Billy är död

Lucka numro Nio!

I sin krafts dagar

Vår fina avelshanne Billy somnade idag in i sin matskål efter en kortare tids trötthet. Han var frisk och pigg trots sin höga ålder; drygt 2, 5 år. Det är inte illa för en mus.

För bara två veckor sedan levde han runt som vanligt och fick vara med i vardagen. Springa och undersöka påsar och papplådor, gosa in sig i tröjärmarna och äta knäckebröd på vardagsrumsbordet medan jag satt och skrev. 

Pigg och nyfiken

De senaste veckorna blev han tröttare och tröttare och sov mer än han brukar. Vi har kollat till honom lite extra, för vi anade att han inte hade långt kvar. Igår tog vi upp honom och kliade honom bakom öronen. Han brukar gilla det - myser och gosar. Men igår somnade han istället för att efter ett tag vilja vidare. Lilla, trötta...

Gårdagens äldre herre

När vi släppte ner honom i buren trulsade han tungt in i sitt sovhus. I morse låg han tyst och stilla i sin matskål.

Hejdå Billy!

Sagor för Ångestdrömmare

Julkalender! Lucka 8

Julkalender som präglat mig. Förvånansvärt ofta (vid feber och stress) utspelar sig mina 

mardrömmar i just denna färgglada värld. Sagorna nedan skall läsas och tänkas utspelas

i just denna bildvärld. 

1. En Diofant gick Eulervägen fram. Den behövde Bevis, och inte vilka bevis som helst - här dög bara sådana som kunde hjälpa Fermat att utöka sin lilla, lilla sats till minst ett par po-mängder!
Diofanten sökte bland de rotade och de uppspännande träden, men fann ingenting. 
Surjektivt!
Bipartit!
Diofanten beslöt att ringa Zermelo-Fraenkel, dra i nödkardinaliteten eller fråga publiken.
Isomorfismen hängde i luften....


2. "Vem har sagt att det skall vara pentapodi? Är det inte ett tecken på grav Zeugma, att tro att det skall vara snyggt och nystevat hela tiden?" Akatalexis stampade med ordfoten för att understryka sina accentkongruenta ord. Nu var hon ett relativt resonabelt och dipodiskt djur, men idag gick hon på i sina terziner: "Dessa synalefa fonem! Nu får ni se till att packa era runometrar och ge er av!"


3. Det var en gång en Unox som hette Wellman-Lord. Han hade varit ute länge i venturin och behövde nu ett riktigt betbad i BDT-vatten från en riktigt stor fyllkroppskolonn. Ju närmare han kom dammen, desto starkare blev doften av kammarfilter och katox. "Aaaah!" Wellman-Lord drog in luften genom Unox-Snabeln och njöt av venturins dofter. Vid dammens strand hälsade han på två Zeoliter som stod och ANAMETADE innan han tog sats, hoppade i och påbörjade såväl flotation som pyrolys. Vad skulle nu hända? Slamsvällning? Avdrivning? Katalys?



Ja, sådär kan man hålla på och tramsa och tycka det är jättekul. Men jag minns de där hemska nätterna innan tentor eller inför inlämningar då man sovit alldeles för lite och hetsdrömmer i skarven mellan sömn och vaka. Och man FÅR INTE gå upp förrän man löst en (i vaket tillstånd helt omöjlig) ekvation eller ett problem, eller fått ihop allt i någon skruvad sonettcykel, eller kommit på en lösning på världens alla avfallsproblem.

Det här är verklig ångest.

Så ser den nakna skräcken ut.

När allt sammanfaller

Julkalenderlucka sju!

I veckan hade jag ett jobbrelaterat möte. För att göra det hela skojigare, tog jag med mig en hel låda skumtomtar så att alla kunde ta så många de ville utan att känna sig som roffare. 
Det blir lite spänt när alla egentligen vill frossa och chompa, men måste hålla igen för att bibehålla en seriös framtoning.

Inte ta för många så att någon blir utan, eller får färre än någon annan.

Men har man en hel låda, kan ingen hålla räkning och så länge man inte ser botten, får man TA!


Jag lämnade dessutom lådan där när jag gick, och såg inom mig hur alla bara kastade sig över tomtarna när dörren gick igen bakom mig. Helt skamlöst proppade de munnarna fulla med tomtar, kastade upp dem i luften och fångade med munnarna, matade varandra, lade upp linjer på konferensbordet att ÄTA sig fram efter. Känslan av att bita itu en tomte genom att hålla fast tomten mellan sina tänder och samtidigt vrida på huvudet och dra i tomten med handen. Ett ymnighetshorn av skumtomtar!

I min fantasi upplät de så ett litet sammanträdesrum enbart för att fylla med skumtomtar, som ett bollhav eller Farbror Joakims kassavalv att ta tomtebad i. Rulla runt i. I vällust.

Min låda skulle förstås inte räcka för att täcka rummets kvadratmeter med ett tomtedjup på en meter, men de skulle bli så pass inspirerade, att de valde att lägga hela sin trivselbudget på ett tomtehav i lilla sammanträdesrummet. Självklart.

Efter mötet har jag liksom haft den där barnrikedomskänslan i huvudet. När man fick pressa munnen full av saker man annars var tvungen att snåla med.

(Barndomsminne: När jag och mitt slyngelgäng RYMDE från Fritids, gick hem till alla i tur och ordning för att länsa gömställen på lösa mynt och småsedlar, för att sedan gå till OK och köpa massor med godis! Blåa klubbor och RIFF med lakritssmak. Sedan satte vi oss på en klippa och ÅT, medan vi såg hur polisbilar och föräldrar började cirkla kring fritids. Vi tänkte INTE ge oss till känna. Vi var OUTLAWS och fick proppa munnarna fulla med RIFF!)

Så idag fick man reda på att Pete Shelley har dött.

 Genast började en melodislinga spela upp i huvudet. Och så började hjärnan göra en dålig text till, som man kunde gå och sjunga på. Efter ett tag liksom självlagades texten, så det blev lättare att sjunga, men riktigt bra blev det inte.

Fast skråla denna högt går ju:


Alla frågar hur stor den verkar
Alla frågar hur stor
Hur stor den verkar
Alla frågar: Hur stor
mängd tomtar av skum
kan du få plats med i munnen?

Ironin

Lucka 6! 

Julkalender!

Dessa nyheter ligger under varandra på Sveriges Radios Hemsksida:

Frankrike höjer inte bränsleskatten p g a missnöje

Koldioxidutsläppen slår rekord

Det är för jobbigt att gå till vårdcentralen

Och kolla upp den där konstiga fläcken.

Jag tar hellre en fullt utvecklad hudcancer, 

tung medicinering

och en plågsam hospicevistelse

i framtiden. Och DÖR.

Och tjatar man på mig, för att en koll kan rädda liv

Tänker jag bli KRÄNKT för att man begär att jag skall ta eget ANSVAR.

Då tar jag på mig en gul väst

Och slår sönder alla fönster

På mitt hus.

Som straff.

Och ser till att alla dör med mig, när jag dör.

Det kan de ha, alla de som tjatar.

Dom dom dom dom...

Julkalenderns femte lucka!

Varje år är det tradition att köpa en ny julskiva. För i december måste man ha julmusik på hela tiden.
Om man grundar med Absolute Christmas kommer man direkt in i stämningen och känner ett visst illamående precis som om man förätit sig på ischoklad och småcitrus. Det måste vara betingat.

Men man varvar såklart med körverk och carols och engelska julsånger, klassiskt och Ale Möller och bästa Svante Thuresson och Ainbusks jul. Lennarts Julbossanova. Kimpans julsanger fra glemmebogen. Ja, alla vet.

Dock gör Spotify det lite lättare nu. Man behöver inte gå ut på stan och välja vilken skiva som skall bli årets nya. Och vill man göra det ännu enklare  har Spotify redan fixat mixen. Bara att dänga på.

Som om man då inte redan höll på att kräkas vid de första tonerna av TRIADS "Tänd ett ljus".

Fan.

I detta nya julmusiklandskap gäller inte som förr; att VÄLJA UT det man vill höra och finna frid därvid. Nej. Nu gäller det att kryssa mellan det vidriga, svulstiga och förljugna. Det gäller alltså att VÄLJA BORT. Gör man inte det, är det som rysk roulette. Närsomhelst kan trumhinnan smetas ner av dittills oanade vidrigheter.

Man trodde man hade en viss beredskap och visst kan man stålsätta sig i tre minuter om det kniper - man tänker på typ stålverk medan Carola gullsjunger sig igenom fint - men man är ju totalt skyddslös gentemot skamlös SKÄNDNING i julmusikskrängandets namn.


Dagens "vad är det jag hör?"-ögonblick är ett fint exempel. Andreas Jonsson har släppt en jullåt i år. Här är den: 

Och för er som inte direkt efter lyssning kopplar varför detta är en bildlig fisgas som strömmar ut ur högtalarna, kommer här FACIT:

En av världens bästa grupper med världens bästa sångare sjunger en av världens bästa låtar.

Kan man inte låta saker bara vara om man inte kan skriva egna låtar? Xylofonen i Sunday Morning var aldrig menad att markera Jullåt och Bjällerklang....

Nu känner jag den där impulsen att kräkas igen...

Asså vaddå..?

Lucka 4 i Julkalendern!

Vi säger såhär:

Har du löst cancerns gåta eller räddat en stad undan katastrof, slagit världsrekord i någon sport eller bara rakt av är överdjävla BÄST, kan du räkna med en massa uppmärksamhet. Kanske ett Nobelpris eller annan utmärkelse. Du får den credd du är värd.Om du är man.

Om du är kvinna, viftas dina prestationer bort: Okej okej, Gensax i all ära, men….

-          Kan du VISA PATTARNA?

 För är man kvinna är allt annat underordnat och ditt värde ligger EGENTLIGEN enbart i hur väl du motsvarar omvärldens förväntningar på dig som kroppsligt objekt.Och då måste man ju passa på att kolla det, då, så att man VET om bruden framför en är runkobjekt nog för att överhuvudtaget få finnas. För kallas man upp på en scen för att ta emot ett pris för någon övermänsklig prestation, KANSKE MAN ÄNDÅ INTE är värd att ens vara där och synas.

Nej. Då måste man ju som MAN ta sitt ansvar, så att alla andra män runtomkring slipper UNDRA.

Och då RÄDDAR man egentligen tjejen från eventuellt snack om hon egentligen inte var VÄRD det där priset (eftersom det EGENTLIGEN borde vara män som uppmärksammas för sina insatser på plan, forskningsgenombrott eller innovationshöjd) genom att ge henne en chans att visa att hon har en annan, mera relevant funktion. Så slipper man ju allt snack efteråt. 

Och så är det ju så BEKVÄMT att slippa se kvinnor som KOMPETENTA, speciellt inom ett område man själv och andra MÄN ser lite som sitt eget. Det blir jobbigt. När en BRUD plötsligt skall vara BRA, rentav BÄST på något. Bättre än andra… män.

Då är det så skönt att ställa världen tillrätta. Placera bruden där hon hör hemma och visa henne och alla andra att man bara genom en replik, kan reducera henne tillbaka till objektfållan.

Det är väl inte heller för mycket begärt? Att hon skall bjuda lite på behagen?

Vafan tror bruden?Att man överhuvudtaget bryr sig om saker hon gjort?

Nänä, det man EGENTLIGEN vill se är PATTARNA och om hon kan göra sexiga MOVES.

Och sedan kan man ju säga sorry om hon är en jävla surfitta och blir sne. Så är det ur världen.

Läs mera HÄR!

 

Vidrig December

Julkalenderlucka 3!

Jag mår så illa.

Vi har bakat lussekatter och pepparkakor. Ja. Redan nu. Det skall finnas hela december.

Jag tål dock inte saffran. Börjar må illa och vaknar alltid på natten och behöver kräkas om jag ätit någon maträtt med saffran i, eller då lussebullar.

Därför halverar vi mängden saffran i våra familjelussebullar. Det smakar saffran ändå, bröden blir gula och jag kan äta en lussekatt till fikat. Det är gott, fast farligt.

Men idag åt jag två goda, nygräddade.

Nu vill jag dö.

Klart slut.