Kallt och mörkt och snöblandat regn och...

 

... jättelång Februari.

Nu är det enbart bokrean som fungerar som ljus i mörkret. Och kanske Melodifestivalen.

Jag har mycket svårt med motivationen, både på kort och lång sikt. Då frågar jag mig vad Tom Bombadill skulle ha gjort, om han var jag, eller om jag var han.

Då blir det lättare. Då får jag helikopterperspektiv och höjer mig liksom över vardagens snubbelstenar. I det långa perspektivet är kanske inget så viktigt att det är värt att få förlamande ångestpåslag över. Samtidigt - ska man ändå vara här, i den här tidsåldern, kan man inte sitta och vänta. Man skall givetvis ut och ta för sig av alla möjligheter och skojiga events som finns här och nu. 

Det blir plötsligt bråttom att upptäcka, anordna och agera. Inte av ångest, utan av lust.

Tom Bombadill, alltså! Grabben hela da´n. 

Och så Februaris Soundtrack att ha i sina trådlösa lurar. Du me´ å ja´me´.