Dåligt väder, fula kläder...

Det var om möjligt ännu mera deprimerande att komma tillbaka till Ukraina i November.

Tidig morgon

Skolgården i förgrunden.

De säger att det är vapenvila där, nu, men det händer fortfarande att civila dödas i attacker på till synes helt slumpmässiga mål. Jag kommer nog inte tillbaka dit på ett bra tag. Det är inte säkert nog.

Förälskelsen



Hårt, tungt, skönt att hålla i, går att bearbeta ner till mikrometerprecision...

Det finns ingenting med Molybden som inte är precis som det skall vara. Allting blir till exempel förbättrat om man tillsätter lite Molybden. Stål blir hårdare och människan fungerar bättre. Trivsam densitet och schysst kristallstruktur. Fin yta. Det bästa atomnumret!

Jag har alltid gillat Molybden. Mycket! Mitt favoritgrundämne.  

 

 

Tungur speglur...
Foto: Devaki Knowles

 

Millenniestolpe

 

 

Den 7 januari var det någon som blev den 1000:de besökaren på bloggen. Skoj.
Det tog 4,5 månad att komma upp till 500, men bara 2 månader att fylla på med ytterligare 500.

Det är mellan 3 och 10 personer/dag, som läser här. Ibland blir det toppar, som hjälper besökarsiffrorna att stiga fortare. Inlägget om kontrollrumsmannen i havaiiskjortan (Veckans Icke-Nyhet) var populärt, även utanför Sverige. Det gamla inlägget om det kallnade kaffet fick ny uppmärksamhet och lästes av många människor under två dagar.

Skummast är att ett kort, ointressant inlägg om Nirvanakänsla visats oproportionerligt många gånger. Är det någon Sekt som utropat inlägget till Helig Urkund?

Mest lästa inlägg, totalt: Medan Kaffet Kallnar
Mest lästa inlägg den senaste månaden: Medan Kaffet Kallnar
Vanligaste etiketten, totalt: Kroppen

Gäsp.

Brev i januari

 

Hej!

Det var länge sedan, nu, så jag skriver ett brev för att höra av mig och berätta vad som hänt sedan sist. Hur är det med dig? Jobbar du fortfarande kvar på ditt arbete? Bor du kvar?

Här är allting samma, men ändå helt annorlunda. Oavsett om man försöker hålla kvar och besvärja tiden att stanna, kommer blommorna man vattnar att växa och kräva omplantering. Maten man lagar och stoppar i barnen varje dag, som ett lugnande mantra om att allt är som vanligt, ser också till att de växer. Utveckling är oundviklig, och tur är väl det.

Livet tuffar på som vanligt, men allt ändrar sig sakta till något helt annat.

Nu är jag äldre än jag tänker mig att mina föräldrar är. Jag vet att de är över 70 i år, men i min värld är föräldrarna ständigt 40-nånting, oändligt präktiga och stelnade. Fast i den riktiga verkligheten lever de ut sin andra ungdom. De reser, festar, jagar, bygger, testar nya partners, skickar kort från Chelsea Hotel i New York: ”Jag blir kvar här ett tag”, kommer hem och åker iväg.

Visst, vi bor kvar på samma ställe som förut. Men vårt vardagsrum har blivit en ungdomsgård och de är så smarta och snabba, de där killarna och tjejerna. Man blir helt glad och hoppfull när man hör dem prata. De avslöjar glatt och konstaterande hur det ligger till med saker och ting.

Äldste tycker det är lite pinsamt med en mamma som smyger omkring och FINNS när hans kompisar är med. ”Mamma, de tycker du är skum! Vi har så konstiga grejer hemma hos oss… De tycker det är läskigt… Jag har sagt att du köper grejer på auktion…”

Fast Yngste tycker fortfarande att det är roligt att göra kemiexperiment tillsammans med mamman. Han skall få en massa olika alkoholer och syror i födelsedagspresent! Vi skall kombinera dem på olika sätt och se vilka estrar vi kan göra. Bäst är om vi kan göra Nitroglycerin!

Jag vet fortfarande inte vad jag skall bli när jag blir stor.

Tänderna faller sönder i munnen. Lagningar lossnar. Gamla rotfyllningar visar sig innehålla bakterier som pumpas ut i tandbenet… Det är åldern.

Men jag känner livet i mig och tänker i alla fall se till att jag kommer tillbaka till min normala kondition, styrka och vikt INNAN ålderdomens obönhörliga våg kommer. Sitter man och väntar på den i 20 år utan att ens försöka, lär man väl dö vid första skvalpet.

Barnens Pappa hälsar!

Han håller på att fördjupa sig i Hundens Psykologi och planerar experiment på Hemmahunden.

Som sagt, allt är samma, men ändå helt nytt.

Kram!

/Mika

Immaterialrätt

Catch Up! Gammal vits som tillhör "alla", eller Nyskapande? Bild: Terry Border (OBS!Skallen!)

Vem har rätt till en idé? Vem var…först?
Inom Patentlagstiftningen finns det tydliga regler, där man, när man söker patentet, noga anger Idéns funktion och begränsningar. Vad är nytt? Patentverket avgör om Idén/konstruktionen är tillräckligt ny för att kunna betraktas som EGEN och om den har tillräcklig verkshöjd. Man går också tillbaka till de gamla patenten för att se om idén är ny ”på riktigt”, är snodd eller om den är nyuppfunnen. Varianter på gamla idéer måste skilja sig på väsentliga punkter för att kunna betraktas som en helt egen idé. Har man glömt ange en patentklass (tuggummi klassas som livsmedel och förströelse) får man finna sig i att någon annan registrerar in samma produkt i en annan klass (tuggummi i klassen träningsredskap: Jaw-trainer).

Så finns det patent som ”gått ut”. Efter 50 år upphör uppfinnarens rätt att själv lansera produkten. Har man helt sonika skitit i att presentera kall fusion för omvärlden, eller totalt misslyckats, FÅR andra människor med bättre förutsättningar ta över.

När man kommer in på Immaterialrätten blir det liiite svårare. Det FINNS ett regelverk, men mycket av det är byggt på kutym och oskrivna regler. Det är Pissigt av en gratistidning att utlysa en tävling om bästa artikeln, dela ut pris till ETT av de inskickade bidragen, och sedan använda resten av de inskickade bidragen (med all bakomliggande research) som underlag för rewrites. Men Åtalbart är det EJ.

Så kan vi mediekonsumenter glädjas åt fenomenet TVILLINGFILMER. Två konkurrerande filmbolag får SAMMA idé, samtidigt och börjar tävla om att vara Först och Bäst med idén. Det handlar förstås om att manus skickas till flera bolag samtidigt. Man säger nej till manuset, men snor idén och sätter någon man känner på att skriva en första skiss. Blir skissen bra går man vidare i produktionen, kopplar in flera människor osv. osv.  Det KAN ju vara så, att bolagen var för sig tänker att: Hmmm. Nu är det 500 år sedan Columbus seglade snett… En Film..? Man kan alltså inte med säkerhet säga, att en idéstöld skett, varför fenomenet inte lagförs. Kända exempel på tvillingfilmer är:

Robin Hood: Prince of Thieves och Robin Hood (1991)

1492 och Christopher Columbus (1992)

Antz och Ett småkryps liv (1998)

Armageddon och Deep Impact (1998)

The Prestige och The Illusionist (2006)

 I TV var det väl lika dåligt, oavsett vilken kanal som försökte vara fräcka och banbrytande när de bjöd in komiker för att ROASTA varandra. Minns ni att kanal 5, efter att ha sett SVT:s variant, sköt upp sitt nederlag Roast på Berns, till senare, för att få tid att lära sig av misstagen i Grillad?

Är det så, att ett produktionsbolag eller en kanal schabblar bort en bra idé är det fritt fram för någon annan att göra en bättre variant på samma idé, bara den skiljer sig väsentligt från den produktion som redan gjorts. Man får däremot INTE göra en oauktoriserad kopia på tex. Robinson, eftersom det är ett skyddat format. (Man vinner inget på det heller, eftersom, om man köper formatet, får med en MYCKET användbar manual, som skyddar en från att göra alla dyra misstag alla andra redan gjort/skyddar formatet från att besudlas av klantigheter).

Med detta sagt, är det mig en icke försumbar glädje att få fortsätta min fiktiva historia om gänget på TV4! Första delen går att läsa här: http://hitomhorisonten.blogspot.se/2014/09/sveriges-aldsta-tonaring.html

Del 2:

Stella, som drogs med i den allmänna Lasse Lönndahl-Yran, såg sin roliga idé om Ungdom vs. Pensionär omstöpas till Säkert Kort Men Ganska Lamt. Hon kände sig inte helt nöjd, men bet ihop och hoppades på nästa chans att göra något riktigt nytt och bra. Ingen hade klagat och Magnus Uggla är ju aldrig fel. Hon fick nog fortsätta köra bilen ett tag till. Puh.

Värre var det med Sebastian. Han var projektanställd och kände sig inte sedd i redaktionen. Under inspelningen med Magnus Uggla stod han visserligen och flabbade tillsammans med det övriga teamet när Magnus Uggla var… Magnus Uggla, men han kände i magen att detta inte blev det program han skulle göra. Trots att han 1) Fick LÖN 2) Fick hänga med ”rätt” människor 3) Numera sade Hej till Fredrik Wikingsson i matsalen (det hade hänt två gånger), kändes det som om han rörde runt i en hink med bajs. Som om han och teamet var de sista kvar i Landet Där Magnus Uggla Var Kung. Vafan, hela programmet byggde ju på det! ENBART på det! Hans jobb var för fan att DÖLJA att själva konceptet inte hade NÅGRA andra stödpunkter än Ugglerier!

Under en lunch med Ricke, en annan projektanställd på ett annat bolag, klagade han sin nöd.

-          Va´ saru? Ungdomar på pensionärshem? Och ni sumpade grejen? Blev det Gubbe på Pensionärshem? Hahaha…. Gör ni Kidsen nu då? Nähä…

Jamän, det var ju givet att Ricke på Det Andra Bolaget inte bara gick tillbaka med Toast och Latte innanför huden, efter lunchen! Tillbaka på kontoret presenterade han snabbt idén och lika snabbt fick han projektansvar för den. Efter ambitiöst arbete med vinkel, målgrupp och budget, samt en snabb dragning med producenten var det raka vägen upp till SVT för att sälja in idén: Ett gäng ungdomar flyttar ihop med ett gäng gamlingar!

När det nu kommer att sändas: Under Samma Tak, SVT, Seriestart 17/3

... gissar jag att Stella kommer att gnissla tänder (-Det var ju MIN idé!), Ricke bli anställd på minst ett år till och Sebastian söka nya jobb när hans projektanställning avslutas. Ingen cred till honom.

(Killen i filmen är INTE han som skrivit brevet, och personerna i min följetong har INTE verkliga förebilder! Promise!)

 

 

 

 Uppdatering: http://www.svt.se/under-samma-tak/

och... hmmmm..... http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen/article20419427.ab


 

Snyggedagen

Årets nyårsnaglar

Vid vilken ålder är man ofräsch redan när man kommer ut ur duschen?

En sak är säker: De åren då man kunde fräscha upp sig på 10 minuter och sedan se ut som 1 miljon dollar på röda mattan är definitivt förbi.

Sedan säkert 10 år tillbaka har jag därför infört en egen helgdag. 30 december – Snyggedagen!

Hela dagen går åt till att fixa det som borde fixats för länge sedan, om inte fortlöpande, samtidigt som man går in i ett meditativt tillstånd och utför kroppsvården i lugn och ro, bit för bit: Fotbad med efterföljande fotvård, inkl. pedikyr. Minsta lilla hårstrå som växer på fel plats avlägsnas. Kroppen badas, bastas, peelas, frotteras och mjukgörs med parabener. Huvudhåret behandlas med sax och färg, och med ägg och havregryn lyfts de små maskarna med svarta baskrar upp ur huden i ansiktet. Sist är det fingernaglarnas tur.

Nästa dag kan man utan stress göra sig färdig på 10 minuter och dessutom låtsas inför sig själv att man inte alls ägnat hela föregående dygn åt sanering och rekonditionering. Harmoni två dagar i rad är ett vinnande koncept.

SÅ HÄR BLIR 2015

I alla fall kanske…

 I år ingick jag inte i DN Kulturs unika expertpanel, som skulle sia om 2015 och skåda i kaffesump efter tecken. Panelen var sammansatt av ett gäng insiktsfulla och roliga personer, som tillsammans gav en mångfacetterad bild av ett tänkt 2015.

Läs: http://www.dn.se/arkiv/kultur/sa-har-blir-2015

Men OM jag varit med, hade jag svarat såhär på Hanna Fahls och Catia Hultqvists frågor:

Jaha...

 

Mika Nikon
Retorikpedagog

 

Årets stora Genombrott:

Alla på bollen! Man slänger allt man någonsin stått för, tyckt och tänkt och hemfaller åt mellanstadiepopularitetens trick: Man lyssnar och tar reda på vad de flesta tycker. Sedan ser man till att skrika högst och samla argument FÖR och föra fram dessa, på alla möjliga sätt. Hårt. Oschysst. Utan urskiljning. Men så länge de flesta håller med en är man förlåten, eftersom man tycker ”rätt”, och blir belönad med popularitet och hyllad för sin kompromisslöshet. Och så är det så skönt att ingå i en skränande hop som har RÄTT. Den stora vinsten är, att om opinionen och strömningarna vänder, behöver man inte skämmas alls. Man springer på nästa boll, skränar, skriver debattartiklar och går i polemik mot sina forna fränder och berömmer sig själv för att vara stark nog att kunna ändra sig, även fastän man egentligen är totalt hållningslös och enbart söker bekräftelse.

 

Årets accessoar:

Ärret. Stolt visar man upp ärren från bortopererade implantat, raderade tribaltatueringar och korrigerade felstavade latinska citat. För visst är man så mycket mera GENUIN när man LIDIT för sin naturlighet?

