Människor lyssnar och nickar.
De vill tro på sagor.
Påpekar man tveksamheter
blir de arga - på den tveksamme.
Är det verkligen så enkelt
att den som är mycket noga
med sin image,
även ÄR det han försöker se ut att vara?
Den som ser ärlighet som självklarhet
ser själv ingen anledning att klargöra det
och den som vill dölja något
riktar inte strålkastaren mot dunklet. .
"Det trodde jag aldrig om honom"
...säger mera om naivitet och dålig fantasi
hos omgivningen,
än om den förmodade dubbelnaturen
Folk med en strategisk image
tangerande det orimliga
i detalj- och kvantitetsobesitet,
är i sig själva en stor varning:
-Här kommer en störd självbild
med tusen lik i garderoben!
En balanserad människa
slösar inte livet på imagebygge.
Får människor skylla sig själva
eller är de att beklaga
om de ÄLSKAR utanpåverket
fastän likmaskar krälar på insidan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar