Jag har hittat saker som inte platsar i mina skriverier, men som ändå borde komma andra till del. Hade det varit en polisutredning hade detta varit "slasken"; information man grävt upp i sin research, men som inte är relevant i det man skriver om. Sådana här bifynd är så intressanta!
Nu vet jag - och snart du - vilka Sveriges första poddare var.
Nu får man tänka sig tillbaka till 1930-40-talet. På den tiden var radiomediet ganska nytt. I Sverige började Radiotjänst sända 1925, i en kanal. Redan då var Sven Jerring igång, och han skulle hänga sig kvar i riksradiosändningar ända till 1972.
Men under andra världskriget såg en vanlig radiovecka ganska trist ut i våra ögon. Folkbildningsperspektivet var framträdande, samtidigt som Sverige var präglat av protestantisk kyrklighet. Det var Högmässa, Nyheter, Radiokören och klassisk musik. Och så Barnens Brevlåda, förstås.
Sport tog en relativt stor plats i tablån. Man sände direkt från större evenemang, som Finnkampen och Vasaloppet. Kulturen, såsom diktuppläsning och radioteater ansågs vara viktig för folkbildningen och man var tidig med Skolradio (Som mycket senare skulle bli TRU och UR). Tolvslaget och dagens dikt var en viktig milstolpe i radio varje dag, precis som idag. En timme i veckan fick man bänka sig vid rörradioapparaten om man ville höra ny, "populär" musik. Det kunde vara shillingtryck, dragspelsmusik, Bing Crosby och Evert Taube. Annars var det Sune Valdimirs underhållningsorkester som stod för musikillustrationer och inslag, både i andra program och i egna underhållningstimmar. Det var Radiotjänsts ständiga husband.
Tilltalet var väldigt formellt. Inget småprat. I radion skulle det vara ordning och reda.
Man sände 8 timmar om dagen, med två nyhets- och vädersändningar under dessa 8 timmar. Dagens Eko kommenterade och fördjupade nyheterna. 1938 var första gången en kvinnlig röst läste nyheterna. Detta sågs som något oerhört! Inte kunde väl en kvinna förmedla så allvarliga saker som nyheter? Hur skulle man kunna lita på att en kvinna hade koll på händelser, in- och utrikes? Folkstorm!
Kvinnor kunde ha sin plats som schlagersångerskor, i radioteaterroller och som hallåor - på sin höjd - men man tyckte att den sakliga och allvarliga tonen i Radio bäst upprätthölls av en man.
Under andra världskriget insåg både axelmakterna och de allierade, radions räckvidd och propagandapotential. Förutom FM-sändningar, var det många länder som använde kort- och mellanvågvågssändningar för att nå landsmän utomlands och för att sprida sin information. Vi som haft gamla rörradioapparater av trä, minns hur spännande det var att läsa alla namn på städer, trycka på kortvågsknappen och ratta in Luxemburg, Paris, Hilversum, Stavanger och Riga... Sverige startade sina utlandssändningar 1939. Tyvärr kunde den tyska befolkningen inte nås av dessa, eftersom det var förbjudet att inneha radioapparater som kunde ta emot annat än FM, i Tyskland.
Däremot sändes det extremt mycket propaganda på mellanvåg, FRÅN Tyskland. Det fanns en hel propagandaradiostation i Königsberg, som sände på många språk, däribland Svenska. Det var inte bara vinklade nyheter och judehat - då hade propagandan varit för uppenbar - utan också önskemusik, husmorstips och reportage. Man förstod att Svensken i gemen var skeptisk till NSDAP, så man ville framstå som ett trevligt, normalt parti för trevliga, normala människor. Ungefär 10 % (hundratusentals) av Svenskarna vid denna tid, lyssnade regelbundet på sändningarna.
Göbbels hade värvat protyska svenskar som gärna ställde upp för att sprida en nazistisk världsbild. Det roliga är att man från början proklamerar att detta är SANNINGEN. Alla andra nyheter är vinklade, men detta är bara fakta, "för att du själv skall kunna bilda dig en uppfattning och ta ställning". (Samtidigt som man utmålar Judar som paria, lägre stående och ett problem, och samtidigt som man förtiger allt som kan ses som negativt för Tyskland som nation och Regimen i synnerhet...) Man betonade Sveriges och Tysklands historiskt och kulturellt starka band och utbyte, så att det skulle kännas som en självklarhet att vara på Tysklands sida i kriget.
Och.
Bland dessa propagandaspån, fanns det då ett program som var flera årtionden före sin tid. Istället för rappa män som läste nyheter eller dikter - framförde en SAK, sändes regelbundet från Königsberg ett program som byggde på att man fick lyssna på två "Fruar" som drack kaffe och småpratade om ditt och datt på ett hemtrevligt och skojigt sätt, precis som en podd från vår tid! Som lyssnare bjöds man in i deras samtal och man lärde känna de två Fruarna som om de var ens egna väninnor. Så: Fru Wolf och Fru Schlach (Ja, de hade båda gift sig med tyskar) var faktiskt Sveriges första kvinnliga poddare!
Och - det är klart - börjar man gilla de där väninnorna, identifiera sig med dem och längta efter nästa program, är man nog lite mindre kritisk gentemot dem, när de mellan kakrecept och skojiga iakttagelser, sticker emellan med "...och han var förstås jude, den där tjuven..."
Mer här!
Och en bok som handlar om den där radiostationen: Tyskland Talar
Artikel från 1944