 

Årets tekniska framsteg:

Glöm selfiepinnen! Det nya är att fästa kameran på en drönare och ta selfies från viket avstånd som helst. Selfiedrönaren är det nya, allerstädes närvarande verktyget för skrytbilder. 2016 års tekniska framsteg kommer att bli att förse varje drönare med ett litet chip för att drönarna inte skall krocka med varandra över grillfesterna och falla ner i poolen.

 

Årets Filosofiska fråga:

Om en Partiledare aviserar sin avgång, kvarstår som partiledare på pappret men går upp i en liten blå liten rök – räknas ersättaren som Partiledare, Marionett eller Närmast Sörjande? Om ingen hör eller ser vad Partiledaren Säger och Gör, har det då hänt överhuvudtaget? Och vilken av Partiledarna menar man har gjort vad?

 

Årets Politiska Diskussion:

Alla marginella formfrågor där man spetsfundigt kan slå varandra på fingrarna med paragrafer och praxis.

 

Årets Genre:

Alla genrer kommer att översvämmas av det nya svarta: Gnället!

 

Årets Djur:

Burfågeln kommer starkt i år! Den försvann ur var mans hem av två anledningar: 1) Nya Jordbruksverksbestämmelser gjorde att djuraffärerna inte längre hade plats för exponering av fåglarna, vilket gjorde affärerna till stora akvarieshopar, med ett hörn för smågnagare, vandrande pinnar och två zebrafinkar, för dumma i huvudet för att bli deprimerade. Minskad exponering = Minskad försäljning. 2) Fåglarna i hemmen dog som flugor, så det var ingen ide att fortsätta köpa nya. Bara att ge upp. Nu har väl Tepyakitrenden och gjutjärnsstekpannan trängt ut teflonpannan, så nu är det fritt fram att laga mat igen utan att fåglarna dör av teflonångorna. Den avgörande tredje faktorn som bäddar för burfågelns återkomst, är längtan tillbaka till det trygga hemmet där tjattrande och skrikande var ett självklart inslag i ljudbilden.

 

Det äter vi:

Vi fortsätter att äta allt – men i perioder. Råkostmånad, Fasta, Rårisdiet, Fasta, Frosseri, Fasta. Efter Lattetrender och kaffekedjeval efter wannabeidentitet, surdegsbröd, mikrobryggeri och lakritskorv kommer nu nästa hipstertrend: Att verkligen LAGA maten i alla kokböcker man har. Nästa våg är att 15 olika kulturmän, oberoende av varandra, vittnar om vilken livsomvälvade insikt man fått efter detta handfasta OMFAMNANDE av en brukskultur, direkt kopplad till överlevnad.  They could have asked every houswife in the world, but…

 

Det bråkar vi om på kultursidorna:

Historierevisionism i alla dess former. Att berätta en Bellmanhistoria blir ett risktagande om man inte har koll på Kontext, Cisnorm, Nationella stereotyper, över- och underordning etc. etc. Och över alltihopa kommer frågan att sväva: Är historian berättad ur ett Jag-perspektiv och VEM är i sådana fall Bellman? (Tre olika Kulturmän räcker upp handen och spelar generat träffade, fastän de nöjt fogar ytterligare en bit till sitt imagepuzzle.)

 

Det provoceras vi mest av:

Grannarna. Eller hur?

 

Det är vi rädda för:

Fel saker. Under 2014 dog 5500 människor i Ebola, i Västafrika. Ca 50 dog i Kongo. I USA dog 2. (Nov -14) Det amerikanarna var räddast för under 2014 var Ebolaspridning i USA – ett land med högklassig sjukvård. http://www.expressen.se/nyheter/ebola-skrack-i-usa--flera-skolor-stangs/

 

Det slutar vi prata om, en gång för alla:

Nejnejnej. Vi slutar aldrig prata om någonting. Allt skall tröskas igenom gång på gång och ältas ihop med dagens färg. När all modellera är gråbrun är det inget roligt längre, men då lägger man bara i en ny färg och börjar om från början tills den nya färgen är integrerad, leran brungrå och man kan börja om igen.

 

Det ser jag mest fram emot personligen:

Med förväntan undrar jag: Och NU? Vad skall hända NU?

 

Detta ser jag i kaffesumpen:

Jag kan inte läsa i kaffesump. Det är därför jag så förväntansfullt ser fram emot 2015. Alla pågående samtal, alla undergångsvisioner, alla universallösningar, allt skvaller och alla felaktiga slutsatser, alla bråk om vem som har tolkningsföreträde, alla förnumstiga råd, alla nya hälsolarm, alla repriser, covers och remakes på gamla format, all moralpanik och all personkult. Redan nu vet jag att jag kommer att älska 2015 för att den gamla goda tiden bara bytt referensnummer. Allt kommer att vara exakt samma.

 

 

 

Uppdatering: Ärret - check! http://www.expressen.se/noje/har-ar-skadisarna-som-har-arr--pa-riktigt/