Sommar i P1

 

 

En av de bästa dagarna är den dag, då årets sommarpratare presenteras. Då vet man att det håller på att bli sommar på riktigt. Man skriver ut kalendariet och ringar in de man vill höra, antingen det är med nyfikenhet, förväntan, tvångsmässig längtan eller med en elak skadeglädje och förväntan om lyteskomik. Ofta har man fel. De namn man från början inte hade koll på, visar sig vara guld. Väntad lyteskomik kan visa sig vara ögonöppnare och de man hade förväntningar på, visade sig vara platta som silkespapper. Och ibland är det precis som man trodde att det skulle bli.

Men de senaste åren tycker jag att det mest intressanta är att ta ett steg tillbaka och analysera vad de stora trenderna är bland årets sommarpratare.  Året efter Ingmar Bergmans bortgång, märkte man att IB:s ande svävade över programmet. Varenda en hade någon liten IB-anekdot att dra, hur löst kopplad den än var till IB. Ett annat år var det Zlatan som liksom sipprade ut porerna på Sommar. Det var Zlatancitat, Zlatanliknelser och Zlatanhistorier. Zlatan var överallt.

Märkliga sammanträffanden - två sommarpratare berättar samma historia ur sin egen synvinkel.

Analyserar man musikvalet över säsongen, märker man att vissa hemfaller åt självklarheter och patetik. Hur många har inte (trots producentens vädjan: ”Du är den TREDJE som gör det här i år!”) avslutat sitt program med Armstrongs ”What a wonderful world”?

Var det tre år sedan ALLA hade en Timbuktulåt på sin spellista?

Eftersom många, många, många bloggare ser som sin uppgift att recensera varenda en av årets sommarpratare, tänker jag INTE göra det. Däremot läser jag gärna http://enn.kokk.se/

 Istället tänker jag, genom att föra statistik på namedroppandet, kolla av vilka namn som förekommer ofta och i olika sammanhang, för att se olika människors genomslag. Jag begränsar alltså min undersökning och låter metoden bli strikt kvantitativ. Det behöver inte bli torrt, om man utifrån samlade data kan se samband och ställa de rätta frågorna.

Skall sammanställa lite statistik för årets första sju, så utlovas förbluffande och långsökta analyser!

Portugalarens återkomst

 

”Jag ser att ni säljer jordgubbar? Är de färska? Nå – hur är de i botten på trågen? Lugna er – jag kikar bara lite. Man vill ju inte köpa grisen i säcken.  Jag vet nog att de minsta bären ligger i botten! Och de omogna utfyllnadsbären! Och de bär som fåglarna varit på.

Vafalls? Det är min rätt som kund att plocka de bär jag vill ha i en egen låda! Kan Damen därbak i kön tala tystare? När det är din tur får du också hälla ut alla bär och plocka ut de största och saftigaste! Fingrar? Jag vet ju inte heller var Damens fingrar varit! Vem vet vilka slipprigheter ni kommer direkt ifrån? Med det där läppstiftet…

Så! Då skall vi se… Kan expediten vara så vänlig att räkna de bär jag valt ut, medan jag provsmakar de olika sorterna? Sengana… Honeoye… Zephyr… Korona….

Nå? Inte per styck? Per kilo? Det har jag redan förstått! På skylten står tydligt 40 kronor för 1 kilo jordgubbar! Om nu herr expedit ville vara så vänlig att räkna upp 1000 jordgubbar åt mig, skall ni se att ni blir rikligt belönad med 40 svenska kronor!

Nejnej! Skulle 40 kronor vara priset per kilogram jordgubbar, hade er överordnade säkert skrivit detta på skylten! Kan herr expedit inte edra Prefix? 1 kilogram är 1000 gram. 1 kilokronor är följaktligen 1000 kronor och på skylten står tydligt 40 kronor för 1000 jordgubbar!

Förolämpar ni mig?

Damen därbakom med det tveksamma levnadssättet får vänta på sin tur! Jag hör inte vad ni säger. Vad bryr ni er om den långa kön som samlats?

Herr Expedit! Ni kan inte be mig gå om jag inte skall handla av edra undermåliga varor. Jag har ätit säkert en halv liter här vid disken och bären var INTE goda. Vad har ni att säga till ert försvar? Skäms ni inte att stå och saluföra sekunda bär?

Se här! 40 kronor! Kan jag ta med mig alla lådor här på brickan? Seså! Nu tycker jag nog att biträdet bör lugna ner sig ett par Hekto. Hekto betyder 100. Jag drar av 20 kronor för den dåliga servicen. Varsågod. 20 kronor!

Det vore orimligt att betala 40 kronor per låda! Vad tar ni mig för? Det står tydligt på skylten att… Falsk marknadsföring! Lockpriser! Jag skall påtala detta till Konsumentombudsmannen!”

From Förhoppning

Om jag går ner från 77 till 55, kanske 66 återgår till 44.

Läxhjälpen

Tydligen skall man sträva efter att ha en BILD till vart inlägg i sin blogg. Dels för att den skall få en lite lättsammare approach (manegementspråk som jag, som den ideala studenten, helt okritiskt anammar) och dels för att läsaren lättare skall kunna orientera sig bland inläggen. ("Inlägget med Sven Stolpe och en sockerbeta i en liten låda, har jag läst.")

Lovar att bättra mig på den punkten. Och för att riktigt visa min goda vilja att bli Superbloggaren, kompenseras nu avsaknaden av bilder med en bild som räcker och blir över:

   - Chris! Den rör sig!

