Profetiskt

 

Jules Sylvain eller Stig Hansson, som han egentligen hette, är en av mina favoritlåtskrivare. Jag är uppvuxen med hans låtar och gillar dem. Hantverket! Texterna! Melodierna!

Igår var jag ute och hörde kvällssyrsorna och så kom hela texten till "Sång om syrsor" upp i huvudet. Första versen är bara ett bitterljuvt svärmiskt minne, men andra versen är en dystopi, en "efter-katastrofen"- tablå.

Texten till Jules Sylvains fina melodi är skriven av Gösta Rybrant. Jag gissar att han var inspirerad av efterkrigstidens dubbelhet; å ena sidan modernitet och tekniska framsteg, å andra sidan hotande katastrofer med andra världskriget i färskt minne. Harry Martinsons "Aniara" hade kommit ut några år tidigare och fick stort genomslag.

Idag är en dag präglad av larmrapporter om världens och samhällets tillstånd i stort och i smått, så en framtid där vi sitter i ett skyddsrum på en ödelagd jord och minns tillbaka till det fina i det lilla livet, känns inte längre långt borta. Gösta visste vad han gjorde.

Jag tänker i alla fall njuta av dessa sista sommardagar. Allt grönt! Alla insekter. Alla fåglar. Solen. Möten med människor. Varje sekund känns värdefull.

Lyss!