-Det är ett hårstrå i soppan!

And Jane came along with a lock of Your hair.

She said that You gave it to her

the night that You planned to go clear.

Did You ever go clear?

Jag sitter i ett klassrum fullt av elever som skriver Nationellt Prov i Svenska.
En uppgift de kan välja är att skriva en novell där en hårlock har en central roll.

Jag undrar vad Leonard Cohen hade fått för betyg om han skrivit Famous Blue raincoat här och nu, på vårt språk och lämnat in den som sitt delprov C i Svenska.

På tre timmar hinner jag också skriva en novell om hår. På en vecka hinner jag bearbeta den. På en månad hinner den ligga till sig. På de följande tre månaderna kan jag stryka, skriva till, spetsa till och omformulera. Sedan skall den kylas i en månad, för att till sist kokas ner till ett koncentrat av betydelsebärande meningar där ingenting är överflödigt.

Men nää…

 Idag är jag provvakt.

 Imorgon är en annan dag.

 Jag håller på med en annan bok.

Eleverna är mycket unga, och jag är en tant från forntiden i grön klänning, med syntaxer i håret och pronomen hängande i krokar från örsnibbarna. Svarta skor med sulor av daterade ord och uttryck.

“Tant Svenska Vaktar Prov”, lämplig från 6 år.

Den vill jag att Roald Dahl skall skriva. Om mig. Och om mössen som tittar upp ur klänningsfickorna och ställer till oreda.

Eleverna räcker upp handen ibland och frågar om saker. Jag hjälper dem utifrån vad jag får och inte får hjälpa dem med. Ännu har ingen upptäckt att tre möss sover/klättrar runt i mina kläder. Än så länge har ingen rymt, men OM någon mus sticker skall den få morotsbitar att sysselsätta sig med. De tre vita mössen är så lika att de inte fått namn, men de är mycket tama.

Min novell om hårlocken skulle handla om att äta mat och oväntat få håret i halsen, kanske i paj. Fast, å andra sidan påminner den ploten allt för mycket om morrhår och ärtor.

 Nej.

Den kanske skulle handla om ofrivilligt håravfall och manlig fåfänga istället?

Tupéer i kanapéer.

Fläta i vetelängd.
Tjocklock.
Kubb med stubb.
Pistagepage.
Silvergryta med guldlock.

Såhär då?

Kvinna tappar bort vårdat minne: lock i ask.

Man hittar asken - söker ägare.

Nej. För mycket Amelie från Montmartre. Bryt!

Såhär?

 Upplösningen är när man öppnar asken och hårlocken är blond istället för mörk. Man inser att världen rasar för den som öppnar asken.

Och sedan ytterligare en twist, när en gammal människa, efter att huvudpersonen omvärderat allt den trodde på och bränt alla broar, berättar:
“Ja, han brukade ju färga håret… bytte hela tiden…” och man fattar att
huvudpersonen gjort sig ovän med alla och står på bar backe, helt i onödan.

Jag undrar vad jag hade fått för betyg på den som deluppgift C.

... Sincerly L Cohen