Medan Kaffet Kallnar

Vad är det för likhet mellan Aftonbladet och en Trisslott?

Jo, man ser löpsedeln och tänker att även fastän man inte brukar köpa Aftonbladet, verkar det som att det idag verkar bjudas på smaskigt och skandalöst att gotta sig åt, så man köper tidningen.

Och så vet man, att chansen för att vinna högsta vinsten på Triss är ungefär 0,005%, men man tänker att någon ju måste vinna och köper man ingen lott, så blir det inte man själv. Till 100% säkerhet. Så man köper lotten.

Och sedan sitter man där, med en utläst hög pappersmakulatur och känner sig lurad. Det stod ingenting i Aftonbladet som man inte redan visste, och lösa spekulationer kan ju vara roligt, men inte presenterade som sensationella avslöjanden på löpsedeln.

Och köper man en lott är det samma sak. Tomheten och det kallnade kaffet understryker att man haft naivt orealistiska förhoppningar. Har man tur, utlovas en ny lott om man orkar ta sig till ett ATG-ombud.

Och man säger till sig själv att man aldrig skall gå på det igen. Finansiera idiotin med sina svagheter för snabb tillfredställelse. Herregud, man är väl en hyfsat civiliserad människa, med god koll på statistik och journalistik. Man är väl ingen HUND heller, styrd av sina instinkter…

”Jag är Hund här. Se så fint jag går vid min mattes sida. Jag är hela tiden uppmärksam på minsta signal och kan stanna på kommando, sitta och ligga. Tass, tass, tass. Nu stannar hon. Jag sätter mig ner och väntar. Nu går hon igen. Jag håller mig tätt intill. Nu får jag gå fritt. Tass, tass, tass. Jag är hund här. Nu kommer vi till en väg. Hon säger: ”Vänta.” Jag väntar alldeles stilla och blir kopplad. Jag är duktig och får beröm. Det gillar jag. Jag är en civiliserad och anpassad hund.

Katt? Katt! Kattkattkatt! Katt! Sniffsnifsniff. Katt. Katt! KATT! KATT! KATT! KATTKATTKATT! KATT! Stret, spjärn, kämp! Katt, katt… Vad hände? Har hon försökt hyssja och påkalla uppmärksamhet? Var hon tvungen att dra mig ifrån kattspåret? Så pinsamt. Det skall aldrig hända igen.

Jag är hund här. Se så fint jag går vid min mattes sida…”

Nejnejnej. Så fungerar man ju inte. Nu har man ju koll på statistiken och journalistiken och marknadsföringslöpsedlarna. Går aldrig på sådana enkla beten igen.

Men så kommer då helgbilagorna och twisten man inte kan stå emot: ”Köp alla bilagor och få en Trisslott på köpet!”

Katt? Katt! Kattkattkatt!

Självutlämnande statusrapport

Det är bra att gå på regelbundna hälsokontroller. Så man vet.

Värre är när läkaren lutar sig lite fram och frågar: ”Hur går det med din rehabiliteringsträning?”

Jävlarjävlarjävlarskammenochdetdåligasamvetet och hur viktigt är det inte att ta hand om sig själv allrahelst som man fått en ny chans och då inte dog och alla berättelser om människor som fick en INSIKT och man själv, då, som bara återgick till att rapa i soffan…

”Ja… det har varit en del annat…”

säger man, för läkaren sitter med testresultaten och provsvaren i handen och det är väl ingen idé att försöka hitta på att man visst kämpar på med löpning och styrka och yoga. Och det där häftet med den balanserade dieten som skulle hjälpa kroppen med aminosyror, har visst kommit bort.

Då lutar sig läkaren bakåt istället och MAN VET att andetaget han drar, är andetaget innan FÖRELÄSNINGEN om ledförslitning ”du hade ju ansträngda leder redan innan”, diabetesrisk, hjärt- och kärlrelaterat, förväntad livslängd, livskvalitet och långsiktig prioritering.

Jag vet redan vad läkaren skall säga, så jag bockar av det han säger mot min mentala lista. Fast den här gången avslutar han med att säga: ”Rent ut sagt är din fysiska status just nu jämförbar med en 66-årings. En otränad 66-åring.”

Fortsättning följer – hur skall det gå?

Nödd och tvungen

Klarade mig genom -94 utan att bli HTML-guru. Hukat mig på informatörsmöten och lyckats undgå att bli webredaktör. Arbetat med e-Learning på ett större bolag - men hade ett gäng programmerare som skötte användargränssnittet. Trodde faran var över.
Nädå - då skall uppdragsgivaren uppdatera! Hemsidor är såååå icke-dynamiska! Nu skall alla enheter skrota respektive hemsida och ersätta dem med.... en BLOGG! Eh..?
Ja, tydligen skall då kunderna kunna prenumerera på vissa etiketter och få reda på allt de inte visste att de ville veta. Dagligen. På sin I-phone. Istället för att gå in på den trista hemsksidan när de behöver.
Blev följaktligen sänd på kurs.
Del 1: "Lär känna din bloggplattforms alla möjligheter!"
Läxa: "Starta en EGEN blogg!"

Meddelar härmed omvärlden att jag nu påbörjat min hemläxa.

När uppdragsgivarens Blogg mastats på och vinschats ner i sjön, med mig som kapten, kommer de allt att ångra sig. Jag skall bli den bästa I-phonestalkern de haft. Uppdatera oftare än  kundernas  samlade twitterflöden. Även nattetid. Och klockan 15.00 den 24 december. Hämnden Hägrar.

Man gör INTE Wendy Testaburger till Bloggare ostraffat!