
När jullovet drog igång och man då vaknade på Julaftons morgon, var det också premiär för jullovsmorgon. Mitt första minne av Jullovsmorgon var det där med Beppe. De visade Calimero, den svarta kycklingen med skalet på huvudet och Scooby Doo. Men detta år var det Toffelhjältarna, med Ola och Per; samma killar som gjorde Solstollarna.
Detta var ju finaste låten ever.
Och på juldagen var det Ivanhoe, som vanligt. Årets stora julsatsning var den LÅNGA versionen av Fanny och Alexander, som gick i fem avsnitt
Annat man kollade på under året var:
*Dynastin,
* Zvampen med Lasse Åberg, där man fick höra "Jag vill bo i en Zvamp" för första gången i början av året, vilket gjorde att den spelades frekvent på alla discon man gick på under hela 1984. Jag hörde den på radio för bara några veckor sedan och tänkte att den aldrig riktigt varit borta. Den är fortfarande bra.
* Remington Steele, med Pierce Brosnan
* Törnfåglarna Minns du?
* Vem vet Var, med Carl Uno Sjöblom och Pekka Langer. Detta måste alltså varit innan Pekka söp bort sig från TV-rutan.
* Anna-Lotta Larsson show
* På Kurs med Kurt!!!! Den bästa serien! Den gick redan 1981, då man var i absolut rätt ålder. Denna gång såg man den som kultserie och gick på stan och i skolan och sade alla bra citat. Kurt höll en massa värdelösa kurser för Nisse, som betalade pengar till Kurt, så han skulle kunna köpa den runda båten med det randiga kapellet! Och Alve, som var en Skurk och höjde priset på båten hela tiden! Å så Rolf Knutsson som var helt inklädd i jeans och som smög runt i buskarna. Introt
* Solsta Café med Bengt Alsterlind
* Polisen i Strömstad med Per Oscarsson och Stefan Ljungqvist
* TV-teatern var i full gång fortfarande. Under året fick man se förstklassig teater av de främsta manusförfattarna och med de bästa regissörerna och de bästa skådespelarna. Det satsades verkligen på kvalitet! Alltså, på riktigt sattes det upp 16 välproducerade TV-pjäser under året, bland annat klassikerna Natten är dagens Mor, Kaos är granne med Gud och Modet att döda - alla av Lars Norén, och med b l a Lars Erik Berenett, Reine Brynolfsson och Percy Brandt. Fler skådespelare som syntes i TV-teaterupsättningarna detta år: Heinz Hopf, Mona Malm, Erland Josephson och Lena Ohlin, Frej Lindqvist, Lena Nyman, Philip Zandén, Dan Ekborg, Gun Jönsson, Ernst Günther, Magnus Uggla, Marie Göranzon, Claire Wikholm, Hans Klinga, Pierre Lindstedt, Helge Skoog, Carl-Gustaf Lindstedt, Per Myrberg, Thomas Hellberg (som senare skulle bli persona non grata efter att ha smugit runt på stränder och utgivit sig för att vara läkare och hittat på att han måste undersöka de unga tjejerna han råkade på), Krister Henriksson, Anita Wall, Kjell Bergqvist, John Harryson, Tor Isedahl, Bengt Bauler (CARL!).
Alltså - man vill ju inte vara en namndroppare, men jag vill visa här, att alla dessa tunga namn faktiskt kunde ses i TV-teatern under ett random år på 1980-talet. Regissörerna var då, förutom Noren, b l a Ingmar Bergman, Lars Molin och Allan Edwall.
* Allsång med Kjell Lönnå
* Vidöppet - Ungdomsserien med Måns Herngren och Hannes Holm. Helena Bergström och Kim Anderzon. Det var bra!
* Herreys vann Eurovisionsschlagerfestivalen i Luxenburg!
* Day of the Triffids
* Mupparna
* Familjen Macahan
* Falcon Crest
*Två och en Flygel, med Berndt Egerbladh. Då var det typ det torraste man visste. Man slog på TV:n och så var det en mörk studio och en Flygel. Berndt talade tyst och med långa pauser med någon människa man inte var intresserad av. Ibland spelade Berndt en snutt och ibland sjöng gästen. Och Berndt såg ut att vara på väg att börja gråta hela tiden. Fast nu, i närtid, har jag sett en massa repriser och tycker det är det bästa som finns.
* Skål/Cheers! Fint!
* Flambards
* Magnum
* Nattcafé med Siewert Öholm
* Allsång på Skansen
* Spanarna på Hill Street Minns du Belker?
* Barnjournalen
* Lilla Huset på prärien Nostalgin Flödar
* M A S H Så. Fint.
* Fragglarna Dansa å häng mé
* Fönster mot TV-världen
* Razzel (Lördagsuderhållningen!)
* Bagen med Cia Berg
* Rekord-Magazinet med Jan Guillou
* Nygammalt med Bosse Larsson
Alltså alla dessa Klassiker under 1984! Ja, många av serierna gick ju andra år också, men tänk vilket utbud man kunde plocka ur, under detta år. Mycket skumt. På den tiden hade det väl börjat komma Kabel-TV. SKY Channel och Music Box, men inte förrän 1987 kan man säga att SVT:s monopol bröts, när TV3 började sända. Sedan rasade det på, med TV4 som främsta konkurrent. Nu har vi 1000 kanaler, men ändå känns utbudet tunt, om man jämför med allt ovan, som faktiskt bara gäller under ett enda år, i bara två kanaler. Och då har jag ändå gallrat hårt bland allt som sändes.
40 år känns som väldigt länge sedan, men visst minns man allt ändå?
Vaere? Ere woffler på G? |
Idag är det den bästa dagen. Vi högtidlighåller mänsklighetens framgångar, på det att de skall komma alla till gagn. Inga framsteg kommer till i ett vacuum. Själva civilisationen är ett tillsammansprojekt. För att människor skall kunna forska - lägga ner enorma mängder tid och använda de nyaste verktygen och algoritmerna - krävs ett samhälle där var och en inte enbart måste odla sin egen mat, bygga sina egna hus och sy sina egna kläder för att överleva. Ett stabilt samhälle där det finns plats och tid för utbildning, forskning och utbyte av kunskaper är en förutsättning för utveckling.
Årets pristagare och deras bidrag till en bättre värld finns Här!
Idag kan man, om man vill, ta ledigt och tillbringa hela dagen framför TV:n och riktigt frossa i Vetenskap, Fredsarbete och Frasiga klänningar.
SVT1 kl. 10:35-11:00, Nobelstudion
12:50-14:15, Fredsprisutdelning i Oslo
15:55-17:30, Prisutdelningen i Stockholms Konserthus
20:00-23:40, Banketten i Stockholms Stadshus
Däremellan kan man passa på att se Pristagarporträtten.
George Herriman, 1944 |
George Herriman, 1944 |
Idag börjar det! Dygnet runt på SR och på SVT Play. Din musik räddar liv. Såäre. Årets finaste, snällaste vecka där man kan välja att engagera sig supermycket eller bara önska en låt. Varje krona räknas.
Läs mera Här!
Fast i år skaver det lite med temat: "Alla har rätt att överleva sin graviditet".
Fakta: Varannan minut dör en kvinna i världen, kopplat till graviditet och förlossning.
Det är hemskt, förstås. Det kan handla om brist på kunskap, brist på mödravård, brist på förlossningsläkare, långa avstånd och dålig infrastruktur, (speciellt i krigsdrabbade länder där vägar och sjukhus kan ha bombats) brist på mat och medicin, vidskeplig praxis, oönskade graviditeter p g a ingen sexualupplysning och förbjudna preventivmedel, farliga hemmaaborter p g a abort-tabu, missfall och fosterskador som innebär livsfara för mamman om eftervård inte finns eller nekas.
Det är klart man vill hjälpa till.
Och då tänker man sig en fattig ung tjej i något fattigt land. Hon står barfota, höggravid, på något sandigt underlag. Hon visste inte att hon kunde bli med barn och hennes religiösa tillhörighet gör att hon aldrig ens vetat att preventivmedel finns. Abort är inget alternativ, för det räknas som mord, även om hon måste sluta skolan och säga hejdå till en bättre framtid när barnet kommit. Det går en buss i veckan till en stad, fyra timmar bort, och där ligger en tillfällig vårdcentral i ett skjul. Dit tänker hon ta sig när det blir dags att föda. Men hey - barnet föds för tidigt och hon håller på att förblöda!
Då kan man förtvivlas och tänka att JÄVLAR vilken hemsk sits denna unga tjej befinner sig i. Fattigdom, långa avstånd, kunskapsbrist = ingen upplysning om hur man blir med barn och om preventivmedel, religiösa uppfattningar som styr över hennes kropp...
Med riktade insatser kan man hjälpa. Man kan utbilda människor. Öppna fler kliniker på närmre håll. Om hon bara hade kunna ta sig till läkare, hade hon sluppit förblöda!
Men om människor inte VILL bli hjälpta, då? Om pengar och upplysning ses som onödigt, rentav farligt?
Just nu dör unga mammor i delstater i det rika USA, för att läkare riskerar att hamna i fängelse om de utför rutinåtgärden att skrapa rent efter ett missfall, eller att de hjälper mamman att föda fram ett dött eller skadat barn som man vet kommer att dö efter förlossningen. Det räknas som abort, och abort är numera olagligt. Läkare tvingas att vänta tills mamman håller på att dö av sepsis, istället för att behandla direkt. I detta helt onödiga vågspel, stryker människor med. Det är t o m olagligt att hjälpa kvinnor att ta sig till andra delstater där abort är lagligt.
Man vill banna all form av sexualupplysning i skolorna, eftersom man eftersträvar "purity" och tror att ungdomar och barn kommer att uppmuntras till sexuella aktiviteter, även fast all statistik visar att i länder där man har skolupplysning, som i Sverige, är förekomsten av tonårsgraviditeter, övergrepp och grooming extremt mycket lägre. "Stopp min kropp!"
Responsen på att fler och fler kvinnor dör helt i onödan i de delstater man infört hårda abortregler i, är att man från och med nu inte skall föra statistik längre. Så bra. Då är problemet borta. Då blir varje död kvinna ett eget tragiskt fall. Inte ett tecken på att något är riktigt fel. En opinion kan inte bildas, eftersom problemet är "osynligt".
Jag undrar om Musikhjälpen vågar lyfta att problemet med att kvinnor inte överlever sin graviditet, är en realitet även i ett rikt västland, eller om man lite bekvämt väljer att ställa sig på "hjälpsidan" gentemot ett fattigare land på andra sidan jorden. Det är liksom lite enklare om man tänker sig att alla vill väl, men att omständigheter och fattigdom ställer till det.
För hur fan hjälper man de som inte vill bli hjälpta?
AI tycker inte alls att det ser skräpigt ut med godis och kakor på golvet. |
Goder Morgon i denna sal.
("Nu tycker jag, att vi i denna sal, tar varandras händer.... och sjunger... We shall overcome!")
Nu har väl alla stigit upp, fått kaffe och tänt det andra adventsljuset? Tänkte väl det.
Oavsett om man ställt fram alla tomtar och hängt upp julgardinerna, klätt granen och tänt julstjärnorna i alla fönster - eller ej - finns det ett supersnabbt sätt att få julstämning.
När vi flyttade in i vår nuvarande bostad hade vi med oss en tjock TV som vi ställde i ett hörn. Skärmen var på kanske 32 tum. Det var normalt då. För varje ny skärm vi skaffat (ja, de har pajat) blir de större och större. När vi senast skulle köpa en ny, insåg vi att om vi ville, kunde vi skaffa en som lätt kunde täcka en hel vägg. 115 tum. 3 meter på diagonalen. Vi stod där och kände att vi liksom befann oss i bilden. TV:n var ingen liten ruta, utan en hel scenografi.
Alltså, vilka möjligheter! Man drar bara på skärmen och har en fin bakgrundsbild som helt ändrar intrycket av rummet, som en fotovägg!
Oavsett storlek på skärmen man har, fungerar detta:
YouTube har en Brasa på Play, att ha på skärmen, som bakgrundsbild.
Till detta har P2 Klassiskt ett antal 2-timmarsblock med Advents- och Julmusik att välja bland, som bakgrundsmusik. Julefriden.
Men om man inte pallar med mer jul och har en tokstor skärm på en hel vägg, kan man höja ljudet och sätta Denna på repeat. Dansa i Kemin. Vara inne i den. Bejaka Spårämnen och tillskott. Sjunga med, medan preparat faller som regn i vardagsrummet.
Lennart Sjögren är 94 år.
Han lever och är aktiv. I år kom han ut med en ny diktbok; Regnbågen.
Det svindlar. Redan innan jag föddes höll han liksom...på. Målade och var elev hos Grünewald. Hans Lyrikdebut skedde 1958! Och sedan dess har han liksom...pågått. Alltid bra. Alltid kvalitet.
Jag har ännu inte läst Regnbågen, men jag har burit med mig några rader ur Lövskogselegier sedan typ gymnasiet. Det handlar om hur man förhåller sig till livet, när marken gungar, eller kanske i allmänhet.
