I alla fall kanske…
Men OM jag varit med, hade jag svarat såhär på Hanna Fahls och Catia Hultqvists frågor:
 |
| Jaha... |
Retorikpedagog
Årets stora Genombrott:
Alla på bollen! Man slänger allt man någonsin stått för,
tyckt och tänkt och hemfaller åt mellanstadiepopularitetens trick: Man lyssnar
och tar reda på vad de flesta tycker. Sedan ser man till att skrika högst och
samla argument FÖR och föra fram dessa, på alla möjliga sätt. Hårt. Oschysst.
Utan urskiljning. Men så länge de flesta håller med en är man förlåten,
eftersom man tycker ”rätt”, och blir belönad med popularitet och hyllad för sin
kompromisslöshet. Och så är det så skönt att ingå i en skränande hop som har
RÄTT. Den stora vinsten är, att om opinionen och strömningarna vänder, behöver
man inte skämmas alls. Man springer på nästa boll, skränar, skriver
debattartiklar och går i polemik mot sina forna fränder och berömmer sig själv
för att vara stark nog att kunna ändra sig, även fastän man egentligen är
totalt hållningslös och enbart söker bekräftelse.
Årets accessoar:
Ärret. Stolt visar man upp ärren från bortopererade
implantat, raderade tribaltatueringar och korrigerade felstavade latinska
citat. För visst är man så mycket mera GENUIN när man LIDIT för sin
naturlighet?
Årets tekniska framsteg:
Glöm selfiepinnen! Det nya är att fästa kameran på en
drönare och ta selfies från viket avstånd som helst. Selfiedrönaren är det nya,
allerstädes närvarande verktyget för skrytbilder. 2016 års tekniska framsteg
kommer att bli att förse varje drönare med ett litet chip för att drönarna inte
skall krocka med varandra över grillfesterna och falla ner i poolen.
Om en Partiledare aviserar sin avgång, kvarstår som
partiledare på pappret men går upp i en liten blå liten rök – räknas ersättaren
som Partiledare, Marionett eller Närmast Sörjande? Om ingen hör eller ser vad
Partiledaren Säger och Gör, har det då hänt överhuvudtaget? Och vilken av
Partiledarna menar man har gjort vad?
Årets Politiska Diskussion:
Alla marginella formfrågor där man spetsfundigt kan slå
varandra på fingrarna med paragrafer och praxis.
Årets Genre:
Alla genrer kommer att översvämmas av det nya svarta:
Gnället!
Årets Djur:
Burfågeln kommer starkt i år! Den försvann ur var mans hem
av två anledningar: 1) Nya Jordbruksverksbestämmelser gjorde att djuraffärerna
inte längre hade plats för exponering av fåglarna, vilket gjorde affärerna till
stora akvarieshopar, med ett hörn för smågnagare, vandrande pinnar och två
zebrafinkar, för dumma i huvudet för att bli deprimerade. Minskad exponering =
Minskad försäljning. 2) Fåglarna i hemmen dog som flugor, så det var ingen ide
att fortsätta köpa nya. Bara att ge upp. Nu har väl Tepyakitrenden och
gjutjärnsstekpannan trängt ut teflonpannan, så nu är det fritt fram att laga
mat igen utan att fåglarna dör av teflonångorna. Den avgörande tredje faktorn som bäddar för burfågelns
återkomst, är längtan tillbaka till det trygga hemmet där tjattrande och
skrikande var ett självklart inslag i ljudbilden.
Det äter vi:
Vi fortsätter att äta allt – men i perioder. Råkostmånad,
Fasta, Rårisdiet, Fasta, Frosseri, Fasta. Efter Lattetrender och kaffekedjeval
efter wannabeidentitet, surdegsbröd, mikrobryggeri och lakritskorv kommer nu
nästa hipstertrend: Att verkligen LAGA maten i alla kokböcker man har. Nästa
våg är att 15 olika kulturmän, oberoende av varandra, vittnar om vilken
livsomvälvade insikt man fått efter detta handfasta OMFAMNANDE av en
brukskultur, direkt kopplad till överlevnad.
They could have asked
every houswife in the world, but…
Det bråkar vi om på kultursidorna:
Historierevisionism i alla dess former. Att berätta en
Bellmanhistoria blir ett risktagande om man inte har koll på Kontext, Cisnorm,
Nationella stereotyper, över- och underordning etc. etc. Och över alltihopa
kommer frågan att sväva: Är historian berättad ur ett Jag-perspektiv och VEM är
i sådana fall Bellman? (Tre olika Kulturmän räcker upp handen och spelar
generat träffade, fastän de nöjt fogar ytterligare en bit till sitt
imagepuzzle.)
Det provoceras vi mest av:
Grannarna. Eller hur?
Det är vi rädda för:
Fel saker. Under 2014 dog 5500 människor i Ebola, i
Västafrika. Ca 50 dog i Kongo. I USA dog 2. (Nov -14) Det amerikanarna var
räddast för under 2014 var Ebolaspridning i USA – ett land med högklassig
sjukvård. http://www.expressen.se/nyheter/ebola-skrack-i-usa--flera-skolor-stangs/
Det slutar vi prata om, en gång för alla:
Nejnejnej. Vi slutar aldrig prata om någonting. Allt skall
tröskas igenom gång på gång och ältas ihop med dagens färg. När all modellera
är gråbrun är det inget roligt längre, men då lägger man bara i en ny färg och
börjar om från början tills den nya färgen är integrerad, leran brungrå och man
kan börja om igen.
Det ser jag mest fram emot personligen:
Med förväntan undrar jag: Och NU? Vad skall hända NU?
Detta ser jag i kaffesumpen:
Jag kan inte läsa i kaffesump. Det är därför jag så
förväntansfullt ser fram emot 2015. Alla pågående samtal, alla
undergångsvisioner, alla universallösningar, allt skvaller och alla felaktiga
slutsatser, alla bråk om vem som har tolkningsföreträde, alla förnumstiga råd,
alla nya hälsolarm, alla repriser, covers och remakes på gamla format, all
moralpanik och all personkult. Redan nu vet jag att jag kommer att älska 2015
för att den gamla goda tiden bara bytt referensnummer. Allt kommer att vara
exakt samma.
