God Jul

Lucka 24

Jag har helt annan musik i huvudet nu.
Jag har helt andra smaker som norm.
Jag har en helt annan tideräkning och dygnsrytm.
Julen berör mig inte längre. 

Den är snart över och sedan 
skjuter jag ut mig 
och hoppas på att uppnå flykthastigheten
så att jag själv kan bestämma tidpunkten 
för mitt återinträde.

TIPS!

Lucka 23Danföredan

På äventyr! 

Alltså, jag gillar de här två gubbarna. I mitt superimproviserade liv, där ingenting egentligen sitter fast, har en av de fasta traditionerna varit, oavsett var jag befinner mig och i vilken konstellation, att på kvällen den 23 december lyssna till P1:s uppesittarkväll med Karsten och Gunnar! 

I år har de rest iväg till Belgien och kör sin uppesittarkväll därifrån. 

Det brukar vara så, att jag slår in julklapparna samtidigt som lyssnandet till uppesittarkvällen, och när den är slut, har jag 1000 julklappar till att slå in. Natten till julafton brukar börja med Mysradio och sluta med utmattning och stress.

Gör inte som jag.

Slå in klapparna innan, men lyssna GÄRNA på Karsten och Gunnar!

Konstaterande

Lucka 22

Den som kan sin marinhistoria känner igen beteckningen på jagaren.
Tungt bestyckad och mäktig. På sjuttiotalet var Sveriges militära beredskap mer än god.

Djurpäls och Kroppsbehåring

Lucka 21!

Om man vill retas lite, finns det fina möjligheter. Objektivt neutrala saker kan bära med sig en viss laddning, som man hoppas att omgivningen känner av.

Första dagen på jobbet skall man kanske komma i mumindräkt på morgonen och hälsa på alla genom att ta i hand och grymta genom muminhuvudet. När man hälsat på alla, tar man av huvudet och kör stenseriöst ansiktsuttryck genom hela dagen. Man beter sig supervanligt - konverserar passande och beter sig normalt. Man kommenterar inte att man har på sig en vit, vadderad kroppskostym med svans. Om någon antyder, agerar man oförstående och byter ämne. När andra tar på sina ytterkläder vid arbetsdagens slut, tar man på sitt muminhuvud och åker ner i hissen med de andra. 
Man sköter jobbet oklanderligt i sin muminkostym hela första veckan.

Så hoppas man att någon eller några blir superprovocerade! Om ens klädsel inte inverkar menligt på hur man utför arbetet och om man i övrigt beter sig helt normalt, skapar man en konflikt inuti vissa människor.
"Hur skulle det se ut om alla..?"
"Det där är inte hur vi brukar vara klädda här!"
Konflikten uppstår när den första känslan av att något är FEL, krockar med insikten att det inte finns rationella argument för VARFÖR det är fel.
De drar sig för att påpeka att man är opassande klädd, eftersom de kan framstå som inskränkta.
Eller så försöker de förlöjliga klädseln med "humor" och nedsättande kommentarer alternativt bara dissa klädseln, rakt av. Då är det ju öppet mål för att själv komma med argument som får tyckaren att verka tyckmycken. Inte på något aggressivt sätt, eller för att sätta dit personen. Nej, man frågar bara stillsamt t e x om vilken färg på byxorna som är tillåten, och varför. Man ställer enbart principiella frågor och berör inte den egna mumindräkten alls, till dess att man arbetat sig fram till den punkt då personen målat in sig i ett hörn.

Sådant kan man roa sig med.

Eller så kan man gå vidare till andra klädesplagg och attribut. Man kan svassa omkring i en uppenbart äkta päls från något utrotningshotat eller fångenskapsplågat djur. Ha Make America Great Again-Keps på sig, på ett uppenbart oironiskt sätt. (Hur fan visar man att man INTE är en hipster med ironisk keps? Svar: Genom att kombinera kepsen med Suv, Jeans och vadderad täckväst med en badge från NRA.) Och apropå huvudbonad - man kommer till en Eldkvarnkonsert med Pluras sedan länge saknade HATT på sig, och vägrar ge den tillbaka till Plura, för "Jag snodde den, så nu är den min!" Och agerar STOLT och som om man förväntade sig High Five från alla; även från Plura.

Det kan bli roligt! När folk blir arga!
Fast då kanske man åker på stryk...

Nä, då är det roligare att retas precis så mycket att människor inte vet hur de skall förhålla sig. Man skall förstås inte BETE sig provocerande. Hellre vara korrekt och t o m trevlig, för då ger det en bättre effekt på konflikträdda personer. Något byggs upp inom dem, som de inte vet hur de skall kanalisera.

Det kan vara en så enkel sak som att ha på sig en likadan kanelfärgad tröja som Jean Claude Arnault hade på sig i rätten. Man börjar kopiera hans klädsel rakt av! Frisyren! Glasögonen! De som ser, ser. Men de kan inte gärna påpeka, för det verkar ju skumt. Anklaga någon för att ha JCA som stilförebild... Barockt!



Det är synd att jag inte är man och har skäggväxt. FAN vad jag skulle älska att ha en liten rektangulär mustasch under näsan!

Koldioxid i blodet

Lucka 20

Bang bang balans

Hela världen håller andan. Allt står och väger. Vi befinner oss i Limbo. Vilken värld kommer vi att befinna oss i imorgon? 

Kommer Britterna att lämna EU? Det var värst vad det drar ut på tiden, det där. Det skulle ju gå så smidigt. Och nu kan det kanske bli en NY omröstning. För oss som håller andan känns det lite som om syret håller på att ta slut. Men vi måste hålla andan, så att vi kan pusta ut när vi VET hur det blir.

Kommer vi att få en regering, snart? Det var väldans, så svårt det verkar vara. Om alla envisas med att säga nej till allt som inte innebär att man får igenom ALLA sina krav, lär det ju inte bli någon regering. Om det nu vore så att det fanns ett parti som ALLA i hela Sverige stod bakom, hade det synts i valresultatet. Kanske lite...ödmjukhet vore på sin platz? Och nu kan det kanske bli ett NYTT val. För alla oss som håller andan känns det lite som om vi skulle kvävas om vi var tvingade att vänta över ytterligare en valrörelse och ett val.

Kommer de icke bindande avtalen från Klimatmötet i Polen, att leda till att alla länder börjar göra allt de kan utifrån sina förutsättningar? Det var satan vad långt inne det satt att ens enas om ett avtal. Och om det nu är lite frivilligt, så... det kan nog dröja innan man kan andas ut.

Kommer den dysfunktionella ledningen för världens största stormakt snart att bytas ut, efter otaliga skandaler och vederhäftiga vittnesmål? Vi håller andan och väntar... på att kvävningsdöden kommer som en barmhärtig befriare.



För övrigt har jag idag varit på  - nej varken julbord eller middag - affärslunch och ätit goda grekiska grejer mellan summeringar av detta halvår. Denna lunch avåts på en vanlig restaurang, samtidigt som vädret utanför var duggigt och grått. Inget skimmer. Ingen sprit! 


Jag vill vara farlig-romantiken frodas när jag plockar fram denna låt ur hjärnan och låtsas leva dålighetsliv i hemlighet när chefen naivt nöjer sig med att man alltid är i tid.

Liket lever

Hur kallt är det i vattnet?
Ni-ni-ni-ni-nitton!

(Paul Hardcastle)

Man kliver upp från soffan och ser sig själv i spegeln. Nog orkar man. Med lite invärtes kemisk hjälp, tvål, vatten och schampoo, hårstyling och smink, kan man passera som både närvarande och (re-) presentabel.

-          God dag, god dag. Trevligt.

Årets andra julbord står dukat på ett hotell inne i city.

Denna gång är det ett annat sällskap som står för notan. Jag är glad att jag står på gästlistan, så jag stiger upp från min bädd, som en mumie i en skräckfilm, för att delta i det uppsluppna skvallret.

Hemma igen orkar jag knappt tvätta bort färgen från ansiktets canvasduk. Måste sova. NU.

Musik skall byggas utav glädje

Lucka Aderton

Favoritbilden på Franz och Kim

Ligger i feberdvala och fantiserar vilt.
Mest om fåglar och ljud.
Jag tänker på ljud och rytmer
och så somnar jag.
Drömmen tar vid när de medvetna tankarna släpper
och det bildas ljudlandskap
med symfonirock och ödsliga pukslag.

Otäckt. Då vaknar jag till, lite.

Försöker tänka på bjällerklang och triangel.
Kanske Bing Crosby.
Men det blir bara smetigt och utdraget i drömmen
och när jag vaknar 
smakar det nougat i munnen.

Jag vaknar på riktigt,
går upp och dricker vatten.
Passar på att skriva detta innan klockan blir 12
som en askunge
innan förtrollningen bryts.


Gunatt!

Försent!

Sjuttonde luckan

Insåg idag att jag är för gammal för att i folkmun och folksjäl, någonsin kunna bli en av två i konstellationen "Kända Kulturpar".

Självklart är det med känslan av att ha klarat mig undan, jag konstaterar detta. För skulle jag NU bilda par med Känd Kulturman, dröjer det typ 15 år innan konstellationen blir självklar som referens. PUH.
Och då är man väl så pass trött att man inte orkar mer.

För det finns väl ingenting som är så älskhatat som Kulturpar?

Ulrika Hydman-Vallien och Bertil Vallien
Gösta och Lena Linderholm
Monica och Carl-Axel Dominique
Gösta och Marie-Louise Ekman
Jockum N och Karin M Andersson
Horace och Ebba

Det är bara att fylla på!

och så nytillskottet Marie och Gustav Mandelmann, fast där handlar det väl mera om odlingskultur.


Och apropå århundradets kärlekskrig och den sista grisen; idag kom då TT:s variant på mitt blogginlägg från Nobelkvällen.  Det är bara att läsa HÄR.  
Men jag var FÖRST. 
(Har JAG läckt nu? Har jag gjort en JCA?)


Jag tar den frågan vidare till schäslongen där jag tänker däcka under tre filtar och en stadig irish coffee, för jag har feber och fryser inifrån. Orkar inte reda ut några metanivåer. Vill sova.




Tillägg: Dullar upp från under filtarna lite ostadigt och måste naturligtvis påpeka detta andra självklara med kulturpar: Det spelar ingen roll om en eller båda är döda. I det kollektiva medvetandet är man ändå alltid för evigt sammanlänkade som PAR. 
Skiljer man sig och skaffar ny partner är det liksom helt irrelevant, för EGENTLIGEN hör man ihop. Så har det minsann alltid varit, och så skall det förbli, tycker folksjälen.
Kul att stå i skuggan av en allestädes närvarande skugga om man nu kniper en frånskild Kulturman. Han är helt chill. Den förra kvinnan är helt chill. Men i allmänhetens ögon kan man aldrig bli något annat än en vacker parentes. 
Om inte Kulturmannen själv offrar sig för sin kvinna och degraderar sig så pass, att den förra Kulturdrottningen i allmänhetens ögon är värd något bättre. Först då kan förtrollningen brytas, och man är fri att söka sig egna vägar.

Akademins internationella anseende och Nobelpriset på spel... Stina har ju verkligen fått bekräftelse så det räcker för ett helt liv.

Du nya sköna värld

Julkalenderlucka nummer sexton!

När radiomonopolet bröts, förespeglades en mångfald av olika röster, program och musik från olika källor och tider. Vilket mångfacetterat utbud vi skulle få! I verkligheten resulterade det i massor av olika kanaler som nu spelar samma blandning av listmusik och reklam.

På samma sätt genomgår alla Facebookgrupper en liknande likriktning, vilket gör att allt till sist blir en likartad smet av skvaller, djur som gör roliga saker och ganska plumpa memes som skickas runt i cykler.

Facebookgruppernas oundvikliga evolution sker i tre steg: 1) Gruppen bildas av någon eller några med ett specialintresse och flera med samma specialintresse ansluter. I gruppen diskuteras intresset, med relevanta sidospår och utvikningar. En lätt eufori uttrycks medlemmar emellan, eftersom man hämningslöst kan nörda in på detaljer som ingen annan förstår.

