Motstånd

Mikas Julkalender

Lucka 22

Svarta troll är noll.

Jag ser mig i spegeln och trots att jag är glad att mitt blonda experiment är över,
ser jag bara ett svarthårigt trötto. Vaken, julstädande och iförd mjuka fulkläder.


En brun björn.

Näe. De är tusen stycken och alla nallar har namn och fastän pojkarna är stora nu bär det emot att flytta upp nallarna på vinden. Vi omgrupperar, som vanligt.


Två röda läppar.

Jodå. Apoteket har färgad Försvarets Hudsalva!


Tre orangea apelsiner.

Helvete! Det är två dagar till julafton och jag har mizzat att vi tvångsmässigt och kladdigt skall pressa in nejlikor i apelsiner och hänga upp dem i röda band. Det kan väl inte vara en så gammal svensk tradition? När kom den första Apelsinen till Sverige?  Att den blivit en jultradition kan man förstå. Länge fanns det bara citrusfrukter på vintern.


Ett gult hus med fyra hörn.

Som om antalet hörn på ett konventionellt byggt hus plötsligt varierade om man målade om huset...
Barnafaderns barndomshem är gult, men har tolv hörn, så där föll det ju rätt rejält.


Fem gröna fingrar.

Det fanns en tid då jag fick allt att växa. Sticklingar. Kaktusfrön. Klängväxter. Träd. Kontoret fullt av krukor och köket en djungel. Gerillaodling av Blåklint i Gamlestadens rabatter...
Men nu dör alla växter i brist på omsorg.
Utomhus tar det sig inte heller nåt vidare. Smultron i November är bara sjukt och ingenting att glädjas åt. Kryddorna växer ut i gräsmattan. Jordgubbarna fick ingen sol och marken blev vattensjuk.


Blåssextett

Studentorkester. Mässingsfarbröder. Brassband.


Violett har sju bokstäver

Lila, Gredelin, Indigo, Purple... Det här färgen har så många nyanser och ger så många olika associationer och känslor. Madame Mim. Tant Gredelin. Min åttiotalsoverall var lila. Min DBS med bockstyre var lila. Idag orkar jag inte med lila längre. Jag får ont i huvudet och får tänka: Turkos, turkos, turkos för att det skall gå över.


Grå råtta rimmar på åtta!

Våra fina möss!


En vit katt har nio liv

Cleo. Den döva vita katten som det var synd om. Eller "Vita Katten" i Gamlestaden som var så våldsamt stor och mäktig när den marscherade förbi. Katter som fjäskar och slemmar ner en. Skygga katter som gömmer sig när det kommer främmande människor och hälsar på. Eller brorsans skitstora svarta katt, som, om han varit människa, hade haft skinnjacka och kängor på sig. Den som var ute och slogs på nätterna och kom hem och dominerade hushållet på ett självklart vis.
Den natten då den kom hem när jag släckt ner och somnat gott... han hoppade ner från sin kattingång och blev sur för att det inte var som han väntat sig - ingen nattlampa och INGEN NATTAMAT!
Det tog ett tag innan jag förstod varför 30 kilo katt vägrade flytta sig från min bröstkorg.