Möbius

Båda är jag.

 

 

You think You´re so clever and classless and free…

Ja ack, vad man bedrog sig. För en vecka sedan var jag uppriktigt trött på att ingå i någon kultur överhuvudtaget. Se detta inlägg på bloggen : http://hitomhorisonten.blogspot.se/2015/03/man-gor-som-man-vill.html

 

Så läser man söndagens DN, (Artikel av Andreas Utterström) och får återigen se sig insnärjd och involverad och till och med ett explicit bevis för Den Nya Strömningen i Populärkulturen.

Se denna länk: http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/svart-var-i-popkulturen/

Ur texten:   ”Därför är det, menar han, helt logiskt att nihilism också präglar populärkulturen. Critchley tycker sig se att de intellektuella och konstnärliga arenorna har fällt ut antenner som plockar upp varandras signaler.”

 Men..!

Jag som trodde att mitt blogginlägg var ett helt fristående avståndstagande. Nej. Det var bara ytterligare ett uttryck för hur superinvolverad jag är, som till och med plockar upp dessa signaler och omformar dem, gör dem till mina egna innan jag kommunicerar ut dem i annan form.

Dessutom är textens slutord ett eko av mina egna slutord i blogginlägget:

”Filosofen Eugene Thacker har aldrig haft några förväntningar på sina böcker. Nu när ”In the dust of this planet” blivit ett fenomen skulle han kunna åka runt i världen och föreläsa på heltid. Men det vill han inte. Den amerikanske filosofen tycker att blotta tanken på att uppmärksamheten kring en bok kan förändra författarens liv är absurd:

– Något sådant ska i så fall ske enbart av det faktum att boken i sig blivit skriven, inte på grund av försäljningssiffror, sociala medier, en idiotisk längtan efter kändisskap eller fåfänga, säger han.

Eugene Thacker går ett steg längre:

– Det bästa kanske vore om författare inte visste om de hade några läsare. ”

 

Jag hatar när jag ligger så extremt rätt i tiden!

(Och ser såklart ironin i att det sagda bara understryker hur Mainstreamavantgarde jag är, fastän jag hatar det. Vad annat hade man kunnat vänta sig?)











 Så läser man om Nihilister på film, i en ruta bredvid artikeln. En av filmerna som nämns är "Frances Ha". Den har jag inte sett. Men beskrivningen av huvudpersonen Frances känns som en Dr Martens åt mitt håll:
"Drömmer om att bli konstnär, men har svårt att komma till skott. Kanske för att hon mest sover."