Detta är den där veckan då Jesus var död, innan han återuppstod.
Detta är nåjdens ensamvandring innan han kommer tillbaka, transformerad.
Detta är ett andetag innan nästa andetag.
Och man undrar om det räcker med en vecka.
Fast - å andra sidan blir inget gjort om man flyttar fram en deadline.
Jag vill klistra in texten till Erik Norbergs låt "Här", här, men jag hittar den inte på nätet,
Så då drar vi lite brottstycken ur minnet:
Det finns ingen början och det finns inget slut.
Inuti finns bara det som alltid längtar ut.
Och Här. Vad händer se´n? Hur ska vi fortsätta berättelsen?
Här. Vi slutar Här. Och börjar om.
Jag har i alla fall Duschat. Bra sak om man skall börja ett nytt liv.
Eller som Bella och Gustav skulle uttryckt det: "Om en liten vecka..."
Mycket att ta tag i. Många att ringa. Mental omställning. Lite otäckt men också lite spännande.
Allt avslutas samtidigt. Många cirklar sluts.
Vad händer med det som blir över om saker inte går jämnt ut?
Samtidigt finns min största glädje och stolthet - barnen - alltid med som en pågående konstant. Deras utveckling och egna vägar, som jag får följa nära och på avstånd. Då kan ingenting bli riktigt hemskt, vad som än händer.
Love, Love, Love.