Ritualernas betydelse

De lokala folklivsfanatikerna berättar gärna om källan inne i skogen.

Idag gick vi dit direkt efter frukosten, utrustade med spade.

Går man in mittemot kyrkan och fortsätter förbi skolan blir vägen till ett                traktorspår och till sist till en stig. Från stigen går man in i en hage via en genial konstruktion i trä som släpper igenom människor och hundar men inte kor. Bland lövträd och sly måste man se till att inte trampa på lömskt placerat kobajs när man tar sig fram till källan.

Men där är den!

En gammal stenportal markerar utloppet.

Det sägs att just denna källa och sägnen kring den inspirerat Ingmar Bergman till Jungfrukällan.

Vi grät lite (mest yngste) och sade hejdå till lilla svarta musen Twilight. Hon hade fått ett sår som inte läkte p g a bakterier som fått fäste. Trots medicinering och extra omsorg blev det inte bättre…

Liv och död.

Vi såg ut en stubbe att gräva ner henne vid och försökte hitta söder, så hon skulle få ligga på sydsidan. Under tiden började Hemmahunden spontangräva vid stubben och när vi hittat rätt väderstreck visade det sig att han tagit fel på 30 grader. Det fick duga.

Med stålspaden bättrade vi på hålet och stoppade ner tändsticksasken med den lilla tyngden i.

Vi hjälptes åt att med händerna ösa tillbaka jorden över Twilight. Det blev en hög över graven.

 Sedan gick vi hem igen genom hagen. Jag trampade ner i dy och Hemmahunden fick tokspringa. Äldste Kik-ade med sina kompisar och Yngste hade bråttom hem till en kompis.

När vi kom hem och stod på verandan sade Yngste: ”Nu känns det bättre!”