Ritualernas betydelse

De lokala folklivsfanatikerna berättar gärna om källan inne i skogen.

Idag gick vi dit direkt efter frukosten, utrustade med spade.

Går man in mittemot kyrkan och fortsätter förbi skolan blir vägen till ett                traktorspår och till sist till en stig. Från stigen går man in i en hage via en genial konstruktion i trä som släpper igenom människor och hundar men inte kor. Bland lövträd och sly måste man se till att inte trampa på lömskt placerat kobajs när man tar sig fram till källan.

Men där är den!

En gammal stenportal markerar utloppet.

Det sägs att just denna källa och sägnen kring den inspirerat Ingmar Bergman till Jungfrukällan.

Vi grät lite (mest yngste) och sade hejdå till lilla svarta musen Twilight. Hon hade fått ett sår som inte läkte p g a bakterier som fått fäste. Trots medicinering och extra omsorg blev det inte bättre…

Liv och död.

Vi såg ut en stubbe att gräva ner henne vid och försökte hitta söder, så hon skulle få ligga på sydsidan. Under tiden började Hemmahunden spontangräva vid stubben och när vi hittat rätt väderstreck visade det sig att han tagit fel på 30 grader. Det fick duga.

Med stålspaden bättrade vi på hålet och stoppade ner tändsticksasken med den lilla tyngden i.

Vi hjälptes åt att med händerna ösa tillbaka jorden över Twilight. Det blev en hög över graven.

 Sedan gick vi hem igen genom hagen. Jag trampade ner i dy och Hemmahunden fick tokspringa. Äldste Kik-ade med sina kompisar och Yngste hade bråttom hem till en kompis.

När vi kom hem och stod på verandan sade Yngste: ”Nu känns det bättre!”

Nytt!

Nu är det matematik som gäller.

Nytt jobb på måndag.

Förbereder mig.

Mediterar.

Sjunger med i Space Oddity.

Ögonblick, vecka 2

Nja...

Jag står längst fram i en fullsatt sal. Åldern på åhörarna är mellan 16 och 18 år. De vet att jag skall berätta om jordens stigande medeltemperatur och om klimatmötet i Paris som ägde rum alldeles innan jul.

Jag tänker börja med en Powerpoint (haha – vem blev förvånad?) om de största hindren vid förhandlingarna i Paris, och om hur man löste knutar som många trodde var olösliga.

Sedan tänker jag låta dem brainstorma lite innan de skall få lyssna på ett utdrag från Johan Rockströms Vinterprogram.

Sedan blir det frågestund och förtydliganden.

Jag hälsar dem välkomna medan jag kollar att det finns Wifi, så jag kan nå SR:s hemsida, och loggar in på den. DÅ SER JAG ATT DAVID BOWIE ÄR DÖD. Det står så på Sveriges Radios Förstasida!

Det blir overkligt.

Jag lyssnade inte på nyheterna innan jag åkte hemifrån och nu står jag här och VET. Jag måste väl säga något? Berätta? Tänk om många härinne inte heller vet?

”Vet ni, det står här att David Bowie är död!”

Hälften av åhörarna drar efter andan. Någon säger: ”Va?”, och någon annan säger: ”Neeeeeej!”

Den andra hälften frågar den som sitter bredvid: ”Vem är DET?”

Den ena hälften blir irriterad på den andra hälften och ett högljutt förklarande tar vid.

”Men fattar du inte? Han var STÖRST!”

”Lägg av, jag kan väl inte rå för att jag inte hört talas om honom?”

”Men det var ju DAVID BOWIE!”

”Och?”

Etc. Etc. Etc.

Det håller på ganska länge och det är rätt emotionellt, dessutom.

Jag står och känner mig gammal. Många av de här personerna vet inte vem DB är.

Men det är stort att en 69-årings död kan skapa så starka känslor hos så unga människor.

Jag lät dem få förklara färdigt för varandra. Man kan inte låta någon gå omkring och vara helt omedveten om DB! Speciellt inte nu när han har dött.

Rynkar sina ögonbryn



Och jag säger dessa orden... ner, till dom som går på jorden...

 

 

De som sköter golfbanornas gräsmattor borde vara experter på gräs. Veta vilka grässorter som är bäst som underlag för bollsport och vad de gräsen kräva för att må bra. Deras jobb kan inte bara handla om att klippa gräset så det är lagom kort för peggar och swing och inte bara handla om att vattna så att det inte blir fula, bruna fläckar på banan. Men tydligen förstår man inte bättre än att låta det stanna därvid. Klia sig i huvudet över att gräsmattan bara blir sämre och sämre, toppa med ny matjord, vattna, gödsla och så nya gräsfrön och undra varför det inte tar sig…

Alltså, Golfarna tycker det är OFRÄSCHT att se högar av daggmaskbajs på banan. Vad gör klubben? Man FÖRGIFTAR maskarna!