När man brottats med rätt och fel, ropat i vinden och ingen hör, när man uppfattar att alla andra använder moral och rättsuppfattning som yttre attribut utan en inre kärna, en egen moralisk kompass, kanhända att man tappar tron. Är allt bara teater?
Sjögren låter vinden tala:
"Jag tyckte att tre möjligheter stod till buds: Den blinda. Cynikern. Farsen."
Jag gillar detta mycket! Har vi inte alla använt alla dessa strategier för att förhålla oss till olika situationer och förhållanden i Yrkeslivet och samhället i stort?
Den blinda: "Jag tror inte att det är så illa, Jag sköter mitt. Allt kommer att ordna sig. La Di Da."
Cynikern: "Alla är lika goda kålsupare. Jag litar inte på någon. Det är lika bra att jag också fuskar så jag inte blir ifrånsprungen. Så går det till i världen.
Farsen: "Det här är helt vansinnigt! (Leende:) Världen är vansinnig! Skål!"
Detta är ju förstås deprimerande. Återstår ingenting annat än att retirera in i dessa positioner? Framförallt tänker jag på att detta är positioner hos den som inte tror att den kan påverka vare sig sitt eget liv eller de större skeendena, Någon slags inlärd hjälplöshet. Men då, i slutet, kommer några förlösande rader som också handlar om hur det är dubbelt, det där med att frigöra sig från en bekväm reträttposition bland fränder:
"Jag tyckte att mitt antagande om de tre möjligheterna var fel. Jag for vidare och vidare, mera ensam än någonsin."
Ensam, men sann. Eller i alla fall sökande sin egen sanning. Plötsligt subjekt, till skillnad mot överlevnadsstrategier hos objektet.
Det är hoppfullt.
Mind the Missbildade Mumintrolls... |
Idag är det fint. Idag är det Sibelius på högsta.
Och så är det Ismo Alanko och Sielun Veljet. Det finska vemodet som bara finns i Österbotten och i Tornedalen. Ljuset över gårdsplanen, potatislandet och längtan bort.
Men när man sitter på en fancypancy bar i Paris, längtar man tillbaka, förstås.
Det är hit man kommer när man kommer hem.
I Finland är det helgdag och alla får vara hemma från skolan och börja julpynta, baka pepparkakor och så.
Och så är det lite som vår nobeldag, för i Finland är det nån fin bankett som direktsänds i TV på självständighetsdagen och så har det varit sedan TV började sända reguljärt i Finland, tror jag. Det är väldigt fint och högtidligt.
Till skillnad från Sveriges urvattnade nationaldag, som mest handlar om Taube och Flaggor och som egentligen är rätt sent påtänkt (1983) och rätt krystad (man hittade något historiskt att hänga upp dagen på, så man kunde fortsätta ha den på samma datum som Svenska Flaggans Dag, som från början lanserades av näringsidkare för merförsäljning) handlar Finlands Självständighetsdag om reella segrar och om att lyfta upp Lottor och Soldater. Mycket Runeberg blir det.
Så idag ska vi, härhemma, förstås sätta igång årets pepparkaksbak! Vi skall spela Satumaa och alla andra tjustangolåtar samtidigt som vi dekorerar snirkligt med kristyr.
Frank Zappas band framför Satumaa
Vi får väl se vad det blir i år.
Jag har en missbrukarpersonlighet.
Då får man styra om sitt missbruk så att det inte blir destruktivt, fast det kan det å andra sidan bli ändå. Arbetsnarkomani är lömskt, eftersom man får en massa positiv förstärkning på vägen mot utbrändhet och havererat socialt liv. I grunden kan det handla om något så trivialt som ångesthantering. Och har man gott om ångest, måste man ha koll på sina strategier och hitta en balans i detta.
Det finns en hel solfjäder med copingmekanismer. Några som inte fungerar så bra i längden är självmedicinering med allt man kan tänka sig.
Även jag har hittat ett sätt att dämpa ångest, stå ut lite till, använda som default och multitaskingsavledning i många, många år. Det har fungerat bra, men på senare tid har jag förstått att det inte hjälper mig längre. Jo, det är klart att det hjälper mot rastlöshet och ångest - ger mig ett rum som är strikt logiskt och ändå ger lätta dopaminkickar - men det börjar gå ut över mitt liv nu. Det tar mer än det ger.
