Du nya sköna värld

Julkalenderlucka nummer sexton!

När radiomonopolet bröts, förespeglades en mångfald av olika röster, program och musik från olika källor och tider. Vilket mångfacetterat utbud vi skulle få! I verkligheten resulterade det i massor av olika kanaler som nu spelar samma blandning av listmusik och reklam.

På samma sätt genomgår alla Facebookgrupper en liknande likriktning, vilket gör att allt till sist blir en likartad smet av skvaller, djur som gör roliga saker och ganska plumpa memes som skickas runt i cykler.

Facebookgruppernas oundvikliga evolution sker i tre steg: 1) Gruppen bildas av någon eller några med ett specialintresse och flera med samma specialintresse ansluter. I gruppen diskuteras intresset, med relevanta sidospår och utvikningar. En lätt eufori uttrycks medlemmar emellan, eftersom man hämningslöst kan nörda in på detaljer som ingen annan förstår.

2) Nya medlemmar tillkommer och innan de socialiserats in i gruppens interna ton, börjar de dela, skriva trådstarter och svara i trådar på ett sätt som inte är i linje med gruppens syfte. De flesta i gruppen ignorerar detta. Man vill väl vara tolerant. Några i gruppen agerar grupp-poliser. I detta skede kan det bli smärre konflikter, men inte farligt. De tillrättavisade tar till sig av kritiken och poliserna blir mindre nitiska.

Men lugnet är bedrägligt, för detta är gruppens kritiska utvecklingsfas. Utan att någon anar det, står nu gruppen och väger på kanten till Meme/Fredags/Hahaha-stupet.

Gamla medlemmars motstånd mot skojiga skämtdelningar och spridda memes har försvagats samtidigt som nya medlemmar vill ha gillatummar. Man börjar lägga in skojigheter man hittat eller fått i sitt flöde. ”Den här tycker alla säkert är kul!” Efter att trådpoliserna fått höra att de är humorlösa, väljer de att scrolla förbi bilder på katter som ser ut som Hitler och sexskämt, utan att reagera utåt. Man får välja sina strider.

Steget över till fas tre, ser alltid ut på samma sätt. Då vet man, Det är när någon skriver: ”Ja, jag vet att detta är off topic och inte har med gruppen att göra, men eftersom många andra har lagt ut sånt här…”

3. Då öppnas dammluckorna på vid gavel och gruppen översvämmas av skojiga saker som både nya och gamla medlemmar vill dela med sig av. Andelen inlägg som rör gruppens huvudsakliga ämne går ner till 30%, och är anledningen till att folk ändå är kvar. Själva gruppen har blivit en likadan grupp som alla andra grupper på fb. Det är inte säkert att fas fyra inträder, men OM den gör det, får man lämna gruppen och kanske starta en egen, ny grupp. Det är när någon lägger ut något som i fas 1-gruppen skulle rendera en massa intressanta diskussioner, men trådstartaren får nu respons som: ”Jag fattar inte vad det roliga är! Vem fan är du?”

Mera av samma!

Haaaaaaarmony

Lycka 15

Idag har dagen varit full av presenter och små lyckor.


1) Migränen släppte

2) Fin Pianokonsert med yngste sonen i vit skjorta 

3) Träffade oväntat på kompis på stan

4) Hittade fina kransar att hänga på ytterdörrarna

5) Årets första julbord på festvåning

6) Hittade okänd människa att spontansjunga hela Povel Ramels "Lingonben" med 

7) Lyckan att hamna i ett sällskap där man kunde diskutera Steven Moffats bätrre och sämre sidor som manusförfattare -  hur ofta händer det?



Hänger denna lycka och rikedom ihop med att jag redan igår bestämde mig för att INTE jobba alls i helgen och INTE ha dåligt samvete för att jag inte jobbar? Avslappning och öppenhet istället för tunnelseende och  stress.

Och i morgon är det en ledig dag till!

Te och handarbete i lobbyn

Fjortisluckan!

Sommarens verandastol har nu flyttat in i lobbyn.

TV:n visar scener och dilemman. Man kan virka amigurumis 

som en förnöjsam tant, medan man går sönder inuti.

Om man rusar in i ett projekt och börjar rådda, trassla in sig, kompensera, kompromissa, böja sig för än den ena och än den andra, så märker man kanske att resultatet kommer att bli mycket sämre än det man hade från början.

Ingen kommer att bli nöjd och man har inte åstadkommit någonting.

Utifrån förutsättningarna kanske man har uppnått det absolut bästa som gick att få – men om resultatet ändå får kritik från ALLA håll, kanske det är förutsättningarna som skall ändras, eller hela projektet som skall läggas ner.

Det är synd om Theresa May.

Detta med beaktande att det aldrig går att få alla nöjda. Aktuellt nu i luciatider.

Det skall också bli mycket intressant att se vilket regeringsalternativ som vågar sig på att regera med en budget vars ramar bestämts av M+KD. Jag trodde att regeringens politik skulle avspeglas i budgeten… och att övergångsbudgeten skulle gälla fram till ny regering. Men på detta vis blir det ju mindre betydelsefullt vem som officiellt styr. Då vet vi att M+KD ”vann” valet. Och demokratiskt – det var ju riksdagen som röstade igenom budgeten.

Men… S-väljarna kommer ju att bli SÅ besvikna. De röstade på en S-politik och en kommande S-budget. OM nu Stefan får bli stassminisser, lär han ju få besvär med att förklara varför hans styre innebär en reell högersväng. Vill han sätta sig i den positionen?

Det är synd om Stefan Löfven.

Det finns ett grekiskt ordspråk som går ungefär såhär: Ett samhälle blomstrar när gamla män planterar olivträd för att deras barnbarn skall kunna sitta under dess skugga.

De gamla män som styr världen just nu, skiter i hur det går när de är döda. De är mest intresserade av att slippa göra avkall på sina intressen, så de kan vinna NU.

Under klimatmötet i Polen ville inte USA, Ryssland, Kuwait och Saudiarabien ha den just nu bästa, mest omfattande och underbyggda klimatrapporten med som beslutsunderlag. Så kan man säga att ”man inte visste” bättre. Som att med flit inte kalla det vittne som sett allt, eftersom man då spikar utfall och påföljd. Bättre då, att inte höra alla, så det blir mera av en förhandling. Ord mot ord. Karaktärsbedömningar. Fula retoriska trick.

Det är synd om mänskligheten.

Luss,luss!

Lucka 13

Vi firar lucia genom att ta på oss toppiga mössor och skrämma hästarna när vi tränger oss in i stallet för att ge vatten till de nervösa djuren. Staffan Stalledräng hade vita, praktiska kläder på sig när han arbetade i stallet. Vit särk. I ett stall.

Staffan gick till dåtidens motsvarighet till Granngården (förr Lantmännen) och köpte rejäla arbetskläder och viktiga stallredskap, som Stjärnpinnen. Med den kunde han mocka, rykta hästpäls och förlösa föl. Signalera till veterinär om det skulle behövas. Kratsa hovar. Sure. 

Vi firar lucia genom att låta ett italienskt helgon gå i procession med ett tyskt och tre levande kakor,

Sedan sticker vi ut våra ögon, och lika bra är väl det.

Hilja, hilja

Julkalenderns

Lucka nr. 12

Nu stillar sig hormonerna i kroppen och allting lägger sig tillrätta; de inre organen skaver inte mot varandra och de tar precis den avvägda plats de skall ha. De starka känslorna lägger sig tätt intill x-axeln som sjön blir blank när det mojnar.

Låt det vara länge.

Peta inte på ytan.

Gör inte bomben från hopptornets tremetersavsats.

Kasta inte macka.

Kör inte brölande omkring i fågelskyddsområdet med din vattenskoter.

Andas försiktigt.

Vill du förundras – tag ett litet, litet dun som någon sjöfågel tappat och lägg på ytan. Det räcker.

Stäng av bjällerklangen. Sök inte aktivitet eller konfrontation. Om du är van att varva ner genom strömmande input, prova med ingen input alls.

Tag en egenpaus.

Låt det vara tyst.

Gå försiktigt.

Nu.

Tidsmaskin!

Julkalenderlucka elva!

Tips för alla oss som minns extremt myggrika somrar på 60-70-talet:

Ramlösas nya smak Fläder Lime, är god. 

Bonusen är, att om man luktar vid mynningen, luktar det exakt som sånt supergiftigt myggmedel man smetades in i som barn. Ljuva minnen! Man dras tillbaka och minns allt.

Nobeldagen!

Lucka 10!

December betyder Nobelkonsert, Prisutdelning och Nobelbankett.

Horace visar ingen finkänslighet. Varför skulle han hålla sig borta i år? Han har RÄTT att gå på Nobelfesten. Styvnackat. Vid ett bord en bit bort.

Sara Danius gör entré som en sagodrottning i rosa och orange och sitter vid honnörsbordet.

Vem har läckt flera litteraturpristagares namn till Jean Claude Arnault?

JCA förhåller sig till Svenska Akademin, som Ebbe Carlsson till Socialdemokratin. Ingen formell position, men ändå med överallt. Hälsar välkommen. Agerar värd. Styr och ställer.

Till sist tror JCA själv att han verkligen ÄR den 19 medlemmen och börjar skrävla. Läcka. Demonstrera att han inte bara är en hangaround.

Men vem läckte till JCA?

Ingen. Alla. Båda. Inte med flit, förstås. Men kan man verkligen vara skyldig om man TROR att JCA redan vet, eftersom man är säker på att någon annan redan läckt? Hans fru, t e x, tänker bäste vännen. Hans bästa vän t e x tänker frun. Och så är han ju nästan med i akademin ändå.

Den där osunda svärmiska hållningen mellan män. En skog av Sumak. Där beskrev Klas Östergren precis det där. När man idoliserar; mytologiserar någon som verkar vara det man själv önskar vara. En lebemann, en världsmedborgare med sofistikerad smak. 

Är Skogen en nyckelroman?

Stol 11 berättar om stol 17 och stol 19.

Primtalens positioner.