Nordkorea

I Nordkorea har de ingen fri press.

Där kan tidningarna meddela att den älskade ledaren utfört smärre mirakel i förbigående, eftersom han har en sån talang och besitter en så överlägsen intelligens och ständigt är i fysisk toppform.

Om Kim Jong Il sades det att...

Han var en stor författare: 1500 skrivna böcker på tre år.

Hans födsel tände en ny stjärna på himlen. (DEN hade vi hört förut, tror jag)

Han kunde gå som treveckorsbaby och prata vid 8 veckor

 Han under sin allra första golfrunda gjorde 11 hole-in-ones!

Uppenbart hjärndött dravel. Men det trycks och människor förväntas ta emot skiten utan att ifrågasätta. Stackars folk. Stackars journalister. Stackars Älskad Ledare, som måste ta till Sagor för att stärka sin självkänsla och anseende.

I Sverige har vi fri press.

Här kan vi öppet kritisera Statsminister och Kung utan att hamna i fängelse. Här kan journalister ägna sig åt granskande journalistik eller matlagningstips som det faller dem in. Ingen tvingar dem att hitta på glorifierande sagor om landets kungligheter.

Men varför GÖR de det då?

Om prins Carl-Philip sägs det att...

Han har gedigen erfarenhet inom det militära – Majors grad!

Han har haft egna fotoutställningar och samarbete med Mattias Klum!

Hans egna, unika designföremål har sålts på Bukowskis!

Denne talangfulle racerförare i den prestigefyllda STCC-klassen, får förlängt kontrakt med Volvo, före de två superförarna i Volvostallet!

Vilken övermänniska! Dessa prestationer inom så många områden hos en och samme man!

Stackars oss, som förväntas läsa detta och TRO att dessa förvisso sanningar pekar på någon slags talang hos Kungligheten. Stackars journalister som själva väljer att presentera gravt uppförstorade och tillrättalagda ”sanningar”. Stackars Carl-Filip som aldrig får utveckla något eget att vara stolt över på riktigt, utan måste låtsas vara och göra allt som det står i tidningarna att han är och gör. Fast innerst inne vet han, att majorstiteln är en formell titel utan täckning, att besticken, eldskärmen och porslinserien var plagiat och dessutom inte ens gjorda av honom, att han fick följa med ut och fotografera i regnskogen på sitt eget förslag och att han fått följa med oavsett om han aldrig hållit i en kamera eller ej, samt att han fått sin enda seger i STCC som bröllopspresent av de andra förarna. De körde avsiktligt dåligt – det var fan parodiskt – och när då en bil inte KUNDE köra långsammare in i mål för att släppa förbi prinsen, det hade varit för uppenbart, då DÖMDES föraren till 30 sekunders tillägg, efteråt. Så prinsen fick stiga upp på pallen som etta.

(DN skriver då andäktigt att Prinsen utvecklats som förare…)

Men mest synd är det om den Svenska Pressfriheten. Varför finns den, när journalister ändå väljer att arbeta som om de befann sig i Nordkorea?