2) Nya medlemmar tillkommer och innan de socialiserats in i gruppens interna ton, börjar de dela, skriva trådstarter och svara i trådar på ett sätt som inte är i linje med gruppens syfte. De flesta i gruppen ignorerar detta. Man vill väl vara tolerant. Några i gruppen agerar grupp-poliser. I detta skede kan det bli smärre konflikter, men inte farligt. De tillrättavisade tar till sig av kritiken och poliserna blir mindre nitiska.

Men lugnet är bedrägligt, för detta är gruppens kritiska utvecklingsfas. Utan att någon anar det, står nu gruppen och väger på kanten till Meme/Fredags/Hahaha-stupet.

Gamla medlemmars motstånd mot skojiga skämtdelningar och spridda memes har försvagats samtidigt som nya medlemmar vill ha gillatummar. Man börjar lägga in skojigheter man hittat eller fått i sitt flöde. ”Den här tycker alla säkert är kul!” Efter att trådpoliserna fått höra att de är humorlösa, väljer de att scrolla förbi bilder på katter som ser ut som Hitler och sexskämt, utan att reagera utåt. Man får välja sina strider.

Steget över till fas tre, ser alltid ut på samma sätt. Då vet man, Det är när någon skriver: ”Ja, jag vet att detta är off topic och inte har med gruppen att göra, men eftersom många andra har lagt ut sånt här…”

3. Då öppnas dammluckorna på vid gavel och gruppen översvämmas av skojiga saker som både nya och gamla medlemmar vill dela med sig av. Andelen inlägg som rör gruppens huvudsakliga ämne går ner till 30%, och är anledningen till att folk ändå är kvar. Själva gruppen har blivit en likadan grupp som alla andra grupper på fb. Det är inte säkert att fas fyra inträder, men OM den gör det, får man lämna gruppen och kanske starta en egen, ny grupp. Det är när någon lägger ut något som i fas 1-gruppen skulle rendera en massa intressanta diskussioner, men trådstartaren får nu respons som: ”Jag fattar inte vad det roliga är! Vem fan är du?”

Mera av samma!

Haaaaaaarmony

Lycka 15

Idag har dagen varit full av presenter och små lyckor.


1) Migränen släppte

2) Fin Pianokonsert med yngste sonen i vit skjorta 

3) Träffade oväntat på kompis på stan

4) Hittade fina kransar att hänga på ytterdörrarna

5) Årets första julbord på festvåning

6) Hittade okänd människa att spontansjunga hela Povel Ramels "Lingonben" med 

7) Lyckan att hamna i ett sällskap där man kunde diskutera Steven Moffats bätrre och sämre sidor som manusförfattare -  hur ofta händer det?



Hänger denna lycka och rikedom ihop med att jag redan igår bestämde mig för att INTE jobba alls i helgen och INTE ha dåligt samvete för att jag inte jobbar? Avslappning och öppenhet istället för tunnelseende och  stress.

Och i morgon är det en ledig dag till!

Te och handarbete i lobbyn

Fjortisluckan!

Sommarens verandastol har nu flyttat in i lobbyn.

TV:n visar scener och dilemman. Man kan virka amigurumis 

som en förnöjsam tant, medan man går sönder inuti.

Om man rusar in i ett projekt och börjar rådda, trassla in sig, kompensera, kompromissa, böja sig för än den ena och än den andra, så märker man kanske att resultatet kommer att bli mycket sämre än det man hade från början.

Ingen kommer att bli nöjd och man har inte åstadkommit någonting.

Utifrån förutsättningarna kanske man har uppnått det absolut bästa som gick att få – men om resultatet ändå får kritik från ALLA håll, kanske det är förutsättningarna som skall ändras, eller hela projektet som skall läggas ner.

Det är synd om Theresa May.

Detta med beaktande att det aldrig går att få alla nöjda. Aktuellt nu i luciatider.

Det skall också bli mycket intressant att se vilket regeringsalternativ som vågar sig på att regera med en budget vars ramar bestämts av M+KD. Jag trodde att regeringens politik skulle avspeglas i budgeten… och att övergångsbudgeten skulle gälla fram till ny regering. Men på detta vis blir det ju mindre betydelsefullt vem som officiellt styr. Då vet vi att M+KD ”vann” valet. Och demokratiskt – det var ju riksdagen som röstade igenom budgeten.

