Mikas Julkalender
Lucka 10!
Ibland blir man förvånad.
Imorse när jag körde Yngste till skolan (bara det ett helt
äventyr: en spännande färd på oupplysta slingervägar fram till byskolan) hörde
jag mig säga: ”Jag tror att det blir bra.” Vi hade precis lyssnat på ekot i
bilen där de talat om kompromisser och tidsnöd på klimatmötet i Paris.
Plötsligt kände jag att den senaste tidens svartsyn lämnat
mig.
Det är ett sådant HOPP att världens ledare, experter och
tjänstemän anstränger sig för att sy ihop ett avtal. De tar det på allvar!
Jag känner ett sådant sammanhang och sådan glädje över att
få ha varit med när Tu You You tog emot Medicinpriset för projekt
523 som Mao beordrade fram på sextiotalet. Alltså, historien bakom detta! Och
så hennes kreativa arbete i denna stelbenta struktur! Oförtröttligheten och
räddade liv. Helt rätt!
Och så får jag ta långfrukost för första gången på två
månader…
Sitter och prazzlar med tidningen och får euforiska känslor
över att människor tänker, tycker och skriver så att jag kan få ta del av deras
tankar. Det är en sån LYX att få läsa tidningen ifred. Satan, vilka bra
skribenter det finns, och satan vilken kvalitetsprodukt som kommer i brevlådan
varje morgon! Embrace!
Här blir jag påmind om att problem naturligtvis finns, men
också om att människor vill hitta vägar att lösa dem. Jag blir påmind om
Marguerite Duras briljans och livshållning och blir fnissig och glad. Alexej
Navalnyj låter sig inte stoppas av Putinstyrets repressivitet, utan hittar nya
sätt att nå ut. På YouTube! Titiyo visar
sitt Vasastan från Tennstopet till Bråvallagatan och jag går med och känner
igen mina kvarter. Lycka. Hanna Fahl är en av mina favoritskribenter för att
hon är så klar i tanken och samtidigt har ett så roligt språk att läsa. Idag har hon ett uppslag i DN Kultur – en intervju
med Ray Kurzweil. Jag inser att jag nog ändå måste gå och se Leviatan (fastän
jag har stretat emot, eftersom jag vet att jag kommer att bli ohälsosamt
drabbad och riskerar att sparka igång en depressiv period) för att jag inte KAN
tacka nej till en sådan filmisk upplevelse. Jag ser att Richard Wulff nu hamnat
hos Brel, efter Piaf och Barbara. Jag blir glad av att han följer sin väg och
att så många vill följa med och ta del.
Idag grät jag inte över dödsannonserna heller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar