Sportspegeln

Idrott är att komma före
till ett fånigt litet snöre.

Ur Hylands ABC-bok, utgiven på Sveriges Radios förlag nångång då jag var liten



Äldste ligger hemma på soffan och argumenterar hårt för att avskaffa skolidrotten. Jag håller inte med, riktigt, men kan sympatisera med många av hans argument. Klä av sig mitt på dagen! Duscha! Tillsammans med en massa andra! Få bollar i magen! Skrapa knäna!
De som skriker: "Pass, då!" hela tiden får bra betyg.

Träna på fritiden har han inget emot. Simning och Jutsu tre pass i veckan är inga problem. Men idrott i skolan... blä. "Hörna och offside! Vad har man för nytta av att kunna det i framtiden? Kan man inte lära sig det själv om man är intresserad? Varför skall SKOLAN lära ut sånt ONÖDIGT? Hej, jag skall bli psykolog och måste lära mig OFFSIDE för att få betyg jag skall söka till Natur på!"

Indignationen är djup och allvarligt menad.

"Varför måste JAG ha Idrott två gånger i veckan för att andra elever inte tränar hemma? Jag behöver ju inte ha extra lästräning för att VISSA inte kan läsa? Hälsa kan man väl lägga i Biologin?"

Och så reser han sig upp från soffan för att gå och lägga sig. Han muttrar och hatar inifrån tandborstningen. "Man kan välja IDROTTSPROFIL... Vad är det för människor som måste sporta hela tiden? Man blir väl inte mera motiverad att plugga Samhällskunskap om man får IDROTTA BORT viktig lektionstid."

Jag går in och säger god natt.

Ur kudden: "Gonatt. Jag HATAR Idrott."