Vet de inte att maskarna gräver gångar och luckrar jorden så att gräsrötterna har lättare att växa och nå näring och vatten? Lucker jord=Snygg gräsmatta med gräs som varken gulnar av torka eller har svårt att få fäste.  Maskarna för upp näringsämnen och mineraler från de djupare jordlagren till gräsets rötter. Dessutom har maskarna kalkkörtlar som stabiliserar jordens pH-värde om det är utsatt för försurande nederbörd. Man slipper tillföra extra kalk!

Deras gångar är cementerade inuti, vilket gör jorden stabil. Lucker jord kan ta emot mera regn. Utan maskar kommer jorden att ”svämma över” vid regn.  När vattnet sedan rinner bort, tar det med sig det övre, näringsrika jordlagret, så man ständigt måste börja om med ny toppjord. Jorden under blir torr och hård. Inga näringsämnen kommer därifrån, vilket gör att man måste hålla på med att tillföra konstgödning, hela tiden.

Dessutom behöver lucker jord med maskbajs i, inte vattnas lika ofta, eftersom den lagrar fukt bättre än hård. Vattnet finns där redan.

Att döda maskar är egentligen samma sak som att ASFALTERA hela golfbanan och sedan lägga ett lager jord ovanpå och hoppas att gräset man sår skall klara sig. Ha! Klart det behövs en massa extra, dyrt och tidskrävande duttande, då!

De mikroorganismer som bryter ner gräsklipp och annat dött organiskt material som hamnar på greenen, behöver maskbajs för att må bra. Utan maskbajs = sämre nedbrytning = mindre näring till gräsmattan. Sedan är det ju inte så dåligt att maskbajset också innehåller små myceter som producerar antibiotika som dödar anaeroba bakterier i jorden. Som bonus käkar maskarna upp magsjukeframkallande colibakterier i jorden, bearbetar dem i sitt matsmältningssystem med hjälp av enzymer och bajsar ut dem som döda och oskadligjorda!

Under jorden fortsätter maskbajset att göra nytta när masken ringlat vidare:

Det förbättrar jordstrukturen, ökar bördigheten, har ett neutralt Ph, innehåller näringsämnena N, Mg och Ph, så stödgödning knappt behövs. Ännu bättre är att det hjälper jorden att binda tungmetaller så de inte tas upp av växter och gräs som djur äter. Tungmetallerna stannar i jorden och tas bort från kretsloppet. Om man nu inte FÖRGIFTAR maskarna så att pH:t sänks och tungmetallerna ändå fälls ut, Galore, allt på en gång, så ännu flera mikroorganismer dör och gräsätarhararna får i sig vådliga mängder tungmetaller. Varför vinglar hararna så? Varför får de inga ungar? Varför mår rovfåglarna som äter upp alla lättfångade harar, plötsligt så dåligt?

Ovan jord är de där högarna man inte ville se på banan faktiskt ett tecken på att gräset mår bra. Låter man högarna vara, hjälper man de viktiga pollinerarna att överleva, så man kan få äpplen och plommon på sina fruktträd.

Maskhögarnas konsistens är nämligen bättre än ren jord att mura bon av! Murargetingarna använder maskbajs för att bygga krukor att bo i. De kollar högen, flyger fram och nappar åt sig en bit bajs, formar den till en kula och tar med den till bobygget. 

Utan maskbajs – sämre förutsättningar för murargetingarnas överlevnad.

Men förutom att man då försämrat för getingar, harar, rovfåglar och växter, har man också sett till att den där jätteviktiga gräsmattan fått sämre förutsättningar och behöver massor med extratid och extrainsatser för extrapengar för att överhuvudtaget fungera som underlag för Korpentouren i Golf.

SMART.

Skräcken

Jag var på föreläsning.

Föreläsaren visade reklam från sjuttiotalet.

Nu har jag ägnat osunt mycket tid åt att söka på nätet efter flera bilder som får en att tänka:

"Hur TÄNKTE de?"

De vidrigaste bilderna är de, där dagens fotografer skulle kassera bilden eller åtminstone Photoshoppa bort konturer av könsdelar. Men NÄÄ. Det verkar som om MÅLET med vissa bilder var att visa hur härligt avslöjande plaggen man ville sälja, var.

Åtsittande där kroppen behöver svängrum - i leder och där armar och ben möter kroppen och svinmycket tyg där det inte alls behövs eller där det är extremt opraktiskt - längst ner på benen...

Sjuttiotalet var ett märkligt modedecennium.

Seg lördag

Idag hade jag tänkt sitta koncentrerat och arbeta hela dagen. Jag hade plockat fram alla papper och halvfärdiga, påbörjade stora projekt. 
Viktigast idag var att hämta hem en matris som finns på min webbaserade arbetsmail, göra om den och sedan använda den för att sammanställa och analysera en massa data som fanns på min hårddisk.

Men först kulle jag kolla lite på nyheterna, sittande i sängen.

