Godmorgon!

 

 

Jag är en dålig mamma och en dålig människa utan dådkraft.

Herregud, här är man ledig och vandrar ut i sommaren med en massa roliga saker man äntligen skall få göra. Men först måste man sova ut och bara släppa allting och tillåta sig vara riktigt lat.

Sedan är det svårt att komma igång igen. Jag ligger i hängmattan och fantiserar om allting jag skall göra och i vilken ordning jag skall göra allting. Jag delar upp det i Måsten och Underbart, och känner mig som Duktiga Annika när jag tänker göra Måsten före Underbart, men det är en dålig taktik när man tappat styrfart. Måsten är så tråkigt att det inte finns ens den minsta gnista för att tända tändkulemotorn. Jaja, den kan gå på allt, men den måste startas först.

Så blir jag kvar i hängmattan och till kvällen är det enda jag kan räkna in ytterligare ett genomlyssnat avsnitt av Sommar.

Barnen sysselsätter sig själva rätt bra. De har kompisar hemma och det enda jag behöver göra är att fixa frukost, lunch och middag. Men… jag borde väl dra ut dem på äventyr? Vidga deras vyer? Äntligen ta tag i våra tänkta storprojekt som vi pratat om under vintern?

Tröstar mig med att man kan berätta om kolatomernas bindningar och valenselektroner från hängmattan och uppmuntra Yngstes kemiförsök och helt korrekta reaktionsformler med ivriga nickningar och rabarberpaj. Äldste och jag sitter uppe sent, sent och tittar på sjuka filmer när hans kompisar gått hem. Det kanske räcker?

Förra året fick de följa med på vägturné genom hela Sverige och upp till Norra Ishavet för att äta valkött och bo i tält under midnattssolen och över molnen. De fick träffa många människor och bo på många hotell och vara med överallt! (De pratar fortfarande om när de fick beställa glassdrinkar på Nattklubb klockan två på natten, när vi, kompisar och kompisars barn invaderade stället efter låååååång sittning på hotellrestaurang.) Sundsvall Pride hade ett helt nöjesfält att springa omkring på, och på Riddu fick de se Sator och Jon Henrik. Senare kände vi minsann igen Sator i Finland, medan vi väntade på båten över till Treriksröset.

Jag kanske skall ta det lugnt i år. Jag är värd åtminstone EN dag till i hängmattan innan jag tar tag i myndighetskontakter, min kroppskondition, klädsortering, ljudinspelningar, manusredigering, tackkort, lackering av bil, planering inför nya jobb, inbokning av alla fikor och gäster, SAMT kanske, kanske, kanske lite bloggande.

Jag har avsagt mig företagsbloggandet nu, så om jag fortsätter skriva är det inget läxbeting kopplat till någon kurs, längre. Vi får se.