Tårarna. Här kommer tårarna.

 

Min inre hink för tårar är alldeles full. Då är det inte så konstigt att det skvimpar över vid minsta knuff. Det flödar över så fort det blir det allra minsta känsligt eller fint eller sant.

Saker jag gråter över på riktigt:

Att barnen finns och är så fina

Att jag kommer att få åka tillbaka till Wien, snart

Fotosyntesen

Musik som träffar hjärtat 

Fotografier som hittats i arvegodslådorna

Att jag får finnas lite till

Dödsannonser (folk jag inte ens känner, men som man förstår var väldigt älskade)

Bästisar som hälsar på och hör av sig

Djur och växter som ingår i ekosystemet och som lever, samverkar och ... pågår

Dikter som berör

När saker är stora och små på samma gång...

... och när jag själv är minst i hela världen, samtidigt som jag upplever världen väldigt subjektivt, i första person. Det svindlar.

Septembersöndag

Idag är en grå dag.

Idag är döden nära.

Idag vandrar jag runt bland flyttkartonger fyllda med arvegods. Bland annat en massa militärhistoriska skrifter och ryska parlörer, avsedda att användas vid förhör med krigsfångar. 

Jag hittade i en låda en populärt skriven analys av det säkerhetspolitiska läget, skriven så sent som 2019.

Blev deprimerad.

Ett polariserat USA, ett försvagat NATO-samarbete, en Putin som tappar i stöd + ett nedmonterat svenskt försvar. I korthet menade man att Putin skulle kunna vinna mark både på hemmaplan och utrikespolitiskt genom ett överraskande anfall på Sverige. Skulle kunna. Frågan är om Sverige är förberett för ett sådant scenario.

Öppnar ytterligare en låda.

Hittar affischer och program från teaterföreställningar som påverkat mig och som än idag fungerar som gemensamma referenser när jag möter nya människor: "Såg du också..?" Internskämt med folk man nyss mött, är inte det sämsta sättet att få nya bästisar.

Kul att ens kvarlämnade grejer finns kvar efter så många år.

Men döden är nära. 

Det är ett under att jag finns här och kan packa upp lådorna. Jag kunde också varit död.

Tanken studsar runt i den grå hallen bland de bruna lådorna och ut i det grå vädret. Tiden står stilla och luften också. Damm och vindslukt. 

Men idag är det kyrkoval. Det är fint.

Vi trotsar gråvädret och går och röstar. Vi andas in och andas ut. Liv.

ABBA-feber?

 Nej.

I mina ögon peakade Agnetha här, tillsammans med Sten och Stanley!

Helt obegriplig video, men fantastisk på sitt sätt. 

Agnetha som en svensk Brigitte Bardot eller Jane Birkin, suddiga bilder från någon aula där Snyggebrodern Nilsson är den stora stjärnan, turnebilder och något slags kostymdrama.

Måste ses!

Fast det är klart att jag också deltog i ABBA-yran, häromdagen. Direktsändning från London och på storbildsskärm i många storstäder runtom klotet. 

Det var fint.

Storstadens frestelser och faror

 

 

Harald Ljungström, rådman vid Stockholms rådhusrätt, skrev 1961 om ungdomens liv i storstaden Stockholm. Så man skulle veta, när man som nyinflyttad med uppväxande barn skulle möta allt det nya.

Ett citat: 

"Det som på dagen förefaller idylliskt och tilltalande kan på kvällen förvandlas till ett myllrande tillhåll för snedvridna existenser." 

Hela texten, som återfinns i en av alla de böcker som delades ut till nyinflyttade (Välkommen till... (stadens namn) är full av sådana värderande formuleringar. Rubrikerna säger det mesta:

* Ungdomsnarkomanien

* Ungdomsprostitiutionen

* Ungdomsbrottslighetens orsaker

* Uppväxtmiljöns betydelse

* Den ökande frestelsemängden

* Den andliga utarmningen

* Samhällets ansvar

* Samhällets reaktion mot ungdomsbrott

Några guldkorn:

Om Kungsträdgården och Humlegården:

 "...förrymda ungdomar här träffar samman med gamla och nya "kompisar" för att förbereda nattens "stötar"." och "...anses ju vara den största marknadsplatsen för de homosexuella... Centralstationen utgör ett av de farligaste tillhållen för sådana snedvridna existenser..."

"Alla barn är ju i grunden asociala..." och "Den materiella behovstillfredställelsen blir därför den enda normen för deras liv och gärningar."

"Det s k. raggandet är ett uttryck bland många andra för en råare inställning mellan könen."

"...flatheten i förhållande till de mest bizarra önskemål av eleverna kan ta sig sådana uttryck som att jazzkonserter anordnas under morgonsamlingen."

Ja, det var verkligen en annan tid då. Men fortfarande förfasas dagens vuxna över dagens ungdoms förfall. Nya försyndelser men samma mekanism.

Inte en dag över 40...