Klimatmöte i Paris

Mikas Julkalender

Lucka 1

 

Om allt i Paris går snett

Är det ändå inget kul att få rätt.

De som stretar emot

Kan väl få ett eget klot

att göra sådär obehagligt hett.

 

De som på olja och kol sig föda

Och på tvivel och split lägger möda

När man skall säga: ”Ha!

Vad var det jag sa!”

är de nedgrävda, borta och döda.

Doctor Who och jag

Bertil Enstöring hade en helt egen planet.

 

Forskare har upptäckt en jordliknande planet på lagom avstånd från sin sol.

Jag blir genast trött och tänker på allt man nu måste sätta sig in i: Alla nya länder, alla nya konflikter, alla nya religioner, alla nya politiska och religiösa ledare, all historia, all musik, all flora och fauna, alla nya styrelseskick, alla nya trender och säkert en massa irrationella tabun i allt detta också.

De har säkert fem olika kön och väldigt strikta regler för vem som får göra vad med vem och i vilka konstellationer. De stympas på olika sätt, beroende på vilken region de bor i och naturligtvis ifrågasätts denna sed från alla håll runt de olika regionerna. De mera ”fria” regioner som inte håller på att tvångsstympa olika delar av kropparna på barn, har istället massmedia som på olika sätt påverkar de ”fria” könen att svälta sig, äta upp sig, skära bort kroppsdelar och plantera in saker under huden på olika ställen.

Deras religioner härrör säkert från en och samma källa och med en grundtanke om en gud som belönar de som tror på honom och lyder hans påbud. Trots det kommer de troende att föra långa, blodiga krig om vad deras gemensamma Gud skall kallas, och hur man bäst lyder hans bud. I strävan att vara allra mest gudfruktig, kommer de olika trosinriktningarna att begå fruktansvärda brott mot varandra och helt glömma bort att deras Gud egentligen bara ville att alla skulle vara snälla mot varandra.

Vissa ställen på planeten kommer att präglas av brist på mediciner och livsnödvändiga saker som näring, syre och vatten. Andra ställen har ett överflöd. Det skulle vara barnsligt enkelt att omfördela, men trots planetinnevånarnas tydliga tecken på viss intelligens och innovationsförmåga, sker endast  mycket små försök i den riktningen, med ytterst lokal effekt.

Denna sneda resursfördelning leder till utarmning av planetens ekosystem, dels på grund av att svältande planetinnevånare måste ta av närmiljöns knappa resurser för att överleva, medan innevånare med överflöd av resurser, överutnyttjar det de har och har vant sig vid en livsstil som tär hårt på när- och fjärr-omgivning.

Skall man lära sig alla djur och växter som funnits, eller räcker det med de som finns?

Skall man lära sig om planetens ursprungliga ekosystem eller räcker det med att konstatera att de snart inte fungerar längre, men att man kan se två exemplar av varje djur i uppvisningshägn?

Om man turistar på planeten – vilka sevärdheter är viktigast, och vilka skall man passa på att se först, innan planetinnevånarna förstör historiskt viktiga föremål, byggnadsminnen eller naturtyper? Alla planetinnevånare är teoretiskt överens om värdet av att bevara dylika ting, men handlar i praktiken som om det egentligen inte spelar någon roll, vilket i förlängningen leder till att mer och mer försvinner.

Vilken jobbig planet! De verkar ju inte kloka. Dit vill jag aldrig åka, än mindre börja sätta mig in i vad som händer där. De är dömda. Idioter.

 

 

 

Att gå vidare

 

 

Nu leker vi att DU har gjort något riktigt, riktigt dumt.

Du har gjort många människor kring dig besvikna och fått andra att känna sig påhoppade och hotade.

Du vet att det var riktigt, riktigt dåligt gjort.

Konsekvensen blir bland annat att du blir av med jobbet.

 

Vilket stöd vill du ha av dina vänner?

 

Alternativ A:

Dina vänner dunkar dig i ryggen och tycker du är skönt subversiv som vågar säga helt oacceptabla saker i PK-Sverige. De tycker att 9 gånger av 10 är du skitkul när du är hög/full och vill gärna att du skall fortsätta ditt destruktiva missbruk, så att din rebellattityd skall smitta av sig på dem utan att de riskerar någonting. Istället för att agera ansvarsfullt och ta undan dig när de märker att du börjar spinna loss, eldar de på och säger: ”Jag ÄLSKAR det här!”

Det är skönt att ha vänner som låter en vara sig själv. Låta en komma full till jobbet upprepade gånger och uppskatta det! Det är skönt att ha människor kring sig som tar ens parti: ”Hon fick vad hon förtjänade och blev hon inte lite smickrad över uppmärksamheten, rentav?” De tycker inte att du gjort fel alls. Och att ens chef inte vill att man jobbar kvar när man: vill dra en yxa i fittan på henne, halsknulla henne tills hon kvävs och sedan komma i hennes ansikte, vill att hon skall våldtas medan hennes man tittar på… det är väl att överreagera?

Skönt med vänner som verkligen står på ens sida när det blåser!

 

Alternativ B:

Dina vänner är uppriktigt oroliga för dig, eftersom de tycker om dig som person och inte som imagehöjare för sig själva. De tycker att det du sagt/gjort är totalt oacceptabelt och tänker inte förminska eller relativisera allvaret i det, men de bryter inte med dig som person. De ser att om man manipulerat kroppen kemiskt så att självförtroenderatten står på Max, och konsekvensanalysbrytaren är ställd på Off, samtidigt som Ilska är den dominerande känslan, KAN sådant här hända. Deras stöd till dig innebär att tycka om dig och hjälpa dig så att du inte hamnar i liknande situationer igen, även fastän det kan svida att behöva se över vad man petar i sig och hur frekvent man gör det.

Skönt med vänner som står på ens sida när det blåser!

 

Jag menar, #backakringlan kan tolkas helt olika beroende på vem man frågar.

http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/catia-hultquist-om-kringlan-svensson-debaclet-problemen-med-arets-modell-av-manlig-bastugemenskap/

 

 

Kroppens kemiska balans

 

Världens bästa plan, väldigt länge

 

 

Läser tråden på Flashback om saker människor gjort höga på tjack.

Låter som en vanlig dag i mitt liv.

Vaknar efter drömmar om ordpussel i 3D, med tillhörande ljud. Tänk Scrabble, fastän orden då skall passa i varandra i tre dimensioner och fler språk är tillåtna och om man gör ”fel” uppkommer ett skrapande ljud med tillhörande svamprutten smak i munnen, och om man gör ”rätt”, skall man placera orden inte bara i mönstret, utan också i takt till metronomljudet, som uppkommer då miljontals kullagerkulor en och en trillar ner i en ränna. Gör man rätt får man ingen smak i munnen, men ju längre man gör ”rätt”, desto mera lugnar sig blixtarna i synfältet.

Jag vågar inte berätta om mina drömmar för folk längre, för de tror antingen att jag hittar på eller att jag tagit LSD.

Sedan hjälper det väl inte om jag berättar att jag har synestesi och att detta inte alls är en skruvad fantasi, utan att det är hur jag uppfattar världen.

Ljud smakar faktiskt på olika sätt, och det är klart att dagar och begrepp och musik har olika färger.

(Barndomsminne: Hur man enkelt skiljer Viggen från Draken på ljudet? Jo, Draken känns som aluminiumfolie i munnen, medan Viggen mera är som att slicka på ett cykelstyre.)

Och den här bilden…. Mmmmmmm….. organen i kroppen lägger sig intill varandra så de inte skaver och andningen blir perfekt avvägd. Som en paus i smärta.

 

 

I stormens öga?

Tänk på 1964.

Rutiga bilhjälmar och damer i dräkt. Överrock och hatt. Ordning och reda. Samhällsandan.

Tänk på 1975.

 

Det är en helt annan värld! Organiska mönster i brunt, grönt och orange. Jeans och skäggiga, långhåriga män. Kvinnor i byxor. Samhällsandan.

På bara 10 år hände något väldigt omvälvande.

Jag har ofta tänkt på de där åren mellan 1964 och 1975. Och vill man vara riktigt snäv, kan man säga att det handlar om 1966-1972. En helt annan mentalitet.

Men sedan tycker jag att det liksom varit samma. Förutom ett väldigt glammigt och nyliberalistiskt 80-tal, har Sverige liksom gått att känna igen.

Men jag undrar om det inte är nu det kommer att ske en väldigt snabb omvälvning. Vi kanske till och med är mitt i den nu. Frågan är i vilket samhälle vi kommer att leva i om två år… Spännande!


 

Erik Saade

Lägg av!

Lägg bara ner!

Lägg er i en djup grop så kan Erik Saade ta en spaade och gräva ner er, så man slipper se er!

Det händer en hel del i världen just nu. Inrikespolitiskt och utrikespolitiskt. Utmaningar.
Människor behöver orientering och fördjupning. Missuppfattningar och ren propaganda florerar tillsammans med konspirationsteorier på sociala forum och på nättidningar med dunkel agenda.

För att det skall bli lättare att orientera sig, kan det vara bra att vända sig till media som följer publicistiska regler såsom källkoll- och kritik.

Men vad händer när de s k "pålitliga" medierna blandar sitt material med ren och skär desinformation? Låtsasreportage och skapade event? Ovetenskapligt Junk?

Jaaa... Kålsuparteorier leder sällan till något bättre. Snarare befäster det dåligheter och tar bort incitament att förbättra något hos sig själv såväl som hos andra.

Man skall alltså inte ge andra verktyg att peka på en och säga: "Men NI sprider ju också lögner!"

Detta kan vara årets onödigaste, mest påhittade, trashigaste och mest verklighetsfrånvända reportage från Aftonbladet:

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article21656222.ab

En gammal idrottsstjärna och två dokusåpadeltagare skall tillsammans med ett MEDIUM gå in i ett SPÖKHUS. Detta skall visas i någon Aftonbladetkanal på nätet.
MEDIUMET säger att det finns en OND ENERGI i huset.

Det är en väldigt angelägen sak att lägga redaktionell tid på, för att inte tala om pengar...

Man HITTAR PÅ att det SPÖKAR i ett hus. Man tar dit en kille som säger att han är ett MEDIUM och tre HALVKÄNDISAR. Man låter dessa människor VARA i huset och gör reklam för skiten och tycker att detta är ANGELÄGET för människor att ta del av!

Please! Världen står inför ett viktigt klimatmöte i Paris. Enorma mängder människor flyr för sina liv i världen. Förläggningar brinner. Putin vill positionera sig militärt och säkerhetspolitiskt. Trump är på väg att bli Republikanernas huvudkandidat i presidentvalet.

Men Aftonbladet tycker det är angeläget att fabricera och befästa skrock och vidskepelse. Alltså, man bevakar inte en knashändelse - man SKAPAR den!

Lägg av!

Lägg ner!

Ropa på Erik Saade!

Hygien

Vacker och nybadad.

 

 

Nää. Nu är det sådär jobbigt igen.

Det luktar extremt mycket hund om hemmahunden. Man har alltid hundiga händer, men nu är de oerhört hundiga. Man klappar på pälshögen bredvid en i soffan och sedan vill man inte ta i något annat.

Dags för bad!

Men det är som om Hemmahunden fattar vad som är på G när man börjar skramla med duschen, så han är inte direkt på när det är dags. Först går det bra. Han är så pass gammal nu, att han stoiskt går med på att baxas upp i badkaret och duschas blöt. Han står ut, men han hatar stilla.

Det går bra att schampoonera in pälsen också. Good, good. Det här var väl inget att göra så mycket fuss about, detta är klart på ett kick!

Men sedan, när man skall skölja bort allt brungrått schampoo från pälsen och den känsliga hundhuden, då är tålamodet slut! ”Vafan tror du – nu har jag stått här och blivit förnedrad länge nog. Skall du duscha mig IGEN?”

Och den där gamla, stela hunden som det var jättesvårt att få upp i badkaret omvandlas under löddret till en smidig, stark och snabb hund. Vips har han skuttat ur badkaret och travar med höjt huvud på väg till nån mycket viktigare plats. ”Ursäkta, jag har faktiskt annat för mig…” Och så kollar han på en ur ögonvrån.

Det är nu man börjar stress-svettas, för det är ju nu det jobbiga börjar. Nu är Hemmahunden inte alls inriktad på samarbete och man blir sådär hård som man ju inte skall bli, om inte hunden skall komma ihåg att bad=obehagligt på alla sätt.

Men det är inget kul att leta efter löddrig hund och hitta den under täcket i ens säng. Det är inte möjligt att avbryta heller, för smutslöddret får inte torka in och orsaka exem. Och lukten av uppblött äckelguck lär bara bli värre om man inte sköljer bort det…

Nu lyssnar man inte längre på protester och kränkthet. Nu kastar man ut alla fina prylar – doftljus och pappersartiklar och mattor och sånt ur lilla duschrummet, som ju skulle vara ett spa, föser in Hunden där, stänger dörren och använder duschen maximalt tills pälsen är olöddrig och väggar, tak och golv är genomblöta.

Minnet av denna stress, svett och blöta, lever länge kvar i mitt och Hemmahundens minne.

Bad. Nu är det sådär jobbigt igen.