lördag 30 maj 2015

Trött men glad



Ja, såhär hälsar man om man vill göra intryck.
 



Okej.
Nu är det snart slut. Mina studenter har lämnat in sina examensarbeten och jag har intensivläst och returnerat, läst och returnerat, läst och returnerat och - godkänt!

De har varit på Studentbal i kostymer och långklänningar, och i nästa vecka skall jag på Studentmiddag, minsann.

Det har varit givande att diskutera; vrida och vända på samhället, tillsammans med dem.
Tydligen var det populärt, så de vill låna mig nästa år också. Nya studenter, men samma kursupplägg.

Fast:

Till nästa år skall jag tacka nej till andra, samtidiga uppdrag. Jag har varit uppbokad till över 100% under våren, och det fungerar inte när man behöver så mycket sömn som jag.

Jag känner efter och summerar:

Sömnskuld. Häromdagen steg jag upp för att passa en deadline, lämnade in och somnade sedan. Vaknade fyra timmar senare och trodde jag försovit mig till något odefinierat viktigt. Hjärnan fungerar bara på helgerna, så det är tur att man har rutin att falla tillbaka på.

Kroppen. Dålig sömn => Dåligt allmäntillstånd. Huden är skör och min marsutmanings fantastiska resultat är borta. Ärligt; jag är ful och fet nu.

Socialt. Vad är ett liv? Vad är människor? Vad är umgänge?

Så nu när studenterna springer ut tänker jag prioritera mig själv ett tag.
Först skall jag sova i en vecka och inte ens lyssna på musik. Det skall vara Tyst.
Sedan skall jag läsa böcker på verandan och vara i Sommaren med barnen.

Äldstes tränare utmanade mig, så till nästa termin skall jag dra på mig kampsportskläderna (måste nog köpa ny dräkt, eftersom jag nu är 25 kilo tyngre) och börja träna igen. Istället för att satsa på snabbhet, smidighet och oberäknelighet, får jag nu satsa på stabilitet och låg tyngdpunkt.
Jag har sett kroppskonstruktionen hos sportens åldermän.
Verkar vara ett vinnande koncept.

Om jag skall klara av att träna (på låg, låg nivå) betyder det att jag har tre månader på mig att förbereda muskler och kondition. Det skall bli kul!

tisdag 26 maj 2015

Insane Art




Tänderna.

Allt med Tänderna är jobbigt. Ofta drömmer jag om Tänderna.
Jag biter snett, tänderna lossnar.

Jag har tandfobi.

Bilder tagna in i munnar blir för mycket, jag mår illa.
Värst är bilder på tandsjukdomar och missbildningar eller skador.

Varför väljer vissa människor att bli tandläkare?
Vem FÖDS med ett intresse av att rota i andras munnar?

Jag tror att det är yrkets status som lockar. Och att man får känna sig mäktig.

Att gå till tandläkaren är för mig, som inte är van att släppa kontrollen, en övning i underkastelse. Man är totalt utlämnad och släpper en okänd människa in i munnen. Nära. Och man måste lita på tandläkaren . Vad kan man annars göra?

Det är klart att han vet att han är inne i ens privata zon och rotar. Man gapar snällt och släpper in.
Här är det inga inledande tillitsövningar eller middagar. BDSM med en okänd man. Pang bom.

Sedan, efteråt, är det skitskum stämning och båda låtsas som om det är helt normalt att vi bokat tid för intim samvaro i två timmar. Dessutom är det jag som betalar 2000:- Svårt att ha ett otvunget umgänge när man är tandtorsk, oavsett anledning till besöket.

Idag var det sista rotfyllningsbesöket innan jag får min krona.

Jag kissade på väntrummets toalett, alldeles innan akten, men blev akut sprängkissnödig bara en halvtimme in i operationen. Gummidukar och spännramar och antiseptiskt och fastskruvade lister runt tanden. Inte hade de kunnat koppla bort mig från slangar och sugar för att låta mig gå på e-colirummet... Jag fick ligga och vara kissnödig, samtidigt som kaffecravingen satte in med full kraft. Bizarr situation.

Jag låg där och fantiserade om killarna i Apollo 11, alldeles innan start.
Allt är klart och igångsatt etc. etc. Så säger en: "Måste kissa..."

Men tandläkare måste ändå vara det bästa yrket, vad gäller tuff stavning:

ZAHNARZT





fredag 22 maj 2015

Öga och öra och allt däremellan






Människor lyssnar och nickar.
De vill tro på sagor.
Påpekar man tveksamheter
blir de arga - på den tveksamme.

Är det verkligen så enkelt
att den som är mycket noga
med sin image,
även ÄR det han försöker se ut att vara?

Den som ser ärlighet som självklarhet
ser själv ingen anledning att klargöra det
och den som vill dölja något
riktar inte strålkastaren mot dunklet. .

"Det trodde jag aldrig om honom"
...säger mera om naivitet och dålig fantasi
hos omgivningen,
än om den förmodade dubbelnaturen

Folk med en strategisk image
tangerande det orimliga
i detalj- och kvantitetsobesitet,
är i sig själva en stor varning:

-Här kommer en störd självbild
med tusen lik i garderoben!
En balanserad människa
slösar inte livet på imagebygge.

Får människor skylla sig själva
eller är de att beklaga
om de ÄLSKAR utanpåverket
fastän likmaskar krälar på insidan?


onsdag 20 maj 2015

Är det så..?

Saker som får en att känna sig levande och mindre trött är bara bra.
Fast först kanske man känner sig lite dum, när man visar sig ha fel.
Men så blir man glad, för om man hade haft koll på allt, hade livet varit extremt tråkigt. Inga överraskningar och ingen kognitiv dissonans, inga aha-upplevelser... Dessutom skulle man redan veta vad alla tänkte säga och ha hört alla skämt förut och vetat vilken bil som var den bästa och ha svar på allt. (Usch - det FINNS ju människor som tycker de uppnått detta stadie, och de är de tristaste. Även om man viftar med det mest nya, fantastiska, har de redan sett, känner till och är dessutom redan experter. Alternativt vägrar de ens låtsas om att det existerar något i världen som DE inte känner till allt om, så de dissar stenhårt eller ignorerar.)

Man tror att Hauptbahnhof i Wien skall vara klassisk och utsmyckad på ett smakfullt och stramt järnvägsvis, med marmorgolv, pelare och mörka trädetaljer. Kanske kristallkronor.

Men såäre inte. De håller på att renovera och göra modääääärnt. Och U-bahn ser ut som i en sci-fi-serie.

 
 
 
 
 
 
 

söndag 17 maj 2015

Show, don´t tell!

En övning i gestaltning.

Eftersom det tar sån attans lång tid att gå från idé till färdigt verk, kommer jag här att presentera något för ditt inte öga. OCH på samma sätt som filmatiseringen av en bok är förutbestämd att göra läsaren besviken, kommer mitt färdiga alster aldrig att överträffa den bild Du nu kommer att göra Dig i ditt huvud.


Ok. Jag grundar med sepiagult, som tonas i grått, horisontellt mot mitten av bilden. I vänster fond finns en trött palm i en något för liten terrakottakruka. Palmen har en slokande krona, och från stammen växer ett utskott, som stöttas av en pinne, nerstucken i krukan. Utskottet är bundet till pinnen med rött, smalt bomullsgarn. Jag väljer det röda för att det skall sticka av mot resten av bildens dämpade färgskala, men eftersom det inte får se för onaturligt ut, får den biten av palmen ligga i skugga.

I samma hörn som palmen står, står travar med böcker. Hyllan bakom palmen och böckerna når upp till bildkanten, och man kan ana att den når upp till rummets tak, även om man inte ser taket. Bokhyllan är platsbyggd, men inte vitmålad, som man hade kunnat vänta sig, om man ser på rummets proportioner och hyllans stil. Den är brunbetsad, och halvtömd. Därav travarna på golvet.

Ovanför boktravarna och palmen, hänger en tavla på den vägg som bildar vinkel med bokhyllan. Tavlan föreställer en remsa hav med öar, och en hög himmel. I rummet med den dammiga palmen och boktravarna, blir tavlan synonym med ett fönster ut, eftersom inget annat fönster syns i bilden. En kontrast gentemot den disiga brungula inomhusmiljön.

Golvet är gulnad parkett i fiskbensmönster. Närmare betraktaren syns inte golvet, eftersom en trådsliten matta täcker golvet. Röllakan, abstrakta mönster inspirerade av olika växtdelar. En ljusare grön mitt; en oregelbunden fyrhörning med rundade hörn, kantas av den mera dämpade gröna, som följer mattans rektangulära form. De stiliserade växtkapslarna på sina grenar, är avbildade i ljust och mörkt grått och ligger ordnat ovanpå mattans mer fria bakgrund.

I fondens högra del, ser man inget hörn - där är en vit trädörr öppen mot en nedsläckt hall. Man ser i dunklet en serveringsgång med skåp.

På mattan, i förgrunden, händer det grejer! En av bokstaplarna har vält, fram mot nederkant och mitten av tavlan. Det är blandad reselitteratur; parlörer, intrikata uppvikningskartor över Berlin och Rom, coffeetablebooks med insmickrande bilder av turistfällor by night, etc. Boken som ligger närmast betraktaren ligger halvt ovanpå en bok man inte ser, så att framsidan vinklas snett uppåt.
Motivet på framsidan ser ut som en typisk Ravensburgerpusselbild. Ett alplandskap med en alpstuga, helt överlastad med gula och lysande röda blommor. Dessa röda blommor får lysa overkligt hårt, som kontrast mot rummet. De är också i förgrunden, vilket gör att de inte riktigt "hör till" det nikotininpyrda rummet.

Från höger kommer grått ljus från fönster man inte ser. Föremålet som diffust skuggar palmen är en man, iklädd kostym med väst. Man ser tydlig yllestruktur i kostymen och västens olika grå nyanser, men slipsen är blank och grå, med tunna, skogsgröna diagonala linjer. Mannen håller en fiol med stråke i ena handen och en cigarett i den andra. Handen med cigaretten hålls lägre än den med fiolen, och askpelaren är lite för lång - han låter cigaretten brinna ut, utan att vare sig aska eller röka färdigt. Han har seniga händer med långa fingrar.

Mannen står alltså en bit in räknat från bildens högra sida. Han tittar förbi tavlan med skärgårdsmotivet, mot något vi inte ser. Skulle han se mot bildens nedre, högra hörn, skulle han istället se det man som betraktare ser allra sist i bilden, trots att det ligger närmast:

En bukett blommor, ombunden med ett mörkturkost band. Blommorna är inte alls lika lysande och prunkande som blommorna på bokomslaget. De är fullt utslagna, men på väg att mjukna och tappa sina kronblad. Vita, gammalrosa, gula, med gröna dekorblad runt. Eftersom den stora buketten ligger i skugga, blir färgerna mest antydda. Buketten ligger slängd på golvet och några blad har lossnat vid nedslaget.






onsdag 13 maj 2015

Stilla Onsdag


 
 
Mina studenter är bra.

De har fördjupat sig på olika sätt inför sina examensarbeten, och nu har jag (Teknikens under!) öppnat deras kursrum på Internet, för inlämning av arbetena.

Idag arbetar jag hemifrån med att börja läsa deras första versioner. Jag har sagt från början att de kommer att få minst fem returer, men att det inte skall ses som ett misslyckande. ”Det betyder bara att arbetena blir bättre och bättre!”

Kaffe och Lokalradio. Det är kallt ute, men jag är tillfreds.

Lyckliga jag som får läsa 80 arbeten om saker jag själv hade velat fördjupa mig i, men inte hunnit. Här har vi nya vinklar på gamla ämnen, intrikata men avgränsade frågeställningar, intervjuer med personer med unika erfarenheter, samlade berättelser från verkligheten, undersökning av faktoider etc. etc.

Jag har peppat, varit noggrann med vikten av källkoll och avsändaragenda, uppmanat till försiktighet med ”alla vet att…”, talat om Hypotes och Metod och om att vara försiktigt skeptisk även till sina egna uppfattningar.

