 |
| -Nu skall vi se hur hon kommer att fixa det här! |
Jag är ett långsamt djur.
Men när jag tänkt färdigt, då går det fort.
Som när jag länge känt att det liksom… skavde. Det var för
mycket i tillvaron som inte kändes bra.
Så jag fixade nytt jobb, nytt boende, nya skolor till barnen
på typ en vecka – när jag väl bestämt mig.
(Haha – barnens pappa när jag på kvällen slänger fram
visningspappren från husvisningen jag spontangått på i väntan på tåget hem,
efter lyckad intervju och anställning på studs: ”Du… jag köpte det här huset
idag…”)
Och nu har det gått tio år.
Det blev riktigt bra.
Barnen har gått i de allra bästa skolorna och trivts bra med
kompisar och lärare. Bättre karriär för oss vuxna. Bättre boende.
Men nu har det börjat det skava igen.
Det gör något med en att sitta i öknen i tre veckor och låta
tankarna stilla sig. Det blir tydligt för en vad som är viktigt. Att sedan
komma tillbaka till ”det vanliga livet” gör det supertydligt att man inte alls
lever på det sätt man vill leva. Varningsklockan ringer ofta, ofta. Och man KAN
inte kompensera det man missar i vardagen, på några korta semesterveckor.
Detta år som gått har jag liksom varit ”sovande”. Jag har
jobbat, deltagit i livet som vanligt, tacklat vardagen – men insett att det
inte är mitt liv jag lever. Jag har liksom satt mina egna viktiga saker på paus,
medan jag lagt energi på att leva ett helt annat liv.
Så nu har jag sagt upp mig. Nu skall jag gå tillbaka till
frilansarlivet och styra min tid själv.
Det kommer att bli mycket arbete, men ett mycket mera
givande arbete. Framförallt kommer min energi inte att vara slut när jag kommer
hem på kvällen. Istället för att då sätta mig och arbeta ännu mera med den
energi jag inte har, kan jag umgås med familjen och syssla med egna projekt.
Tänk, alla möjligheter som finns – inte vill jag som
80-åring sitta och beklaga allt jag inte gjorde, för att jag hade fullt upp med
att leva ett liv som inte ens gjorde mig glad.
Jag har en plan. Nu börjar det!
