söndag 29 april 2018

Fiktion


Nina Hemmingssons bild!
Rent litterärt är det en Nyckelscen. Hade man skrivit den, hade läraren på skrivarkursen sagt: 
"Det är för uppenbart, övertydligt! Det finns ingenting kvar för läsaren att tolka in. Du överdriver. Jag förstår att du vill markera könsmaktsordningens hierarki med att offret, för konventionens skull, väljer att inte "ställa till en scen", eftersom det då skulle vara OFFRET som skuldbeläggs. Reaktionen på ett övertramp kommer att straffas hårdare än övertrampet. Där är jag med dig. Men... är du tvungen att ytterligare understryka detta genom att låta det allra, allra högsta, en PRINSESSA, kontrastera mot en slemmig fransman som tagit sig in i salongerna på andras meriter? Stryk! Det är väl ändå ingen jävla SAGA du skriver! Är det ens trovärdigt? Skulle verkligen den slemmige fransmannen vara så förslagen att han i skydd av ceremoniella konventioner vågar ta chansen mot en objektivt sett hierarkiskt högre person? Och du - mannen som ser detta hända, ser den slemmige fransmannen föras bort av prinsessans adjutant och sedan får en tillsägelse att hålla fransmannen borta - hur trovärdigt är det att han efteråt säger att han aldrig sett fransmannen göra något otillbörligt? ÄR det verkligen så, att NÅGON kan spela ner detta, bagatellisera genom att kalla det för vivörliv och uppvaktning? Han antyder ju dessutom att hon egentligen inte ogillade det - "...inte alltid ovälkommet..." 
Ja, det understryker din point - män håller varandra om ryggen och skyddar samtidigt Status Quo - det skall hädanefter fortsätta vara möjligt att utan konsekvenser ta sig friheter på kvinnors bekostnad, men .. du driver din point åt det absurda. Vem i mannens ställning skulle riskera sin status genom att gå ut och säga sådant offentligt, om han själv inte var desperat. Du anger inte i din text något som skulle kunna förklara denna desperation. Å andra sidan har du då inte en scen - då har du ett psykologiskt porträtt och ett Drama. STRYK! 
Den slemmige fransmannens hustru skymtar å andra sidan bara lite i din text. Vill du skriva till en förklarande epilog? Vilken är hennes roll? Är hon den förtryckta kvinnan? Är hon uppfostraren som bannar sin man som ofta hoppar över skaklarna? Är hon möljiggöraren? Är hon utforskaren som i litteraturens namn tillsammans med sin man iscensätter drama?" 

Jag hade gått hem och funderat lite. Sedan hade jag lagt till en advokatutredning där man mellan raderna och på ett ställe explicit kan se vad som får vaktmannen så desperat. Jag hade undrat om det varit allt för banalt att lägga till en fin omskrivning för den gamla visdomen "inget hor på kontor" - då kan bastioner falla. Och så funderar jag på om det passar i texten, eller om jag skall skriva en annan text, om den berusande maktkänsla människan kan känna när den manipulerar sin omgivning. Att den kan få en att gå från "ingen vet att jag sitter på tunnelbanan utan underkläder" över "ingen vet att jag ollat allas kaffekoppar" till regelrätta övergrepp. Sätter ingen stopp i tid kan det gå hur långt som helst. Och vid det laget kan flera människor rentav vara inblandade, beundrande denna modiga undersökande verksamhet, oavsett vilka offer man lämnar bakom sig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar