 |
Ibland kan det vara en motståndshandling att stiga upp på morgonen, tidigt, fastän kroppen och själen verkligen inte vill göra annat än ligga kvar i sängen under det där svarta molnet.
Ibland kan det vara en ren demonstration av frihet, att inte låta sig dras med i hjärnans strid med yttre och inre demoner; att inte fastna, paralyserad, utan att istället leta fram sina allra finaste, skönaste kläder ur garderoben och sätta på sig dem.
Ibland kan frukost och en kopp kaffe vara ett långfinger åt död, krig och diktatorers isande likgiltighet inför människovärdet.
Att gå ut i sin trädgård i fula Crocs för att le åt de första blomknopparna är att släppa in mera glädje i världen. Sånt måste finnas. Vad är det annars man måste försvara?
Att skriva ett långt, snällt mess till sin mamma är att kramas på avstånd.
Att lyssna på Radiofredag när de avslutar med John Lennon, är att öppna ett fönster och kisa mot solen.
Det är svårt, men jag måste våga leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar