Associationsleken

 Kringlan Svensson

varuhuset Kringlan i Södertälje

Se Sundbyberg och Sedan Dö

Olrog

Povel Ramel

Pratrik

Patrik och Putrik

Ja! Patrik och Putrik!

Kolla: Här!

Jag tvingades att se Masked Singer i veckan. Jag gissar att det är Kringlan Svensson inuti Skogsjätten. Stenhårt. Det bara måste vara Kringlan Svensson där. Det finns inga alternativ. Alla ledtrådar pekade på Björn Skifs, men det kan inte vara så enkelt, så jag frågade Chat GPT om vilken koppling de har till varandra. Svaret var att det inte fanns någon direkt koppling, men att de båda är aktiva inom svenskt kultur- och underhållningsliv, så Chat GPT kunde inte utesluta någon koppling, även om det inte fanns någon uppenbar. Det de har gemensamt är att de är Svenskar i underhållningsbranchen. Såhär presenterade Chat GPT de båda: 

Kringlan Svensson is a Swedish musician, known for his involvement in bands like Klingande and Kringlan Svensson's Hundar (Swedish for "Kringlan Svensson's Dogs"). His musical style is often a blend of different genres.

Björn Skifs is a well-known Swedish singer, songwriter, and actor. He gained fame for his work in the 1970s and 1980s, particularly with the pop group Blue Swede, which is best known for their hit "Hooked on a Feeling." Skifs also pursued a successful solo career and was active in the Swedish music scene for decades.

Hm. Björnes presentation verkar okej, men Kringlans? Jag sökte vidare. Nej. Kringlan har inga musikorkestrar. Men det bara MÅSTE finnas någon koppling mellan Kringlan och Björn Skifs. Jag orkar inte fortsätta att driva tesen om Kringlan inuti skogsjätten genom att hitta långsökta kopplingar och bevis, men fram tills masken rycks av den där fula kostymen, kommer jag stenhårt att hävda att det varit Kringlan hela tiden, ÄVEN om det visar sig att det är Björn Dixgård eller någon annan Dalmas däri. 

Varuhuset Kringlan i Södertälje har två systervaruhus: Spiralen i Norrköping och Gyllen i Linköping. Samma arkitektur och Samma inriktning när de byggdes. Lördagsshoppingfiket. Fast nu har kedjor flyttat in och de har blivit gallerior. Fiket är kvar, iallafall. Kaffe och kardemummabulle, eller en mazarin. 

Ulf Peder Olrog och Povel Ramel gillade varandra. De var samma andas barn, även om de kom från olika håll och utvecklade teman och musikgenrer på sina egna vis. Min favorit är Undervattensbåten, förstås. U-båten Så har vi den andra svenska varianten på Engelsk U-båt: Undervattningsbåten

Olrog och Ramel skrev en trälig låt om en Papegoja tillsammans. Man skulle kunna tro att de skulle lyfta varandra och bli hysteriskt roliga ihop, men jag vet inte... Det kanske är jag som är svårflörtad. Om någon vill kolla upp den där låten, får den väl googla själv. Jag vill inte lägga upp den här. Om den ens finns på nätet. Den känns bara stel och sökt. PRATRIK. Ha, ha. Very Funny.

Men Patrik och Putrik är ju HELT underbara!

Kanariefågeln är redan död, så ingen larmar om vi går ännu längre

 Experiment. Jag vill att du tar dig tid att läsa och begrunda.

Reflektera över denna bild:

Vilka känslor väcker den? Vilka konnotationer för den med sig och vilka konnotationer har den fått nu? 

Följ denna länk och läs det som står där: Empati

Och svara sedan på hur illa ute vi är som mänsklighet, om en uråldrig medfödd överlevnadsegenskap som Empati, ses som en psykisk störning.

Om ett inkluderande och vänligt program som Sesame Street ses som hjärntvätt av barn; 

Vilket samhälle är det man vill bygga?

Filmtips!

 Det är faktiskt ingen skam att bromsa, när alla vill peppa en att gasa.

Nu säger de att det är vår, och då ska man må bättre genom att påbörja en massa nytt. Folk är fan som det där återkommande uppslaget i KP inför varje sommarlov:

"Har du svårt att hitta på något att göra? Här är 50 tips! Skrev ner alla tips på små lappar och dra en lapp när du har tråkigt!"

Nej. Mitt problem är inte att jag inte har skojiga saker att göra. Problemet är att ha tid att överhuvudtaget göra något, när alla måsten är avklarade. Tid och ork. För jag orkar inget mer när all energi är slut efter alla måsten.

Och då kan det ju vara skönt att bara sitta och doomscrolla på sin telefon. Men inte ger det något.

Bättre då att ickemultitaskande verkligen koncentrera sig på en film. Är det en bra film, blir hjärnan glad.

Men om man nu bestämt sig för att se en film, kan man leta i 2 timmar på olika strömningstjänster innan man hittar den bästa. Om man är fler än en som ska se, kan det bli ännu svårare.

SÅ för min egen skull, och för alla andra som vill slippa leta, kommer här länkarna till saker som man borde se. Länkarna kommer att bli gamla och trasiga, förstås, men allt och alla är färskvaror i ett längre perspektiv. 