Men… S-väljarna kommer ju att bli SÅ besvikna. De röstade på en S-politik och en kommande S-budget. OM nu Stefan får bli stassminisser, lär han ju få besvär med att förklara varför hans styre innebär en reell högersväng. Vill han sätta sig i den positionen?

Det är synd om Stefan Löfven.

Det finns ett grekiskt ordspråk som går ungefär såhär: Ett samhälle blomstrar när gamla män planterar olivträd för att deras barnbarn skall kunna sitta under dess skugga.

De gamla män som styr världen just nu, skiter i hur det går när de är döda. De är mest intresserade av att slippa göra avkall på sina intressen, så de kan vinna NU.

Under klimatmötet i Polen ville inte USA, Ryssland, Kuwait och Saudiarabien ha den just nu bästa, mest omfattande och underbyggda klimatrapporten med som beslutsunderlag. Så kan man säga att ”man inte visste” bättre. Som att med flit inte kalla det vittne som sett allt, eftersom man då spikar utfall och påföljd. Bättre då, att inte höra alla, så det blir mera av en förhandling. Ord mot ord. Karaktärsbedömningar. Fula retoriska trick.

Det är synd om mänskligheten.

Luss,luss!

Lucka 13

Vi firar lucia genom att ta på oss toppiga mössor och skrämma hästarna när vi tränger oss in i stallet för att ge vatten till de nervösa djuren. Staffan Stalledräng hade vita, praktiska kläder på sig när han arbetade i stallet. Vit särk. I ett stall.

Staffan gick till dåtidens motsvarighet till Granngården (förr Lantmännen) och köpte rejäla arbetskläder och viktiga stallredskap, som Stjärnpinnen. Med den kunde han mocka, rykta hästpäls och förlösa föl. Signalera till veterinär om det skulle behövas. Kratsa hovar. Sure. 

Vi firar lucia genom att låta ett italienskt helgon gå i procession med ett tyskt och tre levande kakor,

Sedan sticker vi ut våra ögon, och lika bra är väl det.

Hilja, hilja

Julkalenderns

Lucka nr. 12

Nu stillar sig hormonerna i kroppen och allting lägger sig tillrätta; de inre organen skaver inte mot varandra och de tar precis den avvägda plats de skall ha. De starka känslorna lägger sig tätt intill x-axeln som sjön blir blank när det mojnar.

Låt det vara länge.

Peta inte på ytan.

Gör inte bomben från hopptornets tremetersavsats.

Kasta inte macka.

Kör inte brölande omkring i fågelskyddsområdet med din vattenskoter.

Andas försiktigt.

Vill du förundras – tag ett litet, litet dun som någon sjöfågel tappat och lägg på ytan. Det räcker.

Stäng av bjällerklangen. Sök inte aktivitet eller konfrontation. Om du är van att varva ner genom strömmande input, prova med ingen input alls.

Tag en egenpaus.

Låt det vara tyst.

Gå försiktigt.

Nu.

Tidsmaskin!

Julkalenderlucka elva!

Tips för alla oss som minns extremt myggrika somrar på 60-70-talet:

Ramlösas nya smak Fläder Lime, är god. 

Bonusen är, att om man luktar vid mynningen, luktar det exakt som sånt supergiftigt myggmedel man smetades in i som barn. Ljuva minnen! Man dras tillbaka och minns allt.

Nobeldagen!

Lucka 10!

December betyder Nobelkonsert, Prisutdelning och Nobelbankett.

Horace visar ingen finkänslighet. Varför skulle han hålla sig borta i år? Han har RÄTT att gå på Nobelfesten. Styvnackat. Vid ett bord en bit bort.

Sara Danius gör entré som en sagodrottning i rosa och orange och sitter vid honnörsbordet.

Vem har läckt flera litteraturpristagares namn till Jean Claude Arnault?

JCA förhåller sig till Svenska Akademin, som Ebbe Carlsson till Socialdemokratin. Ingen formell position, men ändå med överallt. Hälsar välkommen. Agerar värd. Styr och ställer.

Till sist tror JCA själv att han verkligen ÄR den 19 medlemmen och börjar skrävla. Läcka. Demonstrera att han inte bara är en hangaround.