Jag har varit utbildare i Polisens program för människor som lagförts för rattfylla. Rattfyllan i sig kan vara ett tecken på att personen har ett eskalerande bruk, och utbildningen - Prime For Life - erbjuds till alla som fångats i en vägkontroll med en oroväckande hög promillehalt. Himla kul att få föreläsa och reda ut myter och "tyckande" kring detta med alkoholnormen! Det bästa är när man föreläser för en random grupp människor, som då inte haffats i någon vägkontroll: Man hänvisar till var aktuell forskning står i fråga om riskbeteende (frekvens och mängd) och hälften av folket tycker att det är larvigt lite som utgör gränsen "Amen vafan, då är ju ALLA alkoholister! Sådär lite är det väl ingen som dricker! och hälften tycker att "De där gränserna är alldeles för generösa!"
Ett tydligt tecken på att man utvecklat alkoholism, är när man tror att man bara ska ta EN öl, eller EN liten Wirre och sedan inte kan sluta dricka förrän pengarna eller alkoholen är slut.
Och nu är det samma sak för mig. Jag förstår ju, att det är helt jävla vansinnigt att sitta och spela samma monotona spel, om och om igen, när jag egentligen har en hel massa annat att göra. Men... "Bara EN gång till!" Nu har det gått så långt att jag kan sitta i TRE timmar i sträck, fastän jag VET att det är dumt och inkräktar på allt annat liv.
Jag noterar att jag innan, tänker: "Bara EN omgång!" Och det är ju att tydligt tecken; när det inte blir bara den där gången. Och när man i samma spelsession fortsätter att säga: "Okej, nu har jag suttit för länge, men denna gången blir den sista!" Om och om igen, tills hela förmiddagen har gått.
Min decemberutmaning skall alltså bli att vara på avgiftning från det där spelet. Jag kanske skall försöka hitta något annat, mera konstruktivt, att ersätta det med.
Men dåråva´, har ju alla andra en chans att komma ifatt i statistiken. Ett Spel består av tre nivåer. Det är lätt i början, men blir svårare på slutet. Det handlar om att rensa spelplanen på brickor genom att klicka bort brickor som ligger ihop med samma typ av brickor. När det inte finns fler brickor som gränsar till sina kompisar, får man Bomber för att skapa fler sammanhängande brickor. Man får olika mycket poäng beroende på hur många combos - kedjereaktioner - man får.
Om man klarar att ta sig genom alla tre nivåerna lär man ha en poäng kring 15000. Mitt rekord är 15610.
Slå det!
Inkörsporten till Tyngre Droger
Exakt såhär blir det. AI är min vän. |
Om man blundar och spelar riktigt högt, händer grejer i huvet.
Näe, det är inget sånt flum med någon speciell frekvens som ska öppna tredje ögat, eller ge en lucid dreams, eller transformera en till ljusvarelse eller... Nejnej. Det här är två fina exempel på Ädel-electronica. På samma sätt som traditionell Kinesisk musik stimulerar andra ställen i hjärnan än vår vanliga, taktdrivna tonartsbundna musik, öppnar denna electronicamusik upp för helt nya upplevelser vid lyssning.
Varsågoda, Kliv in i nya ljudlandskap.
Vill man, finns det massor med electronica att upptäcka!
Jag har upptäckt att såna megamataffärer som ligger mitt i såna köpladoområden i utkanten av storstäder, har öppet 06:00-23:00 på vardagar.
Det är ju helt fantastiskt!
Så idag har jag bytt ut löpturen innan jobbet mot veckans Matinköp. Är man där prick 06:00, är man relativt ensam där och fixar inköpen smidigt och snabbt. Istället för en dusch åker man hem och lassar in allt i kyl och frys och är ändå på jobbet i tid.
Lifehack!
Och så kan man löpa loss efter jobbet, när alla andra är och svettas i köpladeområdets megaaffärer.
Löpa och Köpa på udda tider är en sån vinst. Speciellt när man kommer hem på eftermiddan och det redan finns grejer hemma. Man känner sig så duktig.
Då har årets Julkalender på SVT dragit igång.
Vi befinner oss i fjällvärlden, men trots att det är december har ingen snö kommit. Det är barmark kring anläggningen som huvudkaraktärsfamiljen driver. Där är hela premissen: Utan snö - inga turister - ingen ekonomi. Om man nu skulle följa decembernarrativet med extremt uppretade röster som varje år tycker att det är för lite snö, ingen julstämning och alldeles för WOKE, med inkvoterade representanter för alla etniciteter och sexuella inriktningar, ser jag för min inre syn hur fåtöljtyckarna gemensamt reser sig och liksom låter Jul-harmen fylla sina kroppar, så bringorna spänns ut, ögonens blodkärl blir synliga och handens grepp kring 50-centilitaren hårdnar, när de kopplar: "Vafan, ska årets julkalender handla om samer och klimathysteri!" "NU JÄÄÄÄÄÄVLAR!"
Men kollar man vidare handlar det om spännande väsen och någon slags magisk förklaring till att just deras fjälltopp lämnats bar. Puh.
Foto: Johan Philips |
Då huvudpersonen drömmer att hennes avlidna aahka har ett viktigt budskap - call of adventure - tillsammans med tecknet: Tre svarta fjädrar, vaknar hon med ett ryck. När hon senare i skogen ser samma svarta fjädrar, förstår hon att drömmen är sann: Hon är utvald att genomföra uppdraget för att ställa iordning naturens obalans, så att snön kan komma och familjen kan fortsätta att bo och leva i området.
Kul. Spännande. Magi.
Men jag funderar på alla de gångerna då man själv vaknat med ett ryck, borstat av sig drömmen och gått till skola och jobb som vanligt. Och när man då fått en bekräftelse: Man MÖTER samma person som i drömmen, man HITTAR den konstigt formade stenen och man HÖR samma melodi som i drömmen, inifrån en öppen dörr... Då säger man till sig själv att inte vara barnslig nu, och går vidare i sitt vanliga liv.
Kan du relatera?
Skall vi bilda en klubb?
Vi kamrerssjälar.
Vi som aldrig vågade kolla bakom tillvarons kulisser. Vi som inte trodde att uppmaningen till äventyr gällde oss. Den Bilbon som i en alternativ tidslinje stannade hemma i sitt trivsamma hem och fortsatte brygga gott te och gillade det. Förnöjt.
Kanske skall man inte, som i Martina Haags bok "Från och med Nu", skriva ner en massa önskade äventyr och upplevelser att beta av under ett år som en Bucket List. Kanske det räcker med att hålla ögon och öron öppna och att inte säga till sig själv att inte vara barnslig. Och att skriva ner EN önskan som man verkligen arbetar på att förverkliga under året som kommer.
Då väljer jag att se årets julkalender som ett rejält tecken och en hint om vad som är viktigt att ta tag i: I år skall vi banne mig dra igång den där återträffen i Kiruna, som vi började fixa med INNAN PANDEMIN och som har legat och puttrat i grytan sedan dess. Kokat torrt.
Kollatips: Årets Julkalender
Den nya tiden är här. Vi håller förstås fast vid traditionerna, för vad kan vi annars göra?
Likt Sovjetmänniskan, som tvingats leva under repression och statliga lögner, utvecklar vi en sorts överlevnadsstrategi. Uthärda och utveckla en dubbelhetens humor, eftersom "alla" vet att alla ljuger.
Riktigt så illa är det förstås inte ännu i Sverige, men... Bekanta i andra länder uttrycker oro över "banned books" och "free speech". Ingen tror väl att man i en demokrati skall kunna bli fängslad enbart på grund av att man inte håller med den sittande regeringen? Eller att presstöd skall dras in, för att man inte följer samma linje som regeringen? Det vore ju verkligen att agera repressivt - alltså icke-demokratiskt. Det man anklagar "andra sidan" för att göra. Hetsa mot press och journalister och utmåla dem som megafon för oppositionen, när deras arbete går ut på att granska.
Det otänkbara blev just en möjlig realitet. Historien tog inte slut när muren föll. Kalla kriget är över men nu börjar något nytt. Telefonkatalogens sidor "Om Kriget kommer" var en anektdot, men nu kommer ett nytt gult häfte i våra brevlådor. Jag är inte orolig eller rädd. Jag konstaterar.
Det lilla och det stora.
I det lilla är det fint. Vi har plockat fram alla lådor med jultextilier och glitter + tomtar och pynt, storstädat inför första december och kommer snart glöggfryntligt logga in på SR och SVT Play för att begå julkalenderpremiär.
I det lite större är det också bra. Ungdomarna är engagerade i internationella utbyten i naturvetenskap och matematik, vilket är kul. Fast ungdomar? De är ju vuxna nu.
I denna första lucka kommer mitt bästa lyssnartips:
Hjärtslag, från 2011, som kommit tillbaka på P2:s hemsida. Fint och bra på alla vis. Lyssna på alla!
https://sverigesradio.se/artikel/har-hittar-du-samtliga-hjartslag