DÅ! Då kajkar min dator.  Det har blivit glapp/överledning i strömförsörjningen, för om man drar ur nätsladden går det att starta om datorn. Men batteriet laddar ur snabbt, så det kommer aldrig riktigt igång. Svart skärm. Stoppar man i sladden släcks allt ner än värre...

Satan!
Jag måste ju jobba.

Det blev en tur till Net on Net för att panikköpa en ny laptop, säga hejdå till min älskade trotjänare, operera ut hårddisken och docka in den till den nya, efter att ha laddat hem all mjukvara.

Uppstart!

PUH!
Allt fanns kvar på hårddisken. Manus, rapporter, planeringar, texter, bilder och bokmärken.
Fast hela dagen gick åt till sånt pyssel och meck.

Sånt som måste göras

Vinst: 
* Den nya laptopen har touchscreen och fungerar även som en platta! Det finns en massa roliga musikappar man kan lada hem till den!
* Den har B&O-ljudsystem.
* Andra kan använda datorn. Den gamlas knappar var så slitna att man inte såg vilken bokstav som stod på vissa knappar. Folk blev arga när man lånade ut den.

Skäl till frustration?

Men IMORGON. Imorgon skall jag arbeta.   

Förtydligande

Skriver man en bok om en massmördare som heter Erik Svensson och allting i boken är FIKTIVT, kommer alltid NÅGON som heter Erik Svensson sättande och skall POLISANMÄLA en för FÖRTAL och kräver att boken skall makuleras och att filmatiseringen med Rolf Lassgård som kostat 5 mille redan, skall upphöra genast.


Men som någon sade: "Skriver man om en synål, är det alltid någon enögd jävel som känner sig träffad!"

Lycka 3

Jullov!

 

 

Jag har fått tid att läsa!

 

·         Äta kakan och ha den kvar -  Kristin Emilsson (Julklappsbok från en uppdragsgivare)

·         Ufoboken av Clas Swahn

·         Det är någonting som inte stämmer – Martina Haag

·         Underbara Claras garderob – Clara, underbar

·         Jan Lööf 75 år – Ika Johanneson

·         Till Häst genom Västerbotten –Olof Wretling och Sven Björklund

·         The Fault in our stars – John Green

 

Jag har fått tid att lyssna!

 

·         Creepypodden på SR – alla avsnitt!

·         Vinterpratarna på SR (Olof Wretling, Kjell Enhager, Johan Rockström och Hans Rosling)

·         BBC2 och BBC London för att höra om trafiksituationen

·         Spotify (Egen spellista OCH det bästa från Sesame Street)

 

Jag har fått tid att se!

·         Avsnitt 9, Säsong 5 av My Little Pony – Friendship is Magic (Duktigt med referenser!)

·         På Spåret

·         Många Favoritavsnitt med den tionde doktorn, I synnerhet Don´t Blink!

·         Minionfilmen

·         Skenet Bedrar Julspecial från 1991. Hyacinth Bucket!

·         Nya Star Wars på bio!

 

Jag har fått tid att leka!

·         Har gjort collage med utmaningen att bara använda bilder och text ur samma tidning. STF:s medlemstidning visade sig ha de bästa bilderna.

·         Har utforskat fruktköttets möjligheter!

·         Har byggt en hotellobby i hallen och flyttat in långbordet (14 pers) till ett nytt rum, som nu blivit mat- och pysselrum. Mössens stora, stora lekhage har fått flytta upp en våning och deras lilla bur har fått plats i hyllan där ormarna bodde förut.

 

 Men framförallt har denna ledighet inneburit fina middagar med människor jag inte träffat på länge, hotellnätter med fantastiska frukostar, dagar som börjat med champagne, fortsatt med champagne och slutat med champagne, mysiga kvällar i sängen med barn och radioteater, lobbyn i vår hall där alla plötsligt vill hänga istället för att sparka av sig skorna och fortsätta in till aktiviteter, tonårsdisco med översovning på nedervåningen medan man själv somnar gott några meter ovanför…

 Och så det viktigaste: Total Nyhets- och Dagstidningsdetox. Finns diagnosen Politisk Depression är det den jag håller på att kurera nu. När ledigheten är över skall jag åter stå framför människor och försöka sätta in dagens skeenden i en utvecklingshistorisk kontext utan att de börjar gråta. Så här svårt har det aldrig varit tidigare.

 

 

 

 

 

 

Lycka 2

Jag har fått en juicepress!

Det allra bästa med det är att när jag rensade den från apelsinernas fruktkött märkte jag att konsistensen på köttet var perfekt för skulptur!

Mera lättarbetat än lera, inte lika kladdigt som papier mache och med en yta som kan bli slät och fin. Det håller formen bra, dessutom.

Först gjorde jag en Citroen CV2:

Sedan The Face Of Boe:

 

 

 

Nu skall jag forma en skål av fruktkött, ställa upp den på en hylla och låta den torka för att se om den håller ihop eller faller sönder i ett dammoln när all fukt försvunnit.

Fruktkött är mitt nya material!