Film:

Fröken Chic (Sickan Carlsson)

Kortfilm:

Sallys Film

Dokumentär:

En sista Kväll...

Slow TV:

U6 - Finaste linjen!

Konsert: 

The Sparks hemma hos

Serie:

Hugh Grant

basfiol och flöjt

 

Jag håller på att skriva allvarliga artiklar åt seriös beställare.

Det är historia och det är krigskonst.

Strategi och diplomati.

Och allt lägger sig som ett tunt silkespapper ovanpå ett ljusbord, så att samtid och dåtid bildar sådana där bilder som fanns i Bamsetidningen när man var liten. 

Det var fyra rutor som man skulle lägga ett smörpapper på, och rita i linjerna som fanns i varje ruta. När man flyttat pappret och ritat i alla fyra rutors streck, blev det en bild. Kanske på Lille Skutt.

Jag skriver fram sådana bilder i mitt huvud, samtidigt som jag målar upp nittonhundratalshistoria i datorns worddokument. 

Det är intressant. 

Att skriva faktatexter är inte samma sak som att skriva skönlitterärt. Att skriva faktatexter är att dubbelkolla fakta och att ange källor rätt, när inspirationen tryter. Att tvinga sig att sitta ner och läsa igenom för att hitta fel och saker som måste förtydligas, när man egentligen vill gå iväg och ta något att äta. Eller plantera om en trött växt, fastän klockan bara är 11 på förmiddagen. Det kan också vara att hamna i flow och glömma bort att äta. Idag var en sådan dag. Det var lycka.

Nu är det snö på buskarna. Nu har utefåglarna fått nya fröer. Nu skall jag skriva eget. 

Det var säkert 30 år sedan jag var inne i Fanzinesvängen, förresten. Alla Punkfanzines, SF-blad och egenutgivna serier man fått och gjort. Hemsidor, Bloggar och Instagram tog över. Videobloggar och Youtubekanaler. Twitterflöde. Poddar. 

Tänk om man skulle ta å knåpa ihop ett pappersfanzine igen? Så jäkla kul! Det är ju något visst med prasslande papper och ozonosande kopieringsrum. Fast nu kan man i o f s formge allt på skärmen och skriva ut i fyrfärg. Eller välja att vara renlärig ner till skrivmaskinsnivå, kopiera upp och färglägga varje enskild kopia med vattenfärg, där man tycker det behövs. 

Ja, kanske...

NU

Nu krymper vi världen till det allra, allra minsta.

Vi stänger dörren och städar loss. Vattnar blommorna och sorterar in alla kläder i lådor och garderober.

Lagar mat. 

Äter maten.

Lyssnar på Jazzradion i P2, eftersom det är lätt åtkomligt på Sveriges Radios hemsida.

Vi ringer till nära och kära och pratar om minnen och skvallrar om gemensamma bekanta. 

Men det räcker inte!

Vi måste krympa ännu mera!

Vi måste göra världen begriplig och lättfattlig. Vi måste ha kontroll över vad som händer i den, så vi kan slappna av. I alla fall litegrann. Ett litet tag.

Så vi bygger ett bo i sängen. En kopp te på sängbordet. En bokreabok och en filt. Sänglampa. 

Jag skall vara här nu. Tyst.

Fasta.

Amendårå...

John Lind, f. 1877. Damimitatör.

 ... kom jag ihväg till fina, fina Divautställningen på Millesgården.

Det är magiskt och det känns i hela kroppen. Det är tätt, tätt med föremål och kläder som bär med sig en alldeles speciell laddning. Det är fysiskt och på riktigt.

All denna historia och alla historiska steg mot acceptans och att få vara larger than life, plus alla lysande människor som vidrört föremål och varit inne i kläderna - hud mot tyg, på denna begränsade yta, skapar ett kraftfält som är speciellt.

Detta rekommenderas starkt!

Mer info!

Undantagstillstånd

 

AI är nästan otäckt bra. Såhär ser det ut hemma hos mig. 

Det finns mycket att skriva om läget i världen just nu. Det kommer nytt hela tiden. Men om jag börjar undersöka och dra paralleller, blir det en hel essä. Och så måste jag kolla upp allt också, så jag inte svamlar loss. Tycka går ju, men det är dumt om man springer på en boll som aldrig fanns, när det verkar som om tillräckligt med människor fattar beslut utifrån rena irrpåståenden. Det är som en soppa, alltihop, redan som det är.

Jag är mest trött nu.

Ja, trött. 

Huvudlösa utspel.

Fast jag tänker "Gish Galopp", och tänker inte springa mig trött. 

Så i det där rummet på bilden härovan, utropar jag härmed undantagstillstånd! Från och med nu, och fram till Måndag morgon, skall enbart P2 höras i högtalarna. Kanske the Cures nya album, då. Inga skärmar, förutom på lördag kväll, då det kommer folk hit, för att kolla på mello och äta gott. På söndag kommer nya husdjuren och skall installeras. Tiden däremellan skall ägnas åt familjeaktiviteter, böcker, pussel och skrivande. 

Nyhetsdetox. Beredskapsdetox. 

Hitta balansen-tid, i en tid då människor försöker skaka om hela världsordningen. Viktigt.

Sova och vakna i förtröstan. Sol och te. Senare kaffe med grannarna. Viktiga saker.