Men vem läckte till JCA?

Ingen. Alla. Båda. Inte med flit, förstås. Men kan man verkligen vara skyldig om man TROR att JCA redan vet, eftersom man är säker på att någon annan redan läckt? Hans fru, t e x, tänker bäste vännen. Hans bästa vän t e x tänker frun. Och så är han ju nästan med i akademin ändå.

Den där osunda svärmiska hållningen mellan män. En skog av Sumak. Där beskrev Klas Östergren precis det där. När man idoliserar; mytologiserar någon som verkar vara det man själv önskar vara. En lebemann, en världsmedborgare med sofistikerad smak. 

Är Skogen en nyckelroman?

Stol 11 berättar om stol 17 och stol 19.

Primtalens positioner.

Billy är död

Lucka numro Nio!

I sin krafts dagar

Vår fina avelshanne Billy somnade idag in i sin matskål efter en kortare tids trötthet. Han var frisk och pigg trots sin höga ålder; drygt 2, 5 år. Det är inte illa för en mus.

För bara två veckor sedan levde han runt som vanligt och fick vara med i vardagen. Springa och undersöka påsar och papplådor, gosa in sig i tröjärmarna och äta knäckebröd på vardagsrumsbordet medan jag satt och skrev. 

Pigg och nyfiken

De senaste veckorna blev han tröttare och tröttare och sov mer än han brukar. Vi har kollat till honom lite extra, för vi anade att han inte hade långt kvar. Igår tog vi upp honom och kliade honom bakom öronen. Han brukar gilla det - myser och gosar. Men igår somnade han istället för att efter ett tag vilja vidare. Lilla, trötta...

Gårdagens äldre herre

När vi släppte ner honom i buren trulsade han tungt in i sitt sovhus. I morse låg han tyst och stilla i sin matskål.

Hejdå Billy!

Sagor för Ångestdrömmare

Julkalender! Lucka 8

Julkalender som präglat mig. Förvånansvärt ofta (vid feber och stress) utspelar sig mina 

mardrömmar i just denna färgglada värld. Sagorna nedan skall läsas och tänkas utspelas

i just denna bildvärld. 

1. En Diofant gick Eulervägen fram. Den behövde Bevis, och inte vilka bevis som helst - här dög bara sådana som kunde hjälpa Fermat att utöka sin lilla, lilla sats till minst ett par po-mängder!
Diofanten sökte bland de rotade och de uppspännande träden, men fann ingenting. 
Surjektivt!
Bipartit!
Diofanten beslöt att ringa Zermelo-Fraenkel, dra i nödkardinaliteten eller fråga publiken.
Isomorfismen hängde i luften....


2. "Vem har sagt att det skall vara pentapodi? Är det inte ett tecken på grav Zeugma, att tro att det skall vara snyggt och nystevat hela tiden?" Akatalexis stampade med ordfoten för att understryka sina accentkongruenta ord. Nu var hon ett relativt resonabelt och dipodiskt djur, men idag gick hon på i sina terziner: "Dessa synalefa fonem! Nu får ni se till att packa era runometrar och ge er av!"


3. Det var en gång en Unox som hette Wellman-Lord. Han hade varit ute länge i venturin och behövde nu ett riktigt betbad i BDT-vatten från en riktigt stor fyllkroppskolonn. Ju närmare han kom dammen, desto starkare blev doften av kammarfilter och katox. "Aaaah!" Wellman-Lord drog in luften genom Unox-Snabeln och njöt av venturins dofter. Vid dammens strand hälsade han på två Zeoliter som stod och ANAMETADE innan han tog sats, hoppade i och påbörjade såväl flotation som pyrolys. Vad skulle nu hända? Slamsvällning? Avdrivning? Katalys?



Ja, sådär kan man hålla på och tramsa och tycka det är jättekul. Men jag minns de där hemska nätterna innan tentor eller inför inlämningar då man sovit alldeles för lite och hetsdrömmer i skarven mellan sömn och vaka. Och man FÅR INTE gå upp förrän man löst en (i vaket tillstånd helt omöjlig) ekvation eller ett problem, eller fått ihop allt i någon skruvad sonettcykel, eller kommit på en lösning på världens alla avfallsproblem.

Det här är verklig ångest.

Så ser den nakna skräcken ut.

När allt sammanfaller

Julkalenderlucka sju!

I veckan hade jag ett jobbrelaterat möte. För att göra det hela skojigare, tog jag med mig en hel låda skumtomtar så att alla kunde ta så många de ville utan att känna sig som roffare. 
Det blir lite spänt när alla egentligen vill frossa och chompa, men måste hålla igen för att bibehålla en seriös framtoning.

Inte ta för många så att någon blir utan, eller får färre än någon annan.

Men har man en hel låda, kan ingen hålla räkning och så länge man inte ser botten, får man TA!


Jag lämnade dessutom lådan där när jag gick, och såg inom mig hur alla bara kastade sig över tomtarna när dörren gick igen bakom mig. Helt skamlöst proppade de munnarna fulla med tomtar, kastade upp dem i luften och fångade med munnarna, matade varandra, lade upp linjer på konferensbordet att ÄTA sig fram efter. Känslan av att bita itu en tomte genom att hålla fast tomten mellan sina tänder och samtidigt vrida på huvudet och dra i tomten med handen. Ett ymnighetshorn av skumtomtar!

I min fantasi upplät de så ett litet sammanträdesrum enbart för att fylla med skumtomtar, som ett bollhav eller Farbror Joakims kassavalv att ta tomtebad i. Rulla runt i. I vällust.

Min låda skulle förstås inte räcka för att täcka rummets kvadratmeter med ett tomtedjup på en meter, men de skulle bli så pass inspirerade, att de valde att lägga hela sin trivselbudget på ett tomtehav i lilla sammanträdesrummet. Självklart.

Efter mötet har jag liksom haft den där barnrikedomskänslan i huvudet. När man fick pressa munnen full av saker man annars var tvungen att snåla med.

(Barndomsminne: När jag och mitt slyngelgäng RYMDE från Fritids, gick hem till alla i tur och ordning för att länsa gömställen på lösa mynt och småsedlar, för att sedan gå till OK och köpa massor med godis! Blåa klubbor och RIFF med lakritssmak. Sedan satte vi oss på en klippa och ÅT, medan vi såg hur polisbilar och föräldrar började cirkla kring fritids. Vi tänkte INTE ge oss till känna. Vi var OUTLAWS och fick proppa munnarna fulla med RIFF!)

Så idag fick man reda på att Pete Shelley har dött.

 Genast började en melodislinga spela upp i huvudet. Och så började hjärnan göra en dålig text till, som man kunde gå och sjunga på. Efter ett tag liksom självlagades texten, så det blev lättare att sjunga, men riktigt bra blev det inte.

Fast skråla denna högt går ju:


Alla frågar hur stor den verkar
Alla frågar hur stor
Hur stor den verkar
Alla frågar: Hur stor
mängd tomtar av skum
kan du få plats med i munnen?

Ironin

Lucka 6! 

Julkalender!

Dessa nyheter ligger under varandra på Sveriges Radios Hemsksida:

Frankrike höjer inte bränsleskatten p g a missnöje

Koldioxidutsläppen slår rekord

Det är för jobbigt att gå till vårdcentralen

Och kolla upp den där konstiga fläcken.

Jag tar hellre en fullt utvecklad hudcancer, 

tung medicinering

och en plågsam hospicevistelse

i framtiden. Och DÖR.

Och tjatar man på mig, för att en koll kan rädda liv

Tänker jag bli KRÄNKT för att man begär att jag skall ta eget ANSVAR.

Då tar jag på mig en gul väst

Och slår sönder alla fönster

På mitt hus.

Som straff.

Och ser till att alla dör med mig, när jag dör.

Det kan de ha, alla de som tjatar.

Dom dom dom dom...

Julkalenderns femte lucka!

Varje år är det tradition att köpa en ny julskiva. För i december måste man ha julmusik på hela tiden.
Om man grundar med Absolute Christmas kommer man direkt in i stämningen och känner ett visst illamående precis som om man förätit sig på ischoklad och småcitrus. Det måste vara betingat.

Men man varvar såklart med körverk och carols och engelska julsånger, klassiskt och Ale Möller och bästa Svante Thuresson och Ainbusks jul. Lennarts Julbossanova. Kimpans julsanger fra glemmebogen. Ja, alla vet.

Dock gör Spotify det lite lättare nu. Man behöver inte gå ut på stan och välja vilken skiva som skall bli årets nya. Och vill man göra det ännu enklare  har Spotify redan fixat mixen. Bara att dänga på.

Som om man då inte redan höll på att kräkas vid de första tonerna av TRIADS "Tänd ett ljus".

Fan.

I detta nya julmusiklandskap gäller inte som förr; att VÄLJA UT det man vill höra och finna frid därvid. Nej. Nu gäller det att kryssa mellan det vidriga, svulstiga och förljugna. Det gäller alltså att VÄLJA BORT. Gör man inte det, är det som rysk roulette. Närsomhelst kan trumhinnan smetas ner av dittills oanade vidrigheter.

Man trodde man hade en viss beredskap och visst kan man stålsätta sig i tre minuter om det kniper - man tänker på typ stålverk medan Carola gullsjunger sig igenom fint - men man är ju totalt skyddslös gentemot skamlös SKÄNDNING i julmusikskrängandets namn.


Dagens "vad är det jag hör?"-ögonblick är ett fint exempel. Andreas Jonsson har släppt en jullåt i år. Här är den: 

Och för er som inte direkt efter lyssning kopplar varför detta är en bildlig fisgas som strömmar ut ur högtalarna, kommer här FACIT:

En av världens bästa grupper med världens bästa sångare sjunger en av världens bästa låtar.

Kan man inte låta saker bara vara om man inte kan skriva egna låtar? Xylofonen i Sunday Morning var aldrig menad att markera Jullåt och Bjällerklang....

Nu känner jag den där impulsen att kräkas igen...

Asså vaddå..?

Lucka 4 i Julkalendern!

Vi säger såhär:

Har du löst cancerns gåta eller räddat en stad undan katastrof, slagit världsrekord i någon sport eller bara rakt av är överdjävla BÄST, kan du räkna med en massa uppmärksamhet. Kanske ett Nobelpris eller annan utmärkelse. Du får den credd du är värd.Om du är man.

Om du är kvinna, viftas dina prestationer bort: Okej okej, Gensax i all ära, men….

-          Kan du VISA PATTARNA?

 För är man kvinna är allt annat underordnat och ditt värde ligger EGENTLIGEN enbart i hur väl du motsvarar omvärldens förväntningar på dig som kroppsligt objekt.Och då måste man ju passa på att kolla det, då, så att man VET om bruden framför en är runkobjekt nog för att överhuvudtaget få finnas. För kallas man upp på en scen för att ta emot ett pris för någon övermänsklig prestation, KANSKE MAN ÄNDÅ INTE är värd att ens vara där och synas.

Nej. Då måste man ju som MAN ta sitt ansvar, så att alla andra män runtomkring slipper UNDRA.

Och då RÄDDAR man egentligen tjejen från eventuellt snack om hon egentligen inte var VÄRD det där priset (eftersom det EGENTLIGEN borde vara män som uppmärksammas för sina insatser på plan, forskningsgenombrott eller innovationshöjd) genom att ge henne en chans att visa att hon har en annan, mera relevant funktion. Så slipper man ju allt snack efteråt. 

Och så är det ju så BEKVÄMT att slippa se kvinnor som KOMPETENTA, speciellt inom ett område man själv och andra MÄN ser lite som sitt eget. Det blir jobbigt. När en BRUD plötsligt skall vara BRA, rentav BÄST på något. Bättre än andra… män.

Då är det så skönt att ställa världen tillrätta. Placera bruden där hon hör hemma och visa henne och alla andra att man bara genom en replik, kan reducera henne tillbaka till objektfållan.

Det är väl inte heller för mycket begärt? Att hon skall bjuda lite på behagen?

Vafan tror bruden?Att man överhuvudtaget bryr sig om saker hon gjort?

Nänä, det man EGENTLIGEN vill se är PATTARNA och om hon kan göra sexiga MOVES.

Och sedan kan man ju säga sorry om hon är en jävla surfitta och blir sne. Så är det ur världen.

Läs mera HÄR!