Vad är skillnaden på att skriva ner allt man observerar, och att skriva ner enbart det man letar efter?

Jag är lite besviken att ingen valde att undersöka släktskapen, och om man kan se tecken på inavel, inom Europas Kungahus, men efter detta kursavslut har jag tid att själv sitta och klura och fundera över vilka eventuella anlag som kan ha gynnats av att man förr inte gärna ville ha in bonnagener i salongerna. Det finns som tur är, massor av porträtt och noggranna släktledsanteckningar från lååååång tid tillbaka, så om man vill, finns det att grotta ner sig i.


 

söndag 10 maj 2015

Vem har tänkt ut detta?


Vi måste tänka Spice-Girls! Det skall finnas något för alla smaker.

En Blondin, en rödhårig och en brunett. Och något för de som har svårt att ta unga tjejer på allvar i politiken, som ett alibi.

Han får vara gruppens DJ.

Låt oss så stolt presentera, från Höger: Baby Spice, DJ Runkblöjan, Ginger Spice och Scary Spice.



Och skyll inte på mig för eventuella plumpheter. Majorens artistnamn är ett anagram på det egna namnet och kunde inte bli något annat.

torsdag 7 maj 2015

Tips!

Vill man läsa om Pseudovetenskap och Irrläror i Aftonbladet, skall man klicka HÄR

(Människor har inte blivit dirigerade rätt, så detta är en service.)

/Trafikpolis Mässing

måndag 4 maj 2015

Varning! Vidriga Scener!


 
Head & Shoulders nya reklamfilm visar en kille som fått ett nytt liv sedan han började använda schampot:

-Obehag i hårbotten höll mig tillbaka!

Vilken situation i verkliga livet skulle detta kunna appliceras på? Jag menar, inte skulle obehag i hårbotten kunna hindra en från att göra viktiga saker, köra bil, skriva tentor, hoppa längdhopp eller fria till någon?

Och är det oviktiga saker – vem bryr sig?

Tror de att människor är dumma och går på saker, för att man säger det i TV?

 
Mer hjärndött:


-Har DU Guld hemma, som bara ligger och SKRÄPAR?

Visst, verkligen. Jag borde verkligen tagit det till Återvinningen, men eftersom det inte finns nån bubbla där för Guld, har det blivit liggande här och där i hörn. Jag blir så irriterad. TUR att Guldbrev finns, så vi kan bli av med det här… skräpet!

 
Och nog för att Ö&B haft avsiktligt hjärndöd reklam innan, med den där skitjobbiga killen som skall vara rolig och skämtsam och den där kvinnan som i smyg tycker han är charmig, men NU! Nu är det ju Lennie Norman som skall dra sina bästa skämt i deras reklam.


 
Sånt feltänk! Om meningen är att det SKALL vara pajigt – hur ställer sig Lennie N till det hela? Jag håller förvisso med: Lennie Norman har aldrig varit rolig och hans bidrag till stå-upp-scenen är väl att han åtminstone får EN person att skratta: Sig själv, men…

Om man som jag, måste sanera TV:n och hela TV-rummet efter att LN har visats på skärmen, lär man inte gå och handla på Ö&B i någon ökad utsträckning, snarare tvärtom.

Om man tvärtom GILLAR LN och tycker att det är skitkul när en gubbe skrattar sig fördärvad åt sina egna skämt, snodda ur sin pappas kompletta samling av ”En rolig halvtimma” (Googla, ungdomar!), måste man väl ändå tycka att Ö&B förnedrar LN, genom att låta honom löpa linan ut och ge riktigt, riktigt unken skojfriskhet ett flinande ansikte.

Båda grupperna reklamkonsumenter undviker Ö&B för all framtid. Bra jobbat!
 
- Fick du mjölken i konfirmationspresent?
Avsiktligt dåligt, omedvetet dåligt eller tycker verkligen Lennie Norman att detta är roligt på riktigt? Oavsett, sänker han ju sitt varumärke rejält (Vi kan låta Filosofiska Klubben diskutera om det överhuvudtaget är möjligt) eftersom han inte direkt bryter med sin persona.  Vill han representera bajs? Är han stolt?