Hygien

Vacker och nybadad.

 

 

Nää. Nu är det sådär jobbigt igen.

Det luktar extremt mycket hund om hemmahunden. Man har alltid hundiga händer, men nu är de oerhört hundiga. Man klappar på pälshögen bredvid en i soffan och sedan vill man inte ta i något annat.

Dags för bad!

Men det är som om Hemmahunden fattar vad som är på G när man börjar skramla med duschen, så han är inte direkt på när det är dags. Först går det bra. Han är så pass gammal nu, att han stoiskt går med på att baxas upp i badkaret och duschas blöt. Han står ut, men han hatar stilla.

Det går bra att schampoonera in pälsen också. Good, good. Det här var väl inget att göra så mycket fuss about, detta är klart på ett kick!

Men sedan, när man skall skölja bort allt brungrått schampoo från pälsen och den känsliga hundhuden, då är tålamodet slut! ”Vafan tror du – nu har jag stått här och blivit förnedrad länge nog. Skall du duscha mig IGEN?”

Och den där gamla, stela hunden som det var jättesvårt att få upp i badkaret omvandlas under löddret till en smidig, stark och snabb hund. Vips har han skuttat ur badkaret och travar med höjt huvud på väg till nån mycket viktigare plats. ”Ursäkta, jag har faktiskt annat för mig…” Och så kollar han på en ur ögonvrån.

Det är nu man börjar stress-svettas, för det är ju nu det jobbiga börjar. Nu är Hemmahunden inte alls inriktad på samarbete och man blir sådär hård som man ju inte skall bli, om inte hunden skall komma ihåg att bad=obehagligt på alla sätt.

Men det är inget kul att leta efter löddrig hund och hitta den under täcket i ens säng. Det är inte möjligt att avbryta heller, för smutslöddret får inte torka in och orsaka exem. Och lukten av uppblött äckelguck lär bara bli värre om man inte sköljer bort det…

Nu lyssnar man inte längre på protester och kränkthet. Nu kastar man ut alla fina prylar – doftljus och pappersartiklar och mattor och sånt ur lilla duschrummet, som ju skulle vara ett spa, föser in Hunden där, stänger dörren och använder duschen maximalt tills pälsen är olöddrig och väggar, tak och golv är genomblöta.

Minnet av denna stress, svett och blöta, lever länge kvar i mitt och Hemmahundens minne.

Bad. Nu är det sådär jobbigt igen.